Hjälp!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Min 12-åriga son har diagnosen AS, efter bla anmälningar från skolan tvingades vi till ett utredningshem för att min "föräldraförmåga" skulle utredas.
Tydligen hade utredarna (och inte soc heller..) ingen vidare vetskap eller kompetens om vad AS egentligen innebär och hur det kan påverka både barnet i fråga och föräldern..
Det slutade med att jag föll i "samtliga föräldrapunkter" med motiveringar som tex:

Han har svårt att uppmuntra sin son att prova ny mat..
(där sprack den "grundläggande omsorgen"..)

Han går ut och röker på balkongen eller dricker kaffe och finns då inte tillgänglig för sin son varesig fysiskt eller känslomässigt..
(och den "känslomässiga tillgängligheten"..)

Han har även svårigheter att få honom i säng och borsta tänderna, det kan ta upp till en timme innan sonen kommit i säng..
(å där sprack "vägledning och gränssättning" också..)


och så fortsätter det, rad upp och rad ner..
Visst finns det lite som dom har rätt i också, tex att jag är lite slarvig och har lite svårigheter att passa tider m.m., men säg den förälder som är perfekt...

Att sätta ett barn med AS på ett utredningshem och utgå från någon sorts "standard-mall", är det de välfärds-sverige vi lever i??

Så nu vill soc placera honom med hjälp av lvu i ett familjehem så att han kan:
"få stöd för att lära sig sociala koder",
"stöd för att sköta sin hygien utifrån vad som kan förväntas med tanke på hans ålder"
"lära sig goda kostvanor, att äta rätt mat"

Han har också ett behov av att krav ställs på honom utifrån vad han med hänsyn till sin ålder förmodas klara av..

m.m. m.m.

SKANDAL, jag skäms nästan för att vara svensk medborgare.
Jag håller rent ut sagt på att förlora min son för att han har AS och inte är som alla andra barn, han passar inte in i mallen för "svensk standard".

Detta är mycket vanligt hos Soc, de sätter folk som "inte har något liv" (enligt samhällets normer) för liknande anledningar på samma sätt som de försöker sätta din son.

hej-jag-har ... 10520.html

Med de äldre är det dock svårare att få LVU för sådana anledningar och därför kan de hitta på saker för att få igenom LVU:et.

Tyvärr så är det enda du kan göra att överklaga och kontakta tidningar, ombud, m.fl.

Men så hemskt!

Punkterna låter helt absurda.

* Att föräldern går ut och röker på balkongen istället för inne är ju bara bevis för att det är en ansvarsfull person. Tror inte man kräver av någon förälder att den ska finnas till pass varje sekund av barnets vaknat tid.

* Om någon hade tagit mig från min familj och tvingat mig äta äcklig "varierad" mat hade jag fått men för livet! Se bara till att han tar multivitaminer så han inte får näringsbrist.

* Många föräldrar till helt vanliga barn har svårt att få dem i säng, särskilt nu när det finns så mycket att se på tv och datorn. Många barn med NPF har dessutom naturligt avvikande sömnrytm så det kan vara helt normalt för den individen. Och barnets sömn lär ju inte precis bli bättre i fosterhem.

* Borsta tänderna ville inte jag heller göra, då gjorde mamma ett schema över tandborstning morgon och kväll och knöt veckopengen till antalet kryss i schemat. Såna enkla strategier behöver man inte heller fosterhemsplacering för. Be dem komma med konstruktiva förslag istället.

Blir nyfiken på resten av listan, men det betyder inte att du måste posta den, om du inte tror att ev kommentarer på övriga punkter skulle kunna vara till hjälp.

Förbannelse...

Detta Sverige, där man tyckte det var onödigt hårda krav på myndighetsutövare att ha sådant som tjänstemannaansvar, och avskaffade sådant larv...

Nej, myndighetstjänstemän ska väl kunna göra vad de behagar utan att ställas till ansvar om deras beslut vållar medborgare skada? Ja, det måste ju vara mycket bättre...

Ty Sverige bygger i grund och botten på synen att det är medborgarna som är till för myndigheterna och inte tvärtom.

Jag skäms också att vara svensk när jag hör om sådant här.

Var i herrans namn ska det sluta när det sitter så uppenbart för många sådana här livsfarliga välmenande men sinnessjukt okunniga idioter och förstör enskildas liv?

Hur många ska egentligen behöva sitta emellan innan någon fattar systemfelen, och något kan börja göras åt dem?

Pemer, du har varit väldigt duktig på att hjälpa andra i kläm med överklaganden mm, jag hoppas du även kan hjälpa Papp med detta, för det här är känns som om soc fullständigt kör över familjen med ångvält för att de inte ser till barnets och familjens bästa. Det finns så många andra åtgärder (om det ens behövs några) förutom LVU som de kan sätta in.

Papp, välkommen till forumet, även om det råkar vara pga väldigt tråkiga omständigheter, men jag hoppas att vi ska kunna ge dig och din son stöd för att klara av den nuvarande pressen från soc.

Det låter ju sjukt. När de gör utredningar måste de inte intervjua människor kring och undersöka barnets omgivning?
Jag kan tänka mig att något sånt skulle kunna hända utan "allierade" i omgivningen.

Jag blir ledsen när jag hör sånthär.

Det här är bara prickat från någon lista, av någon som antingen inte har en susning om vad AS innebär, eller har bestämt sig i förväg att resultatet SKA bli att underkänna Papp som färälder, eller förmodligen bägge delarna.

Håller med alla ovan och man kan spä på.

Finns också diverse gamla trådar om detta.

************

Förutom diskrimineringen av asperger och aspergare på grund av en okunnighet som någon borde ställa ledningarna till svars för, så är det här också vad som händer i varje institutionaliserad hantering av människor: att man tenderar att utgå från en enda standardmall och från alla rätt på den så att det blir krav som ingen människa kan leva upp till. Ofta absurt satta från början också.

Människor är helt enkelt djävligt dåliga på att göra sig modeller av hur komplicerad verkligheten är, och andra människors verklighet är tyvärr inte på minsta vis undantagen från det. Har man så därtill en inlärd "professionalism", som man inte riktigt förstår (vilket är det vanliga), så att man har anammat dess schabloner utan att lära sig se på egen hand och lärt sig hantera dess verktyg men bara på grövsta standardsättet - så. Då smäller det så andra går under.

Det märkliga är att de ännu efter hundra år av medvetenhet om detta inte får lära sig att förebygga det bättre.

Och tyvärr var ju det gamla systemet med rent privat omsorg ännu sämre...

Är du ensamstående förälder el är ni två?

Varför kan soc inte skaffa en kontaktfamilj som han kan besöka ibland i stället för att han ska flytta hemifrån till ett familjehem.

Du kan gå med i RFA och få råd och stöd av t ex förbundsjuristen:

Som medlem får du:

•tillgång till alla aktiviteter som ditt distrikt anordnar som till exempel föreläsningar, badbesök, träffgrupper, läger och mycket mera
•möjlighet till rådgivning från kansliet om diagnos, lagliga rättigheter, hur man överklagar beslut, upplysningar om olika verksamheter med mera

Föreningen har ett kansli med förbundssekreterare, förbundsjurist, ekonomiansvarig, ombudsmän/handledare och administratör.

http://www.autism.se/content1.asp?nodeid=17057

Miche skrev:Papp, välkommen till forumet, även om det råkar vara pga väldigt tråkiga omständigheter, men jag hoppas att vi ska kunna ge dig och din son stöd för att klara av den nuvarande pressen från soc.

Instämmer.
Tyvärr måste jag hoppas det finns andra än jag som orkar...

Har soc ens försökt med några andra åtgärder innan lvu?
Har de ens försökt lära sig något om AS på allvar? Fast även om de har det behöver det ju inte ha gått in...

PM är skickat till Papp, i varje fall. Jag ska försöka göra något.

Insatserna hittills i opterons fall har lett till att jag erbjudits plats i Statens Institutionsstyrelses brukarråd, där det visade sig att en annan aspergare jag känner (varit med på Vasa's några gånger) sitter med sedan förut.

Men det finns mycket att göra angående det jag fått höra som jag mailade och tog upp. Får nog överväga om jag inte ändå ska ta upp de bitarna som ett formellt klagomål så att de får öppna ett ärende och utreda det som försiggår.

Zombie uttryckte det här oerhört väl!

Pemer skrev:....
Detta Sverige, där man tyckte det var onödigt hårda krav på myndighetsutövare att ha sådant som tjänstemannaansvar, och avskaffade sådant larv...

......

.........

Var i herrans namn ska det sluta när det sitter så uppenbart för många sådana här livsfarliga välmenande men sinnessjukt okunniga idioter och förstör enskildas liv?

Hur många ska egentligen behöva sitta emellan innan någon fattar systemfelen, och något kan börja göras åt dem?

Jag har ett tag insett att detta land är styrt av idioter rent ut sagt. Jag skulle vilja skapa ett nytt parti där sådan här saker skulle tas upp och bekämpas. Jag menar det är ju självklart att barn/vuxna med svårigheter skall få hjälp. Om man inte faller inom normen är det kanske fel på normen? För att inte tala om att 50% av arbetsgivarna inte vill anställa nån som varit arbetslös i mer än 6 mån - hallå det blir ju många det.

Det behövs många åtgärder för att "fixa" Sverige men först måste jag få veta hur man skapar ett parti? Och finns det nån mer som vill hjälpa till?

Nå detta är väl lite ur tråden men jag behöver få skriva det ^_^

RFA håller på med en kampanj kring detta. Eftersom det låter som att processen bara är hos socialtjänsten än så länge, och alltså inte passerat genom domstolen, så kanske de är intresserade av att hjälpa dig. Först och främst så ska du givetvis inte godkänna att sonen placeras i fosterhem. Då får socialtjänsten ansöka om LVU. Det är arbetsutskottet som ska göra detta, inte de som utreder dig, och du har rätt till att få ett offentligt biträde INNAN ärrendet tas upp i arbetsutskottet. Om du bor i södra Sverige kan jag ge dig förslag på lämpligt biträde om RFA inte är intresserade.

Kopia om det som annonserade av RFA:

Många föräldrar med barn med npf upplever sig hotade av soc och de blir utredda, ibland tar man t o m hand om barnen. Detta är ett problem över hela landet och beror till mycket stor del på att soc är så okunniga om npf och tolkar barnens problem som orsakade av dåliga familjeförhållanden. Riksförbundet Autism har gått ut med en förfrågan om detta till sina medlemmar. De vill att man hör av sig och berättar sin egen historia. Gör det även om ni inte är medlemmar där!
Det är juristen Catharina Granath man vänder sig till 08- 4410 222 el mejl förnamn.efternamn@autism.se

Skicka i vilket fall som helst dem ett mejl så att även du kommer med i statistiken!

Papp skrev: Hjälp!
Han går ut och röker på balkongen eller dricker kaffe och finns då inte tillgänglig för sin son varesig fysiskt eller känslomässigt..
(och den "känslomässiga tillgängligheten"..)

Han är 12 år!! 12-åringar får inte gå på fritidshem för att de anses kunna klara sig själv hemma några timmar.

Papp skrev:Han har även svårigheter att få honom i säng och borsta tänderna, det kan ta upp till en timme innan sonen kommit i säng..
(å där sprack "vägledning och gränssättning" också..)

Din son är i förpuberteten, då ingår att vara lite bråkig. Jag vet många föräldrar som ägnar flera timmar varje kväll åt att försöka få sina barn i säng. Vad ska de göra? Binda fast ungen i sänggaveln?

papp skrev:Visst finns det lite som dom har rätt i också, tex att jag är lite slarvig och har lite svårigheter att passa tider m.m., men säg den förälder som är perfekt...

Just det. Ingen är perfekt. Men på utredningshem ställer man extrema krav. Krav som ingen enda förälder i världen skulle kunna leva upp till. Jag har själv tillbringat fyra månader på ett sådant ställe. Det var just så personalen själv sa där: "orimliga krav". Min dotter var nyfödd och skrek dygnet runt. Skriket tvärslutade när vi kom därifrån. Jag har men för livet. Känner mig jagad, iakttagen...

papp skrev:Jag håller rent ut sagt på att förlora min son för att han har AS och inte är som alla andra barn, han passar inte in i mallen för "svensk standard".

Detta får inte hända. Du måste överklaga beslutet.

Tyvärr har jag inga direkta råd eftersom jag inte vet hur svenska system fungerar (med undantag av att de inte fungerar), men jag håller med tidigare skribenter. Överklaga låter som en bra ide.

Min granne lämnar sin nyss fyllda treåring ensam framför teven i lägenheten när hon går till tvättstugan som ligger på andra sidan gården. Det kan jag tycka är olämpligt. Men jag har svårt att tro att man skulle omhänderta ett barn på grund av det.

Iofs har ingen av dem så vitt är känt AS. Hade jag gjort så då kan man undra vad som hänt; "mamman har Aspergers syndrom och lämnar sitt barn ensamt...".

Har precis läst en liknande story på Allt för föräldrars sajt. Fast där blev det så att när mamman kom med sin aspiga (och lite annat) dotter till utredningshemmet så tyckte de där att hon tog hand om sitt barn jättebra, och soc fick på moppo av den personalen sen. Hur det går sen vet jag inte, men visst är alltihop gräsligt, hennes fall, ditt fall och många andra fall jag sett på alltför nära håll...

Läs gärna här och tala med soc om att skaffa sig mer kunskaper, det är faktiskt så att de ska det. De tolkar gärna barn som fan läser Bibeln...

http://www.ab.lst.se/templates/PressRel ... _11801.asp

http://209.85.129.132/search?q=cache:hB ... clnk&gl=se

Jahaa! En mer eller mindre permanent tvångsplacering alltså, fast med snyggare namn? Något helt annat än en kontaktfamilj?

Håller med weasley om berömmet till Pemer, verkligen bra jobbat!

Själv är jag helt lost när det gäller allt sånt här (vilket kanske märks). Men mitt sunda förnuft ör det inget fel på, känner igen NPF-okunnighet, illvilliga misstolkningar och ren absurditet när jag ser den. Och blir skrämd av hur vanligt det verkar vara just hos soc i vissa delar av landet.

Lakrits skrev:

Inger skrev:Jahaa! En mer eller mindre permanent tvångsplacering alltså, fast med snyggare namn? Något helt annat än en kontaktfamilj?

Ja. Kontaktfamiljen är ett stöd, en "utbildare" i vardagsliv och en avlastare.

Eller ett sätt att se nåt annat än det man har hemma, även om det som är hemma på intet sätt är dåligt/otillräckligt. Har man svårt med sociala kontakter med världen utanför så kan man väldigt väldigt mammig och behöva lite avnavling. Då pratar vi inte små ungar utan ungar som är ganska stora men inte själva får tummen ur och kommer ut/hemifrån.

Är medveten om att det här kan misstolkas väldigt, som om jag menade att man måste kasta ut ungarna ur boet och hoppas de ska kunna flyga, men jag tar risken. Och om de som skulle kunna vilja svara negativt på det här inte har barn själva eller inte minns hur det var att vara barn eller inte kan tänka sig att barn kan vara och känna på olika sätt, trots gemensam AS, så kan de ju tänka en vepa till innan de svarar.

Jag vet iaf att min ena unge säger nej till allt hon inte testat men kan tycka att saker var hur bra som helst när hon väl vågat och gjort dem. Och det är inte att hon är räddhågsen eller feg, absolut inte, men allt obekant är svinjobbigt. Vilket är helt diagnosadekvat. Hade jag haft tillgång till en kontaktfamilj jag trodde skulle vara en tillgång hade jag glad i hågen skaffat det till henne.

Likaså med min lilla, som är alldeles för mycket med bara mig. Eftersom hon inte vet hur man behåller kompisar, fast hon vill, så vore det skitbra med nånstans att vara där det finns ungar att öva sociala färdigheter på i ett annat sammanhang än skolan.

alfapetsmamma skrev:Jag vet iaf att min ena unge säger nej till allt hon inte testat men kan tycka att saker var hur bra som helst när hon väl vågat och gjort dem. Och det är inte att hon är räddhågsen eller feg, absolut inte, men allt obekant är svinjobbigt. Vilket är helt diagnosadekvat.

Känner sååå väl igen det. Hade knappt gjort något av allt roligt jag varit med om om inte vänner eller föräldrar puffat på, mer eller mindre resolut. Och blir fortfarande stressad av att åka till ställen jag inte varit på etc. Särskilt själv. Har man nån med sig den där jobbiga första gången så känns det tryggare. Sen är det inga problem.

Det där känner jag också igen. Utom att det ofta fortsätter vara svårt.

Annars tänkte jag också säga grattis till Pemer (det missade jag ju förut)! Använd platsen väl, om du säger ja till den - lämpligare person får man nog leta efter!

Inger skrev:

alfapetsmamma skrev:Jag vet iaf att min ena unge säger nej till allt hon inte testat men kan tycka att saker var hur bra som helst när hon väl vågat och gjort dem. Och det är inte att hon är räddhågsen eller feg, absolut inte, men allt obekant är svinjobbigt. Vilket är helt diagnosadekvat.

Känner sååå väl igen det. Hade knappt gjort något av allt roligt jag varit med om om inte vänner eller föräldrar puffat på, mer eller mindre resolut. Och blir fortfarande stressad av att åka till ställen jag inte varit på etc. Särskilt själv. Har man nån med sig den där jobbiga första gången så känns det tryggare. Sen är det inga problem.

Det spännande med henne och det här är att det bara gäller vissa saker, gärna sånt som jag eller nån annan vuxen föreslår eller ber om. Hon själv kan göra helt hiskeliga saker på egen hand och verkar totalt omedveten om risker.

Det finns en del av det som man kan förklara med att hon kvalar in för såväl en autismspektrumdiagnos SAMT ADHD, men du kan ju tänka dig hur lättbegriplig hon är för andra människor, som ser alla möjliga konstiga förklaringar till det här istället...