Altus; Nej, du kanske har rätt och min teori är felaktig. Jag är ingen expert varken på dieter eller mat. Min poäng var bara att något som utifrån ser ut att vara lätt åtgärdat kanske inte är det för den personen. Vad som är enkelt för en männsika behöver inte nödvändigtvis vara lätt för någon annan. Tycker man kan kosta på sig att vara lite ödmjuk och inte hålla på och döma folk hit och dit.

pointblank skrev:Altus; Nej, du kanske har rätt och min teori är felaktig. Jag är ingen expert varken på dieter eller mat. Min poäng var bara att något som utifrån ser ut att vara lätt åtgärdat kanske inte är det för den personen. Vad som är enkelt för en männsika behöver inte nödvändigtvis vara lätt för någon annan. Tycker man kan kosta på sig att vara lite ödmjuk och inte hålla på och döma folk hit och dit.

Okej, det är vi överens om. Jag är rätt säker på att en del fall av övervikt har att göra med sjukdomar och somatiska störningar av olika slag. Här är en artikel om hur virus kan orsaka övervikt:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2208616.ab

Jag har fobi för de flesta sorters insekter. Speciellt de som springer snabbt, (spindlar! ) de som flyger, de som dyker upp i stora mängder (som tex myror) och de som har någon form av gadd eller klor.
Och det är inte bara vanlig avsky för insekter som många andra har utan verkligen fobi. Är det tex en nattfjäril på mitt rum så sätter jag inte min fot där inne förrän jag vet säkert att den inte är där längre.
Jag lägger mig hellre och sover på golvet i hallen än på mitt rum om det finns en sån där stor, långbent mygga därinne. *ryser*
Jag hade hängt en handduk på balkongen igår kväll och idag när jag skulle ta in den så kröp det fullt med tvestjärtar ut ur den! Jag blev fullkomligt panikslagen, slängde handduken och sprang därifrån. Vågade inte gå i närheten av platsen där handduken låg på flera timmar.
Det är verkligen jobbigt att ha insketsfobi nu på sommaren. Vågar ju knappt vara ute.

Det skulle vara väldigt surt för mig om jag hade insektsfobi eftersom jag fotograferar kryp. Jag älskar insekter och spindlar (förutom tarantel), jag har en liten rädsla för getingstick därför getingar är så aggressiva.

Off-topic
Bland de märkligaste sexuella läggningar jag har hört talas om är Formicophilia då man blir sexuellt upphetsad av att myror kryper över kroppen och sex-organen.

Wikipedia skrev:Formicophilia, often associated with Zoophilia, is the practice of gaining sexual pleasure from the crawling or nibbling of ants.[1][2][3]

Those who possess this condition have been known to enjoy ants crawling over their genitals and even entering their orifices until sexual arousal and climax is reached.

Entomophilia is the wider term for those who find sexual pleasure with a range of various small animals rather than ants alone, e.g. snails, frogs or flies.

Nålar, höga höjder, gå ensam bland andra människor, insekter och smuts. Jag lider av renlighetstvång.

earlydayminer - Postat: 15-07-2009 11:25:47 skrev:
Att vara ute när det åskar, muskulösa hundar, idiotmänniskor, getingar, parasiter och utgångsdatum.

Jag har även haft en amerikansk pitbull terrier i knäet som en vän (jag hatar honom när han dricker) la i knäet trots att jag skrek nej två gånger, jag fryste och klämde pitbullens ben mellan mina ben och bordets kant. Hur som helst fick jag dåligt samvete så jag gick fram och lät hunden lukta på mig, sen blev vi kamrater och jag klappade honom. Men han får fortfarande inte vara i närheten av min hals eller mitt ansikte. Inte en chans. Min rädsla för hunden har mer riktats till en rädsla för människan, ett framsteg. Men jag kommer fortfarande vara oerhört vaksam när jag befinner mig i närheten av den hunden.

Jag har räddat två getingar den här sommaren, ingen har blivit ett offer för min rädsla och överdrivna vaksamhet när en geting är i närheten. Min första utväg är aldrig att döda djuret. Det är när jag känner mig attackerad som jag tar till med samma metod.

Nu har jag haft en parasitjävel på mig. Förbannade äckliga jävla kryp. Samtidigt kände jag viss sympati för den när den låg där och sprattlade på köksbordet, men moder var snabb att döda den med eld. Lite ondskefullt men hon hade fått uppgifter att det var det man borde göra. Vilket dödsöde som helst borde egentligen göra jobbet, men ja ja.

earlydayminer skrev:Min rädsla för hunden har mer riktats till en rädsla för människan, ett framsteg.

Det är bra det. Det är ju ändå där problemet sitter egentligen.
Det är som med skjutvapen, det är inte pangen i sig som är farlig, utan idioten som håller i den.
Bra hundägare får snälla hundar som ingen behöver frukta.
Det är de dåliga hundägarna som skapar farliga hundar, som gör folk hundrädda.
Hade vi inte haft dåliga hundägare hade ingen behövt vara rädda för människans bästa vän.

Inte fobier direkt, men t-banan och bilköer tycker jag suger hästballe. Hiss åker jag väldigt sällan. Djur går fint, är nog lite för lite rädd för dem.

Jag har väldigt många fobier, men en som är värd att nämna är: fobi för att bli rädd.
Sedan har jag fobi för att göra muntliga redovisningar.

Tja jag gillar hundar och blir vän med dem väldigt enkelt. Även stora bestar och s.k. kamphundar (de flesta är ju snälla). Men så har familjen haft hund stor sett hela mitt liv så jag är van.

Min största rädsla som gränsar till fobi (det hindar mig inte direkt) är hissar. Gillar inte vara instängd i en aluminium låda hängande på 2 stålvajrar utan att kunna se ut. Har väl göra med att jag fastnat några gånger i hissar.

Jag kan åka men det gör mig nervös så jag tar hellre trapporna.

Koboshi skrev:Min största rädsla som gränsar till fobi (det hindar mig inte direkt) är hissar. Gillar inte vara instängd i en aluminium låda hängande på 2 stålvajrar utan att kunna se ut.

Jag klarar av vanliga hissar. Men jag är livrädd när jag är på lasarettet för då kan man hamna i kulvertarna om man trycker på fel knapp.

Jag har en liten anekdot om det här med hissar. Jag försökte för cirka 10 år sedan förklara för de inom vården hur mina rädslor fungerar. Jag kände vid tillfället inte till ordet perceptionsstörning. Tog hissar som exempel när jag försökte förklara hur jag kände. Förklarade hur rädd jag blev när jag som barn befann mig i en hiss, som åkte ner i en mörk kulvert och mörkret liksom omfamnade mig och försökte dra mig ut i kulverten. Det var när vi skulle hälsa på mamma på BB, när min lillebror fötts. Jag var drygt 4 år gammal.

Så de fick ju det hela till att jag skulle träna bort min, vad de tolkade som, hissfobi.

Min kontaktperson-tant hade en finfin grej att visa mig. Paternosterhissar! Dörrlösa hissar som går runt runt utan att stanna. Man får hoppa på i farten och så åker den ner i källaren till de fruktade kulvertarna och upp till toppen av byggnaden där de dyker ner igen.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Paternoster-hiss

Kan ju tala om att efter att ha åkt i dem utvecklade jag en hissrädsla som heter duga. Jag kan inte passera paternosterhissarna utan att börja skrika, väsa, krypa ihop och så ilar det i hela kroppen. Jag drömde mardrömmar i flera år efteråt. I vanliga hissar brukar jag stå och upprepa för mig själv: findahappyplacefindahappyplacefindahappyplace.... För att inte dörrarna ska lossna eller haka upp sig.

Tack för hjälpen kära vård. Man kan alltid ha nytta av att samla på sig nya fobier. Paternosterhissfobi!

Språkpolisen skrev:Jag har väldigt många fobier, men en som är värd att nämna är: fobi för att bli rädd.
Sedan har jag fobi för att göra muntliga redovisningar.

Kom å tänka på ett citat av Krister Henriksson, skådespelaren:

Krister Henriksson skrev:Varje gång jag inte är rädd blir jag rädd

Minns itne exakt.

sugrövmanövern , var finns det paternosterhissar ? Det fanns sådana på sjukhuset i Umeå på 80-talet. Jag var helt fascinerad av dem. Men samtidigt tänkte jag på vad som skulle kunna hända om man inte hann kliva ur på översta våningen...

Selma skrev:sugrövmanövern , var finns det paternosterhissar ? Det fanns sådana på sjukhuset i Umeå på 80-talet. Jag var helt fascinerad av dem. Men samtidigt tänkte jag på vad som skulle kunna hända om man inte hann kliva ur på översta våningen...

Det finns fortfarande en i full rulle på sjukhuset i Umeå, det var där jag ådrog mig min nya fobi. Passerade den så sent som förra året, och då var den igång.

Om man inte kliver ur så åker man runt åt sidan och in i något läskigt mörkt kyffe har jag för mig, sedan påbörjas resan ner. Fungerar som en cykelkedja ungefär. Så man kan stå hela dagen kvar och åka runt runt runt om man vill.

wikipedia skrev:På HSBs kontor på Fleminggatan i Stockholm finns en hiss som är i fullt bruk

Enligt wikipedia finns en i Stockholm också.

Med tanke på hur ovanliga de är kan man undra i sitt stilla sinne varför jag skulle använda dem till att träna bort min "hissfobi" .

sugrövmanövern skrev:

Selma skrev:sugrövmanövern , var finns det paternosterhissar ? Det fanns sådana på sjukhuset i Umeå på 80-talet. Jag var helt fascinerad av dem. Men samtidigt tänkte jag på vad som skulle kunna hända om man inte hann kliva ur på översta våningen...

Det finns fortfarande en i full rulle på sjukhuset i Umeå, det var där jag ådrog mig min nya fobi. Passerade den så sent som förra året, och då var den igång.

Om man inte kliver ur så åker man runt åt sidan och in i något läskigt mörkt kyffe har jag för mig, sedan påbörjas resan ner. Fungerar som en cykelkedja ungefär. Så man kan stå hela dagen kvar och åka runt runt runt om man vill.

wikipedia skrev:På HSBs kontor på Fleminggatan i Stockholm finns en hiss som är i fullt bruk

Enligt wikipedia finns en i Stockholm också.

Med tanke på hur ovanliga de är kan man undra i sitt stilla sinne varför jag skulle använda dem till att träna bort min "hissfobi" .

De där hissarna lät fruktansvärt intressanta, som nåt ur en 40 tals tecknad film om framtiden. Jag måste se till att åka en sån innan de försvinner helt.

sugrövmanövern skrev:Om man inte kliver ur så åker man runt åt sidan och in i något läskigt mörkt kyffe har jag för mig, sedan påbörjas resan ner. Fungerar som en cykelkedja ungefär. Så man kan stå hela dagen kvar och åka runt runt runt om man vill.

Tack ! Då skulle jag vilja testa att åka igen. Kanske...

Enligt wikipedia finns det tre kvarvarande paternosterhissar i Sverige. Det är dessutom förbjudet att bygga nya sådana i många länder pga olycksrisken (se där, jag har alltid tyckt att de verkar livsfarliga).

http://en.wikipedia.org/wiki/Paternoster


Här är en video med en paternosterhiss:

En lite längre film om hissen...



Hade varit lite skoj om hissystemet fungerade precis som en cykelkedja, där länkarna/hisskorgarna vänt runt i ändarna så att man vändes upp&ner.

I slutet på filmen som Danne länkar till skymtar det mörka kyffet man hamnar i när hissen påbörjar ett nytt varv .

Danne skrev:Hade varit lite skoj om hissystemet fungerade precis som en cykelkedja, där länkarna/hisskorgarna vänt runt i ändarna så att man vändes upp&ner.

Ja , när jag åkte första gången trodde jag att den fungerade ungefär som ett skovelhjul...

ling0n skrev:Jag har isånafall fobi för människor som inte kan se bakom fetma, alkoholism, träningsnarkomani, hoarding osv. Lättja tror jag inte knappt på. Inte när det handlar om så grova problem som extrem övervikt eller kanske alkoholproblem. Fetma är lika mycket lättja som anorexi.

Först och främst alla folk med övervikt är inte lata, dom kan äta lagom mycket mat, röra på sig hälsosamt och inte äta något speciellt som är onyttigt, det beror på att varje individ har olika metabolism, d.v.s. det dom äter tas om hand olika snabbt/sakta, för en del tar det lång tid och för en del väldigt snabbt. Däremot kan fetma absolut bero på just lättja vilket betyder lathet.

Anorexia och lättja hör inte till varandra alls, anorexia och ätstörningar förutom i vissa fall övervikt/fetma, handlar inte om lathet/lättja, det handlar om annat. Anorexia har inget att göra med att man skulle vara för lat för att äta, eller för lat för att laga mat, det är patetiskt att ens tro det. Anorexia har med olika anledningar att göra och det varierar beroende på vilken person det berör. En del killar och tjejer får anorexia därför att dom har en rädsla/fobi för att vara tjocka, det orsakar att dom väljer att svälta sig, det gör dom inte för att bli super smala, men när dom sedan ser ut som dom vill så är det kämpigt och nästintill omöjligt att utan hjälp få tillbaka aptiten och orken till att faktiskt äta. Det är inte lättja och i många fall är inte fetma heller lättja.

Jag har tidigare varit höjdrädd men kommit över det med hjälp av kbt. Jag är förstås fortfarande rädd för höjder men jag hanterar det nu.

Fiskar och fåglar är två fobier som jag får leva med. Har försökt att bota fiskfobin men det går
Icke. Det bara låser sig. Så när jag fiskar måste jag ha med en kompis som tar av fisken om jag får napp.

Jag har också en stor rädsla för att vara upp och ner. Vet ej varför men det har suttit i så länge jag kan minnas och jag kan ej bli av med den.