Då har jag hittat ett forum som jag läser med stort intresse och vill väl bara göra en liten kort presentation som hej.
Är snart 43 år gammal(ung ) och gift utan barn.
Fick min diagnos nu i april efter jag gjort en egenanmälan för att jag trodde att jag hade ADHD men utredningen utvidgades och man kom fram till att jag hade AS och ADD vilket förklarade en hel del för mig varför jag fungerat som jag gjort. Jag har alltid sagt mig vara extremt blyg men det var något mer än bara blyghet, vilket har gjort att det varit svårt att klara sig socialt.
Är dock högskoleutbildad och tog min socionomexamen 1997 och har sedan dess mestadels jobbat inom socialtjänsten vilket kanske inte är det bästa för en med AS vilket har lett till svårigheter och konflikter på jobbet
Just nu jobbar jag som PA (personlig assistent) åt olika brukare.

Varmt välkommen hit, Trampe!

Intressant att du jobbar inom Soc och har Asperger, har du/ni förresten placerat någon med Asperger på LVU innan?

Har förvisso jobbat en period inom ungdomsvård som utredare och jag hade väl inte så många LVU och de jag hade var pga missbruk. Men sen är det svårt att veta om det finns någon neuropsykiatriskt bakom som ungdomen självmedicinerar för utan att det finns någon diagnos.

Det är nog väldigt bra för socialtjänsterna med personal med Asperger som vet vad det är och inte övertolkar, och utifrån mediokra insikter om vad Asperger är ska börja sätta unga aspergare på LVU i stället för att ge stöd och service enligt LSS, eller ta ifrån föräldrar med Asperger deras barn, eller liknande. (Vi har färska exempel på bägge delarna här på forumet.)

Mycket mycket fler aspergare i de yrkena, tack! Det borde vara ett allmänt rättssäkerhetskrav för aspergare att det fanns någon av oss på varje större arbetsplats inom alla yrkesgrupper vi med stor sannolikhet kommer att ha med att göra... Om vi nu kan räcka till att sprida ut oss på så många läkar-, psykolog- och socionomplatser i arbetslivet. Men högt lagda krav på obligatorisk utbildning om NPF, då! Minst två inbjudna föreläsande aspergare per år för att hålla adekvata kunskaper vid liv.

Eller fler än så, förresten. Det behövs rejält mångsidig bild av hurdana aspergare är - föreläsningar av vuxna aspergare som berättar sin historia och hur det väl gick bättre med diagnos borde komma som en självklarhet i minst trepack. Man har inte lärt sig särskilt mycket av att höra en, på tok för många kommer att tro att de har lärt sig att alla aspergare är som just den aspergare de nu har hört föreläsa.

Bristande insikt i det är en av de faktorer som håller kvar många ytterligare presumtiva föreläsare utanför det skrået, inklusive att föreläsningsarrangörer tror att det räcker så bra att de minsann redan har en eller två aspergare de redan har i sitt stall.

Men det är ämne för en annan tråd. Har vi någonsin haft någon tråd specifikt om föreläsande? Måste kolla... dags för en sådan annars...

Pemer skrev:
Har vi någonsin haft någon tråd specifikt om föreläsande? Måste kolla... dags för en sådan annars...

Absolut.

Det finns kanske ingen allmän tråd men personspecifika finns helt säkert. Jag tänker på t ex på vår skånske vän Tvilling99 (heter han väl?) som var med i lokalradio vilket ledde till föreläsningar.

Ja, det stämmer ju! Ska kika igenom sådana trådar en del...

Hej och välkommen till Trampe.

Välkommen till forumet, Trampe!

Willkommen, bienvenue, welcome!

Välkommen hit, Trampe!

Välkommen till forumet,Trampe!

Pemer skrev:Det är nog väldigt bra för socialtjänsterna med personal med Asperger som vet vad det är och inte övertolkar, och utifrån mediokra insikter om vad Asperger är ska börja sätta unga aspergare på LVU i stället för att ge stöd och service enligt LSS, eller ta ifrån föräldrar med Asperger deras barn, eller liknande. (Vi har färska exempel på bägge delarna här på forumet.)

Mycket mycket fler aspergare i de yrkena, tack! Det borde vara ett allmänt rättssäkerhetskrav för aspergare att det fanns någon av oss på varje större arbetsplats inom alla yrkesgrupper vi med stor sannolikhet kommer att ha med att göra... Om vi nu kan räcka till att sprida ut oss på så många läkar-, psykolog- och socionomplatser i arbetslivet. Men högt lagda krav på obligatorisk utbildning om NPF, då! Minst två inbjudna föreläsande aspergare per år för att hålla adekvata kunskaper vid liv.

Jo, visst är det bra att det finns folk med erfarenhet av att själva ha ett neuropsykiatriskt funktionshinder men problemet är ju att socialtjänsten är ju känd för att ha en av de mest stressiga arbetsmiljöerna vilket inte går ihop med att ha AS och ADD som jag har. Jag skulle gärna vilja hitta en form där man kan jobba inom soc-svängen även med AS men än så länge har jag kört huvudet i väggen rejält ett antal gånger vilket inte är så bra för måendet precis.

Ja, usch, det är ju inget bra...

Ett samhälle där man har så mycket att göra på socialtjänsterna mår inte bra...

Om man kunde inse det på mer central nivå och börja försöka bota sjukdomen, och inte bara ge sig på symptomen...

Lakrits skrev:Willkommen, bienvenue, welcome!

Fremden, étranger, stranger, glücklich zu sehen, je suis enchantée, happy to see you, bleiben, restez, stay... Eller hur går den nu igen?

Välkommen hit!!

Pemer skrev: Det borde vara ett allmänt rättssäkerhetskrav för aspergare att det fanns någon av oss på varje större arbetsplats inom alla yrkesgrupper vi med stor sannolikhet kommer att ha med att göra...

Jag vet inte riktigt vad jag anser om kvotering eller positiv särbehandling, men kan man kvotera in folk av honkön eller av utländsk härkomst (vilket behövs på måååånga håll) så tycker jag nog att folk med funktionshinder, dels npf dels andra, kunde kvoteras in också.


Inte så att bara för att man har AS så ska man få ett jobb framför nån som har mer andra meriter, men står det mellan två med likvärdiga kvaliteer så tycker jag faktiskt att det vore fint med nån med t ex AS eller ADHD-perspektiv på såna ställen som Tingsrätten, Polisen, FK, Socialtjänstens olika verksamheter, CSN osv.

Pemer skrev:Om vi nu kan räcka till att sprida ut oss på så många läkar-, psykolog- och socionomplatser i arbetslivet. Men högt lagda krav på obligatorisk utbildning om NPF, då! Minst två inbjudna föreläsande aspergare per år för att hålla adekvata kunskaper vid liv.

Npf-certifieringen som jag talat om så många gånger...? Kan HBTarna så borde vi kunna...

Jag gillade Bamse som liten (och gör fortfarande men läser sällan några bamsetidningar numera), ditt nick tycker jag följer namngivningsstilen i tidningen Bamse

Eftersom så många andra redan hälsat dig välkommen så tänker inte jag ställa mig i kören o säga samma sak.

Faktiskt fått för mig att jag blivit mindre AS sedan jag träffat en bunt AS-människor, fast det kanske har o göra med att det inte blir en massa fel hela tiden då

Välkommen!

Välkommen

Välkommen hit! Spännande med en socionom-aspergare. Tråkigt att det inte är lätt att jobba på soc. Det behövs flera med npf där och på andra ställen.
Hoppas du kommer att trivas här.

Välkommen! Berätta gärna mer om hur det är att jobba på soc, vore kul att höra från "andra sidan".