Neej. De är alla rätt.... Enligt mig iallafall!

Du har Drakdödare syndrom, som är det enda som får vara ogrammatiskt eftersom yttringarna framgår av namnet.

Jag har nog mest skrivit Asperger syndrom utan s, men sen jag läste följande språkspalt:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=585481

så blir det definitivt med s i framtiden. Jag litar nog mer på svenska språknämnden än på Christoffer Gillberg i språkfrågor!

När Catharina Grünbaum dessutom skriver:

Liten bokstav skall det också vara i avledningar som aspergare och aspie - en person med Aspergers syndrom.
I dessa benämningar ligger inget nedsättande, försäkras det, tvärtom bidrar de här vardagsformerna till att avdramatisera den form av autism som syndromet innebär.

så är jag ännu mer benägen att lyssna på henne. Jag skulle önska att FA kunde göra det också (de förbjuder ju ordet "aspergare" i sina tidningar).

Men enligt henne så borde det ju isåfall heta Downs syndrom och att någon "har Down", men där skulle jag snarare vilja vända om det: Down syndrom och att "ha Downs". Blir lite fundersam kring hur språknämnden ser på detta. Vad säger forumets språkexperter?

Håller med dig om det sista, jag skulle också säga precis så.

Ibland är språket så att vissa former helt enkelt 'låter bättre' och mer naturliga än andra, även då det skär sig mot både logik och enhetlighetsregler. Det är väl därför de flesta språk har så många oregelbundenheter; för att det uppstår en vana att säga eller skriva saker på ett visst sätt och sen vips har det blivit standard.

Men nu tillhör jag inte språkexperterna förstås.

Downs syndrom och "har Downs" skulle jag säga.

Det första är ett exakt parallellfall till Aspergers syndrom istället för "Asperger syndrom"; det sista blir en halv inkonsekvens mot har Asperger alternativt Aspergers, men den kan lätt förklaras med att så många svenskar vet vad "Down" 'egentligen' betyder att den formen skulle bli förvirrande. Så det får bli en sådan oregelbundenhet Inger talar om. I övrigt skulle jag säga att man inte behöver ropa på entropin, den inställer sig snart nog ändå.

Heliora skrev:När Catharina Grünbaum dessutom skriver:

Liten bokstav skall det också vara i avledningar som aspergare och aspie - en person med Aspergers syndrom.
I dessa benämningar ligger inget nedsättande, försäkras det, tvärtom bidrar de här vardagsformerna till att avdramatisera den form av autism som syndromet innebär.

så är jag ännu mer benägen att lyssna på henne.

Jag ser också att CG skriver aspier i pluralis. Den formen har jag nog inte stött på någon annanstans.

Det är bokstaven n som spökar.

Det kan lixom inte heta Hanson syndrom, eller Down, eller Sjögren. Ng skulle funka på samma sätt, Cushings, och m kanske oxo hänger med.

Men det känns OK att säga Asperger, men inte Ménière istf Ménières.

Låt er inte luras för att "syndrom" börjar med s-ljud! Vem skulle säga "Parkinson sjukdom" och "Alzheimer sjukdom"?

Och som sagt, som sagt samt som sagt och som sagt: vem skulle säga "Zombie inlägg", "Sverige huvudstad" eller "Mozart musik"?

Tallerger skrev:Låt er inte luras för att "syndrom" börjar med s-ljud! Vem skulle säga "Parkinson sjukdom" och "Alzheimer sjukdom"?

Eller för den delen "Jansson frestelse", "Operakällaren Bakficka" och "Sofie värld". Det finns många kombinationer som dessa, som i vardagligt tal behandlas som ett specifikt objekt eller specifikt begrepp.

Lakrits skrev:

Tallerger skrev:Låt er inte luras för att "syndrom" börjar med s-ljud! Vem skulle säga "Parkinson sjukdom" och "Alzheimer sjukdom"?

Eller för den delen "Jansson frestelse", "Operakällaren Bakficka" och "Sofie värld". Det finns många kombinationer som dessa, som i vardagligt tal behandlas som ett specifikt objekt eller specifikt begrepp.

Förvisso, men jag tänkte att en jämförelse med en annan grupp diagnoser som har samma slags namnuppbyggnad visade saken tydligast, eftersom en del brukar tyckas ha uppfattningen att det inte är samma slags genitivanvändning det rör sig om när man ger exempel som betecknar något helt annat.

Jag ser för övrigt en tendens till utelämnad genitiv i fler språkliga konstuktioner i vår tids svenska. Det gäller framför allt i namn på företeelser som är fasta begrepp och där genitivattributet är ett geografiskt namn. I sådana fall kan namn som slutar på vokal få en "s-lös genitiv" (Växjö kommun), medan de som slutar på konsonant ska ha genitiv-s (Hultsfreds kommun). Numera ser man emellertid ofta sådant som "Ekholmen centrum" och "Jönköping jazzfestival" (fiktivt exempel). Det beror nog på engelskt inflytande och att vi i Sverige ska försöka vara så världsbäst på att vara "internationella". Någon som gjort samma eller en likartad observation?

Tallerger skrev:

Lakrits skrev:

Tallerger skrev:Låt er inte luras för att "syndrom" börjar med s-ljud! Vem skulle säga "Parkinson sjukdom" och "Alzheimer sjukdom"?

Eller för den delen "Jansson frestelse", "Operakällaren Bakficka" och "Sofie värld". Det finns många kombinationer som dessa, som i vardagligt tal behandlas som ett specifikt objekt eller specifikt begrepp.

Förvisso, men jag tänkte att en jämförelse med en annan grupp diagnoser som har samma slags namnuppbyggnad visade saken tydligast, eftersom en del brukar tyckas ha uppfattningen att det inte är samma slags genitivanvändning det rör sig om när man ger exempel som betecknar något helt annat.

Då kan man tala om för dem att de har fel i det också. Men visst, det blir en svår pedagogisk uppgift till.

Tallerger skrev:Jag ser för övrigt en tendens till utelämnad genitiv i fler språkliga konstuktioner i vår tids svenska. Det gäller framför allt i namn på företeelser som är fasta begrepp och där genitivattributet är ett geografiskt namn. I sådana fall kan namn som slutar på vokal få en "s-lös genitiv" (Växjö kommun), medan de som slutar på konsonant ska ha genitiv-s (Hultsfreds kommun). Numera ser man emellertid ofta sådant som "Ekholmen centrum" och "Jönköping jazzfestival" (fiktivt exempel). Det beror nog på engelskt inflytande och att vi i Sverige ska försöka vara så världsbäst på att vara "internationella". Någon som gjort samma eller en likartad observation?

I en del fall, som Växjö/Uppsala domkyrka, Falu koppargruva, Mora stenar, har de s-lösa genitiverna grund i det levande talspråket på orten och är så gamla att de återgår på vårt medeltida kasussystem (eller yngre än så i många dialekter) där genitiv även kunde sluta på -r (som senare föll bort från "Växjö" ovan) eller vokal (som i de övriga exemplen).

Men i massor med fall man numera ser på vägskyltar, nätsajter och så vidare, som "Rättvik kyrka", är ändelselösheten bara ett par årtionden gammal och har ingen grund i något talspråk utom det som bygger på de där nyinförda skyltarna (och så vidare). Där har genitiven "alltid" haft -s. Vägverket eller vilka som nu från början var ansvariga har helt enkelt gett upp att försöka skilja mellan formerna med och utan genitiv-s; förmodligen finns också en massa, ursäkta, obildade människor som tycker de s-lösa formerna låter gamblare och fijnare (enligt samma IKEA-smak som producerar "[Namn] af [Hemmahamn]" på moderna båtar).

Har för mig det redan står om det här någonstans i Språkspalten.

Det enda precedensfall jag kommer på på rak arm är bruket i jazzkretsar att kalla saker "Esbjörn Svensson Trio" och "Älvdalen Big Band". Har för mig att det finns i raggarkretsar och liknande också - i varje fall är det fråga om medvetna amerikanismer, som från början valdes för att sticka ut som sådana.

Svenska Läkaresällskapets kommitté för medicinsk språkvård föreslår att vi som det är, bör fortsätta använda genitiv-s vad gäller syndrom- och sjukdomsnamn.

Ska vi avsluta här då?

Kvasir skrev:

Flinta skrev:I de tyskspråkiga länderna säger man fortf som Hans gjorde:
"Das Asperger-Syndrom"

Fast Hans själv kallade det förstås aldrig så. Syndromnamnet myntades av Lorna Wing 1982, och då på engelska.

Han använde beteckningen "Autistische Psychopathie".
Borde man inte återgå till detta beskrivande namn?

Medicinskt fackspråk i skrift, version 1, 19 feb 2010 skrev:4.1 Sjukdomar, diagnoser, metoder etc.

Sjukdomar och diagnoser skrivs med liten begynnelsebokstav, t.ex. tuberkulos,
lymfoblastisk leukemi, eczema herpeticum, diabetes mellitus. Undantag
görs för sjukdomar och diagnoser (och även metoder, områden i människokroppen
etc.) som har fått sin benämning efter upptäckaren. Då skrivs personnamnet
i benämningen av hävd med stor begynnelsebokstav. Observera
att apostrof aldrig ska sättas ut i svenskan före genitiv-s:

Alzheimers sjukdom, Aspergers syndrom, Brocas centrum, Creutzfeldt–
Jakobs sjukdom, Downs syndrom, Heimlichs manöver, Kochers tång,
Kocks reservoar, Parkinsons sjukdom, von Recklinghausens sjukdom

Om personnamnet slutar på s, x eller z bör heller inte någon apostrof som
regel läggas till för att markera att namnet står i genitiv, eftersom sammanhanget
för det mesta ger vägledning. Men här kan undantag göras av tydlighetsskäl.
Man kan lägga till en apostrof i t.ex. Chagas’ syndrom, om man
vill markera att namnet är Chagas och inte Chaga.

Adjektiv som är avledda av personnamn skrivs med liten begynnelsebokstav:
langerhanska cellöarna, wolffska gången.

I vissa texttyper används ibland personnamnet som kortform för sjukdomen,
som då skrivs med liten bokstav och utan genitiv-s: alzheimer, asperger,
parkinson (ej alzheimers, aspergers, parkinsons). Kortformerna används
också som förled i sammansättningar: alzheimerdiagnos, aspergersymtom,
parkinsondemens. I journaltext och i diagnoser används dock inte kortformerna.

Se vidare Skrivregler för svenska och engelska från Terminologicentrum TNC, punkterna 110,
115; läs mer om genitivfrågan i punkterna 70, 144.

Några länkar till andra inlägg på ämnet:

Folk
Aspegrens syndrom
"Asperger's Syndrom" vilket dumt namn!