Hur många småsnobbiga NT-receptionister med restylane i läpparna tror ni inte det sitter runtomkring i Sverige och ler, säger något vänligt men tänker för sig själv "fan vilken ful och äcklig jävel"?

Hur många mammor finns det inte som tänker tyst för sig själv, "den där ungen har sämre gener än min, otroligt ful kompis han dragit hem"?

Hur många leende och trevliga, glada och lyckliga, politiskt korrekta människor som aldrig gör en fluga förnär finns det inte som känner ett tyst äckel inför t.ex överviktiga men inte någonsin yttrar detta då det kan uppfattas som stötande?

Nu brukar ju ärlighet, att inte hålla tyst bara för att det sociala regelverket kräver det, traditionellt anses vara ett vanligt aspergerdrag. Jag är ärlig med att jag äcklas av personer med halvtaskig hygien, övervikt, fult utseende och/eller sjaskiga kläder. Jag säger precis vad jag tycker. Jag mår illa och känner ett djupt förakt av att vara i närheten av folk som uppfyller något av ovan nämnda attribut.

Blir jag en bättre människa för att jag håller käften om mina känslor och gör likt NT-grisar, ljuger för att inte såra andra? Jag mår bra av att trycka ned människor som jag anser vara avskräde, och jag är ärlig med det. Om ingen annan här kan identifiera sig med behovet av ärlighet tvivlar jag på att detta överhuvudtaget är ett AS-forum.

För övrigt är det andra här som angriper mig, kallar mig tönt och annat. Jag angriper förvisso det jag ogillar, t.ex NT-grisar och alldagliga, vanliga människor med vanliga små enfaldiga liv, i generella ordalag, men inte genom personangrepp.

Varför vill så många vara NT-wannabes och leka "socialt korrekta", dvs hålla käften om vad de egentligen tycker om folk? Jag har t.o.m sett folk ljuga och ge falska komplimanger på detta forum, vilket är väldigt mycket NT och väldigt lite AS. Vissa trådar liknar mest en gruppterapisession där folk överdriver och glorifierar varandras egenskaper. Det känns precis som de sociala situationer med NT-människor jag så väl känner igen från verkliga livet.

Var tog den aspiga ärligheten vägen?

Kan ju handla om att vi också är en del aspergare som är fulla med äkta känslor och är medkännande och empatiska... jag får försöka förstå att du är på ditt sätt, och jag hoppas du förstår att jag är på mitt...

Pemer skrev:Kan ju handla om att vi också är en del aspergare som är fulla med äkta känslor och är medkännande och empatiska... jag får försöka förstå att du är på ditt sätt, och jag hoppas du förstår att jag är på mitt...

Jag har träffat aspergare IRL och på annat håll som försökt hejda mig när jag gett mig på folk och gjort mos av dem psykiskt, aspergare som verkar sätta gruppen/flocken först och verkar uppriktigt chockade över hur jag "går över gränsen" och kränker personer jag ogillar. Så ja, jag vet att det finns aspergare som sätter NT-grisar i första rummet och gärna agerar dörrmatta åt dessa. Jag förstår det däremot inte för en aspergare har inget att vinna på att underkasta sig och respektera NT-grisars förhållningssätt.

Jag känner mig förolämpad av folk som tar på sig handikappstämpel och likt ett oskyldigt lamm försöker visa att de "minsann kämpar för att navigera NT-samhället och respektera NT-människors regler, känslor etc". De gör sig ju till handikappade, väljer att vara handikappade. Jag känner INGET som helst behov av att ursäkta mig och visa hur "duktig" jag är när någon aspergare begår ett vansinnesdåd (8 av 10 gärningsmän verkar faktiskt ha AS), jag känner faktiskt ingen bestörtning över dådet och noll sympati med offren utan mest skadeglädje vilken jag ibland också talar högt om för att stöta mig med och förarga så många som möjligt.

Jag tror nog mest att folk äcklas över att andra är ovårdade, om de nu inte är abnormt feta. Sen tror jag att folk som själva lägger ner otroligt mycket på sitt utseende och ser någon som uppenbart inte gör det kan känna sig provocerade om än inte äcklade av det.

Personligen har jag lite svårt för en del äldre män som luktar mycket kiss (vilket de naturligtvis i de fallen inte rår för) men brukar för övrigt sällan äcklas av andra människor.

Josef, jag äcklas av dig också.

Att säga saker med syfte att vara elak är inte något typiskt AS-beteende.

Suzz86 skrev:Josef, jag äcklas av dig också.

Jag tycker att han verkar väldigt intelligensbefriad.

Hoppas det inte är jag som åsyftas här..(har nämnt tönt nånstans men det var inte tänkt direkt mot nån forumit eller någon). Tänkte bara säga det, för folk verkar ha tyckt att jag har hoppat på folk, redan innan.

Jag vet bara inte hur man gör, jag tror jämt att man skall ta till sånt för att komma med i gemenskapen. Som den ofta i NT då? Ja, det syns hur bra det går för mig där..tycker det är synd att behöva avstå helt från nån NT-värld, jag. Undvika jämt...? *suck*

Den förfärlige snömannen skrev:Att säga saker med syfte att vara elak är inte något typiskt AS-beteende.

Jag är trött på att hela mitt liv ha fått min personlighet omyndigförklarad som ett "AS-beteende", t.o.m när jag är medvetet elak. Det som triggar igång mig kan många gånger vara AS-relaterat, t.ex en känsla av utanförskap när det ryggdunkas lite för intensivt och blir för mycket flockgemenskap, men elakheten är medveten inte något omedvetet handikapp som egentligen inte syftar till att såra.

Jag har så många gånger hamnat i situationer där jag varit monstret, Dracula whatever, och andra försökt söka stöd i varandra. Ofta genom att försöka ignorera mig och avbryta det obehagliga samtalsämnet genom att ryggdunka varandra och försöka dra igång diskussioner i syfte att kollektivt bekämpa obehag och rädsla. I en sån situation förväntar sig folk att man ska ge sig och visa sig "utstött och bortröstad" men jag har istället eskalerat saker genom hot, stolar som flyger genom fönsterrutor och genom att kränka folk bortom alla mänskliga gränser tills de skakar och gråter och det blir tal om polisanmälan och annat.

Jag är medvetet elak och jag ser det som ett ädelt drag. Jag är ärlig, och elak. Ärlighet innebär många gånger att såra andra.

Ärlighet är helt ok tycker jag. Men att vara medvetet elak enbart för att typ trycka ner andra är bara efterblivet.

Med NT-värld så menar man väl inte automatiskt alla individer utan NPF..
Så, tack för mig om det är mig du åsyftar i vissa av punkterna, vilket jag inte ens är säker på. Mer som sak samma.

regnif skrev:Med NT-värld så menar man väl inte automatiskt alla individer utan NPF..
Så, tack för mig om det är mig du åsyftar i vissa av punkterna, vilket jag inte ens är säker på. Mer som sak samma.

Har inte märkt att du använder personangrepp. Så nej, jag syftade inte på dig.

Om alla tycker att feta och sjaskiga är äckliga?

Mja, det finns de (NT) som verkligen tycker illa om allt som sticker utanför ramarna. Ibland tror jag det har med rädsla att göra. De undrar om de oxo är så fula eller om de kommer att bli feta.

Sedan finns det personer som vissa kan tycka är helt OK, speciella, medan andra tycker att den personen är ful.

Ful är ingen entydig egenskap.

Det kan bero på humör oxo. Ibland tycker jag att mest alla är fula, men det beror på mig, jag är arg. Sedan på ett annat humör kan jag tycka att alla nästan har något fint.

Visst, vi går alla och tänker saker om andra vi inte säger, men det brukar inte vara så att folk har en elak, fördömande monolog inne i huvudet. De tänker inte bara elakt.

Sedan om någon verkar smutsig, trasig, fattig, stinkig, kanske man t o m kan känna för denne, och inte bara tycka att fy vilken äcklig en.

Om någon hoppar på mig för min sjaskiga klädstil, så skulle jag nog undra vad det skulle mena till. Skulle det göra så att jag genast sprang och köpte finare kläder (enligt dennes smak)? KNAPPAST. Jag skulle få veta vad personen tyckte. Sedan då? Ska jag typ gå och må dåligt för att en människa har en annan uppfattning än jag om hur man ska se ut? Dennes uppfattning är ju lixom inte den enda uppfattningen...

Nä, det kommer inte ändra något i mitt liv. Det kommer bara ge mig irritation. Jag kommer undvika och glömma de som skapat irritationen och umgås med andra. Jag vet att andra inte delar min klädstil, annars hade de ju sett ut som jag!

Om man börjar vara elak mot andra, kanske de är lika elaka tillbaka. Och då tror jag att man kan bli väldigt förvånad och omskakad... Då kanske man hellre hade velat leva i att vi sköter vårt eget...

Nån slags "flockgemenskap" lär du väl ha om du (Josef1) mår bra över att ventilera dina åsikter och inte behålla dem för dig själv.
För jag antar att du är på det här forumet för att få någon form av samhörighet inte för att sprida "ondska" och svavel över alla.
Så länge du inte angriper någon personligen eller överdriver för att göra en poäng så tycker jag att du är väldigt intressant. Och livar upp forumet ordentligt.

Jag känner igen mig i att ha svårt att känna samhörighet, men samtidigt så känner jag ju igen mig i andra människor eftersom de har känslor som liknar mina och därmed kan jag också känna lycka av att göra andra människor lyckliga. Och känna mig ledsen över att se ledsna människor.

Nähä. Jag är annars van vid att folk jag säger till att jag har liknande erfarenheter med skulle tycka att jag fjäskar för dem. Jag är också van att de inte talar om det direkt för mig, om de börjar tycka nåt. Tror nån menade också att jag förolämpade den fast jag menade tvärtom, också det utanför forumet, alltså.
Reagerade väl även annars.

Att vara ärlig betyder att mena det man säger, inte att man alltid måste säga det man menar.

Jag förstår inte varför du tycker det är så roligt att kränka och såra andra människor. Det är sådant jag avskyr, vare sig de är NT el inte.

Ja, du vore en bättre människa om du hjälpte andra istf att trycka ned dem. Vill du inte hjälpa, så behöver du iaf inte skada.

Har du blivit polisanmäld el var det bara tomt hot? Jag tycker att den som är beredd att fysiskt skada andra människor (utom i självförsvar) förtjänar att lagföras.

Du borde fråga dig varför du har ett sånt behov av att kränka andra, som inte själva kränkt dig.

For the record, jag hatar inte fula människor. Jag märker inte ens om de är fula el snygga (utom om jag ser dem på bild), eftersom jag är mer intresserad av vad de säger och hur de är som människor. Superfeta människor ger mig ett visst obehag, eftersom jag ser det som ohälsosamt och farligt för dem. Och man vill ju inte bli påmind om sjukdom och död.

Dålig hygien äcklas jag av, men de personer som har det är antagligen bortom påverkan.

Jag har inget emot alldagliga människor med vanliga liv. Om jag inte är sådan själv, så är det varken min förtjänst el min skuld.

Nej, medveten elakhet är verkligen inget typiskt AS-beteende även om aspergare också kan vara elaka.

Jag hatar fejkade komplimanger. Det distansierar mig bara ännu mer ifrån personen i fråga. När komplimangerna är genuina (om än ibland med bakomliggande motiv) tycker jag dom ofta handlar om ovesäntliga saker. Jag kan räkna antal komplimanger senaste åren som faktiskt träffat på en hand.

Josef1 skrev:Jag är trött på att hela mitt liv ha fått min personlighet omyndigförklarad som ett "AS-beteende", t.o.m när jag är medvetet elak.

Har bara hänt mig några gånger. Men oerhört irriterande.

Jag känner faktiskt igen mig I skadeglädje om jag själv utsätter någon för det. Att fullständigt krossa någon verbalt utan att vara okonstruktiv känns väldigt frigörande.

Kanske känner jag så just för att jag upplever mig hjälpsam trots att "offret" inte bad om denna smärtfulla insikt. Det ger kontrast och kanske en sorts rättfärdigande av skadeglädjen och de lössläppta frustrationerna.

Mina föräldrar brukade säga att alla har rätt att bli arga ibland. Jag hoppas att min metod är okej.

Jag står vid sidan av diskussionen och mummlar:
- Jo, ärlighet framför allt! Jo, det är brist på människor som har skyhög tolerans i alla läger.

Jag känner igen Josefs tänk för jag har tänkt så själv. Tendenserna finns kvar f.ö men i en liten skala.

Josef1 skrev:Hur många småsnobbiga NT-receptionister med restylane i läpparna tror ni inte det sitter runtomkring i Sverige och ler, säger något vänligt men tänker för sig själv "fan vilken ful och äcklig jävel"?

Många. Det syns ofta.

Josef1 skrev:Hur många mammor finns det inte som tänker tyst för sig själv, "den där ungen har sämre gener än min, otroligt ful kompis han dragit hem"?

Min mamma tänkte så. Hon sa det till mig också.

Josef1 skrev:Hur många leende och trevliga, glada och lyckliga, politiskt korrekta människor som aldrig gör en fluga förnär finns det inte som känner ett tyst äckel inför t.ex överviktiga men inte någonsin yttrar detta då det kan uppfattas som stötande?

Många.

Josef1 skrev:Blir jag en bättre människa för att jag håller käften om mina känslor och gör likt NT-grisar, ljuger för att inte såra andra?

Troligtvis inte. Men jaget går först, alltid.

Josef1 skrev:För övrigt är det andra här som angriper mig, kallar mig tönt och annat. Jag angriper förvisso det jag ogillar, t.ex NT-grisar och alldagliga, vanliga människor med vanliga små enfaldiga liv, i generella ordalag, men inte genom personangrepp.

Ja, det har jag sett lite väl mycket av här. Jag tycker det är roande.

Josef1 skrev:Varför vill så många vara NT-wannabes och leka "socialt korrekta", dvs hålla käften om vad de egentligen tycker om folk? Jag har t.o.m sett folk ljuga och ge falska komplimanger på detta forum, vilket är väldigt mycket NT och väldigt lite AS. Vissa trådar liknar mest en gruppterapisession där folk överdriver och glorifierar varandras egenskaper. Det känns precis som de sociala situationer med NT-människor jag så väl känner igen från verkliga livet.

Du hade en poäng. Men den försvann när detta t.o.m innefattar dig till viss del. Jag utgår från att du är medveten om det.

Josef1 skrev:Var tog den aspiga ärligheten vägen?

Vem bryr sig om den egentligen?

imperativ skrev:

Josef1 skrev:Var tog den aspiga ärligheten vägen?

Vem bryr sig om den egentligen?

.. för hela världen har en falsk underton.

Att gång på gång uttrycka sig provocerande och till synes medvetet prioritera frågor och diskussioner som är ämnade att provocera, motverkar till slut sitt syfte. Jag kan inte längre uppröras av (eftersom tråden har kommit att handla om denne) Josef1s utspel och dystopier. Jag tycker närmast att han är bedårande söt i sina försök att röra om i grytan genom uttalanden som det i trådrubriken. På allvar. Jag skriver inte det här för att förminska honom eller för att göra något personangreppsliknande utspel, utan för att jag tycker att beteendet i sig är intressant.

Det finns paralleller under historien allt sedan 1500-talets ungherrar, med sina medvetet abnormt stora blygdkapslar (och säkert tidigare än så), och ända fram till dagens ungdomsrörelser (swingpjattar, mods, punkare, goth, emo, cosplay etc.): Att skilja ut sig från den stora konforma och homogena massan (alla andra), genom att påpeka att jag minsann är annorlunda, en individ. Det sker genom fokusering på åsikter, klädstil, personliga egenskaper (positiva som negativa) som särskiljer en samt ett aldrig sinande behov av att påtala dessa skillnader.

En spegelbild av detta kan hittas hos grupper som trots sin litenhet och marginalisering i samhället, säger sig tala för den stora majoriteten av samhällsmedborgare. Ett exempel är det Kommunistiska partiet i Uppsala. I insändare, brevlådedistribuerade pamfletter och torgmötestal påpekar de att de talar för dig, just dig, och dina vänner och familj. Vad ger dem denna förmån? De är själva en del av folket, de vet vad vanliga människor behöver, vad vanliga människor jobbar med och vad vanliga människor tycker. Till skillnad från alla andra politiker och myndighetspersoner som tjänar mammon och sig själva. Och till skillnad från de flesta s.k. vanliga människor (som i regel själva brukar veta vad de vill).

Men det Kommunistiska partiets (egenhändiga) tolkningsföreträde bleknade bort när deras valsedel kom i min brevlåda. Alla trettio namn utom ett hade titeln "bussförare" efter sig. Denna förment breda och heterogena grupp världsmedborgare, som förstår alla andra i samhället visade sig vara en sluten, tämligen homogen grupp vars valplattform bestod av krav som "höj lönerna för bussförare" och "gratis kollektivtrafik i Uppsala".

Margaret Thatcher sade någon gång att om man måste påpeka att man har makt, så har man sällan det.

Lakrits skrev:Att gång på gång uttrycka sig provocerande och till synes medvetet prioritera frågor och diskussioner som är ämnade att provocera, motverkar till slut sitt syfte. Jag kan inte längre uppröras av (eftersom tråden har kommit att handla om denne) Josef1s utspel och dystopier. Jag tycker närmast att han är bedårande söt i sina försök att röra om i grytan genom uttalanden som det i trådrubriken. På allvar. Jag skriver inte det här för att förminska honom eller för att göra något personangreppsliknande utspel, utan för att jag tycker att beteendet i sig är intressant.

Det finns paralleller under historien allt sedan 1500-talets ungherrar, med sina medvetet abnormt stora blygdkapslar (och säkert tidigare än så), och ända fram till dagens ungdomsrörelser (swingpjattar, mods, punkare, goth, emo, cosplay etc.): Att skilja ut sig från den stora konforma och homogena massan (alla andra), genom att påpeka att jag minsann är annorlunda, en individ. Det sker genom fokusering på åsikter, klädstil, personliga egenskaper (positiva som negativa) som särskiljer en samt ett aldrig sinande behov av att påtala dessa skillnader.

En spegelbild av detta kan hittas hos grupper som trots sin litenhet och marginalisering i samhället, säger sig tala för den stora majoriteten av samhällsmedborgare. Ett exempel är det Kommunistiska partiet i Uppsala. I insändare, brevlådedistribuerade pamfletter och torgmötestal påpekar de att de talar för dig, just dig, och dina vänner och familj. Vad ger dem denna förmån? De är själva en del av folket, de vet vad vanliga människor behöver, vad vanliga människor jobbar med och vad vanliga människor tycker. Till skillnad från alla andra politiker och myndighetspersoner som tjänar mammon och sig själva. Och till skillnad från de flesta s.k. vanliga människor (som i regel själva brukar veta vad de vill).

Men det Kommunistiska partiets (egenhändiga) tolkningsföreträde bleknade bort när deras valsedel kom i min brevlåda. Alla trettio namn utom ett hade titeln "bussförare" efter sig. Denna förment breda och heterogena grupp världsmedborgare, som förstår alla andra i samhället visade sig vara en sluten, tämligen homogen grupp vars valplattform bestod av krav som "höj lönerna för bussförare" och "gratis kollektivtrafik i Uppsala".

Margaret Thatcher sade någon gång att om man måste påpeka att man har makt, så har man sällan det.

Vad vill du säga? Jag är ingen lönnfet busschaufför som dricker kaffe ur plastmuggar och dansar salsa i tubsockor på eftermiddagarna.

Sen ska jag tillägga att jag skiter i vad folk har för position i samhället. Så länge jag kan bete mig överlägset och förnedra dem offentligt är jag nöjd. Alla har svagheter och självhat, inte minst "framgångsrika" personer. Jag fick välavlönade kvinnor i chefspositioner att gråta och ta tjänstledigt redan när jag var 10 år.

Alla som inte lever upp till mina sociala ideal ska krossas. Det är så enkelt för mig. Alla är fiender.

Josef1 skrev:Vad vill du säga? Jag är ingen lönnfet busschaufför som dricker kaffe ur plastmuggar och dansar salsa i tubsockor på eftermiddagarna.

Sen ska jag tillägga att jag skiter i vad folk har för position i samhället. Så länge jag kan bete mig överlägset och förnedra dem offentligt är jag nöjd. Alla har svagheter och självhat, inte minst "framgångsrika" personer. Jag fick välavlönade kvinnor i chefspositioner att gråta och ta tjänstledigt redan när jag var 10 år.

Alla som inte lever upp till mina sociala ideal ska krossas. Det är så enkelt för mig. Alla är fiender.

Det jag ville säga var att just den här typen av lite uppnosigt busiga och trotsiga kommentarer efter ett tag blir så vanliga, att nästan allt du skriver nuförtiden får mig att känna mysvarm småglädje. Dina utspel får dig med andra ord att verka gullig och alldeles bedårande. Så bete dig överlägset om du vill, din snulliga lilla lullis (för att tala med Joakim Pirinen).

Sen vet jag att du bara är lätt överviktig, kör taxi, använder pappersmugg till kaffe och föredrar hambo iförd knästrumpor med tofs.

Lakrits skrev:Att gång på gång uttrycka sig provocerande och till synes medvetet prioritera frågor och diskussioner som är ämnade att provocera, motverkar till slut sitt syfte.

Mig får det att tänka på när jag var tonåring och träffade jätteilskna och/eller hatiska personer som skulle vara sååå annorlunda, så svartsynta och så onda, men som var det på ganska så precis samma sätt som så många andra före och efter dem.

Jaja, läs Also sprach Zarathustra eller vurma för Alistair Crowley om ni vill, men gör det nån annanstans än in my face, för det intresserar mig inte, och inte är det nytt heller. Typ.

alfapetsmamma skrev:

Lakrits skrev:Att gång på gång uttrycka sig provocerande och till synes medvetet prioritera frågor och diskussioner som är ämnade att provocera, motverkar till slut sitt syfte.

Mig får det att tänka på när jag var tonåring och träffade jätteilskna och/eller hatiska personer som skulle vara sååå annorlunda, så svartsynta och så onda, men som var det på ganska så precis samma sätt som så många andra före och efter dem.

Präxis!