Ja, jag skulle också tillägga att jag håller samtidigt med den förfärlige snömannen. Du får inte tappa bort dig själv bara för att du skall komma därifrån, jag har sett att det kan vara ganska farligt, så akta dig för det. Tappa bara inte bort dig själv i det där. Även om du tänker på mål och motiveringar.

Själv får jag stänga av ganska mkt känslor för att öht orka med. Det är såpass att jag inte orkar med det som han skriver här, att det är kanske av politisk orsak som det här händer. Jag kan dock förstå att de vill göra något, tex. om det börjar bli farligt (som jag hade dåliga näringsvärden, men då var det inte nåt LVU i ett halvår iallafall), men ändå har jag svårt att riktigt ta deras motiv på allvar.

Så, försök att hålla huvudet kallt. Det känns ganska onödigt att ni inte har så mkt. koll på dygnsrytmen (nån regel om när man skall vara på rummet hjälper ju inte. man kan ju lika gärna sitta uppe ändå..), om det är därför du är där!
Som det skrivs här, man får lust att säga jävla pack. Vad är det du är där för annars, liksom? För jag har själv fått se att tex. sömnbrist är inte så bra, så det kan vara bra att ordna. Då får man väl ha ett annorlunda dygn, jag har nog det själv, men jag har fått lite problem av det och rekommenderar inte iallafall att missa sömnen alltför mkt. Jag vet inte vad man behöver för att komma ur det där, men andra forumiter kanske redan svarat på det, så jag låter bli personligen.

opteron skrev:Dessutom står det en massa trams i min ansökan om LVU, det står t.ex att jag hotat eller slagit mina föräldrar vilket inte är sant.

Och att mina föräldrar är dåliga föräldrar och att de skadat min hälsa genom att förhindra mig från medicin och från sysselsättning, vilket inte heller är sant.

Det står dessutom att jag fått hjälp av socialen att hitta sysselsättning, men det är inte heller sant, jag har inte fått någon hjälp med sysselsättning av dem.

Alltså att de inte gett mig någon som helst stöd till sysselsättning, de har sagt gå leta sysselsättning själv.

Dessutom står det i mina LVU papper att av en undersökning i år 2006 visar det sig att jag hade autism, så de visste innan de lade LVU att jag hade autism och asperger, även om de inte fattade det direkt.

Jag har också fått en massa konstiga tolkningar (och mindre viktiga i mitt fall) saker upptagna i mina ansökningar och papper överhuvudtaget. Bedrövligt. Det är ibland som en psykos, bara ens papper när man tittar i dem...
Förhoppningsvis så kan du få något bättre i dina papper sen. Har tyvärr själv svårt att veta, så kan tyvärr inte tipsa.

Ja, just ja, jag tycker det är absurt om de reagerar på att du inte vill träffa släktingar eller träffa dem ofta. Det borde inte vara motiverande för LVU. Man skall inte tvingas till nåt som ändå kallas för värst..(nu beror det ju på hur man själv ser dem, men det sägs ju så, varför gör de då sådär liksom?).

Förvar i brist på annat verkar det vara.

Ja, förvar för att man helt enkelt har valt att föredra den lösningen för att det känns lättare än att lära sig vad den aktuella personen har för förutsättningar och hjälpa honom utvecklas enligt dem...

Och bland de som jobbar där finns det utbildat yrkesfolk, som således borde veta bättre om de var adekvat utbildade i sammanhanget, som öppet demonstrerar en attityd av att aspergares annorlundaskap kan tvingas/slipas bort om man bara ställer tillräckligt hårda krav på oss...

Man undrar vad någon sådan egentligen har för agenda med att till synes aktivt och engagerat söka sig till sådana här yrken, och sedan inte ha empati och theory of mind att faktiskt jobba på ett sätt som är ägnat att få människor med vissa funktionsnedsättningar att få fungera utifrån sina faktiska förutsättningar, utan faktiskt sträva mot att bryta ner dem så att de aldrig kommer att bli hela igen...

Eller fattar de på fullaste allvar inte detta alls, och handlar i ren god tro och den uppriktigaste välvilja??!?

Senaste beslutet om fortsatt tvångsvård kunde tas utan att socialtjänsten hade fått ett yttrande jag hade skrivit för att det skulle finnas med i bilden vid beslutet. Jag hade inte bättre adresser till socialtjänsten än att vi valde lösningen att jag skulle skicka det till opteron på institutionen så han kunde ta det med sig till den muntliga förhandlingen hos soc. Kan man tänka sig, det kom fram till institutionen, men tydligen först just den dag - över en vecka efter att det hade postats - som opteron först efter socförhandlingen fick veta att jag hade skickat det till honom, och frågade om det inte hade kommit något till honom. Vad lustigt!

Inför överklagandet till länsrätten har dock samma yttrande i stället tillställts länsrätten. Och där har jag haft kontakter och vet att det har kommit fram.

Frågan är hur jag skall få mat på bordet om jag flyttar hem (om LVU försvinner), socialtjänsten kommer vägra försörjningsstöd till mig om jag flyttar hem, då gör du det emot vår vilja säger socialtjänst och därmed får du inga pengar till hyra och mat.

Mina föräldrar är sjukskrivna (de är pensionärer) och har inte råd att ta hand om mig om jag inte får något slags försörjningsstöd.

Vårdbidrag finns ju från försäkringskassan men jag har inget sjukintyg än från läkaren på institutionen, det måste hon fixa fram men hon har jag inte sett på flera månader än och institutionen vill att jag fokuserar på vården hos dem istället.

Socialtjänsten är väldigt noggrana med att enbart erbjuda behandlingshem till mig, anledningen är för att de inte vill behöva betala ut socialbidrag i framtiden, de har inte lika stor budget som försäkringskassan säger de.

Socialens plan:

Att jag skall hitta arbete eller sysselsättning.

Att jag skall kunna hitta en hobby förutom datorer.

Att jag skall börja studera igen.

Att jag skall ha kontakt med dem angående behandling om asperger.

Att jag skall vara på en instution i några månader tills jag börjat arbeta och då flytta över till eget boende, som jag själv betalar för.

Haha, visst låter det lite roligt, men det är nog för att det är finanskris och liknande så myndigheterna skär ner på deras budget, jag har inte fått en enda krona eller stöd av dem förövrigt, mina föräldrar har tagit hand om mig i 17 år utan något ekonomiskt stöd eller stöd överhuvudtaget.

Enbart möten med socialtjänst och medicinering/kolla blodtryck har de erbjudit mig, och vi har då fått stå för medicinen också även fast jag inte ens ville ha den.

Det låter konstigt att jag skall betala för någon medicin jag inte vill ha när jag har inte har en endaste krona och inte tjänar någonting när socialtjänst hotar om tvångsvård om jag inte tar denna medicin.

Låter som förtäckt livegenskap. Undrar om man rent principiellt skulle kunna anmäla den som det i någon internationell domstol?

Men här:

opteron skrev:Socialtjänsten är väldigt noggrana med att enbart erbjuda behandlingshem till mig, anledningen är för att de inte vill behöva betala ut socialbidrag i framtiden, de har inte lika stor budget som försäkringskassan säger de.

ger de i alla fall ett ur sin egen synvinkel rimligt skäl till att de (och andra socialförvaltningar) slår till med lvu direkt utan att först prova något billigare (och humanare, om de nu reflekterar över den aspekten).

Och Pemers brev som de tydligen "glömde"(?) dela ut tills faran var över... nej, jag blir argare än jag orkar. Tydligen var det bara det materiella välståndet som låg mellan oss och trettiotalet.
(Finns det någon organisation i stil med Amnesty för övergrepp som inte är politiska?)

OA var väl inte tänkt riktigt som just en sådan, men det verkar som att mycket verksamhet kommer att behöva bli i den andan. Och det finns redan både föreningen Stulen barndom och Socialombud, den senare grundad av en genomförträfflig vän jag känner från Attentions forum.

Det säger något om Sverige att sådana organisationer har sådant jobb med dessa bitar. Och inte är det smickrande.

Jag tycker sådana där bestämmande personer kunde komma hit och läsa, tex. av Pemers inlägg kom jag att tänka på. Om de verkligen vill begripa sig på hur en aspergare tänker och vill ha det..

Kan säga att jag också har fått tvångsmedicin och mina föräldrar gjort allt åt mig, såsom att diska et cetera. Förstår inte heller varför man skall betala en medicin som man inte ens vill ha..slösa pengar på en behandling som man inte ens går med på (bara för att lugna dem, så har jag också gjort), var hade de tänkt sig att man skall hamna då?

Och de kan inte bestämma åt dig hur du skall göra med din framtid, tex. tvinga dig till gymnasiet. Det kan man inte tvinga någon till. Man kan säkert i sin oro (fast oro kan ju ge oro/etc tillbaka..) försöka få personen att inte få problem med det sociala, men ingen kan tvingas till gymnasiet, då det inte är en plikt längre.

Man hoppas de vill förstå oss. Men många i dylika yrken ger inte intryck av att ledas i sitt yrkesutövande av någon vilja att förstå de personer de ska besluta om hjälp eller inte till, utan bara ha sådana jobb för att de trivs med att ha makt och bestämma om folk. Jag tycker det blir mer och mer uppenbart ju mer i den här stilen man hör om.

De måste göra det. Annars så kommer de att begå massa misshandel/övergrepp osv..det kan vi väl inte ansvara för också?..
^^
Ja, det är ju därför jag blir lite rädd när jag ombeds att be om deras hjälp, personligen iallafall.

Det verkar bli något i DN efter att opteron själv kontaktat dem, och en reporter sökte mig och var väldigt intresserad av vad jag trodde om kompetensen kring NPF ute på hemmen, och hur tokigt det kan vara att bemöta aspergare och autister med tvång snarare än lyhörd hjälp... han räknade med att skriva vidare och höra av sig och visa vad han skrivit i morgon, så tidigast på onsdag i så fall.

Har hört av mig om brukarrådsplatsen, och närmaste möte som jag var hjärtligt välkommen till är 10 september.

Som jag själv sa till dem:

Det viktiga är att någon tar upp att socialtjänst och ungdomsanstalter låser in funktionshindrade på dessa ställen.

Så att ungdomar och barn, och även föräldrar till barn som är funktionshindrade i framtiden slipper krångla med en massa domstolar, tidningar, osv bara för att deras barn är funktionshindrade och har det svårt att ta hand om sig själva.

Sedan om mitt LVU försvinner imorgon och jag bereds LSS insatser, eller om mitt LVU fortsätter tills jag blir 21 är inte det viktigaste, det är viktigast att de inte skall behandla folk som har Autism/Asperger på detta vis och om de skall göra det och vill envisas så skall de vara kunniga inom ämnet vilket de flesta inte är på SIS-instutioner.

Synd bara att man slänger alla ungdomar som inte vill ha kontakt med socialtjänst eller som väljer att inte följa deras ord som lag där på en hög så det blir en enda stor röra av det.

Det räcker med att vara kriminell och gå till socialens möten och inte missa dem så blir man inte omhändertagen.

Där gjorde jag tvärt om.

Bra sagt.

opteron skrev:Det räcker med att vara kriminell och gå till socialens möten och inte missa dem så blir man inte omhändertagen.

Där gjorde jag tvärt om.

Jag tänkte på det någon gång igår, just den tanken. En NT-grabb som har utstrålningen att vara *normal* i fråga om att ha NT-beteende och inte något NPF-avvikande, skulle kunna vara mobbare, misshandlare, rånare och tjuv hur mycket som helst, men myndigheterna skulle inte misstänka något, enbart för att han utstrålade rätt sorts beteendemönster och på det hela taget verkade normal, och inte avvikande.

Men bor man med Aspergerdrag i fel kommun kan man bli inspärrad på tvångsvård, och har man väl hamnat på den sortens institution är risken påtaglig att personalen där ser mest till att de har fått en intagen till, och aktivt motverkar allt som talar för att personen blir utskriven ens när sakliga fakta talar för att det borde ske...

regnif skrev:Bra sagt.

Tycker jag med. Och moraliskt imponerande.

Hoppas tidningen tar upp det!

Pemer skrev:

opteron skrev:Det räcker med att vara kriminell och gå till socialens möten och inte missa dem så blir man inte omhändertagen.

Där gjorde jag tvärt om.

Jag tänkte på det någon gång igår, just den tanken. En NT-grabb som har utstrålningen att vara *normal* i fråga om att ha NT-beteende och inte något NPF-avvikande, skulle kunna vara mobbare, misshandlare, rånare och tjuv hur mycket som helst, men myndigheterna skulle inte misstänka något, enbart för att han utstrålade rätt sorts beteendemönster och på det hela taget verkade normal, och inte avvikande.

Men bor man med Aspergerdrag i fel kommun kan man bli inspärrad på tvångsvård, och har man väl hamnat på den sortens institution är risken påtaglig att personalen där ser mest till att de har fått en intagen till, och aktivt motverkar allt som talar för att personen blir utskriven ens när sakliga fakta talar för att det borde ske...

Det tänkte jag också på men orkade inte formulera.

Dessutom kanske vi återigen har drabbats av det folk sade om (den "vanliga") psykiatrin för några årtionden sedan: att när de (illa utbildade, avlärda den "empati" de möjligen hade som privatpersoner) väl har fått en inom referensramen "sjuk" så tolkar de vad man än gör eller säger som utslag av det.

De vinner iallafall inget på att tvångsvårda utan riktiga grunder. Bara och flytta då! Ehem, ja.

regnif skrev:De vinner iallafall inget på att tvångsvårda utan riktiga grunder. Bara och flytta då! Ehem, ja.

De förlorar inte heller något på det, och kan de påverka att jag börjar i skolan så kan de men kan de inte så kanske de ger sig efter jag haft LVU i något år.

Men varför skall jag behöva vänta tills de ger sig? Jag har inte gjort något fel.

Skall jag sitta fängslad ett år för att jag har Aspergers Syndrom, för att jag är osocial, och för att jag lägger mig sent på nätterna? Haha, du ser ju att det låter sjukt.

Ja, jag tänkte just det. Varför skall du behöva vänta alla de där åren för att de skall sitta och ge med sig? Ja, precis...sjukt är vad det är. Inlåst skall man inte behöva bli för sånt, helt sanslöst. I längden så funkar ju inte det där ändå. Kan inget om samhällsekonomi, bla bla, men jag tror att det blir bara dyrare ändå i längden för samhället, sen får man som patient/etc skulden för att sitta där på andras skatt..och till råga på allt ett rykte som nån slags potentiell brottsling kanske.

Och Zombie hade en poäng där, som vanligt.

Zombie skrev:Det tänkte jag också på men orkade inte formulera.

Dessutom kanske vi återigen har drabbats av det folk sade om (den "vanliga") psykiatrin för några årtionden sedan: att när de (illa utbildade, avlärda den "empati" de möjligen hade som privatpersoner) väl har fått en inom referensramen "sjuk" så tolkar de vad man än gör eller säger som utslag av det.

Ja, det är väldigt sant, Zombie...

Nä men titta... Sitter just och gör i ordning OA:s medlemslista till Milyc för utskickande av inbetalningskort om ett tag, nu när vi nyss fått oss ett bankgirokonto, och påmindes om att den RFA-representant som redan sitter i SiS brukarråd ju faktiskt har gått med i OA också, det hade jag lyckats förtränga. Så vi har TVÅ representanter i rådet!

Såg däremot under dagen att vi har långt, långt kvar till att kunna ansluta oss till HSO. Minst 1000 medlemmar, det kommer alltså långt efter att kunna få statsbidrag (500 medlemmar).

Finns det ens tusen aspergare som skulle kunna upptäcka OA och vilja gå med, undrar man. Fast visst, vi har just passerat 100 medlemmar och det borde väl finnas några hundra till bara här på forumet som vet att vi finns men av de mest skiftande skäl inte ser någon anledning att vara med på det här projektet alls, vad ska man med en förening till...

Själv tycker jag väl historier som opterons och när folk mött läkare som den Alyana hade är precis vad som visar att vi behöver en förening, som är stark, och företräder gruppen så att den är legitim. Och att det är just en ny, egen, som vi själva kontrollerar. Allt för största seriositet.

Jag tror instutionen har länk till denna sidan, jag skickade den till dem via mejl.

Nu har instutionen hotat om att de måste ta till med vissa åtgärder för att jag och Pemer kontaktat media.

Men de endast överväger att ta åtgärder i nuläget, det är viktigt att länsrätten ger en rättegångstid snart och att den går väl så man slipper må ännu sämre, i värsta fall så tar de datorn och alla förmåner som t.ex veckopeng.

opteron skrev:Jag tror instutionen har länk till denna sidan, jag skickade den till dem via mejl.

Nu har instutionen hotat om att de måste ta till med vissa åtgärder för att jag och Pemer kontaktat media.

Men de endast överväger att ta åtgärder i nuläget, det är viktigt att länsrätten ger en rättegångstid snart och att den går väl så man slipper må ännu sämre, i värsta fall så tar de datorn och alla förmåner som t.ex veckopeng.

Du har meddelarfrihet så länge du inte utan tillåtelse sprider sekretessbelagd information. Deras åtgärder kan således endast ses som ett slags frustrerat tonåringsutbrott.

opteron skrev:Nu har instutionen hotat om att de måste ta till med vissa åtgärder för att jag och Pemer kontaktat media.

Märkligt, jag har inte hört att de som talade med radio angående isoleringen av underåriga på en annan SiS-institution skulle ha hotats mer repressalier efteråt. Det var ju inte populärt att de talade om på vilka grunder de ansåg att de hade "avskilts" som det heter där, men så vitt jag vet så höll man mest på att förklara sig (bortförklara som jag ser det), inte att säga till ungarna som talat med vad det nu var för radiokanal och för tidningar.

Men det är väl olika på olika såna ställen... Jag skulle nog tala med nån högre upp istället, skippa folket "på golvet". De som är osäkrast är oftast de som blir otrevligast att ha att göra med...

Det är personalen som har tystnadsplikt, inte patienterna/klienterna/de intagna om sin egen situation. Meddelarfriheten säger: "Du har rätt att sprida information till journalister utan att bli straffad."

Bra att Pemer agerar här. Det kommer kanske ett reportage snart?

Jag läste förresten just detta på ett behandlingshems sida:

Herrgårdens erfarenhet bygger på ungdomar med psykosocial problematik kombinerat med neuropsykiatrisk diagnos. Observera därför att det inte på något sätt finns anledning till placering enbart p.g.a. diagnos. Vissa neuropsykiatriska diagnoser innebär att personen är berättigad till LSS då de ses som ett handikapp. Där har samhället tänkt fel då de flesta med t.ex. Asperger syndrom med relativt enkla terapeutiska metoder kan uppnå i stort sett full livskvalitet. Tyvärr är det så att "bara" ADHD trots stora funktionsnedsättningar inte berättigar till LSS, vilket verkligen behövs.

Låter som de tycker att de med ADHD behöver LSS, däremot inte de med AS?

Men det viktiga är just ingen placering enbart pga diagnos. Däremot låter "psykosocial problematik" oklart, vad menas egentligen? Kriminellt beteende el bara att man har problem med det sociala?

Lagstiftningen är tyvärr väldigt luddig, så att den kan användas lite som det passar när det gäller tvångsåtgärder. Är det bara en bedömare som ser med maximal okunskap och/eller ovilja på saken kan vanliga aspergerdrag uppfattas som en destruktiv livssituation. Se på oss, sitter här och skriver på forum på Internet klockan två på natten när vettiga normala människor borde sova. Vi borde naturligtvis sättas under KBT med tvång och lära oss bättre, sådan här ska man inte vara...

Hot om trakasserier och straff för att man varit i kontakt med media är således brott mot meddelarfriheten, och skulle kanske kunna vara övergrepp i rättssak också, eller i stället. *note to self*

Undrar om det kommer att dyka upp krav på att personer med LVU (åtminstone på behandlingshem) inte ska ha tillgång till internet. Att smida planer (gå till media etc) bakom ryggen på institutionen går ju inte för sig, och internet ökar risken för det eftersom man lätt hittar stöd och information.

Den officiella motiveringen skulle vara att det är för "patientens bästa", att internet "stör behandlingsprocessen". Den verkliga orsaken skulle vara att man vill ha kuvande patienter (klienter?) som inte gör något väsen ifrån sig.