Om man kan överdriva, så borde man kunna underdriva.

Uppskattar man inte det så kanske man nerskattar det.

Finns nog många liknande ord.

Förvisso, men nu tycker jag inte dina exempel är regelrätta negationer även om de är motsatspar.

nallen skrev:Förvisso, men nu tycker jag inte dina exempel är regelrätta negationer även om de är motsatspar.

Har inte heller påstått att jag följer någ specifik regel.
Det var mest löst spånande.

"Underdriva" är etablerat. Liksom "underdrift".

O:et i otymplig ska nog uppfattas som nedsättande eller förstärkande, inte nekande. Den gamla ocksåbetydelsen hos o- kan man skönja här och där, som i oting och (beroende på tolkning) otyg och oår. Tymplig betyder redan "klumpig", "som en tump" - ett dialektord för "kluns" och liknande.

Jaha, se där... det enda som möjligen saknas i den redogörelsen är väl en uppgift om i vilka dialekter orden förekommer. Klarar du det på rak arm också Zombie.

Nix. Näste man till rakning!

Jag fick lära mig i skolan att "underdriva" inte fanns som ord, utan hette understatement, och i framför allt Guillous böcker används underdriva och underdrift rikligt. Vet någon mer om när det etablerades. Var mina lärare väldigt sent ute med att hävda att ordet "inte fanns"? (80-talet)

Ett ord som inte saknas, men som är väldigt ovanligt är oi som givetvis är motsatsen till ordet i.

Pemer skrev:Jag fick lära mig i skolan att "underdriva" inte fanns som ord, utan hette understatement, och i framför allt Guillous böcker används underdriva och underdrift rikligt. Vet någon mer om när det etablerades. Var mina lärare väldigt sent ute med att hävda att ordet "inte fanns"? (80-talet)

Enligt Nationalencyklopedins ordbok är underdrift belagt från 1894 och underdriva från 1945.

Pemer skrev:Jag fick lära mig i skolan att "underdriva" inte fanns som ord, utan hette understatement, [...] Var mina lärare väldigt sent ute med att hävda att ordet "inte fanns"? (80-talet)

Vet inte, för påståendet är så galet från början.

Vad jag vet är att skollärare ända sedan 1842 har varit bland de mest räddhågade människor som finns i frågor om svenska språket. Inga i ansvarig ställning har gjort så mycket för att förtorftiga svenskan. Man ska alltid kolla vad en lärare säger mot andra källor. Katastrofalt nog är barn mindre i stånd till det än några andra.

Kom igen, min fråga var seriös.

Jag kan inte ens chansa ihop nåt som låter vare sig vettigt eller roligt. Tyvärr.

Miche skrev:Ett ord som inte saknas, men som är väldigt ovanligt är oi som givetvis är motsatsen till ordet i.

Norrbottniska. Nyckeln är oi.
Norrbottningen som var i England kom inte ut ur affären, för på den ena dörren stod det IN och på den andra OUT.

Zombie skrev:

Pemer skrev:Jag fick lära mig i skolan att "underdriva" inte fanns som ord, utan hette understatement, [...] Var mina lärare väldigt sent ute med att hävda att ordet "inte fanns"? (80-talet)

Vet inte, för påståendet är så galet från början.

Vad jag vet är att skollärare ända sedan 1842 har varit bland de mest räddhågade människor som finns i frågor om svenska språket. Inga i ansvarig ställning har gjort så mycket för att förtorftiga svenskan. Man ska alltid kolla vad en lärare säger mot andra källor. Katastrofalt nog är barn mindre i stånd till det än några andra.

Haha . Jag hade eviga strider med dem om ord de inte ansåg hemmahörande i modern svenska, men som jag ansåg vackra, trevliga och förtjänta av en plats i språket, och som jag därför ville lyfta fram, t.ex. "eljest", "ehuru" och "spörja". Annat tjafs gällde min kärlek till konjunktivformer. Okej, jag är väl extrem, men en del lärare var ju också extremt känsliga och ville inte ens släppa igenom ord som konjunktionen "ty" och adverbet "stundom". Jag tyckte det var tråkigt att skriva likadant som alla andra, liksom jag tycker det är tråkigt att haka på andras sätt att klä sig, utan att reflektera över vad man själv verkligen gillar, men sådana är folk...

Då borde du verkligen uppskatta kampanjen Adoptera ett ord!

Kul artikel och ordlista! En del ingår redan i min normalvokabulär.

Då vill jag adoptera DALKJUSA. Vad betyder det egentligen!?

Kahlokatt skrev:Då vill jag adoptera DALKJUSA. Vad betyder det egentligen!?

Enligt SAOB, huvudordet DAL, så betyder det liten trång dal.

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.ph ... l#DALKJUSA

Visst låter det fint, ett vackert ord.

Tillkortakommando (sådant man säger till sig själv när man tycker man är dålig för att kunna fortsätta tycka det).

(Usch vad jobbigt, Jag-vet-att-jag-måste. Men. Fy. Fan. Vad. Drygt, etc. osv.:)

Man får ta det puh om puh.

Zombie skrev:
Man får ta det puh om puh.

Hehe

Noli skrev:Motsatsen till surt förvärvade slantar är sött förvärvade slantar.

mvh Noli

Motsatsen till surt förvärvade slantar är sött fördärvade slantar

hälsningar

JL

Underdrift=underskattning?

Hmm, förresten... inte kan man väl "påstå" att ord inte "finns" (kanske det ämnet redan finns i denna eller annan tråd på forumet)?? För i och med att man använder/hittar på det ordet så finns det ju. Och när anses ett ord etablerat... första, tionde, hundrade, ettusenfemhundraåttiosjunde gången det används? (Ja, jag är tröttbusig ikväll )

Pemer skrev:Jag fick lära mig i skolan att "underdriva" inte fanns som ord, utan hette understatement, och i framför allt Guillous böcker används underdriva och underdrift rikligt. Vet någon mer om när det etablerades. Var mina lärare väldigt sent ute med att hävda att ordet "inte fanns"? (80-talet)

Zombie skrev:Tillkortakommando (sådant man säger till sig själv när man tycker man är dålig för att kunna fortsätta tycka det).

Hehe, kul ord. Jag som fått skämmas för jag inte ens vet vad det betyder med e på slutet...kort stubin? brukat jag tänka.