En väldigt intressant tråd faktiskt.
Hade jag bara haft tid och ork hade jag själv börjat söka lite fakta till tråden, då jag egentligen är mycket intresserad av botanik.

Just nu, när jag har fullt upp med att repetera det jag läst under förra terminen så känns det dock som att jag inte pallar med större intelektuella ansträngningar än Kalinschkijovtrådar o dyl. här på forumet, men jag läser inläggen och tycker det är kul att flera st här på forumet verkar kunna en del om växter.

Tack för svaren!

Även varje ormbunke är individ och har en fenotypisk variation.
Jag skall tänka på att fotografera mer delar.

Jag hittade kamomill i det vilda för första gången idag.
Jag har slagit nit flera gånger med Balderbrå som har lite högre korgar.

Hälsningar
Robert

msitua skrev:Jag hittade kamomill i det vilda för första gången idag.
Jag har slagit nit flera gånger med Balderbrå som har lite högre korgar.

Det finns en enkel och bra metod att skilja baldersbrå (syftar på de vita strålblommorna; från isländskans Baldurs brá (brá uttalas med diftong [brao]), Balders ögonbryn, som enligt myten var vita som snö) och kamomill. Kamomillens gula rörblommor sitter på en "kudde" som är ihålig, medan baldersbråns "kudde" är solid och fylld. Lättaste övningsobjekt är nog gatkamomill, som ofta har en hög och fin "kudde".

När du får lättare att känna igen dem, kommer du att märka att baldersbråns "kuddar" också oftast är plattare och tunnare än kamomillernas.

Det här gör mig fullständigt tokig.

Är det dessa:

[img]http://content.expressen.se/blog/21/02/58/lisa_gg/images/sensommar%20s007.jpg[/img]

(?)

Du kan alltid sätta dig och söka lite:
http://linnaeus.nrm.se/flora/inne.html

earlydayminer skrev:Det här gör mig fullständigt tokig.

Hurså?

Bra att du länkar till Den virtuella floran, förresten! Superduperbra nätflora.

Earlydayminers bild föreställer väl slånbär? De är inte giftiga, men asäckliga att äta råa. Man plockar dem på vintern. Busken är vansinnigt taggig.

Tack för era svar! Ja, naturligtvis heter det snöbärsbuske, det borde jag ha kommit ihåg.
Det KAN ha varit havtorn som växte på farmors och farfars gård. Jag är ganska säker på att det inte var kaprifol och det var inte benved (men den var ju otroligt vacker!)

Kahlokatt skrev:Earlydayminers bild föreställer väl slånbär? De är inte giftiga, men asäckliga att äta råa. Man plockar dem på vintern. Busken är vansinnigt taggig.

Ja, det är slånbär (Prunus spinosa, släkt med plommon och hägg bl.a.). Men eftersom den inte är trädbildande och tornarna (den har inte taggar, utan tornar) hade noterats av Alien, så fanns den inte i mitt huvud när jag fnulade på svar. Det är sant att de är en smula sträva, slånbären, men de blir bra likör och kan ätas till nöds. Det är som med rönnbär, slånbären skall frostnypas innan förtäring. Min mor använde förr om åren slånbär i saft och sylt också, p.g.a. deras pektininnehåll.

Apropå slånbär så bodde jag en gång i tiden i ett bostadsområde där man planterat träd och buskar av allehanda mer vildväxande arter i stället för sedvanliga park- eller trädgårdsväxter. Slånen hade tagit överhanden efter några årtionden.

I området kom det att bo folk som flytt från inbördeskriget i Libanon. Flera av barnen var förtjusta i slånbären och jag hjälpte de yngsta som inte nådde upp att plocka bär till dem. Efter ett tag blev jag nyfiken på hur det kunde smaka. De åt ju dem med god aptit. Visserligen var de barn, och jag mindes själv hur man krängt i sig allehanda surkart som ung, men ändå, det kan vara värt att testa, sade jag till mig själv.

Jag blev faktiskt överraskad. Hade ju hört om att det inte var något som gick att äta så där utan vidare, utan något som krävde viss beredning för att bli aptitligt. Nå, någon riktig höjdare var det förstås inte. Men fullt ätbar, för en person som växt ifrån sockerberoendet och de söta smakerna.

Däremot lyckades jag inte få min granne att uppskatta det på det sätt jag gjorde. Tvi, sade han och spottade ut det.

Min mor brukade göra saft på slånbär - väldigt välsmakande.

Alien skrev:De smakar lite svagt sötaktiga.

vad hade du gjort om du hade sett drakar på rosa moln? *lite orolig*

Parvlon skrev:Ok Lakrits. Helt ok att vara dryg, kanske naturligt? Då ändrar ja mig. Tur att jag aldrig äter ett hekto växter.
Tomten får säga vad han vill, han kanske ville att jag skulle bli förgiftad.
I vilket fall så lär man ju lära sig efter man första gången mår lite dåligt av de växter som man plockat.
Är det samma slags gift i många av dem tro, och finns det "okända" biverkningar när man blandar, som med läkemedel? Förutom MAO-hämmare, den är jag medveten om.
Ifall man äter 25g av varje växt du rabblade upp där kanske man mår bättre..

Lakrits är inte dryg, du däremot är dum.

earlydayminer skrev:Det här gör mig fullständigt tokig.

??

Lakrits skrev:
Och ja, jag är en dryg djävel.

Jag har inte upplevt dig som dryg.

Alien skrev:När jag går ut med hunden passerar jag en samling träd. Träden är höga med grå smala stammar, med något vitt skrovligt på (lav, mossa?). Stammarna växer ofta två och två. Löven är av den vanliga ovala formen, småtaggiga i kanterna.

Det finns bär i alla stadier, gröna, ljusröda, mörkt blålila. De är i samma storlek som blåbär. De är mjuka och har inga hårda kärnor utan små bruna frön inuti. De smakar lite svagt sötaktiga. Det konstiga är att jag sett samma (?) träd på andra ställen, men där smakar bären bara beskt så jag spottar ut dem igen.

Jag har kollat i en bok om träd och buskar men hittar inget som stämmer. Är det någon annan som kan lista ut vilka de är?

Hunden har också ätit av bären, och verkar inte må dåligt av dem. Hundar tål ju inte allt som människor tål.

Kan det inte vara häggmispel (amelanchier) eller aronia? Båda saknar stora kärnor. Häggmispel är inte samma sak som hägg.
Har inte slånbär en stor kärna i mitten? Plus att jag tror att Alien hade nämnt ifall växten hade taggar.
På beskrivningen av stammarna så skulle jag också gissat på brakved, men brakvedsbär är mindre än blåbär.
Det finns olika häggmisplar som flitigt används i stadsplanteringar, vilket skulle kunna förklara skillnaden i smak. Iofs så är häggmispelbär lite större än blåbär...
Alien: Står växten mitt i vildskogen eller är den mer i ett parkområde?
Häggmispel är en flerstammig, hög buske på ca 4m, som kan klippas till trädform.
Häggmispel:


Brakved:

Flawed skrev:Lakrits är inte dryg, du däremot är dum.

Är ni ihop eller? Korkad kommentar.
Du borde försöka skippa oneliner's, om du vill bli tagen på allvar.

Kahlokatt skrev:2. Där min farmor och farfar bodde (ett hyreshusområde) fanns det någon sorts höga buskar med ganska ljust orange, kladdiga bär. De påminde om rönnbär i formen och jag har för mig att bladen påminde om rönnbärsblad, men enligt farmor fick vi inte äta av bären. Men jag har för mig att fåglar åt dem? Någon aning om vad det kan ha varit?

Eldtorn är inte kladdigt, men det ser ut som rönnbär.
Orange Eldtorn (Pyracantha coccinea 'Orange Glow') (bör ej ätas):


Havtorn är kladdigt, men bären liknar inte rönnbär.


Det kan ha varit någon form av oxel eller förädlad rönn (samma släkte), fast deras bär är mer mjöliga än kladdiga. Om du hade sagt röd så hade jag gissat på idegran, som har extremt kladdiga bär.

Alla dessa är vanliga i planteringar.

Bra att ha någon som dig, Mördarsnigel, när det gäller ornamentväxter. Jag är obotligt ointresserad av sådana. Om det inte finns några intressanta patogener på dem, förstås

Ja det är bra att man kan vara intresserad av växter på olika sätt. Om jag hittar några fina sjukdomsangrepp på mina växter så ska jag fota dem ;D

Tyvärr så är jag obotligt ointresserad av de flesta ornamentväxter som vanliga människor tycker är fina, men eftersom jag praktiserar på en handelsträdgård så kommer jag i kontakt med dem i alla fall.

Mördarsnigel skrev:Tyvärr så är jag obotligt ointresserad av de flesta ornamentväxter som vanliga människor tycker är fina, men eftersom jag praktiserar på en handelsträdgård så kommer jag i kontakt med dem i alla fall.

He he, ja det gör det ju nästan omöjligt att inte lära sig

En gång i tiden kunde jag alla spannmåls-, potatis- och vallväxtsorter till namn, plus en hel del äpplen (fast det är ju mer hortonomtrivia än agronomdito, så jag begränsade mig till de vanligaste svenska äpplena). Numera nöjer jag mig med artnamnen på de flesta.

Häggmispel valde jag bort p.g.a. att den ju mer blir slyigt buskig (jfr. hassel) än trädformig. Men du har ju rätt i att planterade ornamentmisplar mycket väl kan formas. Du är allt smart, du

Eldtorn låter troligast. Den är ju en rosenväxt, precis som rönn. Idegran (Taxus baccata, en smula giftig - inte äta), däremot, hade aldrig jämförts med rönn, de är alltför olika.

Ja, men eftersom det var ett barndomsminne så tog jag med idegranen ändå. Folk minns saker så olika. Jag minns att jag som barn brukade kalla bären för "snorbär", eftersom de var så slemmigt kladdiga.

Det stämmer att häggmispel egentligen är för buskigt för att passa. Jag är inte helt nöjd med mina förslag, men utan lite mer input från alien så blir det svårt.

Parvlon skrev:

Flawed skrev:Lakrits är inte dryg, du däremot är dum.

Är ni ihop eller? Korkad kommentar.
Du borde försöka skippa oneliner's, om du vill bli tagen på allvar.

Ibland behövs det bara oneliners för att beskriva hur det ligger till med saker och ting här i världen.
Men gå ut och tugga på en tibast kvist om du vill.

Mmmm, tibast... :)~

En nördig liten grej som jag måste tillägga eftersom vi har pratat om lonicera, dvs kaprifol och try, är att det för rätt länge sedan i Ryssland uppstod ett ätligt, o-giftigt try, som man nu kan köpa i välsorterade sydsvenska, eller standard-utrustade norrländska handelsträdgårdar.

Det är en variant av blåtry som kallas "blåbärstry", Lonicera caerulea var. kamtschatica
Köpte ett ex för några veckor sedan och hoppas på skörd nästa år.