Hur ska man få bort social fobi? Det är ju inte som folk säger. Att om man tränar på att vara ute bland folk blir det bättre. För mig blir det bara värre och värre för varje gång jag möter en människa. Det kan kännas jobbigt 20 min efter att jag träffar människan också. Behöver några tips för om jag fortsätter såhär kommer det att sluta med att jag inte går utanför mitt hus eller får en panik attack.

Aldrig haft gemenskap med någon. Känner att jag aldrig har haft det. När jag ska ha kompisar får jag ju spela en annan person. Känns som om jag får sänka mig till deras nivå. Känns ofta som om jag är helt ensam på jorden, Någon som känner likadant?

Blir deprimerad pga att jag började tänka på meningen med livet. Började tänka att universum är oändligt så vad man än gör kommer inte att göra någon skillnad. Där rök också min passion av astrofysik. Vad spelar det för roll om man kommer på världens alla svar om de ändå inte betyder något... Önskar att jag aldrig hade börjat att tänka på det. Innan det så ifrågasatte jag inte att livet hade en mening jag hade bara aldrig funderat på det. Det var ju ett så uppenbart svar som alltid hade funnits framför mig. Någon som känt likadant och kommit på ett annat svar på frågan som hjälper mig tillbaka på mitt gammla gladare spår.

Min personlighet är så ostabil. Varenda jävla vecka ska det alltid vara något som river ner allt jag bygger min personlighet på. Ena veckan kan jag vara helt säker på vem jag är och nästa så förlorar jag allt. Någon som känner likadant?


Moderator: Kompletterade rubriken.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) fungerar bra på den här typen av fobier. Tala med din läkare om att du skulle vilja träffa en KBT-inriktad terapeut med kompetens kring social fobi, eller Googla fram de KBT-terapeuter som bor närmast dig och ring deras mottagningar för att boka en tid.

Det går att få bukt med. Det krävs dock en smula arbete innan du kommer till en terapeut. Håll ut

[EDIT] Jag har sedan ett par decennier förlikat mig med att det inte finns någon mening med livet. Brukade ha ångest över det tills dess att jag kom fram till att jag inte brydde mig ett spån om saken, och att jag heller inte förstod rationaliteten i folks åsikt att det skall finnas en fix och färdig mening med det liv man lever redan från början, utan egen inblandning. Man lever sitt liv som den organism man är född till och återgår sedan till att mer eller mindre långsamt diffundera ut i den närliggande omgivningen. Om man nödvändigtvis vill ha en mening med livet, så får man skapa den själv, och byta ut den varefter att åren går och intressena skiftar.

Har inga svar. Har en kompis som upplevt just det första. Hon blir inte bättre för att hon tvingar sig själv. Vet inte om KBT alltid hjälper, men man ska ju få det beviljat oxo.

Känner igen när världen blir för stor.... Känns som man är i en annan dimension som tar bort allt man gillar...

Sedan kan jag relatera till personlighetsproblematiken oxo. Jag "är" så mycket olika och "tror" jag är ngt jag inte "var" ... osv....

Fobier, botas väl alltid med hjälp av att man utsätts för dem? Tror tyvärr inte att du kan droga dig för att slippa dem nykter.

Ang. Universum:
Jag har alltid, vad jag kommer ihåg iallafall, funderat på hur stort universum är. Har dock aldrig haft någon direkt självmordstanke.
Kanske för att jag inte funderat klart?

Har också de där problemen om en förstorad värld så att säga, och en del av det som trådskaparen skriver. Mer än att nån annan kan inte säga åt dig vem du är egentligen, men det känns ibland som att ett sånt påstående inte hjälper en, när man känner sig lite instabil. Kan också vara sådär, säker ena stunden, sen rasar allt, mer dock efter en period av motgångar och förvirring, mest skapat då av det där som kanske kallas skogstokighet? Att man hållit sig hemma så mkt.

dragonslayer skrev:Vet inte om KBT alltid hjälper, men man ska ju få det beviljat oxo.

Ingen behandling hjälper till 100% för samtliga patienter, men vissa har åtminstone en dokumenterat god effekt på flertalet som underkastar sig dem. KBT är en av dessa behandlingsformer. Den är usel mot exempelvis benbrott, men fungerar utmärkt mot social fobi.

Käka Theralen.

Skönt att höra att några har gått igenom samma som jag. Menar då inte att jag vill att någon ska ha det som jag ^^ Att utsätta sig för ännu mera sociala situationer skulle nog orsaka en mental krash eller något liknande.
Psykiatriker är tabu i familjen... Bor fortf hemma så vågar väll mig dit när jag är 25-30 Min familj vet inte vem jag egentligen är....

Självmordstankarna är inte utav universum tänket utan av logiskt tänkande. Livet är 90 procent elände så vore det inte lättare att sluta existera. Det är långt ifrån irl dock. Med den logiken skulle jag gå utanför sammhällets ramar och bli en bankrånare och bo på hawai istället. Jag är för ingrodd med vad som är normalt för att göra något sådant.

Universum tänket släcker all passion jag hade för att bli någonting stort. Först tänker jag vad fantastiskt det är att allt är så gigantiskt och betyder så mkt mer än vad mänskligheten gör. Istället så bröts mitt välmående ner av att allt var tvärtom av det jag trodde. Ingenting är fantastiskt allt är lika meningslöst.

Jag har nog inte exakt sådär men en hel del låter likt.

MsTibbs skrev:Käka Theralen.

Det är som sagt idiotiskt att ge medicinska tips över nätet.
Även om de inte är seriöst menande. Nästa gång anmäler jag.

KrigarSjäl skrev:

MsTibbs skrev:Käka Theralen.

Det är som sagt idiotiskt att ge medicinska tips över nätet.
Även om de inte är seriöst menande. Nästa gång anmäler jag.

Theralen är receptbelagt så man måste ändå gå till en läkare om man inte har skumma kontakter. Medicinering är en bra idé, som kan lösa problemet snabbt och med liten ansträngning. Jag tror dock att theralen är överdrivet starkt för ändamålet.

Jag medicinerade utan kontakt med läkare och jag rekommenderar andra att göra det. Det är långt ifrån säkert att man får någon hjälp om man går den politiskt korrekta vägen. Jag gick till dårdoktorn och sa att jag behövde piller men blev erbjuden samtal en gång i månaden. När jag istället tog saken i egna händer tog det några månader att utplåna alla spår av social fobi och depression.

KrigarSjäl skrev:

MsTibbs skrev:Käka Theralen.

Det är som sagt idiotiskt att ge medicinska tips över nätet.
Även om de inte är seriöst menande. Nästa gång anmäler jag.

Så om någon har ett problem och man känner till ett läkemedel som kan hjälpa mot det, så får man inte tipsa om det? Ens om det inte är helt seriöst menat?

Det går ju inte ens att få ut läkemedlet utan att gå via en läkare, så läkemedelstips är i princip tips på saker att ta upp med läkaren.

Om du nämner att anmäla. Vad säger moderatorn, regelvidrigt eller inte? (Jag anmäler mitt eget inlägg här för att få klarhet i detta.)

Den förfärlige snömannen skrev:Jag tror dock att theralen är överdrivet starkt för ändamålet.

Nonsens, det är för svagt. Benso ska det vara.

Altus skrev:

KrigarSjäl skrev:

MsTibbs skrev:Käka Theralen.

Det är som sagt idiotiskt att ge medicinska tips över nätet.
Även om de inte är seriöst menande. Nästa gång anmäler jag.

Så om någon har ett problem och man känner till ett läkemedel som kan hjälpa mot det, så får man inte tipsa om det? Ens om det inte är helt seriöst menat?

Det går ju inte ens att få ut läkemedlet utan att gå via en läkare, så läkemedelstips är i princip tips på saker att ta upp med läkaren.

Om du nämner att anmäla. Vad säger moderatorn, regelvidrigt eller inte? (Jag anmäler mitt eget inlägg här för att få klarhet i detta.)

Det finns risker med att på egen hand experimentera med medicin, så nej, jag tycker inte det är ngn bra idé att tipsa folk över nätet.
En del är ju så korkade att de skulle gå ner till pundarjocke och trycka i sig vad som helst.

Medicinska frågor ska man ta med sin läkare.

KrigarSjäl skrev:Det finns risker med att på egen hand experimentera med medicin, så nej, jag tycker inte det är ngn bra idé att tipsa folk över nätet.
En del är ju så korkade att de skulle gå ner till pundarjocke och trycka i sig vad som helst.

Medicinska frågor ska man ta med sin läkare.

Men får man inga tips så kanske man inte ens har något att ta upp. Det är inte så att läkaren alltid självmant tar upp möjliga läkemedel. Jag har flera gånger själv föreslagit läkemedel och sedan fått det utskrivet (med bra resultat).

Tycker man får utgå från att folk är vuxna nog att kunna ta emot läkemedelstips utan att ställa till det, och om de inte är det så kommer de få problem ändå, inte minst för att internet är fullt av potentiellt skadlig information.

zingobang skrev:...
1) Självmordstankarna är inte utav universum tänket utan av logiskt tänkande. Livet är 90 procent elände så vore det inte lättare att sluta existera. Det är långt ifrån irl dock......
2) Universum tänket släcker all passion jag hade för att bli någonting stort. Först tänker jag vad fantastiskt det är att allt är så gigantiskt och betyder så mkt mer än vad mänskligheten gör. Istället så bröts mitt välmående ner av att allt var tvärtom av det jag trodde. Ingenting är fantastiskt allt är lika meningslöst.

1) Välkommen i klubben ^_^. Jag hade datum då jag skulle genomföra "det"... Dock så har Sertralin + att jag har fått screening/skall få en fullständig undersökning - vad det nu innebär - att jag har skjutit upp tankarna på obestämd framtid....

2) Universum, eller rättare DETTA universumet är oändlig då det är så ofantligt stort. Dock har det gränser.... Men Gud är större. Att jag var älskad redan innan jag blev till är trösterikt för mig när jag nu väl har fattat det =.=. Nu säger jag inte att all skall bli kristna så löser det allt men för dem som får ett personligt möte med Jesus är det i många fall trösterikt ^_^.

KBT är ingen bot! KBT är ett sätt att lära sig hantera olika situationer så att man kan handskas med sin panik. Ett sätt att lära sig att det inte är så farligt som man tror att få en panikattack. Men det tar inte bort ångesten/paniken. Man lär sig leva med den.

Det här är en fråga som upprör mig för KBT har fått rykte om sig att bota allt möjligt. Varför ska allt terapiseras bort? När det finns mediciner som hjälper? Alla mediciner har biverkningar och givetvis får man själv ta ställning till dessa. Men panikångest beror på avsaknad av noradrenalin och/eller ett annat ämne som jag inte kommer på namnet på. Då förstår inte jag varför det är så fult att tillsätta dessa ämnen.

Håller med både Altus och Matulda.

Sedan kan det tyvärr hända att ett ämne som tillförs i läkemedel ändå inte får lika god verkan som det brukar ha i kroppen på en kemiskt välbalanserad människa. Å andra sidan är det inte heller säkert att den bästa formen av ämnet är tillåten...
Och så vidare, suck.

KrigarSjäl skrev:Medicinska frågor ska man ta med sin läkare.

Jag önskar så att jag kunde ha auktoritetstro på den fronten. Men tyvärr, man får i 90% av fallen vara sin egen doktor vare sig det är psykiskt eller somatiskt error man har.

Tid, resurser - finns inte inom vården.

Man måste läsa på och fråga andra patienter till råds, läkaren är mest till för att ge en recept. Ibland kan man träffa en intelligent läkare, men till en sådan kommer man generellt sett när man brakat ihop rejält. Innan dess - var och en får ta ansvaret själv.

Vill man ha uppföljning får man se till att ligga på telefonen själv också i de flesta fallen.

Inte i vissa fall får man ta ställning till biverkningar har jag märkt. I en hel del fall så tycker läkarna och de att lite biverkningar inte gör nåt, det överväger väl bara ett sämre mående (som man nödvändigtvis ändå inte får bättrat på dem)? Iaf så kan det va så vissa gånger. Nu vill jag inte skrämma dem som använder mediciner, men så kan det va ibland.

Ja, om den bästa formen inte är tillåten så förstår jag inte varför man skall hålla på och ta sånt, är väl min mening bara, men men. *suck*

Matulda skrev:KBT är ingen bot! KBT är ett sätt att lära sig hantera olika situationer så att man kan handskas med sin panik. Ett sätt att lära sig att det inte är så farligt som man tror att få en panikattack. Men det tar inte bort ångesten/paniken. Man lär sig leva med den.

Vem har sagt att det är en bot?

Matulda skrev:Det här är en fråga som upprör mig för KBT har fått rykte om sig att bota allt möjligt. Varför ska allt terapiseras bort? När det finns mediciner som hjälper? Alla mediciner har biverkningar och givetvis får man själv ta ställning till dessa. Men panikångest beror på avsaknad av noradrenalin och/eller ett annat ämne som jag inte kommer på namnet på. Då förstår inte jag varför det är så fult att tillsätta dessa ämnen.

Serotonin är det du tänker på. Dopamin är också inblandat. Det är inte alls fult att äta psykofarmaka. Jag gör det för att överleva min kroniska depression. Men hjärnans tillstånd påverkar vårt beteende, liksom vårt beteende påverkar hjärnan. Därför genomgår jag även samtalsterapi, och under en period gick jag hos en beteendeterapeut.

KBT fungerar bevisligen (d.v.s. inte ryktesvägen, utan enligt vetenskapliga studier av god kvalitet) mot fobier genom att förändra ens invanda beteendemönster inför en situation där man möter sin rädsla. Att påstå, som du i stort sett gör, att man måste välja ett enda behandlingsalternativ, i det här fallet mediciner (bra) eller KBT (dåligt), är lika dumt som att min far (psykolog av den gamla skolan) vill att allt jag skall underkasta mig är samtalsterapi, eller när de riktiga KBT-fanatikerna, som du också tar upp, påstår att KBT kan användas mot allt mellan ångest och skavsår.

Trådskaparen frågade om tips för behandling av social fobi, varpå jag föreslog den mest pragmatiska behandlingsformen mot det. Den depression som tydligt presenteras förutsätter jag är under behandling. Jag skrev dessutom att frågan om KBT skulle tas upp tillsammans med en läkare, vilken förhoppningsvis är kompetent nog att se huruvida patienten bör undergå ytterligare behandling eller utredning. Min brist på en totallösning kommer sig av min brist på läkarlegitimation och jag uppskattar verkligen inte att du enkom på basis av ett enkelt och harmlöst tips från min sida, mer eller mindre avfärdar mig som en inkompetent flummare.

Den här typen av underliga reaktioner är för mig ett utslag av att vara dåligt påläst, och jag kan försäkra dig och de andra här, att det är jag sannerligen inte. Man bör med hjälp av sin läkare hitta den kombination av behandlingsformer som fungerar bäst, inte ge sig ut på jakt efter psykiatrins heliga Graal. Rätt blandning av behandlingar mot rätt sjukdomar för rätt patient, tack. Så länge den blandningen innefattar väldokumenterade behandlingsformer, använda på rätt sätt, så ser jag ingen anledning till att vara alarmistisk. För snälla nån, vi talar inte om kristallhealing, Vidarkliniken, homeopatiska mediciner eller annat kvacksalveri, utan om riktig, fungerande vård.

Finns det nån fungerande vård då? Det har jag börjat tvivla på lite. Inte lika tankar som när jag var liten alltså.

Ser man på. Jag hade inte läst Lakrits' inlägg utan svarade på Matuldas som fristående.
Som sådant tycker jag dock att det ligger något i det. Liksom det gör i Lakrits' tips.

regnif skrev:Finns det nån fungerande vård då? Det har jag börjat tvivla på lite. Inte lika tankar som när jag var liten alltså.

Ja, jag tycker att det har varit bra i mina kontakter med vården.

Många av de som helt lackat ur (jag talar inte om dig, utan om min egen subjektiva iakttagelse), tycker jag ofta har en extremt negativ inställning från början, låter sig hunsas, anser att de inte skall behöva ta något eget ansvar för sin behandling, ställer aldrig frågor eller krav och drar av någon underlig anledning all vårdpersonal över samma kam.

Jag har en mycket bra psykiatriker, en bra psykolog och en kontaktperson inom neuropsykiatrin. Hur kommer det sig, undrar ni? Jag är artig och hövlig mot de jag träffar, jag svarar tydligt och lödigt på alla frågor, jag berättar min historia så noga jag kan, jag säger ifrån om något är fel, jag läser på om det som rör mig och min behandling, jag frågar om allt jag inte förstår och jag förstår att den som sitter mitt emot mig också bara är människa och således inte kan veta allting. Ifrågasätt om du tycker att något är fel. Vägra om du blir tvingad till något. Var aktiv, inte passiv. Och förutsätt för allt i världen inte att alla du möter är dumma i huvudet, helt utan medkänsla och bara vill droga ner dig för att djävlas med dig.

[EDIT] En sak till. Jag kräver inte att jag skall botas. Det räcker med att må så bra jag kan efter omständigheterna. Vill du botas, så föreslår jag att du går till en charlatan, de brukar lova runt. Alternativet är att hoppas på, att någon av de religioner som talar om en existens efter döden fri från krämpor, faktiskt har rätt. Jag nöjer mig nog med att vara något så när ihoplappad under det enda liv jag känner till, det före döden.