Hur bär man sig åt om man bara vill dansa och slippa höra "nu går vi in på mitt rum" efter en kort stund.

Jag klarar inte av att läsa av vilka som är seriöst dansintresserade och vilka som är där på köttmarknad? Många som lever i fasta förhållanden verkar bli exalterade av lycka av att få komma bort och gå ut på partnerbunden dans. Har de så stora behov av att vara otrogna? Eller lyckas de få dansa i tillfredställande omfattning utan uppmaningar till sex? Hur visar man att man endast vill dansa och inte hoppa i säng utan att behöva fräsa ifrån och riskera repressalier?

Det är kanske säkrast att hålla sig till disco för att slippa behöva hålla i sin danspartner. Tyvärr är ljudnivån oftast ohälsosamt hög. Det är inte heller alltid accepterat när man som jag är snart 50 år och de flesta andra vill gärna hålla i någon. Själv föredrar jag att dansa ensam - känns mest tryggt och fritt. Har väldigt negativa erfarenheter av mogendans - har antingen blivit nobbad eller sexuellt utnyttjad. Har inte vågat gå ut och dansa på över 20 år pga detta.

Dans är ett parningsbeteende.

Ja, man får nog tyvärr räkna med vissa raggningsförsök. Men bara för att man dansar med någon betyder det inte att man måste följa med dem hem sen. Däremot bör man avböja drinkar om man inte har för avsikt att låta det gå längre än bara dans.

Sen om man nödvändigtvis måste fräsa ifrån... beror väl i o f s på hur packade de är. Är det en hyfsat nykter person ska det räcka att säga "tyvärr jag är redan upptagen", eller "jag är bara här för att dansa". Fast av någon anledning är det dock en del som blir provocerade av det, som att man inte har rätt att gå ut och roa sig utan att vara raggningsbar.

Fast med stigande ålder ökar förstås chansen att man får vara ifred från de värsta Casanovorna.

Det gäller naturligtvis att hitta rätt danstillställning. IOGT-NTOs pensionärsdanser är en helt annan femma än nattklubben där du pröjsar hundra spänn i inträde.
Vill du undvika raggsituationer ska du inte gå på köttmarknad. Enkelt.

Väl talat.

Eva B,

Du kan kanske gå med i en dansförening? Då hittar du antagligen folk som är genuint intresserade av att dansa.

Ganska enkelt. Du lär dig att dansa gammaldans så slipper du (oftast) sådana raggningsförsök eftersom de få som idag sysslar med detta är genuint intresserade. Dessvärre så är medelåldern hög, men det finns en del yngre oxå på sina ställen.

Ska man gilla "gammaldans" måste man också gillar musiken. Men det är sant. Det är i varje fall väldigt nyktert.

Jag har förstått det som att det finns sociala regler för att man inte får dansa för många danser med en och samma person för att man inte ska verka för "intresserad". Är det någon som kan något om det får ni gärna berätta.

Eva B skrev:Hur bär man sig åt om man bara vill dansa och slippa höra "nu går vi in på mitt rum" efter en kort stund.

Jag önskar av hela min själ att jag någon gång finge höra de orden (av en kvinna)...

Men naturligtvis beklagligt för dig om det i ditt fall blir ett problem, ska jag väl tillägga.

Bjäbbmonstret skrev:Ska man gilla "gammaldans" måste man också gillar musiken.

Njäee. Man behöver inte lyssna till musiken när man inte dansar. När jag började så gillade jag väl inte musiken så där jättemycket. Vitsen med musiken är ju faktiskt att man ska dansa till den och inte slölyssna. Till skillnad ifrån annan dansmusik då.

KrigarSjäl skrev:Dans är ett parningsbeteende.

OT

Jag kan inte låta bli att kommentera KS inlägg. Dans behöver inte alls vara ett parningsbeteende. Det finns dans som är helt för den egna upplevelsen, helt individuell och utan regler som steg och annat.

Testa någon dansförening

rdos skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Ska man gilla "gammaldans" måste man också gillar musiken.

Njäee. Man behöver inte lyssna till musiken när man inte dansar. När jag började så gillade jag väl inte musiken så där jättemycket. Vitsen med musiken är ju faktiskt att man ska dansa till den och inte slölyssna. Till skillnad ifrån annan dansmusik då.

Å andra sidan är det svårt att stänga ut musik som man inte gillar (iaf för mig, och jag gissar att andra här också tycker det)

rdos skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Ska man gilla "gammaldans" måste man också gillar musiken.

Njäee. Man behöver inte lyssna till musiken när man inte dansar. När jag började så gillade jag väl inte musiken så där jättemycket. Vitsen med musiken är ju faktiskt att man ska dansa till den och inte slölyssna. Till skillnad ifrån annan dansmusik då.

Jag håller inte med dig.
Med den argumentationen kan man dansa till det mesta bara det är rytmiskt. Även om man inte gillar att lyssna på musiken utan att dansa så måste man tycka om den när man dansar. Det kan inte vara som när man måste gå in på ett gym med öronproppar. Vad det gäller "gammaldans" så använder jag inte ordet för att jag associerar det med nygammalt och dragspel. Men jag är själv väldigt förtjust i polskor på fiol, både att lyssna till och dansa till.

ääälskar och danska, men tyvärr blir det mer och mer sällan eftersom jag bara far ut med tjejkompisar, så man har nån att dansa med/nån som kan rädda en från sliskiga situationer. men hon jag brukade fara ut och dansa med flyttade från stan för ca 2 år sen så nu blir det inte dans även fast fästmannen säger att jag får fara ut och dansa så vill jag ha nån att dansa med som vet man är upptagen.

(scyssta killkompisar funkar ju det med)

Kristofer skrev:Jag kan inte låta bli att kommentera KS inlägg. Dans behöver inte alls vara ett parningsbeteende. Det finns dans som är helt för den egna upplevelsen, helt individuell och utan regler som steg och annat.

Njäee, då vill jag nog inte kalla det för dans. Då är det nog bara typ självstimulativa (meningslösa, repetitiva) rörelser. Och även när det framförs så kan man inte utesluta att det hör ihop med parningsbeteende.

I stort tror jag alltså att KS har rätt och att dans är ett slags parningsbeteende.

Bjäbbmonstret skrev:Vad det gäller "gammaldans" så använder jag inte ordet för att jag associerar det med nygammalt och dragspel. Men jag är själv väldigt förtjust i polskor på fiol, både att lyssna till och dansa till.

Jag oxå, men att börja dansa just polskor är väl knappast det första man gör? De flesta jag känner som dansar polskor har börjat med vanlig gammaldans. Fö så kan man spela all slags gammaldans på fiol. Det är vanligt förekommande i t.ex. Dalarna. Man behöver m.a.o. inte låta bli att dansa gammaldans för att man ogillar dragspel. Det räcker med att man flyttar uppåt landet.

Vad ni är populära då! Var tacksamma över det. Det är ju bara att säga nej om man inte vill.

Jag älskar att dansa men får sällan någon att dansa med när jag är ute. Tvingas stå där som en annan panelhöna.

Och raggning, jaaa gärna! Jag är singel så jag skulle bli tacksam om jag blev uppraggad någon gång.

rdos skrev:

Kristofer skrev:Jag kan inte låta bli att kommentera KS inlägg. Dans behöver inte alls vara ett parningsbeteende. Det finns dans som är helt för den egna upplevelsen, helt individuell och utan regler som steg och annat.

Njäee, då vill jag nog inte kalla det för dans. Då är det nog bara typ självstimulativa (meningslösa, repetitiva) rörelser. Och även när det framförs så kan man inte utesluta att det hör ihop med parningsbeteende.

I stort tror jag alltså att KS har rätt och att dans är ett slags parningsbeteende.

Min erfarenhet säger annat och det brukar generellt kallas att dansa, så dans är det nog allt.

Det är allt annat än meningslöst. Det ger otroligt mycket för mig som individ, och för många andra är det förmodligen samma sak. Möjligt att visst parningsbeteende kommer in i det hela, men det är nog mer av en fin bonus i detta fall.

Heliora skrev:Vad ni är populära då! Var tacksamma över det. Det är ju bara att säga nej om man inte vill.

Jag älskar att dansa men får sällan någon att dansa med när jag är ute. Tvingas stå där som en annan panelhöna.

Och raggning, jaaa gärna! Jag är singel så jag skulle bli tacksam om jag blev uppraggad någon gång.

en annan anledning till att fara ut med en kompis, fast då kan "instruktionen" vara "om du ser mig med en kille/tjej, låt mig vara ensam med honom/henne"
istället för "om du ser mig med en kille/tjej rädda mig!"

Jag har alltid trott att dans är ett rent parningsbeteende men jag har ändå aldrig dansat frivilligt (i skolan blev man tvungen nån gång). Jag vet inte hur man gör.

Måhända inget svar men ett inlägg.

Dans är livet! *oj,tog jag i nu!*
Senast var jag på Rolandz (Komikern Robert Gustavsson,ni vet, som vokalist)
Men just då blev det ju inte mycket till dans. Honom och hans band
ville jag istället ge rungande applåder och illtjut...
Just den kvällens dans var det fox (för somliga även dirty fox ) och bugg som gällde.

Förvånande och imponerande många ungdomar som utövar liknande dans faktiskt!

Hej!

Just detta att stå som panelhöna har varit ett skäl till att jag inte gått ut och dansat särskilt mycket. Jag blir väldigt sällan uppbjuden. Men numera får ju tjejerna bjuda upp, det är inte som förr då killarna skulle bjuda upp eller "varannan damernas". Men jag har inte riktigt modet att bjuda upp vem som helst, är lite rädd för ett nej.

Åttastegsbugg fick jag lära mig i skolan. Det är enkelt. Men jag känner ingen mer som kan dansa åttastegsbugg. De flesta tycker att det verkar för krångligt för att våga prova.

En gång i tiden gick jag på folkdanskurs för utvecklingsstörda på ett folkdansgille (alltså innan jag fick min AS-diagnos). På den tiden var jag rätt blyg och tillbakadragen. Trodde inte att jag kunde så mycket. Var van vid att klumpas ihop med diverse olika funktionshindrade (främst utvecklingsstörda) och tyckte det var helt ok.

Folkdansgillet skulle ha en kurs i riksbugg på söndagskvällar. Då man betalat avgiften för terminen, fick man gå på så många kurser man ville. Alltså gick jag dit och trodde jag skulle lära mig riksbugg. På riksbuggskursen var några av ledarna med. De sa åt mig att riksbugg var jättesvårt, och att jag skulle sitta och titta på. En av ledarna hade sin utvecklingsstörda dotter med sig. Jag satt och tittade och tyckte att det såg lätt ut. Sedan dansade jag riksbugg "på sidan av" med ledarens utvecklingsstörda dotter. När det var slut frågade en av ledarna för min ordinarie dansgrupp om jag skulle komma tillbaka nästa söndag. "Nej, jag kan snvända tiden bättre än att sitta här och titta på", svarade jag syrligt. "Som att titta på TV till exmpel", svarade han lika syrligt.

Efter detta gick jag inte tillbaka till riksbuggkursen något mer, och slutade så småningom att dansa folkdans med utvecklingsstörda. Därefter lade jag dansen på hyllan. Jag skulle aldrig våga dansa vanlig folkdans i ett folkdansgille, tror inte jag klarar det. Men kul ser det ut.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jo, det kan bevisligen dansas utan att vara parningsbeteende, såvida man inte sträcker definitionen av det in absurdum. (Hört talas om balett, bland annat? )
Så någon annan åsikt kan bara stå för en personligen. Det är ju just detta odlande av enveten personlig blindhet som ställer till det mesta av den här kommunikations- och ångestförbistringen på dansgolvet.

Och vad gör man om det enda ställe som spelar det man vill dansa till råkar vara en ökänd köttmarknad?