Jag håller f.n. på att trappa upp min dos på concerta för att behandla min komorbida ADD, och som dom flesta här antagligen vet så ska man då kolla pulsen/blodtrycket vid varje doshöjning. Jag är inte en människa som blir nervös/får ångest, däremot får jag "adrenalinkickar" när något "spännande" händer, utan vidhäftande känslor (som andra verkar beskriva dom känslor de får av sånt). Iaf, de skulle kolla min vilopuls, och eftersom det var så viktigt så kände jag hur jag fick en sådan reaktion att händerna närapå började skaka. Vi hade i vart fall en liten pratstund, jag fick ligga ner en kvart (med bultande hjärta), och min "vilopuls" visade sig ligga på 105.

Sagt och gjort, läkaren tyckte det var konstigt. Jag försökte förklara för honom/sköterskan att jag *var* stressad/nervös, men han bara tittade på mig oförstående och halvbabblade nånting om att jag "kanske har en sådan personlighet att jag har så...". Efter det gav han mig en remiss till en hjärtspecialist, som konstaterade (efter en veckas väntetid, två veckor om man räknar in tiden till den nya undersökningen för receptutskrivning ) att jag tydligen har en vilopuls på 105, och att det inte är något fel på mitt hjärta. Så jag fick öka till 36mg, från 18.

Nu sedan vid den senaste kollen så var jag mycket mer avslappnad, och då läste sköterskan av en puls på 80. Jag lyckades övertala henne att skriva in i journalen att jag kan vara stressad utan att visa det utåt på något sätt. Jag förstår ju naturligtvis att det från deras perspektiv är logiskt, men det stör mig fortfarande en smula att saker inte syns utåt. Att behöva fejka känslor/uttryck känns så... alienerande.

Har ni andra upplevt liknande situationer?

Har inget svar på din fråga, men undrar som alltid varför de inte låter en gå från 18 till 27 mg, istället för direkt till det dubbla (36). De här medicinerna är det bäst att ta det varsamt med när man ställer in dosen, och det FINNS ju 27 mg... Begriper det inte.

Antagligen mestadels för att då behöver man inte kasta de gamla pillrena, man kan bara ta två istället. Och metylfenidat (och andra centralstimulerande medel, t.ex. amfetamin) är inte farliga i sig om man inte har hjärt/kärlproblem; effekterna går ju dessutom ur kroppen snabbt och lämnar inga efterverkningar, förutom en mild "krash" mot kvällen som de flesta verkar uppleva som sömnighet.

De kollar väl biverkningarna för att se till så du inte blir allvarligt påverkad av dem?

Hjärtklappning är en av de vanligaste oönskade effekterna, tror jag. Avslappnad => lägre puls. Förhöjd puls, tachykardi, över 100 slag per minut. Bradykardi, under 50 slag per minut.

Se mer om mediciner, biverkningar och kontraindikationer på http://www.fass.se, sök på önskad medicin. Det står en del på bipacksedlarna också.

AAA: Jo, det fattar jag, men vad jag inte fattade (vid tillfället) var att jag inte gav av ett hum av att vara stressad eller nervös, så de trodde inte på mig när jag sa att hjärtklappningen kom av stress istället för concertan. Eller så upplevde jag det iaf. Ibland känns det som om jag helt klart sänder ut känslor via kroppspråk, och senare får jag reda på (ofta på omvägar) att jag tydligen inte gör det.

Till saken ska sägas att de slarvade bort min första pulsmätning som jag gjorde före jag började med medecinen, så de hade inget att jämföra med.

Till mig sa de att jag nog var nervös, när jag hade hög vilopuls på Concertautvärderingen.

Typiskt aspergare att visa saker utåt på fel sätt eller inte alls och inte bli trodd. (Eller bli missförstådd på de groteskaste vis.) För mig som yngre var det det normala.

Personal som jobbar med aspergare ska veta det och rätta sig därefter. Men har de vetskapen så verkar de i regel ändå inte kunna nyttiggöra den i sin yrkesutövning.

Också typiskt vårdapparaten att slarva bort viktiga saker.

Även de båda senare sakerna har jag både hört och varit med om för många gånger.

MsTibbs skrev:Till mig sa de att jag nog var nervös, när jag hade hög vilopuls på Concertautvärderingen.

XD

Smart. *not*

En effekt av flatt kroppsspråk och mimik är att man inte anses vara deprimerad "för man ser inte sån ut" och därför får man inte mediciner.