catasa: Du ÄR trevlig.
Det är bara jag som är stundtals underligt asocial.

Matulda skrev:Ingen vill väl ständigt få höra att de är en belastning. Även om det inte sägs med ord så är det ju indirekt så att man i dag inte duger om man inte är självförsörjande.

Jupps, det är så det är. Det är svårt för många att dansa runt som en annan Mia Törnblom framför spegeln, när man överallt får höra vilket avskräde man är för att man hellre ligger döende på sofflocket än dåsar vid ett bord på Samhall. Och att man har mage att inte ens jobba 25% eller så.

Nu är jag så lyckligt lottad att jag till stora delar är misantrop. Så var den stora massan säger sårar inte.

Men nog berör det ändå, jag stör mig på att folk tar sig rätten att döma mig och andra högljutt och det får mig att vilja gå loss med ett automatvapen i en slags lustmordsorgie. Just bara för att jag inte unnar dem att kränka mig ostraffat.

earlydayminer skrev:Tycker du det är allt som krävs för att man skall duga?

hmm hur ska jag förklara detta nu då?

Jag respekterar allt som lever, därför tex äter jag inte kött, ok jag skadar människor/djur/inseker etc genom att bara leva men jag försöker att inte göra så hemskt mkt skada.

jag respekterar även tex dom som gjort mig illa, grund respekten altså, annars måste jag på nått sätt lära känna folk/veta mer om folk för att veta hur jag ska respektera dom mer. (tex respekterar jag mina instruktörer på karaten bland annat för att dom är så duktiga i karaten, bland annat för att dom är bra månniskor, och grundrespekten jag talar om som jag (försöker) har till allt levande.

Jag respekterar också mig själv, bland annat genom att inte sätta mig ner och säga, ok förtidspansionera mig då, så sitter jag och fiser resten av livet. nej jag vill nått mer med mitt liv. jag vill må så bra jag kan och hjälpa andra må bra och då hjälper det inte med att sitta och fisa.

och jag respekterar kyukushins motto "osu no senshin", som betyder ungefär, viljan att alldrig ge upp.
Jag har genom mitt liv lärt mig att inte ge upp och att ge upp är att inte respektera mig själv.

Jag respekterar dig earlydayminer men respekterar di digsjälv som du är värd?


förstår du eller vart du bara mer förvirrad?

Bra sagt, rapchic

regnif skrev:catasa: Du ÄR trevlig.
Det är bara jag som är stundtals underligt asocial.

Tack. Jag tycker du är trevlig med.

catasa skrev:

regnif skrev:catasa: Du ÄR trevlig.
Det är bara jag som är stundtals underligt asocial.

Tack. Jag tycker du är trevlig med.

Det tycker jag också, regnif!
Och skärpt, känslig, reflekterande.

rapchic skrev:förstår du eller vart du bara mer förvirrad?

Jag förstår.

Zombie skrev:Earlydayminer: Jag tycker inte heller jag duger som jag är, men försöker vara nöjd med den jag är i varje ögonblick medan jag strävar att bli bättre. Svårt!!!

Ett livslångt uppdrag.

Tack, catasa och detsamma, Zombie. Bara jag kan vara skärpt varenda gång.. *angående förvrängda tankar som jag antagligen har, eller så är världen det*

apropå rapchics inlägg:

Nä, även fisarna måste ju få sitt slut, hur naturliga de än är.

^^

rapchic skrev:

earlydayminer skrev:Tycker du det är allt som krävs för att man skall duga?

hmm hur ska jag förklara detta nu då?

Jag respekterar allt som lever, därför tex äter jag inte kött, ok jag skadar människor/djur/inseker etc genom att bara leva men jag försöker att inte göra så hemskt mkt skada.

jag respekterar även tex dom som gjort mig illa, grund respekten altså, annars måste jag på nått sätt lära känna folk/veta mer om folk för att veta hur jag ska respektera dom mer. (tex respekterar jag mina instruktörer på karaten bland annat för att dom är så duktiga i karaten, bland annat för att dom är bra månniskor, och grundrespekten jag talar om som jag (försöker) har till allt levande.

Jag respekterar också mig själv, bland annat genom att inte sätta mig ner och säga, ok förtidspansionera mig då, så sitter jag och fiser resten av livet. nej jag vill nått mer med mitt liv. jag vill må så bra jag kan och hjälpa andra må bra och då hjälper det inte med att sitta och fisa.

och jag respekterar kyukushins motto "osu no senshin", som betyder ungefär, viljan att alldrig ge upp.
Jag har genom mitt liv lärt mig att inte ge upp och att ge upp är att inte respektera mig själv.

Jag respekterar dig earlydayminer men respekterar di digsjälv som du är värd?


förstår du eller vart du bara mer förvirrad?

Bra skrivet! Även jag har viljan att aldrig ge upp. Men det gäller att inte driva sig för hårt och hitta en balans.

Lakrits skrev:

Zombie skrev:Earlydayminer: Jag tycker inte heller jag duger som jag är, men försöker vara nöjd med den jag är i varje ögonblick medan jag strävar att bli bättre. Svårt!!! Men skulle nästan vilja kalla det ett kategoriskt imperativ...

På Kant med tillvaron?

A-mamma gör en Charley?, skulle jag egentligen vilja skriva, men då kanske jag får en fråga om vad det betyder och så viktigt är det inte, så jag säger bara Fan vad roligt (och vi som inte ska ha humor...).

Läge för en Best of ASpergerforum?

catasa skrev:...för jag tycker endå att jag är rätt trevlig.

Då är vi minst två som tycker du är trevlig
Synd bara att man sällan säger till folk man tycker är trevliga att man tycker att de är trevliga trots att man går runt o tycker de är trevliga.

sugrövmanövern skrev:....Just bara för att jag inte unnar dem att kränka mig ostraffat.

Man får väl ändå ha koll på vad den har gjort som har gjort något.
Hon som gick o sade till någon att denne inte skulle ha rätt o vara glad för att hon var fet gjorde förvisso något alldeles tokdumt enligt min mening, helt klart rätt med en rejäl utskällning som hon tycligen fick
Hon får ju tycka vad hon vill men ingen kan ju inte kräva att man ska vara på ett visst sätt och att är men inte det så skulle man inte få vara glad.

Fast automatvapen är ett klart övertramp för det övertrampet hon gjorde.

Jag tycker också det var då bra att hon fick en utskällning...lite väl argument för att nån inte skall få vara glad.

Tänk kanske nån som tex. har diabetes (mest hos överviktiga?) som redan besvärar den, sen kommer det nån sån där och håller på...*hmm*

Zombie skrev:Det är slående hur lätt allt det här låter sig analyseras enligt de vanliga sociologiska modellerna för automatisk rangordning, utspel av dominans och krav på underordning, rättigheter knutna till status neråt och fjäsk uppåt och så vidare. Som om det inte vore gjort för att bota människor alls - rentav tvärtom, mer likt en överlevd skola på Hets' tid. (Inte överallt, för all del, men min erfarenhet i övrigt bekräftar att det nog är det vanliga.)

Många tycker om att utöva makt, så sammanhang där det finns en klar maktskillnad som inte vägs upp av något (t ex regler och kontroll) kommer ofta att leda till maktmissbruk av olika slag.

För trött för att skriva mer. Dags att sova.

Jag upplever mig som odudlig, men det är nog ingen nyhet för de flesta här på forumet. Varför tycker jag att jag är odudlig? Jo för att det går åt helvete med det mesta som jag försöker mig på. Jag ser inte det dugliga i ett liv som mer och mer begränsas av mina tillkortakommanden. Ett liv som mer och mer handlar om mina tillkortakommanden.

Det finns två saker om jag gillar och gör nu i mitt liv. Det ena är forumträffar. Det är kul, men det är ju inget som jag gör eller för den delen presterar på.

Kristofer skrev:Jag upplever mig som odudlig, men det är nog ingen nyhet för de flesta här på forumet. Varför tycker jag att jag är odudlig? Jo för att det går åt helvete med det mesta som jag försöker mig på. Jag ser inte det dugliga i ett liv som mer och mer begränsas av mina tillkortakommanden. Ett liv som mer och mer handlar om mina tillkortakommanden.

Det finns två saker om jag gillar och gör nu i mitt liv. Det ena är forumträffar. Det är kul, men det är ju inget som jag gör eller för den delen presterar på.

Jag hoppas innerligt att du skall lyckas med mer saker framöver och inte känna dig oduglig.
När jag träffade dig så märkte jag inte av dina tillkortakomanden.

Kristofer skrev:Det finns två saker om jag gillar och gör nu i mitt liv. Det ena är forumträffar.

Vilken är den andra saken?

Kom o tänka på en sak igår på träffen på vasa's.
Att i jämförelse med någon alien från någon annan stans i universum är nog varje människa i jämförelse direkt utvecklingsstörd.

Och det är nog just det att man utgår från den uppfattning som någon som har till jobb att pusha de andra anställda lite hela tiden har.
Därmed får man ju inte snittet av förmågor att jämföra sig med eftersom det som denne plockar fram är de mest framgångsrika förmågorna inom företaget inom ett specifikt angivet område.

Nu påstår jag inte att det är lätt att bryta den vanan, men jag tror vanan behöver brytas.
Arbetsgivare är ofta väl medvetna om att man inte får lika mycket prestanda ur varje anställd även om de får lika mycket i lön, den kopplingen mellan lön och prestation finns liksom inte i verkligheten.

Skulle du jämföra dig med en slav på 1800 talet så vore nog denne mer effektiv än oss alla, men denne tar ju då order från någon och lyder antagligen blint order och därmed kommer inte slavens insikt om när något kan göras bättre till nytta och därmed går världen miste om allas förmågor som inte kommer till tals.
Däri ligger också ett bekymmer i styrd arbetskraft.

Idag är inte allt toppstyrt och man får in mer av allas förmågor, nackdelen är nog dessa jämförelser och att rätt många försöker uppnå det de uppfattar som normalt eller det andra verkar uppnå trots att det råkar vara deras specialförmåga.

Lite som om alla löpare skulle försöka vara nästan lika snabba som den som för stunden är världsmästaren.
Skulle arbetsgivaren säga "jamen världsmästaren kan ju, lite bättre kan du" så faller det ju genast på sin egen orimlighet såvida man inte just råkar vara världsmästare.
Det blir nog inte lika uppenbart i jobbsammanhang tyvärr.
Men blir jobbet utfört så brukar de flesta arbetsgivare nöja sig med det och försöka lösa sådant som inte fungerar så bra genom att låta någon annan ta en del av uppdraget.
Lättare på större företag antar jag iofs.

Det finns inget annat val än att acceptera att man är den man är. Försöker jobba på det och ge signaler utåt att jag vill tro det. Märker att det kommer bekräftelsesignaler tillbaka.

Omgivningen tycks bekräfta det jag sänder ut att jag tänker om mig själv. Vilket innebär att jag behöver fortsätta tänka att jag duger och söka upp de människor som kan bekräfta den Ljusa sidan av mig, den som också finns.

Det är tufft av vända ett självdestruktivt sätt att tänka, men det är oerhört belönande att försöka! Det är verkligen inte alla som vill bekräfta det som är bra hos mig, men det finns också de som vill. Jag håller mig till dem!

Jag tror för egen del på den motsatta skolan; att man skapar sig själv. Att man kan förändra sig genom de val man gör.
Fighting spirit är alltid bättre än resignation.

Jepp!

Men om omvärlden inte tror på en är det ju meningslöst? Visar ju på att man inte har en gemenskap fast man försökt tro det.

regnif skrev:Men om omvärlden inte tror på en är det ju meningslöst? Visar ju på att man inte har en gemenskap fast man försökt tro det.

Eller så visar det på att omvärlden är blind som inte märker vad man har för egenskaper.