Allt fler barn sätts i särskola. Grundskolelärare vill slippa svåra barn. Föräldrar lockas med hög lärartäthet. Men särskolan är en livslång återvändsgränd. Därför måste ingången göras trång.

Alla barn ska gå i skola. Några barn har rätt att gå i särskola eller träningsskola. Särskolan är till för barn med medfödd utvecklingsstörning eller senare uppkommen hjärnskada som gör att barnet inte kan klara kunskapsmålen i den vanliga grundskolan. Träningsskolan har inte så mycket med skola att göra, i praktiken handlar det om daglig omsorg för gravt handikappade barn.

Under senare år har andelen barn i särskolan ökat kraftigt, läsåret 1993/94 gick 5 516 elever i grundsärskola. Förra läsåret var antalet 10 447. Samtidigt ökade antalet elever i vanlig grundskola, men inte alls i samma proportioner. Antalet barn i träningsskola har också gått upp, men där följer kurvan rätt väl den allmänna årskullsutvecklingen. I fjol fanns 4 268 elever.

Kan det verkligen vara så att det föds så många fler barn med lätt utvecklingsstörning? Carin Holtz, undervisningsråd vid Skolverket, var i en intervju i fredagens DN inne på att trenden kan ha ett samband med att det går att klara livhanken på mycket tidigt födda. För all del. Men det är i så fall en förändring på marginalen.

Den stora förändringen handlar om synen på normalitet. I skolan såväl som i övriga samhället. Folk som varit med i arbetslivet i 25 år har konstaterat att antalet original och kufar på jobbet, besvärliga människor för att tala med Suzanne Osten, har minskat.

I skolsystemet sker samma utveckling, avvikande barn definieras bort. Får en diagnos. Ofta på lärares och rektors initiativ, ibland på föräldrarnas.

För föräldrarna kan diagnosen vara en tröst, då är det i alla fall inte vårt fel att Kalle (sex av tio i särskolan är pojkar) inte är som de andra. Det är något medicinskt, något medfött. Och i särskolan är ju lärartätheten exceptionell, en lärare på fyra elever. Plus personliga assistenter i många fall. För läraren handlar det om att bli av med ett bekymmer. Skicka det vidare till särskolan.

En del föräldrar vägrar låta sig övertalas. De vet det som inte alltid sägs högt. Att elever som gått i särskola är chanslösa på den öppna arbetsmarknaden. Skolverket uttrycker det med en grov underdrift i en broschyr riktad till föräldrar: "Att gå i särskola innebär att få ökat stöd och därmed ökade möjligheter att utvecklas, men också vissa begränsningar när det gäller elevens framtida utbildnings- och karriärmöjligheter."

Vissa begränsningar, jo tack. I verkligheten är särskoleeleven hänvisad till sjuk- och aktivitetsersättning, det som kallades förtidspension, eller till jobb via arbetsmarknadsstöd, som hos Samhall.

Dessutom står kunskapskraven i skymundan i särskolan. Omsorgsperspektivet kommer först. Därför är särskolan en fälla för barn som är normalbegåvade men har olika former av beteendeproblem, liksom för dem som är svagbegåvade.

Rikspolitikerna har uppmärksammat den förfärliga utvecklingen. Skolverket har fått skriva rapporter, deprimerande läsning, den senaste kom 2002. Ändå har trenden inte vänt. Bara stannat av på den höga nivån.

Förklaringen stavas kontopolitik. En elev med läs- och skrivsvårigheter, det finns nästan alltid med i bilden, i vanlig grundskola kostar stödpengar som går på den egna skolans budget. Hamnar eleven i särskola går det på annat konto. Visserligen ökar skattebetalarnas kostnad, en snittelev i grundskolan kostar 67 300 kronor om året. Det ryms många stödundervisningsslantar innan man kommer i närheten av särskolans 265 400 kronor. Men kommunpolitikerna har inte mäktat driva frågan mot skolpersonalens intresse.

Det är inte av ekonomiska skäl vi måste minska antalet elever i särskola. Det är av rättviseskäl. Vi har inte rätt att sumpa livschanser för tusentals barn av vuxnas bekvämlighetsskäl. Det ska komma regeringsförslag som begränsar intagningsmöjligheterna till särskolan i vår. Men det är bättre att börja säga nej redan i morgon. Det går.

DN 25/9 2005

Miche skrev:Oavsett vilket så är det fortfarande aktuellt

MsTibbs skrev:Man kan fråga sig hur det ens är möjligt. Jag trodde att papper på utvecklingsstörning var ett krav för att få hamna på särskola.

rdos skrev:Nej, det är det inte + att IK tester av barn som WISC missgynnar barn med NPF.

MsTibbs skrev:Men att föräldrar går med på att särskoleplacera sina barn därför att rektorn säger så? Det tycker jag också är märkligt, folk förstår väl att särskola missgynnar barnen himla mycket, eller förstår dom inte det?