Det var mest en reflektion över något som min fru inte tycker är normalt, jag tycker inte att det är så konstigt att jag inte märker att min fru är ledsen utan att det finns någon egentlig förklaring till det.

Hon tycker att jag ska förstå varför hon är ledsen eller i allafall märka att hon är det, i bland märker jag det men kan inte förstå varför, då frågar jag men hon kan inte svara så det är väl ännu en sån där sak som jag borde förstå men inte gör???

Mm, då är du faktiskt inte som jag men väl som släkt som jag har min aspighet ifrån. Det går att räkna ut intellektuellt att mina egenskaper kan gestalta sig så hos andra, kanske hos dig exempelvis.

Du förstår innerligt problemen åtminstone, så lyckligt lottade verkar inte alla vara - långt ifrån alla ickeaspiga heller. Om dina egenskaper är en variant av mina så behöver du väldiga mängder med tydlighet i signalerna för att hyfsat snabbt kunna träna upp dig i att tyda även de mindre tydliga. Men som sagt, du kanske avviker på något annat sätt. Jag börjar nog ana en viss poäng för dig med att bli aspergerutredd.

Jag får problemen förklarade för mig nästan dagligen. Känslan av att hon snart inte orkar mer är vidrig.

Men du förstår att problemen är verkliga och du vill åtgärda dem. Många är faktiskt inte så lyckligt lottade. Orättvist nog kan jag visserligen tänka mig att de som inte förstår någonting kommer undan bättre i vissa relationer men jag envisas ändå med att du hör till de turligt begåvade.

Om era problem delvis är sådana som jag känner till så kanske fastklistrade påminnelselappar (hur bökigt det än vore) skulle kunna hjälpa er med vissa, jobbiga detaljer. Bara en idé som jag önskat att vissa andra prövat.

/ J

jonsch skrev:.......
Blir man arbetslös kanske man ska låta bli att meddela arbetsförmedlingen, i övrigt är det nog ingen risk att arbetsgivare får veta något man inte vill. Tror jag, men vi kanske borde fråga folk som har som jobb att snoka, detektiver, exempelvis.

/ J

Jag gör min utredning för att jag inte fått jobb trots över 200 ansökningar och 10 intervjuer. Jag kommer att meddela af vad utredningen kommer fram till så att vi tillsammans kan få tag i ett bra jobb till mig, gärna då inom IT då jag är programmerare.

Jag kommer också vara öppen med arbetsgivare om min diagnos men kanske inte med all ev. medarbetare.

frode skrev:Jag känner nog att jag skulle bli glad om någon sa åt mig att du har Asperger, det skulle förklara så mycket.

Jag fick min AS-diagnos nu i början av sommaren (är 40 år). Det var en lättnad och en förklaring för mig. Jag väljer dock noga vilka jag ska berätta för, men har bl a berättat för min chef. Okunskapen är ju stor, jag kände inte själv till så mycket om AS tidigare, så jag kan ju inte begära att alla andra ska känna till det heller.

Hade jag haft en annan chef eller ett annat jobb, kanske jag inte berättat något. Nu är jag specialist inom ett visst, snävt område, och den här diagnosen påverkar inte just min arbetssituation. Snarare är det så att hade jag inte haft AS, så hade jag kanske inte sugit åt mig så mycket kunskap inom området som jag nu har gjort.

Det känns alltså bra att ha fått det här konstaterat, det förklarar mycket som gått snett tidigare i privatlivet.

frode skrev:Nu handlar det om rent kontors / IT arbete. Jag är normalt inte parnoid, men när man tittar på hollwooodrullar så kan ju corporates göra i princip vad de vill, bara se på nyheterna så tycker ju politikerna att företag ska ha rätt att bygga där ingen annan har rätt, varför skulle politikerna inte tycka att företagarna inte har rätt att få reda på mina diagnoser.

Nu tror jag inte personligen på att företag får ut journaler från någon utan dennes tillstånd. Men jag tror att man måste läsa avtal väldigt noga även efter en anställning.

Det finns ingen risk att de får se dina journaler. Bl a skulle det vara brott mot tystnadsplikten, vilket är allvarligt.

Inte ens polisen har rätt att se journaler hur som helst. (Jag tror att det krävs att man är misstänkt för ett brott som skulle kunna ge två års fängelse eller mer för att de ev. skulle kunna ges den tillgången, om de nu skulle vara intresserade av det.)

Till er som misstänker och skriver om jobbmöjligheterna som aspergare. Får man fråga varför personer med asperger skulle diskrimineras när det kommer till att bli anställd? Brukar de göra sämre ifrån sig på sina jobb eller är det den klassiska uttjatade sociala kompetensen som är boven i dramat?

Saga skrev:

frode skrev:Nu tror jag inte personligen på att företag får ut journaler från någon utan dennes tillstånd. Men jag tror att man måste läsa avtal väldigt noga även efter en anställning.

Det finns ingen risk att de får se dina journaler. Bl a skulle det vara brott mot tystnadsplikten, vilket är allvarligt.

Ingen risk är väl att ta i?
Det är alldeles för lätt att bryta sekretessen och gå in och kolla på vad folk har haft för kontakter inom vården. Att det inte skulle hända bara för att det finns regler som säger det ena eller andra, är ett lustigt påstående eftersom det inte var så länge sedan det togs upp i media om problemet.

Saga skrev:Det betvivlar jag starkt faktiskt.

Om det ändå skulle förekomma så är det mkt sällsynt.

Skall man bli polis eller jobba inom militären får man fylla i papper där man måste skriva bland annat psykisk hälsa. Jag vet inte hur det funkar om man redan är polis eller militär, men jag skulle inte berätta det, för jag antar att man skulle bli av med jobbet då, i den typen av bransch.

Parvlon skrev:

Saga skrev:

frode skrev:Nu tror jag inte personligen på att företag får ut journaler från någon utan dennes tillstånd. Men jag tror att man måste läsa avtal väldigt noga även efter en anställning.

Det finns ingen risk att de får se dina journaler. Bl a skulle det vara brott mot tystnadsplikten, vilket är allvarligt.

Ingen risk är väl att ta i?
Det är alldeles för lätt att bryta sekretessen och gå in och kolla på vad folk har haft för kontakter inom vården. Att det inte skulle hända bara för att det finns regler som säger det ena eller andra, är ett lustigt påstående eftersom det inte var så länge sedan det togs upp i media om problemet.

Utifrån min bedömning är risken minimal i fallet med arbetsgivare, så extremt liten att jag valde/väljer att uttrycka mig så. (Och jag har inte skrivit att det bara är pga tystnadsplikten som risken är minimal, därför skrev jag "bl a").

Hur såg situationen ut som beskrevs i media? Finner det mkt osannolikt att det skulle ha några större likheter med denna situation.

(Oavsett så har andra instanser ingen som helst egen tillgång till vårdens journaler).

Saga skrev:

Parvlon skrev:

Saga skrev:Det finns ingen risk att de får se dina journaler. Bl a skulle det vara brott mot tystnadsplikten, vilket är allvarligt.

Ingen risk är väl att ta i?
Det är alldeles för lätt att bryta sekretessen och gå in och kolla på vad folk har haft för kontakter inom vården. Att det inte skulle hända bara för att det finns regler som säger det ena eller andra, är ett lustigt påstående eftersom det inte var så länge sedan det togs upp i media om problemet.

Utifrån min bedömning är risken minimal i fallet med arbetsgivare, så extremt liten att jag valde/väljer att uttrycka mig så. (Och jag har inte skrivit att det bara är pga tystnadsplikten som risken är minimal, därför skrev jag "bl a").

Hur såg situationen ut som beskrevs i media? Finner det mkt osannolikt att det skulle ha några större likheter med denna situation.

(Oavsett så har andra instanser ingen som helst egen tillgång till vårdens journaler).

Mitt förhållningssätt är att det är idiotiskt att vägra vård bara för den risken. Man kan inte låta sitt liv styras av paranoia.

frode skrev:Jag får problemen förklarade för mig nästan dagligen. Känslan av att hon snart inte orkar mer är vidrig.

Känner igen den känslan så förbaskat väl, det har lett till många tårar både från mig och min fru. Men just där har diagnosen varit en lättnad, hon förstår mig äntligen på ett annat sätt nu varför jag reagerar på det sätt som jag gör samt att hon även kan få en samtalskontakt själv på habiliteringen som kan stötta henne i hanterandet av mitt funktionhinder som AS är.

Alexis skrev:Jag väljer dock noga vilka jag ska berätta för, men har bl a berättat för min chef. Okunskapen är ju stor, jag kände inte själv till så mycket om AS tidigare, så jag kan ju inte begära att alla andra ska känna till det heller.

Hade jag haft en annan chef eller ett annat jobb, kanske jag inte berättat något.

Jag kan ge exempel på att det finns arbetsgivare som man INTE bör berätta för.
Så jag rekommenderar också att man noga överväger det beslutet.
Dessutom så ska man heller inte lita på att dom inte får reda på det från annat håll, t.ex. klantiga läkare eller försäkringskassan.

Saga skrev:Utifrån min bedömning är risken minimal i fallet med arbetsgivare, så extremt liten att jag valde/väljer att uttrycka mig så. (Och jag har inte skrivit att det bara är pga tystnadsplikten som risken är minimal, därför skrev jag "bl a").

Ok, så du menar att det är människors moral och etik som sätter stopp för spridning av personliga uppgifter?

Hur såg situationen ut som beskrevs i media? Finner det mkt osannolikt att det skulle ha några större likheter med denna situation.

Kan dessvärre inte komma ihåg exakt men det handlade om att sekretessen bryts, bara man har en kontakt inom vårdsystemet som är villig att strunta i "regler" eller uppfatta reglerna på ett speciellt sätt.

Saga skrev:(Oavsett så har andra instanser ingen som helst egen tillgång till vårdens journaler).

Som sagt, med rätt kontakter så är det möjligt. Inom vården så är det t.om ok att kringgå sekretessen.
"När får eller måste sekretessen brytas?" kan man tydligen få lära sig.
Den_nya_sekretesslagen

Fallet Eric, 27 år skrev:Några juridiska aspekter
Det finns en möjlighet, enligt sekretesslagen, att sprida uppgifter till en annan vårdorganisation om syftet är att bereda personen vård.
länk

uppdrag granskning 2006:
Datasystemet hotar patientsäkerheten

carl skrev:Mitt förhållningssätt är att det är idiotiskt att vägra vård bara för den risken. Man kan inte låta sitt liv styras av paranoia.

Jag tror inte att TS är paranoid, om det är det du menar.
Jag tycker det är stora skillnader på att vara undrande, realistisk, naiv, eller paranoid.
Säkert finns det de som är både det ena och andra, men missinformation lär ju inte hjälpa någon.

Språkpolisen skrev:Brukar de göra sämre ifrån sig på sina jobb eller är det den klassiska uttjatade sociala kompetensen som är boven i dramat?

... vare sig man har en AST-diagnos eller inte. Det är vad jag erfarit.
(då jag blev nekad ett sommarvikariat på min KY-praktikplats pga att jag var osocial, att jag sen fick veta att jag jobbade förträffligt och fick goda vitsord spelade tydligen INGEN roll alls i sammanhanget)

Parvlon skrev: en massa som tyvärr var svårt för mig att quotera, får bli så här istället.

1. Nej, det var inte vårdpersonalens "etik och moral" jag syftade på när jag skrev "bl a". Snarare tänkte jag i termer av sannolikhet (ex. företagets vilja och i så fall möjlighet att snoka reda på sina anställdas vårdjournaler).

2. Jag har aldrig påstått att sekretessen aldrig någonsin bryts. Men i fall med arbetsgivare är jag rätt säker på att det är mkt ovanligt och jag tror inte det var en sådan situation som fick något större utrymme i media.

3a. När jag skrev "egen åtkomst" så menade jag att ingen instans på egen hand kan komma åt information inom vården.

b. TS fall är inte i närheten av ett fall där sekretessen skulle kunna komma att brytas. Tack för bifogad länk så att folk kan få se hur hård sekretesslagen är reglererad.

4. Länken du hänvisar till går inte att läsa, det lilla som går att läsa säger bara att användare av ett nytt datasystem i vården varit missnöjda med sekretessen i detta system, på vilket sätt framgår inte. När jag söker på ämnet verkar det röra sig om missnöje med ökad åtkomst inom vårdorganisationen.

Vad är det du vill säga egentligen? Tror du verkligen att allt detta du tar upp och de länkar du hänvisar till skulle ha så hög relevans för TS (och människor i liknande situation) att det är värt att sätta i gång denna mer eller mindre långsökta och generella diskussion om sekretessproblem?

Är det inte jävligt tråkigt om TS (och andra som läser och går i liknande tankebanor om de ska våga diagnos eller inte) skulle dra sig från att söka vård/hjälp/diagnos pga att man försöker få små risker att framstå som fullt rimliga?

Jag vill inte riktigt ge mig in i debatten, men vill påpeka hur det KAN se ut i verkligheten.

Jag skulle söka reda på min journal, som jag tidigare hämtat på ett visst sjukhus. För att hitta denna första gången var jag tvungen att ringa ett antal samtal och utföra detektivarbete eftersom den flyttats två gånger, och ingen egentligen kände till exakt hur och när. Dock hittade jag den till slut. Men sen när jag behövde tillgång till den igen två år senare, så visade det sig att arkivarien på sagda sjukhus inte kunde hitta den alls ("vi håller på med en ombyggnad, så det är viss oordning...").

Vad jag menar är att medan det å ena sidan finns fall där det luskats för mycket, finns det fall med raka motsatsen till problem. Jag har själv tjatat för att vissa delar av utredningen som utredningspsykologerna själva bestämmer vad som skall hända med (finns inga fasta regler) faktiskt lagras i min journal, så att det åtminstone finns någon möjlighet att hitta det om jag behöver det om några år. Vissa tester jag gjort för några år sedan hade förstörts av integritetsskäl (återigen ett beslut upp till den enskilda psykologen), så jag inte kunde se dem när jag väl hade användning för dem...

Att företag slentrianmässigt skulle begära ut journaler för folk de anställt eller tänker anställa är mer konspiratoriskt än att tro att Elvis sköt John F Kennedy. Det har inget att göra med etik och moral, utan med ren lathet. Det är för svårt/opraktiskt helt enkelt, oavsett regler och lagar. Journaler är INTE något som finns lagrat i centrala databaser som säljs till höger och vänster mellan företag, utan i de allra flesta fall fysiska pappersutskrifter lagrade i valv under sjukhus eller i låsta kassaskåp. Det behövs mer än ett par knapptryckningar för att komma åt dem.

Med detta inte sagt att det inte skulle kunna finnas problem av det här slaget, men det är i sådana fall väldigt mycket från situation till situation. Jag tror dock att för den enskilda personen är det ett vanligare problem att man hela tiden måste upprepa sig (ja, jag har diagnos... Måste du se utredningspapperna IGEN????), än att de sprids för vinden.

Saga skrev:1. Nej, det var inte vårdpersonalens "etik och moral" jag syftade på när jag skrev "bl a". Snarare tänkte jag i termer av sannolikhet (ex. företagets vilja och i så fall möjlighet att snoka reda på sina anställdas vårdjournaler).

Företagsinnehavare har all anledning att ta reda på så mycket som möjligt om de som söker jobb där. Sannolikhet my ass. Är det möjligt, så görs det. Att man skulle få reda på det efteråt är dock ganska osannolikt.

3a. När jag skrev "egen åtkomst" så menade jag att ingen instans på egen hand kan komma åt information inom vården.

Som sagt, beror på vilka kontakter man har.

b. TS fall är inte i närheten av ett fall där sekretessen skulle kunna komma att brytas. Tack för bifogad länk så att folk kan få se hur hård sekretesslagen är reglererad.

Varsågod.

4. Länken du hänvisar till går inte att läsa, det lilla som går att läsa säger bara att användare av ett nytt datasystem i vården varit missnöjda med sekretessen i detta system, på vilket sätt framgår inte.

Det var så långt jag kom när jag sökte på uppdrag gransknings reportage, har inte tid eller lust att söka vidare.

Vad är det du vill säga egentligen?

Att det är farligt att vara naiv.

Tror du verkligen att allt detta du tar upp och de länkar du hänvisar till skulle ha så hög relevans för TS (och människor i liknande situation) att det är värt att sätta i gång denna mer eller mindre långsökta och generella diskussion om sekretessproblem?

Jag försöker att inte tro en massa.

Är det inte jävligt tråkigt om TS (och andra som läser och går i liknande tankebanor om de ska våga diagnos eller inte) skulle dra sig från att söka vård/hjälp/diagnos pga att man försöker få små risker att framstå som fullt rimliga?

Du spekulerar. Som sagt så tycker jag att missinformation (information som är missledande eller där det missas något), är dåligt.

Tror inte det är så stor risk att det kommer fram annat än genom att nån försäger sig. Denne någon kan ofta vara man själv, eftersom många med extra bokstäver har svårt att ljuga och undanhållande av sanning kan kännas som lögn. Har man lite ADHD-drag/problem med impulsivitet är problemet än större.

En utredning och diagnos skulle kanske förklara en massa för dig, men det skulle inte LÖSA några problem som det du beskriver att du upplever med frun. För att lösa det måste ni hitta kompromisser som funkar för er båda.

Skulle hon känna annorlunda om du fick en sån förklaring om AS? Skulle du vara mer benägen att försöka hitta sätt som funkar för er båda två? För lika lite som du kan hjälpa att du har AS, om du nu har det, lika lite kan hon hjälpa att hon är NT (antar jag att hon är då).

Rekommenderar lite läsning om mixade förhållanden, som Making an Asperger marriage work, av Katrin Bentley eller Konflikter, missförstånd, ensamhet - återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna?av Karin Stadler. Den första är lättillgängligare än den andra, om man nu inte har svårt med att läsa engelska.

alfapetsmamma skrev:En utredning och diagnos skulle kanske förklara en massa för dig, men det skulle inte LÖSA några problem som det du beskriver att du upplever med frun. För att lösa det måste ni hitta kompromisser som funkar för er båda.

Ja, det är viktigt att påpeka. Att få en diagnos i sig löser sällan (om någonsin) några problem, även om vissa (men långt ifrån alla) kan ändra sin syn på sig själv om de fått en diagnos.

TS (TrådSkaparen), jag är visseligen inte gift eller har haft någon sådan relation men jag har haft erfarenhet av människor.
Jag var i en diskussion om att jag borde ha fattat och orsaker till det togs upp, efter en stund sade jag "men, jag kan ju inte veta vad du tänker på förrän du berättar det", hon svarar, "joo, det är ju förstårs sant" med ett stort leende.

Tror hon både insåg det och tyckte det var jobbigt men helt ok, jag vet att folk brukar vara bättre än mig på o automatiskt förstå vad folk tänker på.
Min vilja är det däremot inget fel på.

Tänkte att en liknande eller identisk fras kan komma till nytta någon gång.
Fast på ett snällt sätt annars går det nog inte så bra och denne blir nog en aning sur för att denne hör surhet från den som säger det.

Ett problem kan vara att man inte kan få livförsäkring om man har AS. Försäkringsbolaget kräver in ens journaler, de har rätt att få veta allt om ens sjukdomar, funktionshinder etc.
http://www.aspergerforum.se/aspergers-sjukdom-t7522.html