När jag går ut med hunden passerar jag en samling träd. Träden är höga med grå smala stammar, med något vitt skrovligt på (lav, mossa?). Stammarna växer ofta två och två. Löven är av den vanliga ovala formen, småtaggiga i kanterna.

Det finns bär i alla stadier, gröna, ljusröda, mörkt blålila. De är i samma storlek som blåbär. De är mjuka och har inga hårda stenar (som t ex häggbär) utan små bruna frön inuti. De smakar lite svagt sötaktiga. Det konstiga är att jag sett samma (?) träd på andra ställen, men där smakar bären bara beskt så jag spottar ut dem igen.

Jag har kollat i en bok om träd och buskar men hittar inget som stämmer. Är det någon annan som kan lista ut vilka de är?

Hunden har också ätit av bären, och verkar inte må dåligt av dem. Hundar tål ju inte allt som människor tål.

Liebert:
På begäran flyttad från AOT. Om någon av skribenterna har invändningar mot detta så släng iväg ett PM till mig. Tråden hette tidigare "Botaniskt kunnig: Vad är det för bär jag ätit?"

Kan inte komma på något som matchar beskrivningen. Tror inte heller jag sett sådana här omkring. Eller kanske gjort det men hjärnan inte kan rekonstruera utifrån beskrivningen. Tänkte först på rönnbär eller oxbär... Har du kollat på brakved och getapel?

Jag blir förvånad dock över hur du vågar smaka på saker som du inte vet vad de är....
Är det bara jag som är rädd för giftiga växter?

Jag är duktig på botanik men är dålig på att dekoda abstrakta beskrivningar.

Vänligt ovala blad med småtaggiga kanter, samt högt träd låter som en Prunus. Brakved (Frangula) har inte taggiga kanter. Getapel (Rhamnus) har taggiga kanter precis som Prunus.

Om du postar en bild så kanske jag kan hjälpa dig bättre.

MVH
Robert

msitua skrev:Vänligt ovala blad med småtaggiga kanter, samt högt träd låter som en Prunus. Brakved (Frangula) har inte taggiga kanter. Getapel (Rhamnus) har taggiga kanter precis som Prunus.

Både brakvedar och getaplar är giftiga. Oavsett om hunden verkar må bra eller ej, skall man aldrig äta bär, svamp eller vad det än vara månde som man inte säkert vet vad det är! Inget körsbär (Prunus spp.) är giftigt, men de har heller inte en utdragen fruktsättning.

msitua har rätt, jag behöver ett fotografi för att kunna bestämma växten. Det kan vara en parkväxt, och i sådana fall är det inte säkert att jag är kvalificerad att svara på din fråga, Alien. Men jag skall rota runt lite i alla fall.

EDIT: Efter några minuters fundering undrar jag om du kan tala om fläder (Sambucus nigra)? Den kan vara trädformig, har ofta bär i alla mognadsstadier och är brungrå till färgen. Bären sitter i på ovansidan flata, ganska stora samlingar, och mognar i juli-augusti efter blomningen i juni-juli. Bladen du talar om torde i sådana fall vara småblad. Dessa är något sågade. Fläder är inte giftig, utan rent av en fullt ätlig nyttoväxt. Bör inte förväxlas med druvfläder (S. racemosa), som är giftig och dessutom luktar illa. Sommarfläder (S. ebulus) är visserligen också giftig, men är inte träd- eller buskbildande.

TheBoxSaysNo skrev:Är det bara jag som är rädd för giftiga växter?

Nä, det finns väl knappt någon som går ut och plockar i naturen själva? Jag gör det inte heller så ofta iofs, men rädd för all som jag inte känner igen är jag inte. Snarare handlar det om lathet för egen del. Är nyfiken däremot. Det är nog naturligt att vara rädd. I vår "naturliga" miljö.

De flesta växter och bär går att äta. Det är svampar, om jag inte misstar mig som är värt (det här bestämmer man själv såklart) att ta reda de giftiga varianterna först. Man känner nog på smaken ifall de är giftiga eller ej. I värsta fall så märker man det. Jag tänker inte plugga botanik innan jag känner mig säker för att plocka växter och bär.

Jag träffade en gubbe häromdagen som ser ut som en liten tomte. Han hade plockat växter för att göra The. Han sade att man kan göra det på nästan allting. Hur gott det är måste man prova sig fram till. Jag litar på tomtar.

Jag gillar att leva farligt!

Anledningen till att jag inte tror att de är giftiga är att de växer vid en fd lekplats. Kan aldrig tro att man skulle låtit träden växa kvar där, om bären var giftiga.

Fläder kan det inte vara, de löven verkar vara mer stortaggiga. Dessutom växer inte bären i stora klasar. Tror att det är brakved. Barken användes tydligen till laxermedel. Jag har inte märkt någon magirritation. Men bäst att inte ge hunden mer då, även om jag bara brukar ge ett par.

Jag brukar också äta av bär från ett annat träd. De ser ut och smakar som körsbär men mindre. Kanske fågelbär?

När jag inventerade växter i Jönköpings stadspark fann jag violspikklubba ca 20 m från en stor lekpark, jag tror inte att alla kommungubbar har koll på giftiga växter.

Jo, jo. Allt är ätligt, åtminstone en gång. Men det handlar inte om rädsla, mod eller sannolikhetslära, utan om försiktighet och kunskap. Kunskap om det vi har omkring oss och hur det går att använda. Kunskap som i många fall delas av era far- och morföräldrar, eller åtminstone av deras föräldrageneration. Inställningen att chansa för att göra livet i skogen mer spännande är dumdristig som bäst, men i mina ögon bara korkad.

Varje år ringer det någon till jobbet och ställer frågor om en svamp som just har ätits, med efterföljande problem, och om den svampen (som för övrigt inte har känts igen) måhända är giftig. Jag säger till er vad jag säger till de som ringer mig: Hur i hela världen kan det komma sig [önskat tillägg: att du är så urbota djävla dum] att du istället för att ringa Giftinformationscentralen, ringer ett universitet? Det är som att bryta benet, men istället för att ringa en ambulans, ringa någon på paleontologen och ställa frågor om de möjligen kan veta vad benbrottet beror på.

Och Parvlon, du behöver inte studera botanik. Du behöver bara använda en smula sunt förnuft. Det finns fler giftiga växter än du verkar förstå, och även om du har rätt i att svamptoxiner generellt sett är giftigare än växttoxiner, så finns det mer än tillräckligt av växter därute som kan göra dig till dubbel njurtransplantationspatient. Om något är dödligt, så är det oftast ingen idé att avfärda det endast p.g.a. att det existerar något som är dödligare.

Jo, ett problem är säkert att kommungubbar beställer in växter från tropiska länder men det jag har svårt att tro är att man insjuknar av litet växter som ÄR GODA (det är lixom en anledning för att äta mer än ett par blad), växer i NATUREN i Sverige, och man sedan får in i kroppen på något sätt.
Svampar är ju precis vad jag skrev ovan, bäst att veta innan man plockar. Det är väl allmän kännedom.

Lakrits. eller någon annan för den delen: Säg EN svensk växt som smakar gott och är giftig i doser ned till ett hekto för en normaltung människa, så ändrar jag mig.

Alien skrev:Fläder kan det inte vara, de löven verkar vara mer stortaggiga. Dessutom växer inte bären i stora klasar.

Jag brukar också äta av bär från ett annat träd. De ser ut och smakar som körsbär men mindre. Kanske fågelbär?

En bild på trädet, bladen (om de är sammansatta både småblad och hela blad) samt bären och bärställningarna vore superduper. Om det inte är fläder, så är det nog en parksort av något som jag kanske känner till, men inte kan känna igen på din beskrivning (d.v.s. din beskrivning är korrekt för den sorten, men stämmer i sådana fall inte överens med mina kunskaper i vår "vilda" botanik).

Ja, ditt körsbärsliknande träd är med största sannolikhet en parksort av fågelbär/bigarråer.

Parvlon skrev:Lakrits: Säg någon svensk växt som smakar gott och är giftig i doser ned till ett hekto för en normaltung människa, så ändrar jag mig.

Potatisväxternas bär (utom tomaten, som ju är ett bär vi äter) smakar enligt uppgift sött-besksött. Vissa är beska, men de allra flesta skall vara helt ok. Lingon, t.ex. är ju fullt användbara, fast inte så goda att äta råa.

Oh, förlåt, det blir ju fler än en växt. Skogstry, då. Kaprifolväxt, vanlig. Äter du ett hekto av de bären så mår du garanterat fördjävligt.

EDIT: Jämför med gammal mat i ett kylskåp. I de flesta fall går det alldeles utmärkt att utan omsvep plocka för sig av det som finns i byttorna. Men i vissa behållare kommer det att finnas bakterie- och svamptoxiner som gör en matförgiftad. En enkel åtgärd som att veta vad som finns i byttorna (kött, fisk, grönsaker, mjölk), och hur man tar reda på matens fräschhet (lukt, utseende) kan drastiskt minska risken att drabbas. Varför se "skafferiet" naturen som ett ställe där man likt teletubbies kan äta av allt utan att råka få i sig något man inte borde?

Och ja, jag är en dryg djävel. En dryg djävel som avskyr generaliseringar kring de ämnen som jag gillar, men samtidigt raljerar och generaliserar över saker som jag egentligen ger själva fan i. Det gör mig inte sympatisk, men kanske i någon mån gör det mig komplicerad nog att göra mig nyfiken på mig själv under den tid som jag tillåter mig ha kvar i livet.

Ok Lakrits. Helt ok att vara dryg, kanske naturligt? Då ändrar ja mig. Tur att jag aldrig äter ett hekto växter.
Tomten får säga vad han vill, han kanske ville att jag skulle bli förgiftad.
I vilket fall så lär man ju lära sig efter man första gången mår lite dåligt av de växter som man plockat.
Är det samma slags gift i många av dem tro, och finns det "okända" biverkningar när man blandar, som med läkemedel? Förutom MAO-hämmare, den är jag medveten om.
Ifall man äter 25g av varje växt du rabblade upp där kanske man mår bättre..

Tror tumregeln är att vita bär är ofta giftiga. Men det betyder ju inte att alla andra färger är OK.

Parvlon skrev:Ok Lakrits. Helt ok att vara dryg, kanske naturligt? Då ändrar ja mig. Tur att jag aldrig äter ett hekto växter.
Tomten får säga vad han vill, han kanske ville att jag skulle bli förgiftad.
I vilket fall så lär man ju lära sig efter man första gången mår lite dåligt av de växter som man plockat.
Är det samma slags gift i många av dem tro, och finns det "okända" biverkningar när man blandar, som med läkemedel? Förutom MAO-hämmare, den är jag medveten om.
Ifall man äter 25g av varje växt du rabblade upp där kanske man mår bättre..

F'låt, men jag har en dålig autistdag parat med tokångest. Det gör mig en smula stingslig. Och sedan Runar är det svårt att få utlopp för det genom att skjuta saker från balkongen

Ja, många av de giftiga växterna återfinns inom samma växtfamiljer och deras toxiner liknar ofta varandra inom familjerna. Oftast är giftet riktat mot insekter eller svampar och finns bara i små doser i vissa delar av växten, eller i stor dos på ett enda ställe; t.ex. i pålroten/lägre stamdelen hos sprängört, övriga delar går att äta. Men hos vissa växter är giftet uttryckt i alla växtens delar, med särskild anrikning i de delar som angrips mest; t.ex. nattskattan, vars bär och knölar är sanslöst giftiga, medan övriga delar av växten bara är mycket giftiga.

Jag känner inte till några biverkningar vid blandning av toxinerna, men det finns en hel del böcker om medicinsk och etnologisk/historisk botanik. I de jag har och har läst finns det beskrivet hur flera var för sig dödliga växtgifter blandas för att uppnå en viss effekt. Opievallmo, belladonna, bolmört, spikklubba etc. fraktades långväga redan under fornegyptisk tid, tillsammans med kryddväxter och annat växtmaterial. Kryddornas smak kommer för övrigt från toxiska, cykliska kolväten, avsedda som insektsgifter. Att vara på kanelen kan vara farligt inte endast efter alkoholkonsumtion, utan också om man äter (löjligt) stora mängder kanel under en mycket begränsad tid. Italien försökte förbjuda försäljning av svenska pepparkakor p.g.a. det, men misslyckades eftersom det krävs att en människa sätter i sig en lastbilslast av Mor Annas för att denne skall förgiftas av just kanelen i kakorna. Min gissning är att han långt innan dess har avlidit av frosseri, blödande magsår eller av en alltför stor dos av snällhet.

Lakrits skrev:Min gissning är att han långt innan dess har avlidit av frosseri, blödande magsår eller av en alltför stor dos av snällhet.

Vad sött

Jag har absolut ingen aning, men jag tänkte fråga Lakrits (eller någon annan som vet) några andra saker (hoppas du inte tycker att jag kapar din tråd, Alien! Förlåt i sådana fall! ):

1. När min bror och jag var yngre brukade vi plocka små vita, lite "vaxade" bär av buskar på gården och slå sönder dem under foten. Det smällde till så roligt och vi kallade dem smällbär. Jag tror inte att bären var ätliga. De växte på buskar med gröna blad (kommer tyvärr ej ihåg bladens form) och blev grönorange "smet" när man hade smällt dem. Vad var det för buskar?

2. Där min farmor och farfar bodde (ett hyreshusområde) fanns det någon sorts höga buskar med ganska ljust orange, kladdiga bär. De påminde om rönnbär i formen och jag har för mig att bladen påminde om rönnbärsblad, men enligt farmor fick vi inte äta av bären. Men jag har för mig att fåglar åt dem? Någon aning om vad det kan ha varit?

3. Ett underligt minne från min barndom: mina kusiner och jag står och plockar vinbär hemma hos dem i ett samhälle nära Stockholm. Helt plötsligt upptäcker jag ett - hjortron! Ett hjortron växer på vinbärsbusken! Jag plockar det, smakar på det och det smakar precis som ett hjortron. Har tyvärr inga bildbevis. Men hur skulle det ha kunnat vara ett hjortron, de växer ju på myrar i norr och ser inte alls ut som vinbär?

1. Snöbär

3. Hjortron på vinbärsbusken låter konstigt men hjortron växer vanligt även i södra Sverige. Hjortron och vinbär står varandra relativt långt från i evolutionen. Hjortron är i rosfamiljen och vinbär i Ripsfamiljen.

Låter jättespännande dock, skulle velat uppleva det du skriver

MVH
Robert

Jag har en fråga till Lakrits.

Jag har vid ett tillfälle tagit jord från en bokskog där det växer ekorrbär och nattviol på marken. I denna inomhus växer det en ormbunke som jag inte kan klassa. Kanske du kan hjälpa. Jag bor i Jönköping.



http://www.flickr.com/photos/msitua/3598964040/sizes/l/



http://www.flickr.com/photos/msitua/3598191357/sizes/o

Jag är inne på Dryopteris carthusiana (skogsbräken) om det inte vore för det sammansatta bladet. Det sammansatta bladet liknar granbräken men det instämmer inte på småbladen.

Tack på förhand
Robert

En fråga till åt Lakrits



http://www.flickr.com/photos/msitua/3729855946/sizes/o/

Jag är mycket intresserad av biologi och har studerat vid högskola.
Jag har gjort ett litet kollage av 4 Dryopteris arter nära mig och önskar att du tittar på det och säger om du upptäcker fel i klassningen.

Länken leder till storformat.

Speciellt tycker jag D carthusiana (skogsbräken) och D dilatata (lundbräken) är svåra att skilja.

Tack på förhand
Robert

Kahlokatt skrev:2. Där min farmor och farfar bodde (ett hyreshusområde) fanns det någon sorts höga buskar med ganska ljust orange, kladdiga bär. De påminde om rönnbär i formen och jag har för mig att bladen påminde om rönnbärsblad, men enligt farmor fick vi inte äta av bären. Men jag har för mig att fåglar åt dem? Någon aning om vad det kan ha varit?

Benved (Euonymus europaeus) får fruktkapslar, som när de spricker upp (i fyra lober) blottar orange kletigt fruktkött (giftig). Havtorn (Hippophaë rhamnoides) får orange bär, men kan knappast förväxlas med något annat (ätlig).

Men min gissning, förutsatt att det är en "inhemsk" växt och inte en parkart, är ändå att du talar om kaprifol (Lonicera caprifolium). Orange bär och giftig, vanlig som parkväxt. Bladen ser absolut inte ut som rönnblad, däremot.

Det kan vara en parkbuske av en art som inte anses vara naturaliserad i Sverige. I sådana fall räcker inte min kunskap till. msitua verkar vara duktig, och kanske finns det någon trädgårdsintresserad som känner igen busken på beskrivning?

Kahlokatt skrev:3. Ett underligt minne från min barndom: mina kusiner och jag står och plockar vinbär hemma hos dem i ett samhälle nära Stockholm. Helt plötsligt upptäcker jag ett - hjortron! Ett hjortron växer på vinbärsbusken! Jag plockar det, smakar på det och det smakar precis som ett hjortron. Har tyvärr inga bildbevis. Men hur skulle det ha kunnat vara ett hjortron, de växer ju på myrar i norr och ser inte alls ut som vinbär?

Häftigt minne Det var inget hjortron, det kan jag gå ed på. Men jag kan inte svara på vad det skulle vara istället, utom en missbildning eller en gallbildning. Kan det möjligen ha varit ett hallon eller björnbär som samsades om platsen i rabatten?

msitua skrev:Jag har en fråga till Lakrits.

Jag har vid ett tillfälle tagit jord från en bokskog där det växer ekorrbär och nattviol på marken. I denna inomhus växer det en ormbunke som jag inte kan klassa. Kanske du kan hjälpa. Jag bor i Jönköping.

Jag är inne på Dryopteris carthusiana (skogsbräken) om det inte vore för det sammansatta bladet. Det sammansatta bladet liknar granbräken men det instämmer inte på småbladen.

Tack på förhand
Robert

Ja, skogsbräken kan det vara, om man ser till sågningen på bladen. Men utseendet stämmer också in på nordbräken (nära släkting). De växer i samma marker och är ungefär lika allmänna. Man skiljer på dem genom nedersta bladflikens längd. Det står nog något om det i Mossberg eller Krok & Almqvist.

När det gäller bestämning av bräkenväxter (och andra växter), så är det viktigt att få se hela växten samt data om växtplats och utseende (jordstam eller ej, enskild eller i grupp etc.). Jättebra foton, men fota gärna hela exemplaret och, om möjligt, ute i fält.

Fotnot: Bo Mossbergs "Den nordiska floran", är vår i särklass bästa bildflora. Stor, tung och otymplig i fält kan den ersättas av en nyutkommen fältvariant.

Krok & Almqvists "Svensk flora" saknar färgbilder, men är istället vår absolut bästa systematiska flora.

Det finns naturligtvis fler, men detta är min subjektiva bedömning och den jag med milt våld prackar på mina studenter.

msitua skrev:En fråga till åt Lakrits



http://www.flickr.com/photos/msitua/3729855946/sizes/o/

Jag är mycket intresserad av biologi och har studerat vid högskola.
Jag har gjort ett litet kollage av 4 Dryopteris arter nära mig och önskar att du tittar på det och säger om du upptäcker fel i klassningen.

Länken leder till storformat.

Speciellt tycker jag D carthusiana (skogsbräken) och D dilatata (lundbräken) är svåra att skilja.

Tack på förhand
Robert

Du är, som man säger, spot on! Fina närbilder, förresten.

Lundbräken är så att säga lite mer än skogsbräken i det mesta. "Trattarna" de växer i är lite tätare, den blir något större, större del av bladskivan är fertil och den blir riktigt mörk (mörkbrun/svart) där bladstjälken möter stammen. Men i Jönköping kan du råka ut för hybrider mellan de två, samt hybrider mellan skogsbräken och nordbräken. Det är t.o.m. ganska vanligt förekommande.

De här inläggen är bara för bra. Det är så roligt att se kunskap och hängivelse, även om jag själv inte kan ett skvatt om kryptogamer. För mig är ordet ormbunkar mest förknippat med en parfym-familj (Fougères).

Ja sannerligen. Den här tråden hade passat perfekt i Intressanta Intressen!