Saknas: Specialintresse. Önskar tips!
81 inlägg
• Sida 4 av 4 • 1, 2, 3, 4
Den där spiralen:
Läser en tidningsartikel/ledare/kolumn/debattartikel -> tycker den inte presenterar hela historien -> googlar på svenska -> läser mer -> funderar -> läser liknande texter på utländska tidningar -> kollar med fakta på diverse andra sidor -> tänker -> läser en annan text om något annat -> alltsammans börjar om från början.
Det är mycket sånt för mig nuförtiden. Just nu har jag inget speciellt fokus på något. Börjar t.o.m tappa lite livsgnista och vardagstristessen har infunnit sig. Sen är mina möjligheter att kunna gröta ner mig i massa saker bl.a en ekonomisk och platsbristfråga.
Läser en tidningsartikel/ledare/kolumn/debattartikel -> tycker den inte presenterar hela historien -> googlar på svenska -> läser mer -> funderar -> läser liknande texter på utländska tidningar -> kollar med fakta på diverse andra sidor -> tänker -> läser en annan text om något annat -> alltsammans börjar om från början.
Det är mycket sånt för mig nuförtiden. Just nu har jag inget speciellt fokus på något. Börjar t.o.m tappa lite livsgnista och vardagstristessen har infunnit sig. Sen är mina möjligheter att kunna gröta ner mig i massa saker bl.a en ekonomisk och platsbristfråga.
Senast redigerad av imperativ 2011-05-04 20:54:45, redigerad totalt 1 gång.
Redan när jag började studera på gymnasienivå ( jag läste i specalklass för de med Aspberger) att jag var konstig som inte hade något särskilt specialintresse. Har släktforskat sedan 2004 och anser inte att det är något som kan kallas för ett specialintresse. Har aldrig haft de tendenserna i mitt liv hittills.
Senast redigerad av Oimpulsivtimpulsiv 2011-05-04 20:54:45, redigerad totalt 1 gång.
- Oimpulsivtimpulsiv
- Inlägg: 119
- Anslöt: 2009-08-10
- Ort: tellus
imperativ skrev:Den där spiralen:
Läser en tidningsartikel/ledare/kolumn/debattartikel -> tycker den inte presenterar hela historien -> googlar på svenska -> läser mer -> funderar -> läser liknande texter på utländska tidningar -> kollar med fakta på diverse andra sidor -> tänker -> läser en annan text om något annat -> alltsammans börjar om från början.
Det är mycket sånt för mig nuförtiden. Just nu har jag inget speciellt fokus på något. Börjar t.o.m tappa lite livsgnista och vardagstristessen har infunnit sig. Sen är mina möjligheter att kunna gröta ner mig i massa saker bl.a en ekonomisk och platsbristfråga.
Och det där stämmer inte illa alls på mig heller.
Men för mig beror bristen på rejäl fördjupning på min ångest; den omöjliggör särskilt mycket av den varan, tyvärr...
Fast det innebär ju att man jag lär mig en del om en massa saker iofs.
Senast redigerad av miserykidd 2011-05-04 20:54:45, redigerad totalt 1 gång.
- miserykidd
- Inlägg: 253
- Anslöt: 2009-06-30
- Ort: Hägersten
Ångest, ja där sa du något som stämde in även på mig. Ibland känner jag mig inte bekväm i mitt eget skinn på något sätt. Önskar att jag var någon annan. Får även vad jag själv kallar ångestattacker då jag i pincip kan göra vad som helst. Blockerar även mycket av det som har hänt alltså jag minns inte vad jag gjort eller vad som hänt.
Vet att detta kanske är lite off topic så att säga...
Vet att detta kanske är lite off topic så att säga...
Senast redigerad av Oimpulsivtimpulsiv 2011-05-04 20:54:45, redigerad totalt 1 gång.
- Oimpulsivtimpulsiv
- Inlägg: 119
- Anslöt: 2009-08-10
- Ort: tellus
Specialintresse heter det väl när man sysslar med något intressant som utesluter allt annat man också/annars skulle kunnat göra.
Det går dåligt ihop med livet som småbarnsmamma. Allt mitt kommer i andra hand. Eller tredje kanske efter 1. barn och 2. hushållsysslor. Jag får vara glad om jag hinner borsta tänderna utan att bli avbruten.
Det går dåligt ihop med livet som småbarnsmamma. Allt mitt kommer i andra hand. Eller tredje kanske efter 1. barn och 2. hushållsysslor. Jag får vara glad om jag hinner borsta tänderna utan att bli avbruten.
Senast redigerad av serpentin 2011-05-04 20:54:45, redigerad totalt 1 gång.
För mig är det så att jag kan bli intresserad av nästan allt (så länge det finns en intellektuell utmaning), det är ganska få av mina intressen som jag har blivit besatt av. Jag skulle inte säga att jag har specialintresse(n) men säkert ett ganska speciellt sätt att intressera mig för saker och ting.
Senast redigerad av PersonaNonGrata 2011-05-04 20:54:45, redigerad totalt 1 gång.
- PersonaNonGrata
- Ny medlem
- Inlägg: 3
- Anslöt: 2009-08-14
- Ort: Stockholm
Jag har inget specialintresse utan snarare svårt att sysselsätta mig ibland. I detta avseendet känner jag mig udda från andra med. As.
Hamnar i shoopingperioder ibland men det är inget specialintresse och varar bara en kort period varje gång och jag är inte shoopinggalen - har hyfsad kontroll dvs. köper inte för köpandets skull (med enstaka undantag) och betalar räkningarna först.
Hamnar i shoopingperioder ibland men det är inget specialintresse och varar bara en kort period varje gång och jag är inte shoopinggalen - har hyfsad kontroll dvs. köper inte för köpandets skull (med enstaka undantag) och betalar räkningarna först.
Senast redigerad av sommar 2011-05-04 20:54:45, redigerad totalt 1 gång.
Jag har inte haft något långvarigt specialintresse som fyllt upp hela min lediga tid på flera år. Det är tråkigt, livets känns inte lika meningsfullt utan riktiga specialintressen. Jag studerar det som jag var specialintresserad av för flera år sen, men intresset har inte kommit tillbaka.
Senast redigerad av Den förfärlige snömannen 2011-05-04 20:54:45, redigerad totalt 1 gång.
- Den förfärlige snömannen
- Inaktiv
- Inlägg: 1871
- Anslöt: 2009-05-30
- Ort: Göteborg
Tyvärr har mitt knä sagt ifrån och mitt specialintresse (att cykla racer) är nog något jag får glömma för gott. Jag hade det plus annan träning som specialintresse tidigare. Därav den starka reaktionen när det abrupt blev en omöjlighet. Det var nästintill en livskris att ofrivilligt bli av med specialintressena. Nu när jag bara kan träna gym, något som jag finner skittrist, så tränar jag inte alls. Gym är lixom inte min grej jag tycker bara att jag går runt och juckar i massa maskiner. Det händer inget känns det som. Men jag antar att jag måste hållas med det...
Återgå till Att leva som Aspergare