Tja, jag har varit med om flera gånger att jag testat att jobba nånstans, både på så att säga "öppna arbetsmarknaden", bl a inom vård, men också olika typer av AMS-åtgärder. Efter en introduktionsvecka eller en kortare tids praktik har jag fått höra är att jag är för långsam och för svag, svag rent fysiskt alltså. Jag är kortväxt och mycket smal och så att säga opraktiskt lagd. Jag är dock rätt så bra på vissa praktiska saker, som att laga mat, men lider av atopiska eksem och kan inte jobba i restaurangkök eller ha jobb där man måste tvätta händerna ofta, t ex vårdjobb. Ibland har det gått så långt att jag fått blödande sprickor i huden på händerna, för att jag vistats i miljöer som jag egentligen inte tålt att jobba i.

Jag har upprepade gånger försökt förklara för dem det berör vad jag är bra respektive mindre bra på, men då fått höra att de inte har jobb som passar för mig. Har man ett funktionshinder, så passar man att jobba med tungt och/eller monotont kroppsarbete, verkar det som. Alternativt sitta i en reception, men det passar ju knappast en person med AS.

Detta är dock inget som påverkat mitt självförtroende, då jag aldrig velat ha ett sas fysiskt tungt arbete, eller för den delen ett socialt arbete, men självklart är det inte roligt när det händer.

Har man AS och är lagd åt det teoretiska hållet, så är det A och O att skaffa sig en utbildning som ger ett jobb som man trivs någorlunda med, tror jag. Så fort som jag mår bättre, så ska jag återvända till skolbänken, det har jag tänkt hela tiden, men tyvärr blir jag allt sämre. Har dock inte gett upp.

MissNV, jag förstår det som att du är en rätt så ung tjej (rätta mig om jag har fel), har du tänkt plugga nånting i framtiden? Det jag spontant rekommenderar, är att du skaffar en teoretisk utbildning till nåt du trivs med, av dina inlägg i den här tråden att döma, så får jag intrycket att det skulle passa dig bättre.

Vissa jobb som ses som sociala är inte svåra för vissa personer med AS, eller vissa sorters AS, om vi ska diskutera vårdbiträde kontra säljare t ex.

Om man kan köra på med en roll och bara mangla på med samma fraser som man varierar litegrann utifrån givna ramar så går det utmärkt med jobb där det är nån slags fejkkommunikation man har.

Som receptionist, telefonist/växelhäxa, säljare, servitris guide och allt möjligt annat går det alldeles förträffligt med att bara köra på med standardformulär 1A samt ha nån slags envägskommunikation. Skulle t o m tro att vissa med AS blir BÄTTRE på det än andra.

Särskilt om det är korta kontakter där man inte behöver lära känna personen och ändra sig allteftersom man kommer närmare eller lär känna varandra bättre.

Riktiga kontakter, eller mer långvariga och krävande kontakter, som inom skolan, barnomsorgen, sjukvården (en sanning med modifikation, för det beror på vilken befattning man har och hur bra man vill göra sitt jobb) tänker jag mig som svårare.

Men även där kan det funka om man vet sin roll, sina befogenheter, sina yttre ramar, vad som förväntas av en osv. Jag vet flera med AS eller misstänkt AS som varit utmärkta lärare till exempel, men som sedan i privatlivet varit allt annat än pedagogiska och tålmodiga. Bara för att nämna ett exempel.

alfapetsmamma skrev:Om man kan köra på med en roll och bara mangla på med samma fraser som man varierar litegrann utifrån givna ramar så går det utmärkt med jobb där det är nån slags fejkkommunikation man har.

Ja - och nej, får jag väl säga. Nu uttalar jag mig dock enbart om mig själv, förstås. Jag var en rätt så skicklig telefonsäljare, klarade rätt bra det där med att just köra på med en roll, men samtidigt blev jag fruktansvärt trött av det. Det värsta var faktiskt den rent fysiska arbetsmiljön, ett stojigt callcenter, fullt med speedade säljcoacher och flamsiga tonåringar. Till slut sa jag upp mig, för jag orkade inte mer.

alfapetsmamma skrev:Som receptionist, telefonist/växelhäxa, säljare, servitris guide och allt möjligt annat går det alldeles förträffligt med att bara köra på med standardformulär 1A samt ha nån slags envägskommunikation. Skulle t o m tro att vissa med AS blir BÄTTRE på det än andra.

Särskilt om det är korta kontakter där man inte behöver lära känna personen och ändra sig allteftersom man kommer närmare eller lär känna varandra bättre.

Riktiga kontakter, eller mer långvariga och krävande kontakter, som inom skolan, barnomsorgen, sjukvården (en sanning med modifikation, för det beror på vilken befattning man har och hur bra man vill göra sitt jobb) tänker jag mig som svårare.

Och jag tänker precis tvärtom. För mig känns säljarjobb som mycket jobbigare, då man måste vara ytlig och ständigt socialt korrekt och kunna småprata. Och hujeda för att bara rabbla repliker från ett papper, som någon himla maskin. Det låter som rena mardrömmen för mig.

I kontakter av mer långvarig karaktär däremot så slipper man ofta detta småpratande och kan prata lite djupare med folk. Det känns betydligt mer avslappnande för mig.

Men vi är visst alla olika, vi aspergare.

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, Alexandra.
Jag känner igen det där med att vara för långsam och fär svag fysiskt. Det var till stor del det som skapade problem för mig. Plus såklart att jag är väldigt opraktisk. Dock funkar det mycket bättre på dagcentret än vad det gjorde på den vanliga avdelningen, så det är jag glad för. Däremot har jag på känn (vet inte om jag inbillar mig eller ej) att det finns en i personalen som inte gillar mig. Jag tycker mig känna av det. Givetvis (här snackar vi lagen om alltings jävlighet) var det hon som var med idag när jag skulle skära ost och inte kunde skära prydliga och hela skivor. Dessutom fattade jag inte (det verkade som att hon ansåg att det var självklart att man ska fatta detta vilket det kanske är också) att man bör skära osten från olika håll så att det inte blir en "kälkbacke". Så långt tänkte ju inte jag för som sagt, det där med logiskt tänkande är inte min starka sida...
Det slutade med att hon fick skära osten och bad mig ta grönsakerna istället. Jag kände mig som en idiot.

Alexandra: Jo, jag är 22 år så jag har ju inte så många år på nacken. Jag tycker att det är kul att plugga och sökte en utbildning (tv-produktion med inriktning på programledare) men jag kom inte in då det var extremt många sökande... Jag tänkte dock försöka nästa år igen, och då söker jag nog någon teaterutbildning också. Dock ser jag fram emot säljjobbet också. Jag är en ganska social varelse och har inte ont av kallprat så på den fronten blir det nog inga problem. Jobbet verkar vara ganska monotont också så när man väl börjar komma in i det så ska det förhoppningsvis inte vara några problem. Det enda som oroar mig är att jag har en lång inlärningsperiod och jag är rädd att det ska bli som på servicehuset, att jag inte får den tiden...

Med åren får man ju en betydligt större säkerhet, det är inte lätt att som ung tjej bara hoppa in i ett vårdteam och kunna göra en massa saker på en gång. Detta måste man ju komma ihåg!

Jag vet att det inte alltid är så att möten med arbetspsykologer ger något (de jobbar uppenbarligen på lite olika sätt, och självklart är inte alla bra), men det kanske kunde vara nåt?

Nog för att jag skär osten från olika håll när jag skär den men jag tycker inte det är någon issue alls.
Hela bitar spelar iaf inte mig någon större roll sålänge de inte blir typ 2x2 cm eller så.

Kanske denne har ett tvång kring osten utan att inse det.
Fast denne kanske inte skulle gilla att få höra det men det vet man ju inte.
Möjligen är det en vedertagen sak på avdelningen hur osten ska se ut men för att en bunt människor anser en sak blir det inte nödvändigt vis korrekt, kan vara men det är inte säkert att det är så.