Undertecknad är helt ny på asperferforum och här kommer mitt första inlägg:

Jag har i nästan 7 år vistats på diverse otrevliga rättspsykiatriska institutioner och fick först diagnosen "anti-social personlighetsstörning", 1 år efter det "ADHD" & paranoid psykos. Vid en Rättspsykiatrisk Undersökning fick jag ADHD & Paranoid Schizofrenin och slutligen nu har jag fått rätt diagnos: Asperger.

Jag har aldrig i nyktert tillstånd hallucinerat på ett eller annat vis (vare sig syner eller röster eller något annat), men jag är väldigt paranoid och orolig när jag tvingas gå utomhus eller umgås med andra. I några år gick det så långt att jag var tvungen att beväpna mig till tänderna för att ens våga gå till ICA och handla mat.

Vidare, jag är liksom många andra med AS helt ensam i livet utan vare sig några bra vänner eller familj (jag är närmare 30 än 20) och har ett gäng mediciner vilka jag tycker gör mer skada än nytta: 400 mg zeldox, 30 mg zyprexa, 150 mg ritalin, 200 mg modiodal och diverse andra mediciner som inte är så tunga, stesolid, xanor & iktorivil, theralen, propavan och nozinan, men dessa behöver jag inte ta om jag inte vill och jag brukar i princip aldrig ta dem.

Den enda medicinen jag märker om jag tar eller inte på relativt kort tid är ritalin, vilken tydligen har börjat administreras till AS såväl som andra NPF, hur det fungerar rent biokemiskt vet jag inte, men någon kanske vet?

Jag undrar nu om någon här har liknande symptom i stil med mina, medicineras mot paranoia & AS och hur det går för er?

Tillägger att jag är väl medveten om att jag antagligen är så nära ett skräckexempel på hur illa det kan gå när man har ett NPF och är totalt likgiltig angående att svea rikes lag gäller för alla...

Praetorian skrev:Vidare, jag är liksom många andra med AS helt ensam i livet utan vare sig några bra vänner eller familj (jag är närmare 30 än 20) och har ett gäng mediciner vilka jag tycker gör mer skada än nytta: 400 mg zeldox, 30 mg zyprexa, 150 mg ritalin, 200 mg modiodal och diverse andra mediciner som inte är så tunga, stesolid, xanor & iktorivil, theralen, propavan och nozinan, men dessa behöver jag inte ta om jag inte vill och jag brukar i princip aldrig ta dem.

Xanor och Iktoviril är rätt tunga. Inte lika mycket som Ritalin kanske, men ändå. Att du har båda, och dessutom Stesolid på det, är ganska fett. Det finns personer som skulle sälja sin mamma för att få det utskrivet. Och du har både Ritalin och Modiodal... (att ta samtidigt?)

Jag undrar nu om någon här har liknande symptom i stil med mina, medicineras mot paranoia & AS och hur det går för er?

Jag är inte paranoid så vad jag tar är kanske inte relevant, men jag tar benso och sömnmedel, och det fungerar bra.

Ritalin är centralstimulantia, som verkar på dopamin och noradrenalinhalter och hjälper (i bästa fall) på ADHD-symtom som impulsivitet, rastlöshet, tankar så går åt en massa olika håll samtidigt (obs, inte som när man är bipolär och har mani), distraherbarhet osv.

Det dumma med det är bl.a att det kan öka ångest, så har man det är det knivigt att välja om man ska få hjälp med det ena och stjälp med annat eller avstå helt eller ta det plus nåt mot ångest. Vid det valet står jag...

Det låter som hästdoser eller snarare en mängd olika saker du får, inte så förtroendeingivande precis, även om jag inte är farmaceut eller insatt i ditt fall.

Och välkommen hit!

Aha, var det ADHD? Det var ju bra att veta. Det angående tankar åt olika håll samtidigt. Jag vet faktiskt inte vad jag skall skriva här, har fått paranoida diagnoser tidigare men har inte gillat medicinerna jag fått, då jag blev som en zombie, etc.. och slutat med dem självmant. Så jag vet inte vad jag skall säga här. Är lite i kaos, kanske.

Praetorian skrev:har ett gäng mediciner vilka jag tycker gör mer skada än nytta: 400 mg zeldox, 30 mg zyprexa, 150 mg ritalin, 200 mg modiodal och diverse andra mediciner som inte är så tunga, stesolid, xanor & iktorivil, theralen, propavan och nozinan, men dessa behöver jag inte ta om jag inte vill och jag brukar i princip aldrig ta dem

Det där låter alldeles galet mycket. Har du verkligen fått dem förskrivna av en och samma doktor? En del av grejerna är ju i stort sett samma saker - du borde VERKLIGEN rensa upp lite i medicinskåpet genom att ta upp den här läkemedelslistan med EN ENDA doktor!

Och naturligtvis berätta att Ritalinet är det enda som du känner hjälper hyfsat!

Läs övrigt denna tråd:
concerta-strattera-metamina-ritalin-etc-t7515.html

Hej och välkommen.

Tycker också det låter som om de använt dig som värsta försökskaninen. Kan aldrig vara bra att ta så mycket mediciner.

Går det inte att få hjälp med paranojan på annat sätt, KBT t ex? Den måste väl bero på något?

Mot AS finns inga mediciner ö h t, bara mot ADHD, depression etc.

Tänkte också att det lät som mkt, som Zyprexan där (även hela medicinlistan), men det kanske är en person som är större än mig (jag får ofta "liten" dos pga. min storlek), så jag vet inte.

Jag skulle tro att det är vanligare med paradoxala reaktioner hos oss med NPF.
Din medicinering låter inte som något som man bör ta ett par öl till.

Det slog mej först nu att du använder ordet rättspsykiatrisk två gånger här.

Praetorian skrev:Jag har i nästan 7 år vistats på diverse otrevliga rättspsykiatriska institutioner och fick först diagnosen "anti-social personlighetsstörning", 1 år efter det "ADHD" & paranoid psykos. Vid en Rättspsykiatrisk Undersökning fick jag ADHD & Paranoid Schizofrenin och slutligen nu har jag fått rätt diagnos: Asperger.

Rättspsykiatriska undersökningar görs vad jag vet (korrigera mej gärna den som har mer juridisk kunskap än jag!) bara om man har hamnat i situationer där påföljden för begångna brott avgörs av vad den rättspsykiatriska bedömningen kommer fram till. Så jag undrar litegrann vad och vem du är.

Mitt förra utlåtande om medicineringen står fast - det låter VÄLDIGT mycket. Men eftersom jag inte har en aning om hur det går till på en rättspsykiatrisk klinik/institution så tänker jag inte ge mer tips eller råd i den här frågan.

Tack för alla svar.

Kan klargöra medicineringen lite: Jag har haft 7 olika läkare som har ändrat lite hej hopp på 3 år, och jag har haft risperdal, hibernal, cisordinol, nozinan, etc kombinerat med heminevrin, benso och gud vad vet vad i massor med olika kombinationer. Jag har ritalin & modiodal för ADHD-symptomen ja, och får inte ångest av dem, som tur är.

Jag har antagligen landets sämsta rättspsykiatriker som patientansvarig läkare: mår jag dåligt så behöver jag mer medicin, mår jag bra så fungerar medicinen...

Jag lyckades i alla fall få honom att sätta bort haldol & cisordinol-sprutorna jag hade vid behov innan. Det kändes rätt skönt att be om haldol och få vara en lallande zombie i en vecka. Men hemska biverkningar.

Jag har som sagt varit i rättspsykiatriska vården i 7 år och jag antar att man då får vilka mediciner man vill - om man vill. Problemet är bara att jag inte längre vill ha dem, men jag har ju paranoian som gör mig till en väldigt farlig person om jag skulle sluta ta alla meds själv eller dricka alkohol (som faktiskt slår ut neuroleptikan).

Har bett läkaren 10 000 gånger att sätta ut någon neuroleptika.

Som någon skrev, "många skulle ge vad som helst för att få benso utskrivet", jag vet, det är väldigt många medpatienter som sitter och dreglar åt min medicinlista, hehe

weasley skrev:Det slog mej först nu att du använder ordet rättspsykiatrisk två gånger här.

Praetorian skrev:Jag har i nästan 7 år vistats på diverse otrevliga rättspsykiatriska institutioner och fick först diagnosen "anti-social personlighetsstörning", 1 år efter det "ADHD" & paranoid psykos. Vid en Rättspsykiatrisk Undersökning fick jag ADHD & Paranoid Schizofrenin och slutligen nu har jag fått rätt diagnos: Asperger.

Rättspsykiatriska undersökningar görs vad jag vet (korrigera mej gärna den som har mer juridisk kunskap än jag!) bara om man har hamnat i situationer där påföljden för begångna brott avgörs av vad den rättspsykiatriska bedömningen kommer fram till. Så jag undrar litegrann vad och vem du är.

Mitt förra utlåtande om medicineringen står fast - det låter VÄLDIGT mycket. Men eftersom jag inte har en aning om hur det går till på en rättspsykiatrisk klinik/institution så tänker jag inte ge mer tips eller råd i den här frågan.

Inger skrev:Hej och välkommen.

Tycker också det låter som om de använt dig som värsta försökskaninen. Kan aldrig vara bra att ta så mycket mediciner.

Går det inte att få hjälp med paranojan på annat sätt, KBT t ex? Den måste väl bero på något?

Mot AS finns inga mediciner ö h t, bara mot ADHD, depression etc.

Jag glömde ta upp några av frågorna jag fick. Jag menar INTE att jag får någon av mina mediciner "mot" AS, bara mot paranoian (där 6 läkare sagt 6 olika saker, om det är psykotiskt/schizat, en del av AS-problematiken eller ett "anti-socialt drag" eller möjligen "en del av din avvikande personlighet") och rastlösheten/koncentrationssvårigheterna.

Men ja, att få fem miljoner olika sorters tung neuroleptika för en paranoia som "kan vara" psykosrelaterad (den saknar i varje fall en vettig grund, så långt kan jag sträcka mig) är inte roligt.
Jag får äta akineton för de extrapyramidala biverkningarna, jag blir trött och seg på kvällarna och min tandläkare hälsar till min vanliga läkare att om jag inte får bort några neuroleptika så har jag inga tänder kvar om fem år...

Som jag skrev så hade jag diagnosen ADHD i 4 år och har medicinerats med modiodal (i 4 år, och den har aldrig fungerat för ADHD-problematik annat än i teorin så varför jag har kvar den vete fåglarna ) och ritalin i 2 år med excellent resultat. Det är många med AS som har börjat få metylfenidat med väldigt bra resultat.

Jag har inte så stor koll på de andra CNS-stimulanterna som ges för/mot AD & HD men jag antar att de andra inte är 80-talsnootropics utvecklade av U.S.A´s marinkår för att förbättra soldaternas prestanda nattetid?

Sen så verkar det vara många här som höjer bensodiazepinerna till skyarna... Jag har tröskat igenom varenda svensk benso som finns på apoteket (förutom sobril) och tycker att den s.k "bensodimman" man kan hamna i även på låga doser, om man har otur, inte är speciellt rolig. Det kan bli att man blir en storkonsument och har 2-3 års minneslucka när man väl slutar. Om man slutar...

Som sagt. Jag kan inte ge några som helst tips eller råd om dina mediciner eftersom jag inte har en aning om hur det funkar på rättspsyk.

En kort reflektion över det du skriver dock: Jag anser att den här paranoian du skriver om borde vara prio ett att försöka behandla. Paranoia är skadligt både för en själv och omgivningen som kan råka väldigt väldigt illa ut.

Medicinering inom rättspsykiatrisk vård fungerar likadant som alla andra vårdinrättningar inom (och utom) slutenvården, möjligtvis med skillnaden att den administreras ganska exakt på slaget då den är ordinerad.

Jag förstår inte riktigt hur du menar faktiskt...
Du kan inte bli itvingad medicinen om du inte vill ta den - vilket de flesta inte vill när det handlar om icke narkotikaklassad medicin - däremot så brukar alla de som vägrar medicin efter ett tag bli akut psykotiska och då få en injektion stark neuroleptika (haldol, cisordinol etc.) så de lugnar ned sig.

När det gäller att behandla paranoian så får jag bara Zeldox för att dämpa den, plus att jag ska tillbringa mycket tid i folktäta ställen (allmänna färdmedel, gå på stan osv.) och det blir långsamt bättre.
Men, jag vet inte hur det kommer att bli när jag (snart) får komma ut i samhället igen, det är lite större krav då...

Om det finns någon sorts behandling för renodlad paranoia ni känner till så berätta gärna!

weasley skrev:Som sagt. Jag kan inte ge några som helst tips eller råd om dina mediciner eftersom jag inte har en aning om hur det funkar på rättspsyk.

En kort reflektion över det du skriver dock: Jag anser att den här paranoian du skriver om borde vara prio ett att försöka behandla. Paranoia är skadligt både för en själv och omgivningen som kan råka väldigt väldigt illa ut.

Praetorian skrev:Medicinering inom rättspsykiatrisk vård fungerar likadant som alla andra vårdinrättningar inom (och utom) slutenvården, möjligtvis med skillnaden att den administreras ganska exakt på slaget då den är ordinerad.

Jag förstår inte riktigt hur du menar faktiskt...

Det är just ovanstående detaljer jag absolut inte känner till. Förhållandet mellan dej som intagen och din läkare. Hur fungerar läkarkontakten? Vad finns det för annan vårdkontakt? Sådant. Jag kan absolut ingenting om sådant. Jag vet inte heller vad man gör för att hamna på rättspsyk. Och eftersom jag inte har några som helst kunskaper om detta kan jag alltså inte ge dej några konkreta råd eftersom omständigheterna är så oklara.

Tyvärr har jag heller inte några konkreta råd vad gäller att bli av med paranoia. Mina extremt hemsnickrade lekmannateorier behöver inte ha ett uns av sanning i sej. Det enda jag vet är att många paranoida på ett mer eller mindre allvarligt sätt kan skada sej själva och andra - ibland är paranoian så allvarlig att det inte ens finns sjukdomsinsikt. Som tur är verkar du ha det, vilket ger lite hopp om att du åtminstone kan bemästra den.

Eftersom jag har så liten erfarenhet av paranoia vet jag inte hur den tar sej uttryck heller. Jag har hört berättelser från exempelvis killen med järnrör i Åkeshov samt personen som mejade ner folk med bil på Västerlånggatan. Det är ungefär så lite jag vet om hur det kan ta sej uttryck.

Praetorian, tack för förtydligandet.

Som svar på din fråga i första inlägget så vet jag inte om riktig paranoja är särskilt vanligt bland just Aspergare. Tror knappt jag sett ämnet diskuteras ö h t vare sig här eller på andra NPF-forum.

Är det bara medicinering som gäller, du har inte blivit erbjuden någon terapi el dyl? Och du tycker inte medicinerna hjälper mot paranojan, utom ritalina? Om en medicin inte hjälper mot det man tar den för så måste läkarna väl sätta ut den och prova något annat? Inte bara lägga till fler och fler mediciner?

Var det någon särskild händelse som utlöste paranojan eller har du alltid haft sådana tendenser? Är du rädd för helt vanliga människor utan orsak eller har du riktiga fiender som det faktiskt kan vara klokt att se upp för? Bor du i ett område med mycket våld o dyl?

Jag har gått på ART (Agression Replacement Training) & DBT (Dialektisk Beteende-Terapi) tidigare men ART´n fick jag sluta med då de ansåg att jag inte behövde den metoden och DBT:n var bara en liten del terapi för att jag skulle kunna behärska mig (i mina sena tonår) och inte lösa allt med våld.

Nej, det fungerar inte riktigt så. Det är _väldigt_ godtyckligt hur medicinen hanteras och administreras/ordineras inom slutenvården. När läkarna inte vet hur alla mediciner påverkar en och man mår bra så heter det att de "fungerar bra", mår man dåligt fungerar de inte och då ökar man dosen eller lägger till något nytt.

Det är givetvis inte så här om du kommer in med lite medicin och inte har speciellt stora problem. Jag har varit extremt våldsam, aggressiv, paranoid och haft väldigt grava sömnproblem så 'medicinrekordet' ligger på 32 tabletter på en dag, allt som allt 14 olika mediciner.

När man provat allt och INGENTING annat fungerar för att en patient ska bli lugn och inte skada sig själv eller andra så sätter man in mer och mer medicin. Kan ta en patient som hade 4 deciliter heminevrin om dagen som exempel. När det gäller att stoppa våld och självskadebeteende tar man till allt.

Btw weasley, kontakten mellan läkare, patient och övrig personal är väldigt olika från ställe till ställe.

Inger skrev:Praetorian, tack för förtydligandet.

Som svar på din fråga i första inlägget så vet jag inte om riktig paranoja är särskilt vanligt bland just Aspgergare. Tror knappt jag sett ämnet diskuteras ö h t vare sig här eller på andra NPF-forum.

Är det bara medicinering som gäller, du har inte blivit erbjuden någon terapi el dyl? Och du tycker inte medicinerna hjälper mot paranojan, utom ritalina? Om en medicin inte hjälper mot det man tar den för så måste läkarna väl sätta ut den och prova något annat? Inte bara lägga till fler och fler mediciner?

Var det någon särskild händelse som utlöste paranojan eller har du alltid haft sådana tendenser? Är du rädd för helt vanliga människor utan orsak eller har du riktiga fiender som det faktiskt kan vara klokt att se upp för? Bor du i ett område med mycket våld o dyl?

Intressant om minnesluckan. Nä, benso är inte alltid så kul. Eller bensosläktat verkar räcka.. Minnesluckor vet vi. Hah, folk säger att jag inte kan ha nåt sånt, jag som inte knarkar, men de vet ingenting. "Om man slutar..", undrar jag också.
Jag såg fan inte ens skillnad på t-centralen och centralstationen, eller hur man tar sig till det ena stället, när tablettj-vlarna tog slut. Det gäller kanske att inte ha en alltför hotande livssituation när man slutar kanske?

Det där med tänderna är en grej som gör att jag inte vill ha nån neuroleptika pga.
Skulle också vilja ha/göra nåt mot "paranoia" eller vad det nu är jag har, men inte neuroleptika så gärna. Man har ju hört om hur biverkningsfria vissa av dem är och det funkade då inte på mig. Var ju värre än de som hade "fler biverkningar", personligen.

Angående hur mediciner fungerar enligt dem, håller med.

Praetorian skrev:Jag har gått på ART (Agression Replacement Training) & DBT (Dialektisk Beteende-Terapi) tidigare men ART´n fick jag sluta med då de ansåg att jag inte behövde den metoden och DBT:n var bara en liten del terapi för att jag skulle kunna behärska mig (i mina sena tonår) och inte lösa allt med våld.

Det var väl bra, men jag menade specifikt mot paranojan. KBT t ex.

Nej, det fungerar inte riktigt så. Det är _väldigt_ godtyckligt hur medicinen hanteras och administreras/ordineras inom slutenvården. När läkarna inte vet hur alla mediciner påverkar en och man mår bra så heter det att de "fungerar bra", mår man dåligt fungerar de inte och då ökar man dosen eller lägger till något nytt.

Det är givetvis inte så här om du kommer in med lite medicin och inte har speciellt stora problem. Jag har varit extremt våldsam, aggressiv, paranoid och haft väldigt grava sömnproblem så 'medicinrekordet' ligger på 32 tabletter på en dag, allt som allt 14 olika mediciner.

När man provat allt och INGENTING annat fungerar för att en patient ska bli lugn och inte skada sig själv eller andra så sätter man in mer och mer medicin. Kan ta en patient som hade 4 deciliter heminevrin om dagen som exempel. När det gäller att stoppa våld och självskadebeteende tar man till allt.

Kan man ju förstå i o f s. Men man blir väl inte våldsam eller självskadande utan orsak? Är det ingen som brytt sig om ta reda på varför du reagerar så?

Jag har iaf själv märkt att det där varför:et är för besvärligt för dem att ta itu med. Vad andra har märkt vet jag inte, men jag tycker det är en lite småirriterande grej. Skulle inte förvåna mig.