"Ge mig vingar som bär" (funktionsnedsatta ungdomar)
10 inlägg
• Sida 1 av 1
"Ge mig vingar som bär" (funktionsnedsatta ungdomar)
”Ge mig vingar som bär” är det smått poetiska namnet på ett projekt för ungdomar med funktionsnedsättning att flyga ut ur boet, dvs klara sig på egen hand.
Det är ett samarbete mellan landstinget (habiliteringen) och RBU.
Detta gäller ungdomar med fysiska funktionsnedsättningar. Men något liknande borde väl fungera för ungdomar med npf också.
Rustas för att klara livet som vuxenI Uppsala pågår ett banbrytande projekt som ger ungdomar med funktionsnedsättning verktyg att klara ett liv på egen hand. Några utbildas till mentorer, andra går en utbildning i livskunskap
Hur ska mitt barn klara sig som vuxen? Den frågan oroar och plågar föräldrar till barn med funktionsnedsättningar.
- När jag upptäckte, och på plats såg, vad man gjorde i Kanada blev jag eld och lågor, berättar Renée Höglin. Hon är aktiv i RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, och mamma till Mattias, född med ryggmärgsbråck.
- Vi bjöd in kanadensiska experter till Sverige och på den konferensen tände habiliteringen i Uppsala på deras arbete.
Det är ett samarbete mellan landstinget (habiliteringen) och RBU.
Det engelska begreppet är transition, övergång från tonår till vuxenliv. Centret i I Toronto, Bloorview Kids Rehab, är internationellt aktat och har ett stort utbud av program och möjligheter. Arbetet på Bloorview blev förebild för det svenska projektet.
Habiliteringen i Uppsala har sedan starten arrangerat kurser för mentorer, och utbildning för tonåringar, föräldrar och personal.
En mentor med ett funktionshinder kopplas samman med en tonåring och fungerar som stöd. Det berättar Ingrid Claesson, kurator på habiliteringen i Uppsala.
Anders Eriksson, 22 år, är cp-skadad. Han har gått mentorskolan och vet vad han vill ge den som blir hans adept.
- Jag kan inte lösa problem åt någon annan, men kanske kan jag hitta vägar och öppna dörrar.
-Jag vet vad mobbning vill säga, för när jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag mobbad för att jag satt i rullstol. En del trodde att jag var knäpp i huvudet.
Utbildningens mål är att ungdomarna ska få sådana kunskaper att de inser sina tillkortakommanden och vad de måste få hjälp med. De ska lära sig att kräva saker, föra sin talan och hävda sin åsikt.
Detta gäller ungdomar med fysiska funktionsnedsättningar. Men något liknande borde väl fungera för ungdomar med npf också.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 20:46:29, redigerad totalt 2 gånger.
Exakt vad är det som är så banbrytande och fantastiskt?
Jag tycker man ska akta sig för alla verksamheter med smått poetiska slogans.
Jag tycker man ska akta sig för alla verksamheter med smått poetiska slogans.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 20:46:29, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
KrigarSjäl skrev:Exakt vad är det som är så banbrytande och fantastiskt?
Jag tycker man ska akta sig för alla verksamheter med smått poetiska slogans.
Människor säljer gärna känslor när produkten inte duger.
Senast redigerad av Saninaé 2011-05-04 20:46:29, redigerad totalt 1 gång.
Vad har ni för belägg att "produkten" inte duger?
Funktionsnedsatta ungdomar riskerar att bli överbeskyddade och få svårare att frigöra sig från föräldrarna. Detta skulle vara ett sätt att lotsa dem in i vuxenlivet, så de kan flytta hemfrån som alla andra.
Det är en försöksverksamhet här, men det verkar ju fungera bra i Kanada.
Funktionsnedsatta ungdomar riskerar att bli överbeskyddade och få svårare att frigöra sig från föräldrarna. Detta skulle vara ett sätt att lotsa dem in i vuxenlivet, så de kan flytta hemfrån som alla andra.
Det är en försöksverksamhet här, men det verkar ju fungera bra i Kanada.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 20:46:29, redigerad totalt 1 gång.
Jag påstår ingenting, jag frågar.
Att presentera tjusiga formuleringar räcker inte för att övertyga mig om en verksamhets förträfflighet.
Om hälften av alla aspergerverksamheter vore så bra som de säger att de är skulle mängden aspergare i arbetslivet öka.
Men riktigt så ser det inte ut idag.
Mitt intryck av de här verksamheterna är att man VILL att vi ska vara handikappade. Att ha oss i ett fack som hjälplösa stackare skapar arbetstillfällen.
Fundera på hur många personalkategorier som skulle bli arbetslösa om vi kom in i samhället på riktigt.
Den enda verksamhet jag respekterar heter Left is Right.
Att presentera tjusiga formuleringar räcker inte för att övertyga mig om en verksamhets förträfflighet.
Om hälften av alla aspergerverksamheter vore så bra som de säger att de är skulle mängden aspergare i arbetslivet öka.
Men riktigt så ser det inte ut idag.
Mitt intryck av de här verksamheterna är att man VILL att vi ska vara handikappade. Att ha oss i ett fack som hjälplösa stackare skapar arbetstillfällen.
Fundera på hur många personalkategorier som skulle bli arbetslösa om vi kom in i samhället på riktigt.
Den enda verksamhet jag respekterar heter Left is Right.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 20:46:29, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Har inget att säga om verksamheten i sig, men "Ge Mig Vingar Som Bär" låter så äckligt gråtmilt. Jag ser framför mig en ung, skönlockig, blek flicka i en gammaldags rullstol...hon sträcker ut sina söndervärkta händer mot sin älskade: "Åh Adrian, Adrian! Ge mig vingar som bär! Ty endast när du är mig nära kan jag vara lycklig!"
Han kysser hennes bleka handflata.
"Hav tålamod, Agnes, en dag skall vi skratta igen!"
Nej, tacka vet jag Stackars Victoria.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article155898.ab
Fast jag vet inte om den finns kvar....
Han kysser hennes bleka handflata.
"Hav tålamod, Agnes, en dag skall vi skratta igen!"
Nej, tacka vet jag Stackars Victoria.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article155898.ab
Fast jag vet inte om den finns kvar....
Senast redigerad av Kahlokatt 2011-05-04 20:46:29, redigerad totalt 1 gång.
jag skulle nog behövt det där back in the golden 90's...
menar, har knappast gjort övergången än och jag fyllde 30 i april. kan inte köra bil, hantera räkningar eller laga ordentlig mat. men röka på, det kunde jag det
menar, har knappast gjort övergången än och jag fyllde 30 i april. kan inte köra bil, hantera räkningar eller laga ordentlig mat. men röka på, det kunde jag det
Senast redigerad av ChickWithDick 2011-05-04 20:46:35, redigerad totalt 1 gång.
- ChickWithDick
- Ny medlem
- Inlägg: 10
- Anslöt: 2009-08-07
DN har också skrivit om projektet nu:
Ludwig går alltså en mentorsutbildning:
Jag tycker fortfarande det är en bra idé att ungdomar som själva har funktionshinder hjälper och peppar yngre ungdomar med funktionshinder. Det är nytt för Sverige i denna strukturerade form, och om det fungerar bra kommer det antagligen att sprida sig.
Inspirationen kommer alltså från Bloorview MacMillan Children’s Centre i Toronto, Kanada:
Ungdomar med rörelsehinder kan också ha kognitiva problem (precis som aspergare) berättar arbetsterapeuten:
http://www.dn.se/insidan/unga-lotsar-unga-till-vuxenliv-1.937332Som funktionshindrad hoppar man lätt över tonårstiden. Och därmed också de viktiga misstagen man behöver göra då. Jag har mest varit tillsammans med vuxna och valt bort jämnåriga. Jag får börja om från början.
Ludwig har en medfödd cp-skada som bland annat gör att han använder rullstol om han behöver ta sig någon längre sträcka. Under hela uppväxten har han haft många vuxna omkring sig, assistenter och olika lärare som stöttat honom. Men han har inte haft någon förebild när det gäller att leva med funktionshinder. Nu vill han själv på sikt bli mentor för yngre funktionshindrade.
– För mig hade det nog i alla fall delvis varit till hjälp att ha en mentor, en förebild, med liknande funktionshinder. Någon som kunde visat att det faktiskt är möjligt att göra det man vill, säger Ludwig.
Ludwig går alltså en mentorsutbildning:
Som förebild vill Ludwig visa att man inte ska sätta gränser på grund av funktionshindret, säger han.
– Jag har själv kommit långt, och klarat sådant som omgivningen varit skeptisk till att jag skulle klara. Jag spelar golf och rullstolsbasket, och jag har tagit körkort. Jag vill säga: ”sätt inte upp gränser för att det ser ut som om det inte går, utan ta i stället reda på vilken väg du kan gå för att uppnå det du vill.”
Jag tycker fortfarande det är en bra idé att ungdomar som själva har funktionshinder hjälper och peppar yngre ungdomar med funktionshinder. Det är nytt för Sverige i denna strukturerade form, och om det fungerar bra kommer det antagligen att sprida sig.
Inspirationen kommer alltså från Bloorview MacMillan Children’s Centre i Toronto, Kanada:
Förberedelserna och planeringen inför vuxenlivet måste börja tidigt, menar man på centret. Metoderna bygger bland annat på att barnen lär sig fatta egna beslut redan från tidig barndom, att de får göra egna val och ta konsekvenser, att de lär sig att själva kommunicera med sina läkare, att de lär sig att sköta vardagssysslor och förbereds på att bli aktiva medlemmar i samhället.
Man arbetar långsiktigt tillsammans med barnens föräldrar. För tonåringar finns olika ”vuxenförberedande” kurser med både praktiska och känslomässiga teman.
Ungdomar med rörelsehinder kan också ha kognitiva problem (precis som aspergare) berättar arbetsterapeuten:
Numera vet man också att många av ungdomarna med den här typen av rörelsehinder även har kognitiva svårigheter, det kan till exempel handla om problem med minnet, med koncentration, impulskontroll och planering, säger Eva-Lena Söderlund. Det är en viktig kunskap som vi har med i projektet.