Jag hittade av någon anledning en gammal debatt från sydsvenskan.

Kulturskribenten Per Svensson "http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article432136/En-kris-vard-att-grata-over.html tycker det är förfärligt med finanskris. Tillväxt gör människor lyckliga och de elaka miljö- och kulturnissarna vill minsann att folk ska ha det eländigt.

Humanekologen Per Johansson skriver ett "http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article434331/Finanskrisen-en-troskris.html svar som jag blir glad av att läsa.

Vi har med andra ord gjort oss försörjningsmässigt beroende av att tro, att en ökning av allt som människor tillverkar och vill ha är Det Goda. När så ökningen minskar får sig inte bara tron en knäck, utan även mångas försörjning. Debatten surrar av anklagelser och alternativa utopier. Men det finns ingen annan syndabock än vår kollektiva inbillning att det fysiskt omöjliga, obegränsad tillväxt, ändå måste vara möjligt.

Dagens kris är alltså dels en troskris, dels ett symtom på att den människoskapade fysiska tillväxten börjar bli övermäktig i förhållande till sina förutsättningar, i form av energi och råvaror.

Sen kommer ett svar från Svensson. Han tycker att kulturen är bättre än naturen och att tillväxten är människans frigörelse från naturen.

Jag tror att Per Johanssons replik på min artikel om den ekonomiska krisen ska fattas som ett inlägg i den klassiska debatten om natur och kultur. Där lägger jag oreserverat min röst på kulturen. Krisen är en tragedi därför att ett fungerande finansiellt system är en förutsättning för fortsatt ekonomisk tillväxt som i sin tur är en förutsättning för mänsklighetens fortsatta frigörelse från naturen – från köld, hunger, sjukdomar, brutalitet.

Jag tycker det Johansson påpekar är självklart och Svensson inte verkar begripa vad det är han diskuterar. Att välja kulturen framför naturen är en fysikalisk omöjlighet. Motsatsen funkar.

Jag har en god vän som är utbildad på Handels en gång i tiden och som har suttit i ledningen på en av landets största affärsbanker. Jag frågade en gång honom varför ekonomer alltid tycker att det är så viktigt med tillväxt. Hans svar var att det hade han också undrat många gånger, men menade också det nog inte är så många ekonomer som tycker så utan mest politiker.

Jag håller med Snömannen och reagerade likadant på Svenssons svar. Och återigen med den där mardrömskänslan över att inflytelserika personer faktiskt är så elementärt (igen-)korkade (det finns ju gott om lika hemska exempel hos mäktigare män).

************************

Det Kvasir skriver gör mig nyfiken. Vet någon mer om vad de där övriga ekonomerna tror istället då?

Men "hoppfull" vore att ta i. Hur skulle man driva igenom något sådant som kontrollerad krympning och därefter nolltillväxt när "tillväxt" är en så bärande underförstådd doktrin i allt liv och uttalad sådan i vår kultur - och när både kapitalisterna och rädslan att förlora val utövar det tryck de gör på våra politiker?

Vad har trosor med saken att göra?

Låter litet perverst.

Troskris är det för mycket eller för litet trosor? För mycket tanga? För litet ylle?

Ganesh skrev:Vad har trosor med saken att göra?

Låter litet perverst.

Troskris är det för mycket eller för litet trosor? För mycket tanga? För litet ylle?

Är du inne på string theory nu, eller?

Hm, det börjar bli lite OT, men de senaste två inläggen gör det nästan nödvändigt att länka till en klassiker.

Nu lurade ni av mig ett skratt i alla fall.