Har väl egentligen alltid haft en viss känslighet för vissa ljud, vissa alltså, inte alla. Nu orkar jag inte längre lyssna på musik ens om det är musik som jag själv valt, störs av i stort sett alla ljud (även om diskantljud är värst) och har ofta öronproppar. Detta begränsar mitt liv allt mer. Pratade med min psykiatriker (som är mycket kunnig, men ej AS-specialist) om detta för några dagar sen, hon menade på att det enda jag kunde göra var att ta det lugnt och försöka vila från ljud. Att jag skulle ställa krav om förståelse på min omgivning. Hon trodde att det - kanske - skulle kunna börja bli bättre om ett halvår.

Har någon här något konkret tips om vad jag kan göra mer än att vila? Bör jag söka specialistvård av något slag mot just detta, och vem vänder man sig i så fall till?

Jag har fått samma råd från mina läkare och terapeuter. Annars brukar jag gå ifrån ett tag om det är möjligt, för att vila öron och ögon. Tycker inte alltid om öronproppar, särskilt inte när jag är med någon annan. Det blir liksom lite avvisande när jag stoppar in orange pluppar i öronen.

Mina vårdgivare tycker också att jag skall bli bättre på att upptäcka en begynnande "attack" p.g.a. ljud i god tid innan jag kraschar och hamnar i min bubbla. Men det är svårt, har jag märkt. Andra personer, runt omkring mig, ser att jag håller på att gegga ihop långt innan jag känner det själv. Fast jag övar på det

Lakrits skrev:Jag har fått samma råd från mina läkare och terapeuter. Annars brukar jag gå ifrån ett tag om det är möjligt, för att vila öron och ögon. Tycker inte alltid om öronproppar, särskilt inte när jag är med någon annan. Det blir liksom lite avvisande när jag stoppar in orange pluppar i öronen.

Aldrig nån höjdare att göra det offentligt, men på t-banan bland folk som inte känner mig bryr jag mig inte, men försöker vara diskret. Har långt hår som döljer propparna, annars hade jag nog inte velat gå runt på stan med dem.

Att bli bättre på att upptäcka "attacker" i tid är helt klart nåt jag skulle kunna förbättra.

Alexandra skrev:Att bli bättre på att upptäcka "attacker" i tid är helt klart nåt jag skulle kunna förbättra.

Min teraputt (jag kallar honom så) berättade att många med NPF är ohyggligt dåliga på att läsa också sin egen kropps signaler. Så jag har lite KBT-liknande övningar som jag har fått som hemläxor. Jag kämpar med punkt 1 fortfarande, med enstaka försök på punkt 2.

1. Bli medveten om att det händer. Tänk "Vad bra att jag upptäckte det!" istället för något neggoaktigt.

2. När du börjar bli van att lägga märke till det, så skall du börja att försöka isolera dig mot ljudet på en gång (öronproppar, gå därifrån, be andra att gå därifrån, dra ut sladden till barnens dator, napalmbomba studenterna i lägenheten bredvid etc.).

3. Lära sig att förstå vilka typer av ljud som man reagerar på och vilka som hjälper, så att man redan innan kan vara beredd på att något kan hända.

Intressanta uppgifter du fick, Lakrits. Ungefär vad min egen KBT-"teraputt" skulle säga, misstänker jag. Jag får försöka jobba på detta. Och att så pedagogiskt som möjligt försöka förklara för omgivningen att vissa saker är alltför påfrestande.

Men om man ska säga till andra så får man problemet att hantera deras oförståelse och invändningar och så vidare. Hur lätt är det? Här hemma har jag en uppsättning varelser som smaskar när de äter, knäcker med fingrarna, rapar, har högt på teven och skräninga program, slår i skåpsdörrar och andra dörrar och en massa annat och det enda som händer om jag säger nåt om det är att jag får skit.

Hur lätt är det att göra nåt åt liksom. Visst, man kan lämna nån som inte fattar, men hur många skulle fatta. Och barn kan man inte skilja sig ifrån och det är de som låter mest, fast de själva är känsliga. Det är förresten inte ovanligt att vara både högljudd och ljudöverkänslig, som npf-ig.

Jag fick tipset att akta mig för att ha öronproppar för mycket, då öronen tydligen "spänner sig"(fel utryck kanske?) för att höra som vanligt och känsligheten ökar eller nåt. När jag har öronproppar har jag såna som sitter på tråd så man kan hänga runt halsen, dom släpper in ljud men tar ner det på hanterbar nivå. Ex kan någon borra i samma hus utan att jag får total meltdown. Missade dock att ta med dom till stockholm i onsdags, och strax är det konsert där jag sitter nära scenen... imorgon lär jag vara ännu tröttare än idag. jag "hör" liksom inte orden, bara att någon pratar. Lite osm att jag inte förstår svenska helt plötsligt när det bara är öronen som är trötta, nån som känner igen det?

Hur fick ni denna diagnosen? Kanske borde söka igen, blicken jag fick av läkaren senast jag tog upp ämnet var "schizo!" och höll på att få psyk-remiss. Så jag sa att det inte är så farligt, pratade bort det hela.

Varför inte psykremiss? Lugnande kan hjälpa.

Jag har typ ljudkänslighetssymtom ibland. Det kommer i perioder när jag är okoncentrerad.
Jag tycker att det kan fungera ibland att isolera andra ljud med musik. Då måste det vara behaglig musik, gärna instrumental och musik man känner igen.
Klassisk musik tex.

alfapetsmamma skrev:Men om man ska säga till andra så får man problemet att hantera deras oförståelse och invändningar och så vidare. Hur lätt är det? Här hemma har jag en uppsättning varelser som smaskar när de äter, knäcker med fingrarna, rapar, har högt på teven och skräniga program, slår i skåpsdörrar och andra dörrar och en massa annat och det enda som händer om jag säger nåt om det är att jag får skit.

Då tycker jag att din man och hans kompisar kan titta på Tipsextra någon annanstans

Lakrits skrev:

alfapetsmamma skrev:Men om man ska säga till andra så får man problemet att hantera deras oförståelse och invändningar och så vidare. Hur lätt är det? Här hemma har jag en uppsättning varelser som smaskar när de äter, knäcker med fingrarna, rapar, har högt på teven och skräniga program, slår i skåpsdörrar och andra dörrar och en massa annat och det enda som händer om jag säger nåt om det är att jag får skit.

Då tycker jag att din man och hans kompisar kan titta på Tipsextra någon annanstans

Hmm... Tipsextra är det inte, det är nyheter och så är det barn-teve med gälla röster och en massa action. Och oavsett vilka program det är så går det ju inte riktigt varken att be dem gå hemifrån för att leva sitt liv eller att själv gå hemifrån så snart de vill nåt. Inte är det lätt...

alfapetsmamma skrev:

Lakrits skrev:

alfapetsmamma skrev:Men om man ska säga till andra så får man problemet att hantera deras oförståelse och invändningar och så vidare. Hur lätt är det? Här hemma har jag en uppsättning varelser som smaskar när de äter, knäcker med fingrarna, rapar, har högt på teven och skräniga program, slår i skåpsdörrar och andra dörrar och en massa annat och det enda som händer om jag säger nåt om det är att jag får skit.

Då tycker jag att din man och hans kompisar kan titta på Tipsextra någon annanstans

Hmm... Tipsextra är det inte, det är nyheter och så är det barn-teve med gälla röster och en massa action. Och oavsett vilka program det är så går det ju inte riktigt varken att be dem gå hemifrån för att leva sitt liv eller att själv gå hemifrån så snart de vill nåt. Inte är det lätt...

Kanske var det bättre förr, när man kunde skicka iväg barnen på luffen när de tog för stor plats. Vad sägs om att läsa "Rasmus på luffen" för dem och se om de blir inspirerade

Nej, att säga till är ju bara applicerbart på situationer där man har något slags mandat, t.ex. om grannarna stör eller någon är påtagligt ljudlig i en tågvagn.

Lakrits skrev:

alfapetsmamma skrev:

Lakrits skrev:[quote="alfapetsmamma"]Men om man ska säga till andra så får man problemet att hantera deras oförståelse och invändningar och så vidare. Hur lätt är det? Här hemma har jag en uppsättning varelser som smaskar när de äter, knäcker med fingrarna, rapar, har högt på teven och skräniga program, slår i skåpsdörrar och andra dörrar och en massa annat och det enda som händer om jag säger nåt om det är att jag får skit.

Då tycker jag att din man och hans kompisar kan titta på Tipsextra någon annanstans

Hmm... Tipsextra är det inte, det är nyheter och så är det barn-teve med gälla röster och en massa action. Och oavsett vilka program det är så går det ju inte riktigt varken att be dem gå hemifrån för att leva sitt liv eller att själv gå hemifrån så snart de vill nåt. Inte är det lätt...

Kanske var det bättre förr, när man kunde skicka iväg barnen på luffen när de tog för stor plats. Vad sägs om att läsa "Rasmus på luffen" för dem och se om de blir inspirerade

Nej, att säga till är ju bara applicerbart på situationer där man har något slags mandat, t.ex. om grannarna stör eller någon är påtagligt ljudlig i en tågvagn.[/quote]

Inte ens då går det alltid, för att man har så olika uppfattningar om vad som är rimligt och som man kan förvänta sig. Har fått de konstigaste blickar, argument och utskällningar när jag bett folk sluta kolla igenom alla sina mobilsignaler på t-banan, dämpa basen på stereon hos grannarna, sluta låta hunden vara ensam hela dagen om det innebär att den ylar för jämnan o så vidare.

Det är ett helvete att vara ljudkänslig, bland de jobbigaste npf-drag jag har.

Gällande mina ungar och om Rasmus på luffen skulle inspirera dem till förändring så är de dubbelt egocentriska, dels är de barn, dels är de aspigare än sin mor och har en vilja större än den största kryptogam-samling som finns i världen... Du kan ju tänka dig resultatet.

Att ha en auditiv perceptionsstörning, som detta handlar om, är ingen sjukdom och därför inte heller något man kan bli "frisk" ifrån.

Däremot kan man kanske ändå göra något åt det om störningen beror på att man hör olika ljudfrekvenser olika bra.
Vissa frekvenser kanske för dåligt, andra alldeles på tok för mycket.

Det finns en undersökning man kan göra, där man inte bara undersöker OM man hör och isf hur bra eller dåligt, alltså typ hörselkontroill, utan där man också undersöker HUR bra/dåligt man hör på olika ljudfrekvenser.

Då får man fram en kurva som man då kan man jämföra med en "normalkurva" som visar hur man ska uppfatta olika frekvenser för att hörandet ska fungera bra.

Utifrån reslutatet på undersökningen sätter man ihop ett band med specialkonstruerad "musik", som man får lyssna på en viss tid varje dag i ett antal veckor.

Det finns lite olika metoder, en kallas för Tomatis-metoden efter mannen som "uppfann" den. Googla lite på t ex Tomatis, auditiv integration o se vad ni hittar.

De som provat metoderna säger att det fungerar. Tyvärr dyrt efterssom det inte görs i den vanliga sjukvården.
Men man kan ju söka fonder ....

alfapetsmamma skrev:

Lakrits skrev:

alfapetsmamma skrev:[quote="Lakrits"][quote="alfapetsmamma"]Men om man ska säga till andra så får man problemet att hantera deras oförståelse och invändningar och så vidare. Hur lätt är det? Här hemma har jag en uppsättning varelser som smaskar när de äter, knäcker med fingrarna, rapar, har högt på teven och skräniga program, slår i skåpsdörrar och andra dörrar och en massa annat och det enda som händer om jag säger nåt om det är att jag får skit.

Då tycker jag att din man och hans kompisar kan titta på Tipsextra någon annanstans

Hmm... Tipsextra är det inte, det är nyheter och så är det barn-teve med gälla röster och en massa action. Och oavsett vilka program det är så går det ju inte riktigt varken att be dem gå hemifrån för att leva sitt liv eller att själv gå hemifrån så snart de vill nåt. Inte är det lätt...

Kanske var det bättre förr, när man kunde skicka iväg barnen på luffen när de tog för stor plats. Vad sägs om att läsa "Rasmus på luffen" för dem och se om de blir inspirerade

Nej, att säga till är ju bara applicerbart på situationer där man har något slags mandat, t.ex. om grannarna stör eller någon är påtagligt ljudlig i en tågvagn.[/quote]

Inte ens då går det alltid, för att man har så olika uppfattningar om vad som är rimligt och som man kan förvänta sig. Har fått de konstigaste blickar, argument och utskällningar när jag bett folk sluta kolla igenom alla sina mobilsignaler på t-banan, dämpa basen på stereon hos grannarna, sluta låta hunden vara ensam hela dagen om det innebär att den ylar för jämnan o så vidare.

Det är ett helvete att vara ljudkänslig, bland de jobbigaste npf-drag jag har.[/quote]
Varför skall allting alltid fungera i varje upptänklig situation? Ännu en sak jag aldrig har förstått mig på hos andra, varför saker måste vara binära. Det är som med allt annat här i livet, man får lita till sin bedömningsförmåga för den givna situationen:

Går det att säga till? Nej. Då så, kan jag gå därifrån? Nej, jag bor här och min säng är väldigt otymplig. Öronproppar? Ja, en bra idé. Kanske också en Xanor upplöst i vad det nu är min man har i dunken under diskbänken? Nja... Inte om du uttrycker dig på det viset. Ta vatten till Xanoren istället.

Det ska finnas billigare varianter, nån bl.a i Västerås, men jag minns inget av vad de själva hette eller om metoden hette nåt särskilt.

Nån gång den här terminen ska Aspergercenter ha en föreläsning om Sensory diet, alltså sånt man kan göra för att motverka det här. Och det handlar inte om mat alltså.

Lakrits skrev:

alfapetsmamma skrev:

Lakrits skrev:[quote="alfapetsmamma"][quote="Lakrits"][quote="alfapetsmamma"]Men om man ska säga till andra så får man problemet att hantera deras oförståelse och invändningar och så vidare. Hur lätt är det? Här hemma har jag en uppsättning varelser som smaskar när de äter, knäcker med fingrarna, rapar, har högt på teven och skräniga program, slår i skåpsdörrar och andra dörrar och en massa annat och det enda som händer om jag säger nåt om det är att jag får skit.

Då tycker jag att din man och hans kompisar kan titta på Tipsextra någon annanstans

Hmm... Tipsextra är det inte, det är nyheter och så är det barn-teve med gälla röster och en massa action. Och oavsett vilka program det är så går det ju inte riktigt varken att be dem gå hemifrån för att leva sitt liv eller att själv gå hemifrån så snart de vill nåt. Inte är det lätt...

Kanske var det bättre förr, när man kunde skicka iväg barnen på luffen när de tog för stor plats. Vad sägs om att läsa "Rasmus på luffen" för dem och se om de blir inspirerade

Nej, att säga till är ju bara applicerbart på situationer där man har något slags mandat, t.ex. om grannarna stör eller någon är påtagligt ljudlig i en tågvagn.[/quote]

Inte ens då går det alltid, för att man har så olika uppfattningar om vad som är rimligt och som man kan förvänta sig. Har fått de konstigaste blickar, argument och utskällningar när jag bett folk sluta kolla igenom alla sina mobilsignaler på t-banan, dämpa basen på stereon hos grannarna, sluta låta hunden vara ensam hela dagen om det innebär att den ylar för jämnan o så vidare.

Det är ett helvete att vara ljudkänslig, bland de jobbigaste npf-drag jag har.[/quote]
Varför skall allting alltid fungera i varje upptänklig situation? Ännu en sak jag aldrig har förstått mig på hos andra, varför saker måste vara binära. Det är som med allt annat här i livet, man får lita till sin bedömningsförmåga för den givna situationen:

Går det att säga till? Nej. Då så, kan jag gå därifrån? Nej, jag bor här och min säng är väldigt otymplig. Öronproppar? Ja, en bra idé. Kanske också en Xanor upplöst i vad det nu är min man har i dunken under diskbänken? Nja... Inte om du uttrycker dig på det viset. Ta vatten till Xanoren istället.[/quote]

Nu vet jag inte om du avsåg mig med det senaste inlägget, men jag är något mer nyanserad och kreativ i mina försök till lösningar. Det torde framgått av mina inlägg, hoppades jag, men om det inte gjort det så säger jag det nu. Givetvis är det olika från en situation till en annan. Ibland får en "vinna", ibland en annan. Och man kompromissar och förklarar och försöker förstå. Det är ju självklart, eller borde vara självklart.

alfapetsmamma skrev:Det ska finnas billigare varianter, nån bl.a i Västerås, men jag minns inget av vad de själva hette eller om metoden hette nåt särskilt.

Nån gång den här terminen ska Aspergercenter ha en föreläsning om Sensory diet, alltså sånt man kan göra för att motverka det här. Och det handlar inte om mat alltså.

Öronproppar funkar bättre än det mesta annat (Apotekets orange). Idag har jag haft på mig dem från kl. 15 till kl. 22 utan problem. Sensory Diet och annat har jag testat, men till syvende och sist är det frånvaron av ljud och ljus som funkar bäst för mig när det kniper.

Lakrits skrev:

alfapetsmamma skrev:Det ska finnas billigare varianter, nån bl.a i Västerås, men jag minns inget av vad de själva hette eller om metoden hette nåt särskilt.

Nån gång den här terminen ska Aspergercenter ha en föreläsning om Sensory diet, alltså sånt man kan göra för att motverka det här. Och det handlar inte om mat alltså.

Öronproppar funkar bättre än det mesta annat (Apotekets orange). Idag har jag haft på mig dem från kl. 15 till kl. 22 utan problem. Sensory Diet och annat har jag testat, men till syvende och sist är det frånvaron av ljud och ljus som funkar bäst för mig när det kniper.

Öronproppar förslår inte så mycket tycker jag, jag tycker ljud hörs genom benet (inte benet kroppsdelen, benen innanför alltså), som jag förstått att vissa hörselskadade kan uppfatta ljud. Jag har t o m formgjutna öronproppar, svindyra, som inte hjälper.

Så kliar proppar och man får ont i själva örat. Gnällig, jag?!?! Men jag ska testa de orange, har bara testat ljusbruna och gula apoteksproppar. Kanske det hjälper med orange istället?

Frånvaro av ljus och ljud låter himmelskt. Det är sällan det är det runt mig dock. Kunde jag hitta nånstans där man fick simma i mörker, som jag gjorde när jag råkade känna som tränade konstsim i mörker så skulle jag hemskt gärna få göra det igen. Det var vilsamt. Hade jag råd skulle jag testa floating, även om jag är rädd att bli klaustrofobisk i en sån tank.

Jag tackar för tipset om Tomatismetoden, ska kolla upp det (trist dock att det kostar pengar!). Jo, jag är medveten om att det inte rör sig om en "sjukdom som man kan bli frisk från", min psykiatriker sa att hon inte kunde lova att det skulle kunna gå över.

Ska också se till att försöka komma iväg på föreläsningen om det där Sensory diet på Aspergercenter. Vad propparna beträffar har jag bara provat de gula och bruna, ska ge de orange en chans också.

Inser att jag (åtminstone nu när jag slipper vistas på en bullrig arbetsplats) är privilegierad. Mitt nya hem funkar som en tyst och lugn frizon, vilket jag är mycket tacksam över.

alfapetsmamma skrev:Så kliar proppar och man får ont i själva örat. Gnällig, jag?!?! Men jag ska testa de orange, har bara testat ljusbruna och gula apoteksproppar. Kanske det hjälper med orange istället?

Ja, de gula och bruna bara åker ut hela tiden. De orange är inte lika kilformade och är dessutom lite längre. Mycket bra.

Lakrits skrev:

alfapetsmamma skrev:Så kliar proppar och man får ont i själva örat. Gnällig, jag?!?! Men jag ska testa de orange, har bara testat ljusbruna och gula apoteksproppar. Kanske det hjälper med orange istället?

Ja, de gula och bruna bara åker ut hela tiden. De orange är inte lika kilformade och är dessutom lite längre. Mycket bra.

Hmm, fantastiskt att få en recension, så man inte köper grisen i säcken! Spanx!!

alfapetsmamma skrev:

Lakrits skrev:

alfapetsmamma skrev:Så kliar proppar och man får ont i själva örat. Gnällig, jag?!?! Men jag ska testa de orange, har bara testat ljusbruna och gula apoteksproppar. Kanske det hjälper med orange istället?

Ja, de gula och bruna bara åker ut hela tiden. De orange är inte lika kilformade och är dessutom lite längre. Mycket bra.

Hmm, fantastiskt att få en recension, så man inte köper grisen i säcken! Spanx!!

Vaschego!

För några år sedan såg jag en man sitta och meditera i gången mellan Stockholms pendeltåg och tunnelbana, mitt under rusningstrafik. Det slog mig att om man kan slappna av i den miljön så har man vunnit mycket.

Jag tror att om man associerar vissa upplevelser med obehag så kan man över tid lära sig att reagera med starkare obehag och rentav panik eftersom tidigare reaktioner (associationerna) formar de senare. Stressen förstärks genom inlärt beteende.

För egen del blev det svårt att befinna sig i händelserika miljöer - särskilt ljudrika. Jag blev sjukskriven pga "akut stressreaktion". Sedan ett par år tillbaka försöker jag dock att släppa de negativa tankarna och slappna av när trycket växer, vilket fungerar till en gräns. Givet blodsocker finns i dag marginaler att hantera dessa miljöer. Om det beror på min egen KBT eller att jag har större frihet att välja miljöer är osagt, men jag gissar på en kombination. Kontentan är att associationerna är annorlunda: jag har lärt om.