Hej

Jag skriver det här eftersom jag upplever Tourettes syndrom knutet till AS precis som ADHD/ADD tenderar att vara.
Hoppas ingen tycker jag gör ett feltramp i och med att jag tar upp detta ämne.

För att fatta mig kort, i gårdagens Dagens Nyheter skriver en läkare vid namn Rigmor Robért om fallet Sture Bergwall (mest känd under sitt tidigare namn Thomas Quick).

Alla som läser nyheter är säkert medvetna om att fallet Thomas Quick snurrar i medierna med jämna mellanrum. Det senaste året har det varit stora diskussioner rörande giltigheterna i hans erkännanden, hans vård, domarna, osv osv.

Det som gör mig otroligt beklämd är hur Rigmor skriver sina hypoteser att Thomas Quick kan ha Tourettes syndrom och att det är "en angelägenhet för hela Sverige att det klarläggs om denna sjukdom i själva verket är orsaken till hans tidigare beteende och våld i unga år".

Varför blir jag då så arg?
Först är för att hon vid ytterligare tillfällen i texten skriver att TS är en "sjukdom".
För det andra att hon säger att TS kan förklara våldet i Sture Bergwalls unga år.
För det tredje att hon gör breda generaliseringar om folk med TS vilka framstår som uteslutande negativa.

Nu intresserar fallet Quick inte mig så nämnvärt eftersom det är så murkigt och jag tror aldrig de kommer få någon klarhet i det hela.

Vad som stör mig är hur Rigmor här aktivt bidrar till den stora oförståelsen som redan finns när det kommer till personer med olika NPF.

Vad tycker ni?
Dömer jag henne för hårt?
Har jag missat någonting viktigt?

Först blev jag tokirriterad över det där med "sjukdom". Senare i texten tyckte jag det hon sa om att bli fixerad vid nån och vilja behaga den och bli så nöjd när nån t ex en terapeut är tillfreds med det man säger/gör var himla intressant. Inte bara ur TS-synpunkt och gällande den här personen utan i allmänhet. Det fanns alltså intressanta synpunkter hon kom upp med.

Vet inte om jag tycker hon gav en rättvis eller orättvis bild av TS, jag var för nyvaken och vet dessutom alltför lite om det. Möjligtvis att den där tonvikten på möjlig våldsamhet kändes överdriven, jämfört med det jag läst om TS på andra håll, som i Oliver Sachs böcker och i boken Om de bara kunde skärpa sig. Där får man inte främst en bild av möjliga våldsverkare iaf..

Visst kan han ha tourettes, men det skulle inte förklara allt hans beteende. Vet inte vad Rigmor har för belägg att de med tourettes skulle vara hyperintresserade av att göra folk till lags. Har aldrig hört om att det är typiskt för tourettes.

Visst kan de med allvarlig tourettes skada sig själva eller andra, få en impuls och klippa till sig själv. Men det är lite annorlunda från att mörda... tycker jag iallafall...

Oroa er inte. Snart har han aschbergs sjukdom..

Tourettes är mycket riktigt inte en sjukdom. För övrigt reagerade jag på att 10-15% av alla "tourettare", som artikelskribenten kallar personer med TS, skulle ha koprolali (alltså vokala tics). Jag har läst att det rör sig om 5%, men är nu trött och orkar inte kolla det. I vilket fall tyckte jag att siffran var hög.

Jag har då inte fått uppfattningen att personer med TS skulle vara mer benägna att behaga, iofs har kanske denna Rigmor Robert träffat fler med TS än vad jag har gjort, och tycker sig kunna göra denna bedömning. Jag vill dock gärna se FAKTA i denna fråga.

Nu har jag inte läst in mig på fallet Tomas Quick, men skulle det inte möjligen kunna vara så att han lider av en eller flera personlighetsstörningar? Sen kan han naturligtvis lida av såväl "aschbergs sjukdom" som att vara Tourettare och/eller nåt helt annat OCKSÅ, men man blir inte seriemördare (eller patologisk lögnare) av att ha Tourettes syndrom allena. En kvalificerad gissning torde vara att Monsieur Quicks huvuddiagnoser borde vara antisocial + narcissistisk personlighetsstörning.

Jaha, det var ju nice. Jag är alltså en potentiell mördare och våldsverkare som vill göra folk till lags. Hur går det ihop egentligen? Aha, du vill väldigt gärna att jag ska skjuta skallen av dig? Ok då, är det vad du vill så...
Vad trött jag blir. Hoppas inte min morsa läst det. Hon skäms väl tillräckligt över en som det är.

Alexandra; Koprolali är inte samma sak som vokala tics, det är vokala tics i form av "fula ord" (svordomar, könsord, etc). Det finns många andra sorters vokala tics, tex harklingar, hummanden mm. För att få diagnosen Tourette Syndrom så måste du ha både vokala och motoriska tics. 10-15% som har koprolali stämmer nog, brukar stå så i de flesta böcker/artiklar.

--------------------------------

Skrev ovanstående innan jag läst igenom hela artikeln. Tycker inte det var så farligt det som stod. Trodde det skulle vara värre. Det var ju snarare en förklaring till varför han antagligen inte hade mördat någon. Ja, ja, de får väl spekulera bäst de vill...

Rigmor Robert har varit ute och försökt profilera sig på andra i offentlighetens ljus förut. Detta plus att hon benämner Tourettes sjukdom gör henne mindre trovärdig.
Hon vill bara ha publicitet.

pointblank skrev:Alexandra; Koprolali är inte samma sak som vokala tics, det är vokala tics i form av "fula ord" (svordomar, könsord, etc). Det finns många andra sorters vokala tics, tex harklingar, hummanden mm. För att få diagnosen Tourette Syndrom så måste du ha både vokala och motoriska tics. 10-15% som har koprolali stämmer nog, brukar stå så i de flesta böcker/artiklar.

Ahh, ok. Då har jag fått det hela om bakfoten. Tackar för klargörandet, jag kan för lite om det här, märker jag.

Alexandra; Det är lugnt. Många som blandar ihop det där.

Nej, det är inte det grövsta övertramp jag sett/hört när media rapporterar om NPF i någon form. Men det är ändå långt från bra och rubrikerna för insändaren (och här kanske vi ska lägga skulden på DN:s redaktion) riskerar verkligen att sända ett felaktivt, negativt budskap.

Det beror säkert på oförståelse av något slag, och i medias fall en hunger efter att krydda till texterna så de blir lite mer sensationella. Beklagligt nog kan jag inte se annat än att detta i sig ökar oförståelsen och fördomarna.

Sedan har jag personligen en uppfattning att Rigmor Robért är kuku i huvudet efter skräp hon skrev i början av 1990-talet om att kvinnors förmågor och oförmågor är direkt biologiskt rotade. Men det är en annan fråga.

. Att hon dessutom i det här fallet framhäver sig med titlar och ändå skriver "sjukdom" istället för funktionshinder tycker jag också är för oprofessionellt för att vara ursäktligt.

Hur definierar vi sjukdom?

geemer formulerade snyggt det jag egentligen kände/tänkte/ville få fram.

Nu tycker jag - återigen - till här utan att veta, men spontant så tycker jag att ordet sjukdom för tankarna till ett så att säga "förvärvat tillstånd", alltså inte medfött, som eventuellt går att bota. NPF är ju medfödda störningar, som inte går att bota.

Nån som har nån bättre distinktion?

David Munck, som själv har TS, bemöter Rigmor Robérts artikel.

Just det där med stökigheten kan vara TS men resten vet jag inte.

Alexandra skrev:David Munck, som själv har TS, bemöter Rigmor Robérts artikel.

Vad intressant det var att läsa den, tack för länken!

En grej som gör mig brydd är det där om att ha stora krav på social stimulans och att ha lätt att fastna för nån.. Det är inget jag nånsin läst om när jag läst om TS, och jag har ändå läst ett par tre böcker om det, och de var seriösa...?

Jag har vidare läst att somliga kallar TS för ADHD plus tics. Min bild av ADHD är då inte den som ges av Thomas Q. Nu blev det lite väl mycket rundgång i resonemanget, men ändå, jag blir brydd av alltihop. Ska bli spännande att se om det blir nån npf-utredning för honom.

Jag har en anhörig som har TS, och jag känner inte alls igen det där med "stora krav på social stimulans och att ha lätt att fastna för nån" hos honom. Men ok, jag vet alldeles för lite om det här, har läst för lite, och framförallt träffat för få som har TS för att kunna uttala mig. Men jag föreställer mig ändå att det är olämpligt att göra denna typ av generaliseringar.

Skönt att läsa vad David Munck skrev. Tycker han formulerar sig bra och ger en mer nyanserad bild av problemet. Själv känner jag faktiskt igen mig både i att behöva social stimulans och att kunna fästa mig mycket vid någon. Tycker däremot inte att det behöver vara ett så stort problem. Om personen man själv är fäst vid tycker om en tillbaka kan det ju uppskattas!

Att kalla TS för ADHD med tics tycker jag däremot är missvisande. Åtminstone jag har väldigt bra koncentrationsförmåga, och betydligt mer tålamod och uthållighet än de ADHD-personer jag känner har. Fast jag antar att mycket ticsande kan ses som en slags hyperaktivitet.

pointblank skrev: Att kalla TS för ADHD med tics tycker jag däremot är missvisande. Åtminstone jag har väldigt bra koncentrationsförmåga, och betydligt mer tålamod och uthållighet än de ADHD-personer jag känner har. Fast jag antar att mycket ticsande kan ses som en slags hyperaktivitet.

Det ÄR kanske missvisande, men om du har (jag vet ju inte) såväl AS som ADHD så spelar det ju in.

Det du förlorar i tålamod och uthållighet genom ADHDn (om vi utgår ifrån standardbilden som förövrigt inte represetenras av så många) kanske balanseras upp av ASens ihärdighet, som jag kallar terrier-drag (att aldrig aldrig aldrig ge sig, no matter what, även mot allt förnuft).

Dessutom har många med ADHD en väldig energi, och att ge sig på samma sak gång efter annan är en annan slags uthållighet, även om man släpper det man har för händer när man blir distraherad osv.

Kort sagt, det kan se väldigt olika ut med hur man är, när man har det ena, det andra eller kvalar in för flera diagnoser.

Hej alla.
Kul att det kom fler för att diskutera det här!

Jag har mejlkontakt med Rigmor Robért, och först backade hon och sade att det stämde att bruket av ordet "sjukdom" inte passade in i sammanhanget.
Senare mejlade hon igen, sade att hon funderat lite mera på saken och skriver:

"Man kan ha ticsspektrumstörning längs en skala: specialbegåvning - känslighet - sårbarhet - funktionshinder - sjukdom <KLIPP> Men - om sammansatta motoriska tics gör att personen skadar sig själv eller skadar andra är det inte funktionshinder utan sjukdom. <KLIPP> När Sture Bergwall skadat sig själv och vid två tillfällen i unga år skadade andra bedömdes han med rätta ha en psykiatrisk sjukdom. Så min text bör stå som den är."

Jag vänder mig, precis som David Munck, mot hennes beskrivning av hur motoriska tics allena skulle kunna generera våldshandlingar.
Dessutom tycker jag inte det är speciellt klarlagt att ett funktionshinder helt plötsligt kan bli en sjukdom. Skulle alltså ADHD kunna betraktas som en sjukdom om t.ex. impulshandlingarna skulle vara att slå till någon som gör en arg?

Jag har bett henne förklara lite hur funktionshindret kan komma att bli klassat som "sjukdom" och väntar nu på svar.

Jag vill tillägga att Rigmor Robért har varit noga med att påpeka att TS i de flesta fall INTE är något så negativt, utan att det oftast är en tillgång.

geemer skrev:Jag vill tillägga att Rigmor Robért har varit noga med att påpeka att TS i de flesta fall INTE är något så negativt, utan att det oftast är en tillgång.

Inför DIG ja.

Får man det intrycket i artikeln?

Får ALLMÄNHETEN det intrycket?

alfapetsmamma; Jag har TS och AS. Vet att det skiljer mycket mellan olika individer. Tycker ändå det känns konstigt att kalla TS för "ADHD med tics" när inte alla har ADHD-liknande problem, och det inte heller finns med i diagnoskriterierna.

Det är när folk med TS, AS eller nånting liknande utpekas som farliga och blir omyndigförklarade som de också blir farliga. Att leva med sjukdoms och undermänniskostämpel trots att man är helt frisk är ett rent biologiskt angrepp, ett hot. På såna hot svarar man.

Detta är anledningen till att jag vill förinta NT-människornas samhälle och förvandla dem till slavar i ett framtida rike där NT inte skulle vara mer än billig arbetskraft. Det är ett krig.

Jag har befunnit mig i krig med NT-rasen sen den dag jag föddes.

Jag drömmer om att rena världen från onödiga sociala strukturer och överflödiga gemenskapskänslor. Att skapa en närmast surrealistisk verklighet där NT står lägst på näringskedjan. Jag vill bli en mörk furste som omdanar världen till min avbild. Jag hatar NT, jag ska leva för evigt och om 500-1000 år kanske jag kontrollerar allt.

Jag ber till högre makter, vilka de än må vara, att jag ska välsignas med övermänskliga förmågor som ska hjälpa mig uppnå det jag vill. Jag vänder hela mitt medvetande utåt, bortåt, inåt och ropar efter någonting som inte finns.

pointblank skrev:alfapetsmamma; Jag har TS och AS. Vet att det skiljer mycket mellan olika individer. Tycker ändå det känns konstigt att kalla TS för "ADHD med tics" när inte alla har ADHD-liknande problem, och det inte heller finns med i diagnoskriterierna.

Fast jag tror inte att jag sa att jag kallade det för det, faktiskt. Jag tror och nu har jag inte mitt inlägg framför mig, att jag sa att jag hade läst att andra kallade det så. Och det är det jag menade, hursomhelst, att nån i nån bok (inte en lekman och inte en självbiografi var det, men jag minns inte vilken bok det var för jag läser så mycket om det) sa att det kallats så.

Och jag har för lite koll på TS för att yttra mig om vad som skiljer och vad som är likt. Däremot tycker jag ofta att diagnoskriterierna är märkligt skrivna.

Man vet ju att en del ändras från en DSM-upplaga till en annan*, trots att själva tillståndet är detsamma. Så givetvis är kriterier inte det primära.. Äh, jag vet vad jag tänker men jag får inte fram det. Skitsamma.


*Läser precis om just det i Gender issues and ADHD, just i denna stund.

geemer skrev:att Rigmor Robert sa att "När Sture Bergwall skadat sig själv och vid två tillfällen i unga år skadade andra bedömdes han med rätta ha en psykiatrisk sjukdom. Så min text bör stå som den är."

Jag förstår inte riktigt... Skulle TS plötsligt förvandlats till sjukdom, som nån slags pumpa som blir en hästdragen vagn?!

Om han plötsligt blivit dålig i nåt annat, FÖRUTOM sin TS, så har han väl drabbats av en psykisk/fysisk sjukdom eller förvärrats i nån personlighetsstörning, men det säger väl inget om själva TSen, även om TS-symptom också torde kunna förvärras (under extrem press t ex)?

Nu vet jag inte mycket om TS, men det ska väl räknas som npf, och hur sjuk jag än skulle kunna bli i depression, ångest eller nåt jag har fallenhet för, eller i nåt nytt, som säg... en psykos... så inte fan skulle jag vilja att man kallade mina extra bokstäver för sjukdom. Gaaaah!

Lite stringens och lite mindre begreppsförvirring, tack. Om inte läkare ska kunna göra skillnad på sånt, hur ska man kunna förvänta sig att vanliga lekmän ska sluta kalla oss för sånt vi inte är (eller iaf inte jag ohc inte de npf-are jag känner)??

Och geemer, det här var inte till dig, det var en generell spya. Typ.