Jag är bra på att hitta egna grejer i mitt eget hem - utom ibland när jag förlagt något, då brukar jag gå runt och ropa på grejen och hoppas att den ska krypa fram ur sitt gömställe självmant. Gör den inte det så blir jag irriterad och höjer rösten (så den ska fatta att jag menar allvar).

Däremot när andra pekar, kan jag bli närmast blind även fast det är precis framför näsan. Värst är det i affärer när de säger "det finns på den där hyllan där borta" då jag har så svårt att urskilja det jag söker i röran av grälla färger. Ber dem oftast att följa med och visa. Avskyr att handla i röriga affärer jag inte är van att handla i.

Bauhaus har fattat det där: de designar alla sina varuhus exakt likadant så när man väl lärt sig var t ex färgavdelningen eller skruvavdelningen ligger i ett varuhus så kan man gå in på vilket som helst och hitta det på precis samma ställe.

Kan lätt missa saker även hemma om någon flyttat t ex teburken till en annan hylla än där den brukar finnas, då tror jag att den är borta istället för att lyfta ögonen och kolla på hyllan ovanför.

Sen börjar jag bli lite halvsenil och lägger ifrån mig mina datorglasögon lite här och där och får springa och leta efter dem sen. Glas och tekoppar har en tendens att försvinna också.

Randomiserade stokastiska ekvationer , jag tänkte ju att det måste finnas någon vetenskaplig modell för mitt sorteringssystem!

Och som väntat, det bibliska systemet ("Söken och I skolen finna") var inte lika tillämpligt. Men Hamsterns tecken är nog jag också född i.

A-mamma, om du hade haft belägget för det där om att vi är extra många i Lund hade du förstås postat det?
Undrar om vår eventuella överrepresentation i akademiska yrken i så fall kommer att hålla i sig när rädslan för att anförtro oss något omdömeskrävande sprider sig i takt med diagnosticeringen av våra barn...

Zombie skrev:
A-mamma, om du hade haft belägget för det där om att vi är extra många i Lund hade du förstås postat det?

Hade jag haft det hade jag såklart postat det ja. Jag och vetenskaplig stringens är en kärlekshistoria som håller än ja... I den mån jag kan.

Den som sa det är odiagnostiserad men en del av en stor släkt där det finns bokstäver så man kan gödsla med dem tydligen, och de är också akademiker på hög nivå, de flesta av dem. Hon sa det en passant men sa att det var belagt. Mer än så vet jag alltså inte.

Tack!

*tips till hugad doktorand eller kritiskt skolad fritidsforskare, typ?*

Vad betyder passant?

nano skrev:Vad betyder passant?

En passant- i förbigående, på franska, fast det används på svenska också. Eller användes. Sorry. Eftersom jag skrev det till nån jag visste förstod det så tänkte jag inte på att det kanske inte förstods av andra.

Och nu när jag googlade på en bra förklaring eller nåt annat att länka till såg jag att det var ett schackdrag också. Man lär sig nåt varje dag!

Om saken ligger på sin "favoritplats" (som jag själv bestämt) är det inga problem. Flyttar någon saken minsta bit så är det ofta kört. Vissa dagar går den mesta tiden åt att leta efter något som försvunnit.

Jag har mycket lättare att hitta info i datorn, en utskriven sida är oftast helt värdelös att ha. Det var särskilt jobbigt att inte lappen med Ryan Air -biljetten precis innan jag skulle åka. Ett par gånger har jag gått omkring och hållt i saken som jag försökte hitta...

lar66 skrev: Ett par gånger har jag gått omkring och hållt i saken som jag försökte hitta...

Eller som jag, letat efter glasögonen och haft dem på näsan (där de ska vara alltså)... Vad dum man känner sig!!

Tur att jag är så närsynt så att jag fattar att de redan sitter på plats...

Jag känner igen det som lar66 skriver, går och letar efter det man håller i handen, extremt irriterande när man kommer på det...

Jag har en nästintill paranormal förmåga att hitta saker - eller snarare veta var de är. Så är det hemma hos mig (ehm, ja, när jag bor någonstans) och även hos andra. Lägger märke till detaljer och har ett väldigt bra prylminne så det tar oftast bara några sekunder innan jag hittar någonting. Antagligen en förmåga jag utvecklat efter att ha bott för länge med min far, som konstant flyttar på och tappar bort i princip allt.

Däremot när andra pekar, kan jag bli närmast blind även fast det är precis framför näsan.

Tycker det är jobbigt när folk pekar, det är bara förvirrande. Antingen stirrar jag på fingret/handet eller långt bort i fjärran och då missar man på nåt sätt vart de pekar.

Exakt. De borde ha laserpekare.

Undrar om det inte är lite bristande ToM att utgå från att andra ser det de själva ser? Helt seriöst alltså.

Inger skrev:Exakt. De borde ha laserpekare.

Undrar om det inte är lite bristande ToM att utgå från att andra ser det de själva ser? Helt seriöst alltså.

Jag själv antar aldrig att pekande är träffsäkert, det är bara som ett väderstreck typ. Om det någon annan ska leta efter inte är uppenbart synligt så ger jag en kort beskrivning i stil med "den blåa" eller "till höger om brödrosten". Utan att jag tänker på det till och med.

jag tappar bort saker för jämnan och glömmer utan undantag något viktigt när jag ska iväg:oops:.

jag har tre platser för saker som typ nycklar, mobil & annat oundgängligt när man ska iväg, men det är ju inte alltid jag kommer ihåg att lägga dem där. & då är det kört alltså. imorse ägnade jag typ en timme åt dem innan jag kunde åka till jobbet (tur att pappa ringde).

det finns ingen som känner mig som förväntar sig att jag ska komma ihåg att ha med mig vad de bett mig om heller, det är bara en trevlig bonus.

jag blev så sjukt lättad när de som utredde mig berättade att det är väldigt typiskt för oss