Inger skrev:

rdos skrev:Vad du då tycks mena är att jag ska låtsas som det regnar och inte ifrågasätta ifall en förälder har fel inställning till sitt barn?

Men läs innantill!

Du menar alltså att tråden inte kom till för att jag ifrågasatte just detta hos en förälder?

Inger skrev:Jag tänkter inte heller kommentera fler av dessa absurda halmgubbar staplade på varandra. Antingen har du allvarliga problem med läsförståelsen eller också trollar du bara. Lite nöjestjafs för att inleda semestern...?

Nej, semestern är redan slut.

Zombie skrev:Återigen, det har väl ingen sagt annat än. Men så mycket viktigare då att inte uttrycka den saken fullt så drastiskt som du gör ovan eller på långa vägar så fientligt som en del andra kan göra, om man vill att den ska få avsedd effekt för det utsatta barnets skull.

Naturligtvis. Det kan bli en svår avvägning mellan att skrämma bort föräldern och låta barnet få det ännu värre, eller att ge föräldern insikt i att denne kanske tänker fel. Men om man inte vågar påpeka att föräldrar kan tänka fel kan de inte heller få någon ökad insikt. Då blir det bara meningslöst ryggdunkande som i stort sett får samma effekt som om föräldern blivit ivägskrämd.

rdos skrev:För att göra det enkelt, så förstår jag mycket väl vad du menar. Jag håller t.o.m. med om att man bör ta det försiktigt med nya medlemmar, oavsett om det är i denna avdelning eller någon annan. Jag kan väl oxå i stort skriva under på det Inger skrev i trådstarten.

Jaha, du kunde lägga av nöjestjafset när du ville.

rdos skrev:Men, jag håller inte med om att man ska vara trevlig för sakens skull emot föräldrar som öppet deklarerar att de inte förstår sitt barn, och vill ha råd på vilken terapi som *barnet* borde ha för att föräldern ska förstå. Det är *föräldern* som behöver terapi i dessa lägen, inte barnet. Det är alltid föräldern som ska uppfostra och lära känna sitt barn, och inte tvärtom. Det gäller (enligt min uppfattning) även om barnet råkar ha en AS-diagnos. Det håller inte att skylla på diagnosen.

Men du har verkligen inte läst mitt förslag, eller a-mammans försök att förtydliga det som hon korrekt uppfattade att jag menade. Hela innehållet i detta stycke är en produkt av din egen fantasi och har absolut ingenting att göra med det jag föreslog. Ingenstans i denna tråd skriver jag eller någon annan att detta inte är vår syn på saken också. Min propå gällde enbart hur man framför den synpunkten. Och där är somliga uppenbart mer lämpade än andra eftersom somliga har för mycket obearbetat i bagaget för att det inte ska få motsatt effekt.

rdos skrev:Om ni tycker jag låter aggressiv när jag uttrycker detta så får ni väl tycka det. Jag framför min syn på saken.

Du brukar aldrig låta aggressiv, bara totalt fanatisk och med alltför tydlig egen agenda och obearbetade personliga erfarenheter. Känslor som du har all rätt att ha, men som är olämpliga att låta färga svar till en helt okänd, icke ont anande förälder.

Hoppas jag förtydligat tillräckligt nu. Är det något mer som är oklart så var snäll och läs tråden igen, ordentligt den här gången, innan du skriver något mer om det du inbillar dig att jag menade.

Hoppas jag inte låtit för aggressiv

Jag tror det skulle vara bättre om ni pekade på exempelinlägg, det är flera här som har svårt med flummiga gränser.

Meppe skrev:Hoppas jag inte låtit för aggressiv

Jag tror det skulle vara bättre om ni pekade på exempelinlägg, det är flera här som har svårt med flummiga gränser.

Det tror jag inte passar sig. Exempelinlägg som illustrerar do's and dont's alltså.

Men jag förstår din fråga och din önskan om mer påtagliga exempel, jag brukar själv undra samma sak.

Kan iaf säga för egen del att jag inte minns att du skulle sagt nåt som jag skulle kalla olämpligt eller som går in under det som Inger skrev om.

Meppe, jag håller med A-mamma - även i att du är snäll!
Det där med tydlighet/exempel är ett problem, ja.

Meppe, det var inte dig jag syftade på. Inte a-mamman heller förstås.

Det är främst de som har den lite mer burdusa eller envetna stilen jag hade i åtanke. Två av dem har redan i förebyggande syfte förvarat sin rätt att fortsätta svara på samma sätt i den här tråden.

rdos skrev:Du menar alltså att tråden inte kom till för att jag ifrågasatte just detta hos en förälder?

Eh va? Jag har inte sett till dig på flera månader. Jag sov tills efter lunch idag och skrev mitt inlägg direkt när jag vaknade, eftersom detta är något jag tänkt på länge. Har du skrivit något under förmiddagen så har jag inte hunnit läsa det än.

rdos skrev:Naturligtvis. Det kan bli en svår avvägning mellan att skrämma bort föräldern och låta barnet få det ännu värre, eller att ge föräldern insikt i att denne kanske tänker fel. Men om man inte vågar påpeka att föräldrar kan tänka fel kan de inte heller få någon ökad insikt. Då blir det bara meningslöst ryggdunkande som i stort sett får samma effekt som om föräldern blivit ivägskrämd.

Håller med.

Meppe skrev:Jag tror det skulle vara bättre om ni pekade på exempelinlägg, det är flera här som har svårt med flummiga gränser.

Tycker jag med.

Hygglomaffian får gärna använda mitt senaste inlägg i denna avdelning som skräckexempel, eller vad de nu tycker om det. Det är möjligt att det är för aggressivt.

Inger skrev:

rdos skrev:Du menar alltså att tråden inte kom till för att jag ifrågasatte just detta hos en förälder?

Eh va? Jag har inte sett till dig på flera månader. Jag sov tills efter lunch idag och skrev mitt inlägg direkt när jag vaknade, eftersom detta är något jag tänkt på länge. Har du skrivit något under förmiddagen så har jag inte hunnit läsa det än.

Ursäkta, jag är inte helt kry idag och hade glömt att jag hade ett kort utbyte med dig strax innan (där jag huvudsakligen höll med dig, utom på punkt ett). Men mitt netikettsförslag hade ändå inget med dig att göra. Det som motiverade mig att skriva det var övervägande detta att många frågande inte ger någon återkoppling, vilket är något jag stört mig på och undrat över i åratal.

Medan jag skrev så funderade jag liksom högt vad det kunde bero på... Och drog mig till minnes hur t ex Tom & R brukade läxa upp folk ganska bryskt i sitt föräldraforum, och hur vissa i Thoms forum alltid använde nyanlända föräldrar på forumet som måltavla för sina anti-medicin-kampanjer, och undrade om det i alla fall delvis kunde ha något med vårt bemötande att göra också.

På detta forum tycker jag dock de flesta överlag är mer balanserade och neutrala, och har inte mycket att anmärka på i den sista tråden mer än att jag gissar att det kanske blev lite mycket i ren iver att hålla med varandra. Hade säkert räckt med de första 3-5 inläggen. Så kanske det vore en bra idé att försöka hejda sig tills man åtminstone återfått kontekten med trådskaparen? Som kanske annars blir bortskrämd bara av mängden inlägg även om innehållet i dem är hyfsat balanserat?

rdos skrev:Jag kan så att säga se de problem som NT-uppvuxna dragit på sig som jag själv inte har.

Som till exempel..?

Oj! Som Nt (egentligen tycer jag inte om det begreppet för vem är normal?) vill jag bara säga att just nu gör ni en höna av en fjäder! Ni säger egentligen samma sak men pratar förbi varandra.

Jag tycker att förslaget var väldigt bra som sådant. Samtidigt som jag håller med kritikerna. Åsnan mellan hötapparna?

Ingers förslag handlar väl om självklarheter?

På samma gång förstår jag protesterna. Märklig situation...för att försöka förklara...

När jag gick med här hade jag förutfattade meningar. Jag förväntade mig svar som jag kanske inte skulle tycka om. Men det gjorde inget för de skulle ändå vara ärliga (fortfarande utifrån mina förutfattade meningar).

Det jag upptäckte var att ni (generalisering) är likadana som NT världen! Ni (ff generalisering) har lika mycket förutfattade meningar om oss som vi har av er.

Det jag uppskattade och som stämde med mina förutfattade meningar var ärligheten. Jag fick aha-upplevelser och såg mitt barn och mig själv annorlunda. Allt är inte svart eller vitt. Jag fick råd att försöka sätta mig in i hans situation (egenligen självklart, men som desperat mamma ser man det inte, just det där med social på dagarna sedan kanske man inte orkar vara det på kvällarna). När jag fick lite annan input än den jag var van vid fungerade allt så mycket smidigare. Inte det där gullandet och överstöttande som jag antar att rdos menar.

Samtidigt som jag tycker att vissa här "gömmer" sig bakom sin diagnos. Den blir på något sätt en legitim orsak till att vara otrevlig. Typ, jag har as,då kan jag säga vad jag vill, too bad för den som känner sig träffad...de får skylla sig själva för jag har iaf en diagnos...

Ömsesidig respekt är vad jag tycker man ska ha. Diagnos eller inte, diagnos är för övrigt bara ett ord på ett papper i mina ögon. Tillåt människor att vara som de är, som jag sade i något annat inlägg; ingen kan vara älskad av alla men alla kan älska någon.

Tack, Matulda! Kul att få höra hur vi upplevs "från andra hållet" så att säga.

Att det finns gott om fördomar på båda sidor stämmer bra, likaså att somliga gärna använder diagnosen som ursäkt och tycker de har rätt att vara hur otrevliga som helst mot helt oskyldiga personer för att de själva blivit illa behandlade av någon annan.

serpentin skrev:

rdos skrev:Jag kan så att säga se de problem som NT-uppvuxna dragit på sig som jag själv inte har.

Som till exempel..?

Tja, i stort sett alla "miljödrag", som t.ex. depression, självmordsbenägenhet, avsaknad av självförtroende, obefogad rädsla för allt möjligt, tvångsmässighet och sånt. Det värsta är nog dock de som blivit totalt fastlåsta vid att alla borde kunna kompensera lika bra som de själva, och som sätter överkrav på sina barn.

Nej Matulda, efter att ha levt 29 år i en värld dikterad av NTs är det knappast förutfattade meningar jag har. Kom igen när du levt bland aspergare lika länge.

Har inte de flesta av oss en sak gemensamt? Då menar jag AS. Förhoppningsvis kan vi identifiera oss med vissa och kanske tycka om andra. Sedan är vi diversifierade som individer med många egenskaper som både kan gillas och ogillas av andra, och det är precis som det ska vara för det ger mångfald och olika angrepps- och synsätt på samma fenomen.

Det gör att vi kan lära av varandra. Det ger utveckling och diskussioner. Det gör att jag kanske inte behöver göra samma misstag som någon annan gjort eller får en lösning på ett problem därför att någon annan ser saken på ett annat sätt än vad jag gör.

Jag är av princip emot slutenhet och anvisningar. Detta är ju ett forum* med eventuell vägledning. Inte professionell rådgivning. Samma villkor för alla, nykomling som långtidare. Mängden praktiserande av till exempel välvillighet, omtänksamhet, ödmjukhet, givande och tagande, tålamod, förståelse och inlevelse är högst personligt... Som jag absolut inte är något vidare på (Men intellektuellt kan jag filosofera i frågan.)

Jag menar att en människas uthållighet kanske tar slut mycket fortare än en annans av olika skäl. Samtidigt som den med dåligt tålamod kanske är starkare på kreativitet än en annan. Ej helt enkelt att mäta.

*Forum kallas en plats, där en viss debatt eller liknande äger rum eller skall äga rum http://sv.wikipedia.org/wiki/Forum

Det är ingen som talar om professionell rådgivning. Vi som vill ha en mer skyddad plats för ett så här viktigt och ömtåligt ämne anser inte heller, så vitt jag vet, att det är läge att bolla allmänna filosofiska principer i just den frågan. Vi tenderar nog snarare att anse att det är en rent praktisk fråga om att de som behöver delforumet ska kunna använda det.

Är man förälder och trots det inte förstår vad vi menar så hör man väl inte till de känsligare. Vad man då kan behöva göra är att sätta sig in i det faktum att de finns och tänka efter litet vad de kan tänkas vara för ena innan man skriver något. Det arbetet brukar känsligare människor vara så illa tvungna att göra i sin vardag vare sig de orkar eller ej (och det orkar de ofta inte); folk med buffelhud avkrävs nog inte den skolgången på samma sätt.

Det jag försöker säga är att vi är alla olika och det vissa av oss kanske bara har en eller några få saker gemensamt. Föräldrar och andra anhöriga är ju även de olika personligheter. Två personer kanske inte alls tilltalar varandra, oavsett AS eller inte. Då behöver de ju inte utbyta erfarenheter och överlevnadstips med varandra.

Ett Asperger-forum tycker jag ska fokusera och ha som huvudsyfte att diskutera sånt som kan vara relaterat till AS - framförallt med och av människor som fått diagnosen.

Själv kan jag såga folk vid fotknölarna (ej fysiskt) genom avancerade verbala påhopp - genom inlägg på nätet och i den vanliga verkligheten. Uppriktighet är inte alltid en fördel. Föräldrar får väl acceptera olika attityder och svar om de väljer att besöka den här sajten? Jag känner nästan att det är mer omtanke och respekt för andra här än på många andra ställen, håller nån med?

Olika svar kan passa olika individer, såväl anhöriga som begåvningar som vi. Det en blir kränkt av kan en annan tycka är utmärkt i form av tydlighet (jag fattar inte om jag inte får väldigt direkt info, nån annan kanske tycker den blir behandlad som en idiot av samma info). Det gäller säkert föräldrar också.

Jag tror få kan hjälpa och stötta varandra på bättre sätt än andra med samma erfarenheter av livet med AS. Fokus ska ligga där, tycker jag.

Anhöriga ligger ju rätt nära, men om de vill ha ett NPF-anhörigforum så får de väl starta ett sådant pss som vissa startade detta forum?

Finns behovet av avskildhet och intimitet så tycker jag det ska respekteras, att hjälpa en annan kan vara livsviktigt.

Vad är problemet?

Det borde vara så enkelt som att lägga ner de värsta buffel- och elefanttendenserna tills föräldern med sina orosmoment kommit in i debatten lite.

Att dunka nån i huvet med "du är en olämplig mamma" eller "ni NT begriper ju ingenting" är exempel på uttalanden jag har sett som absolut inte gynnar någon. Inte den oroliga föräldern. Inte synen på deltagarna på forumet. Och absolut inte det barn som i slutändan hade kunnat få en hel dröse goda råd och nya möjligheter genom att föräldern hade bemötts med lite mindre trubbighet, lite mer ödmjukhet.

Skillnaden tycks ligga i bedömningen av dels lämplig säkerhetsnivå, dels i vad mån avgörandet av samtalston kan överlåtas åt den enskilda medlemmen.

Det finns erfarenhetsmässig grund för att vara restriktiv på båda de punkterna, och då menar jag inte från folk som har problem med att ta åt sig utan orsak.
På vad sätt skulle en sådan restriktivitet skada den som vill ha raka puckar utan att för den skull vara respektlös, anfalla utan bättre skäl än sina egna triggade hjärnspöken och dylikt?

************************

Och AAA (tack för sansat mothugg! ) - ser du inte vitsen med ett (del-)forum där anhöriga och aspergare också kan få träffas och brytas mot varandra - men på våra (aspergarnas) villkor?

Själv tycker jag det är så viktigt med en sådan plats just för att hjälpa aspergerbarn, att jag möjligen hellre skulle se att FF delades i en öppen avdelning "för föräldrar med asperger" och en sluten "för föräldrar med aspergerbarn" om inte det här kan lösas enligt Ingers linjer.

Eller om några av oss startade ett separat forum, visst. Någon frivillig? Jag har sju häckar fulla och är inte ens förälder själv. Men man måste ju ändå få lägga fram förslag och diskussionsunderlag här, när man ser att något funkar dåligt (i det här fallet har funkat rutinmässigt dåligt på många ställen i åratal). Och Aspergerforum, hur privatägt det än må vara, har samtidigt blivit en given mötesplats i sådana här sammanhang. Ett nytt och mer nischat forum har liksom inte samma utsikter att bli något sådant.

Zombie skrev:Själv tycker jag det är så viktigt med en sådan plats just för att hjälpa aspergerbarn, att jag möjligen hellre skulle se att FF delades i en öppen avdelning "för föräldrar med asperger" och en sluten "för föräldrar med aspergerbarn" om inte det här kan lösas enligt Ingers linjer.

Tycker jag inte. Verkar mer som att de högljudda debattanter som saknar barn borde låta bli att påstå sig veta så mycket om barn. Enligt min erfarenhet (bland NTs) som jobbar som socionomer, så är det de som saknar barn som gärna påstår sig veta så mycket om barn som kommer med de mest hårresande påstående. Trots att de saknar all form erfarenhet. De tror istället att de vet hur barn ska uppfostras baserat vad de läst i böcker.

Det är ju nästan givet att det bara är de som saknar barn som kan anses kunna agera logiskt när en främmande människor kommer och ställer frågor om barn. De som har erfarenhet resonerar för det mesta mer känslomässigt och enligt sin erfarenhet. Eftersom många har negativa erfarenheter, så riskerar de oxå att börja resonera på det sätt som Inger och Zombie (och Weasley) inte vill se i FF.

rdos skrev:Det är ju nästan givet att det bara är de som saknar barn som kan anses kunna agera logiskt när en främmande människor kommer och ställer frågor om barn. De som har erfarenhet resonerar för det mesta mer känslomässigt och enligt sin erfarenhet. Eftersom många har negativa erfarenheter, så riskerar de oxå att börja resonera på det sätt som Inger och Zombie (och Weasley) inte vill se i FF.

Det stämmer inte med de fall av "verbala övergrepp" jag minns mig ha sett i FF. Från någon förälder har de kommit, visst, men i påfallande hög grad från dem som inte har varit det. Precis som du säger om myndighetsfolket, fast anfallen har oftare varit känslo- än teoribaserade.

Som sagt, alla har vi erfarenhet av att vara barn och även den är relevant för att göra oss irrelevanta här.

Zombie skrev:Det stämmer inte med de fall av "verbala övergrepp" jag minns mig ha sett i FF. Från någon förälder har de kommit, visst, men i påfallande hög grad från dem som inte har varit det. Precis som du säger om myndighetsfolket, fast anfallen har oftare varit känslo- än teoribaserade.

Om det är så att ni vill förbjuda ett antal personer som inte har erfarenhet av barn att hoppa på föräldrar, så gärna för mig. Det har jag inga synpunkter på alls. Dessa individer lär ändå inte tillföra så mycket här.

Zombie skrev:Som sagt, alla har vi erfarenhet av att vara barn och även den är relevant för att göra oss irrelevanta här.

Förvisso, men en del av er saknar erfarenhet av hur besvärligt det kan vara att hantera allting "bakom kulisserna" som ni som barn aldrig trodde fanns ens.

rdos skrev:

Zombie skrev:Det stämmer inte med de fall av "verbala övergrepp" jag minns mig ha sett i FF. Från någon förälder har de kommit, visst, men i påfallande hög grad från dem som inte har varit det. Precis som du säger om myndighetsfolket, fast anfallen har oftare varit känslo- än teoribaserade.

Om det är så att ni vill förbjuda ett antal personer som inte har erfarenhet av barn att hoppa på föräldrar, så gärna för mig. Det har jag inga synpunkter på alls. Dessa individer lär ändå inte tillföra så mycket här.

Inte dem generellt, utan dem som har visat sig ha för svårt att (kunna eller vilja) kontrollera sin respekt för medforumister.

rdos skrev:

Zombie skrev:Som sagt, alla har vi erfarenhet av att vara barn och även den är relevant för att göra oss irrelevanta här.

Förvisso, men en del av er saknar erfarenhet av hur besvärligt det kan vara att hantera allting "bakom kulisserna" som ni som barn aldrig trodde fanns ens.

Förvisso tillbaks. Bra att ni finns då. Men det har väl inget med tonfallet och dialogviljan mot en medforumist att göra?