Inga teoretiska grunder alls, utan bara en känsla. När man pratar finska så kan ett ord betyda flera saker och man kan säga en sak på flera sätt. Känns rikare och utrycksfullare. Det är svårt på svenska. Svenskan bara är, enkla meningar utan större uttrycksfullhet för mig. Och när orden tryter så blir det engelska eller svengelska istället och jag tycker det är roligt. Har dock kommit ifrån ordsvängandet rätt så mycket då mitt ex inte gillade det.

http://www.paengelska.com/engelska_uttryck.htm

Tack, A-mamma, för att du redde ut vad inte jag orkade!

Kanske kan lägga till att man också konstruerar hela texter och replikväxlingar olika på olika språk - delvis på grund av olika kulturmönster, men också de rent språkliga strukturskillnaderna är såpass stora att man kan märka deras följder även mellan närbesläktade språk som svenska, engelska och tyska. (Sedan kan man förstås diskutera vad som är höna och ägg i ett historiskt perspektiv.)

Det är till stor del därför som översättningar till svenska ofta ter sig så "bleka" och "mesiga", vilket ju är en av de saker svenskar brukar ta till intäkt för sitt modersmåls torftighet. De ser ju aldrig hur översättningar av svenska texter ter sig för svenskkunniga engelsktalande; de ser heller aldrig vad deras invanda modersmål har för kvaliteter som engelskan saknar.

Med ovanstående i minnet kan jag väl också kasta fram uttrycken "så långt allt väl" och "gott och väl så långt", som föll mig in på rak arm.

mondo beyondo skrev:Ja möjligt att det som är fattigt för mig tas igen som rikt på nåt annat område.

Kan ngn översätta det här åt mig så att det 'låter' lika bra på svenska?

-Ok, so far so good. Det blir 'fattigt' på svenska eller hur...

Ok, bra hittills.
Det låter väl okej???

Håller med dem som påstår att alla språk är lika rika som sina användare.
Blir å andra sidan irriterad på folk som börjar skryta om att deras språk är rikast än engelska, tyska etc etc. Det går inte att jämföra på ett rättvist sätt.

EDIT: Lol, jag ser nu att a-mamma och Zombie har skrivit kloka svar. Hade inte sett dem när jag skrev mitt inlägg.

Jag undrar också om någon som inte har två språk som modersmål verkligen kan jämföra dem. Lär man sig att språk som andra språk och framför allt utan att ha bott i ett land eller aktivt använt språket, finns det risk att man inte riktigt har koll på hur den vardagliga språket kan te sig eller det formella eller generellt hur brett ett språk är.

T.ex. den bilden som man har av ett språk är kanske väldigt formellt eller vackert då man läst mediciniska texter eller poesi. Har man inte gjort så mycket av det i det andra språket kan man lätt att dra slutsatsen "okej, fattigt".

Ok, I stand corrected Bra översättningar TBSN och Z.

Amerikanska Indianers namn blir väldigt långa och bredskrivande(?) men jag förmodar att på deras språk har de bara ett ord för namnet och att det ordet säger allt det som översättningen säger. Att jämföra språk är säkert mycket svårare än vad jag förstått.

Bara för att jag uppfattar en större bredd i finskan så betyder det inte att jag anser finskan bättre än svenskan. Tvärtom faktiskt. Prata finska 'nemas problemas' men skriva och läsa alla ändelser *Gäääsp*

Terveiset Aspergerin Foorumille!

mondo beyondo skrev:Inga teoretiska grunder alls, utan bara en känsla. När man pratar finska så kan ett ord betyda flera saker och man kan säga en sak på flera sätt. Känns rikare och utrycksfullare. Det är svårt på svenska. Svenskan bara är, enkla meningar utan större uttrycksfullhet för mig. Och när orden tryter så blir det engelska eller svengelska istället och jag tycker det är roligt. Har dock kommit ifrån ordsvängandet rätt så mycket då mitt ex inte gillade det.

http://www.paengelska.com/engelska_uttryck.htm

Varje dag uppstår problem med svenskan här hemma, just för eller snanare på grund av att ord betyder så mycket olika saker och man kan säga saker på så många olika sätt!

Det gäller såväl med min man som inte är svensktalande från början, men inte är aspig så vitt jag vet iaf (förutom att han har en väldigt manlig hjärna..) OCH med mina svenskfödda barn, som bokstavstolkar.

Så det där tycker jag faktiskt är rent nonsens. Antagligen är du bättre på finska än på svenska, eller bara gillar finskan, engelskan och svengelskan bättre? Underskatta inte betydelsen av personliga preferenser och känslor, helt enkelt.

mondo beyondo skrev:Bara för att jag uppfattar en större bredd i finskan så betyder det inte att jag anser finskan bättre än svenskan. Tvärtom faktiskt. Prata finska 'nemas problemas' men skriva och läsa alla ändelser *Gäääsp*

Terveiset Aspergerin Foorumille!

Är du tvåspråkig, mondo beyondo?

Ja handlar säkert om privata preferenser, men svenskan känns fattig för mig. Trodde jag behärskade engelska sufficiently men efter att ha läst John Irwing på engelska så vet jag bättre

Ja vad är jag om mamman var helfinsk, pappan finlandssvensk och jag gått i svenskspråkigt dagis och grundskola i Finland men där vi pratade finska på rasterna? Skruvat. 9an och gymnasiet gick jag sedan här i Sverige.

Jag pratar svenska med min familj, utom finska med min svägerska och med min mor när hon levde. Idag pratar jag ibland finska med ena katten, vet inte varför, go figure!

Mina brorssöner som är födda och uppvuxna i Sverige har en finsktalande mor och svensktalande far som de ibland översatte emellan som små hehee. Min bror valde att göra så för att de skulle bli 2 språkiga.

mondo beyondo skrev:Ja handlar säkert om privata preferenser, men svenskan känns fattig för mig. Trodde jag behärskade engelska sufficiently men efter att ha läst John Irwing på engelska så vet jag bättre

Ja vad är jag om mamman var helfinsk, pappan finlandssvensk och jag gått i svenskspråkigt dagis och grundskola i Finland men där vi pratade finska på rasterna? Skruvat. 9an och gymnasiet gick jag sedan här i Sverige.

Jag pratar svenska med min familj, utom finska med min svägerska och med min mor när hon levde. Idag pratar jag ibland finska med ena katten, vet inte varför, go figure!

Mina brorssöner som är födda och uppvuxna i Sverige har en finsktalande mor och svensktalande far som de ibland översatte emellan som små hehee. Min bror valde att göra så för att de skulle bli 2 språkiga.

Spännande! Tack för det utförliga svaret
Jag imponeras av tvåspråkiga och flerspråkiga personer. En period var jag så pass intresserad av tvåspråkighet att jag funderade över att studera det. (sedan la jag ner tanken...)

TheBoxSaysNo skrev: En period var jag så pass intresserad av tvåspråkighet att jag funderade över att studera det. (sedan la jag ner tanken...)

Tänka sig... Gissa två gånger var jag pluggade när jag fick lägga studierna på hyllan?


http://www.biling.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=9557


Att jag tycker det här är så komiskt är för att vi så ofta tycker likadant eller har uttryckt oss på samma sätt osv. Det här var bara en gång mer, men så himla på pricken...

Tack, finns gott om språkvirtuoser på det här forumet. Tänker på tråden vilka språk behärskar du eller vad den nu heter, klart imponerande. Livsvisdom och tips på det området är det lite magrare med:)

Du vet väl att bästa sättet att hantera en impuls är att sätta sig ner tills det har gått över:)

------------------------------------------------------------------------------------

Why drink and drive when you can smoke (host) and fly

alfapetsmamma skrev:

TheBoxSaysNo skrev: En period var jag så pass intresserad av tvåspråkighet att jag funderade över att studera det. (sedan la jag ner tanken...)

Tänka sig... Gissa två gånger var jag pluggade när jag fick lägga studierna på hyllan?


http://www.biling.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=9557


Att jag tycker det här är så komiskt är för att vi så ofta tycker likadant eller har uttryckt oss på samma sätt osv. Det här var bara en gång mer, men så himla på pricken...

WOW!! Vilket sammanträffande.
Fast du gick från tanke till handling. Jag är så imponerad av dig, a-mamma
Tycker också det är roligt att känna igen sig i varandra.
Kanske det finns olika sorters aspighet och vi tillhör en av dem och därför matchar vi?

Känner du för det, berätta gärna mer om dina studier. Är nyfiken.

alfapetsmamma skrev:Gissa två gånger var jag pluggade när jag fick lägga studierna på hyllan?

http://www.biling.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=9557

Hmm... "biling", sade du... Två gissningar var det...

Nr. 1: Bilingenjör?
Nr. 2: Norsk yxhantering?

(Nädå, jag vet att det står för bajlinguval)

TheBoxSaysNo skrev:Jag är så imponerad av dig, a-mamma
[...]
Känner du för det, berätta gärna mer om dina studier.

Imponerad? Varför?

En anledning att vara imponerad av att jag vågade mig tillbaks till skolan som vuxen kunde vara, men det kan ju inte du veta, att jag hade det riktigt vidrojobbigt i skolan.

Inte för att jag hade kasst läshuvud, men jag var väldigt distraherbar, hade supersvårt med sånt som inte var roligt, svårt att ta att vissa trodde jag fuskat när jag visste en lösning men inte kunde förklara hur jag kommit på den, svårt att ta att lärare sa Säg din åsikt för att sen straffa en när man gjorde det, svårt med mobbning osv. Klassiska npf-grejer, vet jag nu i efterhand.

Klassrumstrauma big time, kort sagt, för att tala med min senaste favvo-bok och avsnittet om kopplingen mellan ADHD och PTSD.

Vad vill du veta om studierna? Vad vi läste, skulle kunna göra efteråt av studierna eller vad jag intresserade mig för och tänkte skriva om, eller nåt annat?

När jag fick bli sjukskriven var jag inne på sista biten på magistern. Skulle skriva en till D-uppsats om språkkrav på den svenska arbetsmarknaden. (Hade redan skrivit en D-uppsats, fast på annan institution, på franska.)

Skulle gärna gå tillbaks nu och skriva om den aspergiska och entiska tvåspråkigheten... Allvarligt talat, skriva om bokstavstolkningar som inte är så grova som att inte förstå "hoppa över kaffet" osv.

Det finns mängder med folk bland oss härinne bland annat, som bokstavstolkar på en nivå som är mycket subtilare än ovanstående som är den enda man hör talas om i böcker.

Ändå ställer det till för dem och för andra. Och många gånger ser jag deras (mitt...) sätt som nåt som andra skulle ha glädje av att anamma lite oftare. Jada jada nu ska jag inte autistaktivista. Men det var lite grann av svar på din fråga iaf...

I Mikael Parkvalls bok Lagom finns bara i Sverige, finns också ett kapitel som heter "Engelska har fler ord än svenska".

Han citerar ett "popsnöre" i en tidning:

"Jag försökte själv men det så svårt att inte låta patetisk, så jag valde engelskan. Det är enklare. Det finns fler ord att välja bland, antar jag"

Enligt Parkvall är också Fredrik Lindström ute och cyklar när han skriver i Världens dåligaste språk att engelska är "världens kanske ordrikaste språk".

En förklaring skulle vara att engelska har assimilerat så många utländska ord att hälften av ordförrådet består av inlån (främst från medeltidsfranska). Men samma sak gäller många andra språk, t ex svenska (vi lånade in från lågtyskan).

Sedan skriver man att det är svårt att bestämma vad som är "svenska ord". Ska man ta med dialektala ord? Nya slangord som bara används av tonåringar? Gamla ord som inte används aktivt men som fortfarande finns med i gamla böcker och i ordlistor (som enkannerligen)? När blir ett lånord svenskt? Och vad är ett ord? Är "ord", "ordet" och "orden" tre olika ord, el är de två senare bara olika former? Om man säger att "fortare" och "fortaste" bara är varianter på "fort", kan man säga att "sämre" och "sämst" är varianter av "dålig"? Är "pommes frites" ett el två ord? Är "fil" som kan betyda ett verktyg, syrad mjölk, körfält el datadokument ett el fyra ord? Ska alla sammansatta ord tas med som unika ord (t ex olycksfallsförsäkringslagstiftningen)?

Anledningen till att engelskan anses vara så ordrik är helt enkelt att USA är en politisk och kulturell stormakt. I framtiden kanske man kommer att påstå att mandarin är världens ordrikaste språk.

Men trots att så många kan engelska i Sverige så har det fortfarande hög status. En undersökning visar att nordbor uppfattar en artikel på engelska som bättre än samma artikel på det egna modersmålet.

För att återgå till "popsnöret" så är det inte troligt att han kan fler ord på engelska än på svenska. Jag misstänker att engelskan används för att det har högre status och ses som mer internationellt. Kanske har det många korta ord, som passar att sjunga, med svenska får man leta längre efter "le mot propre".

Alien skrev:Kanske har det många korta ord, som passar att sjunga, med svenska får man leta längre efter "le mot propre".

Jag tror jag läste någonstans om detta, att engelska skulle lämpa sig särskilt för 4/4 och popformatet. Så det kan finnas rytmiska aspekter, som att vanliga engelska verb oftast är enstaviga, medan i svenskan oftast tvåstaviga. (Hur yttrar sig våra tonaccenter i sång förresten?)

Alien skrev:Anledningen till att engelskan anses vara så ordrik är helt enkelt att USA är en politisk och kulturell stormakt. I framtiden kanske man kommer att påstå att mandarin är världens ordrikaste språk.

Precis, det är nog inte egentligen tron på att vi har ett dåligt ordförråd eller något annat direkt språkligt som får folk till att använda engelska utan sociala faktorer. Sedan försöker man väl motivera det med något språkligt i efterhand (varför man nu känner sig behöva det, kan man undra).

Alien skrev:En förklaring skulle vara att engelska har assimilerat så många utländska ord att hälften av ordförrådet består av inlån (främst från medeltidsfranska).

En ren parentes, men det är till och med drygt tre fjärdedelar som är inlånat. Från Wikipedia:

Märk att sektionen för germanska i den här grafen inkluderar fornnordiska låneord.

Att svenskar kan tycka att engelska sångtexter låter bättre än svenska misstänker jag delvis beror på att engelska är mindre känslobelastat än modersmålet. Lägre kvalitetskrav, färre associationer. T.ex. har vi nog lättare att svälja klyschor om de framförs på ett främmande språk.

Dagobert skrev:Att svenskar kan tycka att engelska sångtexter låter bättre än svenska misstänker jag delvis beror på att engelska är mindre känslobelastat än modersmålet. Lägre kvalitetskrav, färre associationer. T.ex. har vi nog lättare att svälja klyschor om de framförs på ett främmande språk.

Vilket demonstrerades på ett underbart sätt av Finn Zetterholm när han reciterade Abbas Waterloo på svenska.
Waterloo...... lång paus
Du är mitt öde - MITT Waterloo
och så vidare. Vi skrattade så tårarna rann.

Zombie skrev:Jo, när det ska vara starkare, formellare eller mer abstrakt. Men de gör inte den distinktionen till vardags, som vi (gjorde).

Och eftersom vi inte har något bra tredje ord, så kommer vi inte att kunna göra den alls när den här angliseringen har fullbordats. Det är kanske huvudsakligen på det sättet som anglifieringen gör vårt språk torftigare.

Hm. Tanken kon plötsligt för mig, på ett nytt sätt, att vi väl måste behålla och utveckla alla språk (inklusive blandspråk...), ifall vi vill ha/få den nyansrikast möjliga uttryckspalett! För som i det här fallet så är har varje språk sina unika nyanser och sätt att använda dem - inte ens sätten är översättbara! Vilket exemplifieras i det jag fetstilat i citatet av Zombie.

Men för tillfället skulle jag säga att det värsta är att ingenmanslandet mellan två språk vinner terräng, så folk varken har det ena eller det andra språkets fördelar. Jag såg exempelvis nån stackare tala om några omhuldade saker som epic. Det skulle ha gått så mycket lättare att böja i sin svenska form, hade jag velat påpeka.

Dagobert skrev:Att svenskar kan tycka att engelska sångtexter låter bättre än svenska misstänker jag delvis beror på att engelska är mindre känslobelastat än modersmålet. Lägre kvalitetskrav, färre associationer. T.ex. har vi nog lättare att svälja klyschor om de framförs på ett främmande språk.

Ja. Och man skall nog vara noga med vilka texter man jämför. Max blöja är ju av naturliga skäl inte lika nyansrik som Of Mice and Men (men är fortfarande en sjuhelsikes bra barnbok).

Flia skrev:

Dagobert skrev:Att svenskar kan tycka att engelska sångtexter låter bättre än svenska misstänker jag delvis beror på att engelska är mindre känslobelastat än modersmålet. Lägre kvalitetskrav, färre associationer. T.ex. har vi nog lättare att svälja klyschor om de framförs på ett främmande språk.

Vilket demonstrerades på ett underbart sätt av Finn Zetterholm när han reciterade Abbas Waterloo på svenska.
Waterloo...... lång paus
Du är mitt öde - MITT Waterloo
och så vidare. Vi skrattade så tårarna rann.

Och Waterloo är inte ens något engelskt ord ...

HGJ skrev:Och Waterloo är inte ens något engelskt ord ...

Dessutom uttalar de flesta det helt fel (dvs med engelskt uttal)!

Miche skrev:

HGJ skrev:Och Waterloo är inte ens något engelskt ord ...

Dessutom uttalar de flesta det helt fel (dvs med engelskt uttal)!

Inklusive Abba när de sjunger på svenska:

Ett "bevis" för engelskans rikedom på ord citeras i Parkvalls bok:

Ett av de stora problemen är att engelskan jämfört med svenskan har fyra eller fem gånger fler ord och synonymer för samma företeelse. Och Shakespeare skrev med den största vokabulär som någon skrivande man någonsin gjort.

(SvD 2000-10-04). (Finns det någon kvinna som skrivit mer el varför står det inte "människa"?)

Det påstås att Shakespeare använt 29 066 ord. Detta har räknats ut maskinellt. Maskinen skiljer inte på olika ord som stavas likadant (bear kan betyda bära el björn). Go, went och gone blir tre olika ord. Talk och talked blir två olika ord liksom head och heads. Ibland kunde Shakespeare stava samma ord på olika sätt och de räknas så som olika ord.

Men räknar vi på samma sätt orden i romanerna och dramerna av vår egen Strindberg, så kommer vi fram till 119 288 ord. Alltså mer än fyra gånger fler ord än Shakespeare. Ska vi dra slutsatsen dels att Strindberg var mer genialisk än Shakespeare, dels att svenskan är mer ordrik än engelskan?