Kan man lämna en 15 åring med AS ensam hemma i en veckas tid? Tillika är hans specialintresse World of Warcraft som han spelar nätterna igenom...

Har sett på detta forum att många med AS verkligen vill vara för sig själv vilket jag respekterar, men kan inte komma ifrån att jag är orolig.

jag flyttade hemifrån som 16 åring, men fråga han vetja

Det är ingen fara..

Vad skulle hända?

Huruvida det är lämpligt att lämna ungdom med AS ensam hemma följer nog samma ramar som alla andra. Jag själv klarade mig till och med bättre än mina jämnåriga som oftast var omogna och slarviga.

Om han får i sig mat, ja. Om han skall äta skräpmat, helst inte.

Jag är förövrigt i liknande situation som din 15 åring, har AS och datorberoende.

Har ni inte kontakt med socialtjänst så skall det gå bra, de placerar ut LVU för sådana saker.

Rent allmänt ska det inte vara några problem, men det är en individfråga.

Är det första gången han lämnas ensam hemma en längre tid så kan du ju ha nån släkting eller granne som en kontakt han kan ringa till om något skulle hända.

När jag var i den åldern älskade jag de stunder mina föräldrar var borta längre tider.

opteron skrev:Om han får i sig mat, ja. Om han skall äta skräpmat, helst inte.

Jag är förövrigt i liknande situation som din 15 åring, har AS och datorberoende.

Har ni inte kontakt med socialtjänst så skall det gå bra, de placerar ut LVU för sådana saker.

nog för om det bara är för en vecka kanske han snarare lär sig nått under tiden (typ om man äter skräpmat flera mål/dag får man ont i magen och lite pengar i börsen) hur ska han kunna lära sig att vara självständig utan att få försöka?
eller ska han bo hemma hela livet?

rapchic skrev:nog för om det bara är för en vecka kanske han snarare lär sig nått under tiden (typ om man äter skräpmat flera mål/dag får man ont i magen och lite pengar i börsen) hur ska han kunna lära sig att vara självständig utan att få försöka?
eller ska han bo hemma hela livet?

Det gör jävligt ont i magen att äta fel mat för mycket, man kan få kramper och liknande så det vill man inte göra.

När jag var 15 och satt mycket vid datorn drack jag mycket läsk, och åt godis och onyttig mat och det tillsammans med datorsittandet ledde till att man blev yr och väldigt illamående.

Men kan han få i sig rätt sorts mat och rätt motion så är datorberoende inget problem och har inte heller varit för någon människa, oavsett om man har Asperger eller inte.

Jag skulle nog också vara orolig. Antagligen gör han dag till natt, så han kommer inte att gå och handla mat. Kan man ju fixa genom att se till att det finns mat hemma. Men tänk om han inte ger sig tid att äta ordentligt?

När det gällde min egen dotter så fick hon aldrig vara ensam hemma (ja, på dagtid förstås). Jag hade läst så många skildringar av föräldrarfria fester med objudna gäster. Ibland var det inte ens någon fest, bara barnets kompisar som var hemma, men ryktet om de bortresa föräldrarna spred sig. Så blev det spritfest och hemmatonåringen var för handfallen el rädd för tuffingarna, för att hämta en granne el ringa polisen. Föräldrarna kom hem till ett vandaliserat hem.

Ja, jag är/var väl paranoid. Det är inte min dotter som har AS utan jag. Och hon är så beroende av sällskap, så hon skulle säkert bjudit in kompisar.

Alien, en liten fråga.

Visst är det svårt att handla mat om det är natt, men frågan är om de flesta 15 åringar ens kan laga mat själva förutom nudlar?

Där ligger grejen också, för han kan ju inte äta chips och godis dygnet runt.

Med det specialintresset lär det inte bli några grisfester i alla fall. Se till att det finns lättlagad mat så går det nog bra. Att laga riktig mat var inte det lättaste i den åldern minns jag...

När mina föräldrar var på resa en vecka så var jag själv hemma, jag åt frysta findus rätter varje dag (var cirka 13-14 år då).

Ungefär samma rätter, givetvis var det inte nyttigt eller bra men jag överlevde.

Helst skall man äta riktig husmanskost åtminstone 70% av veckan.

Jag skulle aldrig i helvete lämna min sextonåring över två dagar ens, men det är min dotter och jag. Det beror helt på hur din son är, hur han klarar att få i sig mat, inte glömma mat på spisen, inte glömma låsa om han går ut, inte har hem en massa folk som ringer för en förmögenhet, inte får dit polisen misssinassen osv osv.

Om det BARA handlar om att han kommer att sitta vid datorn tills ögena blör må det väl vara hänt tänker jag. Köp hem Billys-pizzor eller vad han nu äter och så ring regelbundet eller ännu bättre, skriv en lista som är så detaljerad och noggrann och tydlig som det bara går. Det kan t o m funka bättre än det gör när du är hemma då.

Föreslå att han använder en ringklocka om spelande får honom att tappa bra koll på tiden.

Datorspel är inget problem I sig från mina egna erfarenheter, däremot kan igågsättningsproblemen bli tydligare då.

storyn är att han bor hos sin mamma som nu rest bort med de andra barnen. ursprungsplanen var att han skulle komma till mig under den veckan och hans mamma skjutsade honom till mig strax innan hon gav sig av. Tyckte det var underligt att han inte hade några kläder med sig när han kom, bara datorn. Men jag reagerade inte så mkt då det inte var första gången som han inte har koll på kläder...

Vad jag inte visste var att enda sättet för mamman att få med honom i bilen till mig var att ge honom en lapp med taxinummer samt pengar till taxi. Således när jag vilade middag i söndags på soffan med en tidning över näsan så smet han. När jag vaknade till efter min tupplur så var sonen och datorn borta. Jag tillbringade drygt en timme med at köra runt på småvägar och leta efter honom men ringde sedan taxibolagen och lyckades spåra en körning (han klarar inte av att ta bussar) mellan mitt hem och moderns hem.

När jag sent omsider får kontakt med hans mamma så får jag vetskap om taxipengarna, vi som var så överens innan hon åkte...

Nu har det gått några dagar och han svarar inte när jag ringer (han tror klart att jag är arg på honom). Mamman som är 80 mil bort tycker det är lugnt, det finns piroger i frysen. Men jag är orolig, därav mina frågor på forumet.

Jag har läst vad ni skrivt, vilket lugnar mig något, framförallt tror jag inte det är någon överhängade fara med fester, sprit, droger etc, som någon skriver , han har fullt upp med sig själv och WoW.

Kan du inte åka hem till sonen och ta en koll,bara för att säga hej.

Sedan får nog du och ditt ex jobba lite på ert samarbete inför framtiden, i hur det ska se ut fram över.

Över den situation som just nu har hamnat i tycker jag inte att du kan klandras. men jag skulle nog bli misstänksam om ett barn/ tonåring komm till mig utan ombyten av kläder om besöket/vistelsen var tänkt mer än en dag.
Se till att du få en nyckel till exet, om inte annat när hon är bortrest och sonen ensam. (om du nu inte redan har en har en)
Har du en så använd den. om inte lägg en lapp i brevlådan att du inte är arg men vill höra att allt är ok och att du finns om han ångrar sig.

Mycket möjligt att han klarar att vara ensam, men ändå kan det kännas bra att någon bryr sig om en, utan att för den delen lägga sig i.

Sam, tack för tipset, fick kontakt med sonen och just förklarat att jag inte är arg och att jag finns där för honom. Sade även att om något händer så bara ring. Fick svaret "juste pappa. tack för att du ringde" vilket värmde mig.

Sett så här i efterhand var det bra naivt av mig, hon lämnade av sonen utan packning men med en lapp med taxinummer samt pengar till taxi. Allt bara för att hon inte skulle få skammen att själv lämna sonen hemma när hon reser iväg...

Någon nyckel är inte att räkna med, så långt står vi från varandra som du säkert förstår.

Skönt att det löste sig, mig gav de en tusenlapp och lät bli att berätta att de lämnat en till tusenlapp bara utifall att till grannen som jag skulle kunna få om så behövdes, kunde också gå till grannen för mat (som de däremot berättade) när jag inte ville åka på semester till fjällen när jag avr 15 för 22 år sedan.

Jag lagade egen mat alldeles själv och det gick utmärkt, inga fester, det lockade mig inte.
Tror jag bara hade min vanliga syssla, åka hem till min kompis eller bygga saker.
Däremot spelade jag musik på hög volym men det gjorde jag annars också när ingen var hemma.
Vi bodde i hus så det fanns inga grannar som kunde klaga (för så högt spelade jag inte, men över samtalston).

Grannen i fråga kom av någon anledning o sade hon hade hört att jag var hemma själv och undrade hur det gick.
De blev förvånade att det inte gått så mycket pengar när de kom tillbaka och att jag bara köpt mat (de hade sagt att jag bara fick köpa mat för pengarna, inget annat).
Pappa trodde jag skulle använda pengarna snabbt ändå och inte ha alla kvitton kvar.
Jag gjorde av med en tredjedel av tusenlappen tror jag.
Dessutom hade de fyllt frysen med mat innan de åkte, det gick ingen nöd på mig, det var jätteskönt att vara hemma själv.

Jag tror inte att du behöver oroa dig. Jag var ensam hemma en vecka när jag var 16 och det gick alldeles utmärkt. Jag lagade visserligen ingen mat (mer än möjligtvis makaroner och pastasås någon dag) utan köpte hem MacDonalds-mat, Findusrätter och annan skräpmat, men de matvanorna hade jag i och för sig i flera år och jag kände inte av några "bieffekter". Jag tror till och med att det är bättre att äta sånt än att bara äta mackor som många ungar gör.

Min lillasyster (som är en riktig festprisse) är 17 år och har varit ensam hemma kortare och längre perioder under flera år och det har funkat fint det med. Visst har man några av gångerna kommit hem och funnit diskbänken osynlig tack vare all skitig disk och vardagsrumsbordet fullt med godispapper, men så mycket värre än så har det inte varit.

Man får inga bieffekter av en veckas snabbmat om man inte är överkänslig. Det beror också mycket på vad för snabbmat man äter. Olika sorters Take-away plus findus-rätter och fryspizzor ger ju ändå en varierad kost. Om man sedan äter yoghurt eller mackor till frukost också så får man ju i sig en massa olika saker.
Så länge man äter så går det bra, även om man bara kommer ihåg att äta en gång per dag, för om man bara datoriserar så förbrukar man inte så mycket. Vi snackar ju bara en enda vecka.

Jag skriver inte detta för att försvara min egen livsstil, som det kanske kan ser ut. Min kost består nämligen av tillagade färska grönsaker, med eventuell inblandning av fisk och quorn.

Veckan är slut och min sons mamma har återvänt hem. Han klarade vistelsen riktigt bra, tog ansvar och åt inte bara fast food utan köpte bl a fisk och tillagade själv.


Tack alla för synpunkter och dialog. Stillade min oro och gav mig ledning i mitt agerande.

Jag tycker att du borde se till att någon tittar till honom.

Jag flyttade hemifrån första gången när jag var 16-17 år. Det blev spaghetti med ägg och korv nästan jämt, men jag överlevde. Jag klarade av det ett halvår (tufft klimat på skolan) så en vecka borde inte vara något problem.

När folk lämnat mig ensam har de:
* Fyllt upp frysen med mat.
* Skrivit veckolista på saker jag skall göra (ta ned tvätt, diska).
* Skrivit på listan när de åker och när de kommer hem.
* Skrivit telefonnummer till granne/släkting om det skulle vara något.
* Skrivit när jag skall mata katten eller rasta hunden.