Man kan ju vara överens om att man inte är överens och det är ju inte mobbing att säga att man inte håller med.

Helt enkelt känna sig ok med att man har vida åsiktsskillnader.

tokar86a skrev:
Det är väll mest att det är svårt att förstå och det kanske är det som gör att det blir problem att vara här för mig.

Det verkar ju vara en del av din personlighet, känsligheten är för hög. Du måste minnas det och härda dig.
Skit i vad andra säger och tycker, om de inte ger dig sex eller pengar eller du ens tycker om att umgås med dem, varför bry sig?

KrigarSjäl skrev:

tokar86a skrev:Det är väll mest att det är svårt att förstå och det kanske är det som gör att det blir problem att vara här för mig.

Ibland förstår man inte allt, that's life. Då får man välja mellan att fråga och att inte fråga.
Du kan inte förvänta dig av forumsmedlemmar att de automatiskt ställer upp som kuratorer så fort du är det minsta orolig.
Hur gammal är du, 86:a? Grattis, du är 22 bast och vuxen! Ta för dig eller stanna hemma.

Har jag inte begärt häller. Nej jag är bara 21 år.

Alla tänker vi och reagerar på olika sätt och klarar av olika mycket och sånt. Ja det stämmer jag har ingen hög smörtröskel och sånt.

Alla är olika och det är helt ok. Men forumen är också olika varandra och måste fortsätta vara det. Jag skulle tex aldrig hänga på aspergerkontakt...

tokar86a skrev:

Dunderbar skrev:Om en person känner sig mobbad kan ingen säga åt den att den INTE är mobbad.
Alla tar saker olika och jag blev lite ledsen åt tokar86:s sida.
Han bara skrev av sig hur han känner och upplever detta.
Direkt var det några som började argumentera och säga så var det minsann inte här.

Varför inte stötta honom istället?

Vad är det som gör att du känner dig mobbad tokar86?

Ja man kan inte vara på något sådant här forum eftersom man inte blir välkommen och sånt. Jag menar inte välkommen med öppna armar då utan att man blir motagen på ett bra och hyggligt sätt. Är inte det här ett forum där vi ska stöta varandra och sånt? Jag tycker det värkar som det är raka motsatsen ibland. Jag har varit på det här forumet ett antal gånger och har aldrig fastna för det. Varför? Ja man får inte vara med och diskutera och dom åsikterna man har får man genast en massa kritik för och sånt.

Ni vet inget om det liv jag har haft och jag vet inte om jag vill berätta något eftersom man inte värkar få vara förståndig här utan man ska kasta duma kommentarer på varandra och vara odräglig här. Det är den bilden jag har av det här forumet.

Jag förstår inte varför man är här liksom. Men man vill liksom ha tips och råd och sånt.
Men det får man inte. I alla fall inte här.

Jag kan inte se att du blivit mobbad här, såvida det inte är nån urgammal tråd jag inte läst.

Om du vill diskutera (inget hindrar dig) måste du vara beredd på mothugg. Du kan inte räkna med att alla köper det du säger, utan du får motivera dig väl och kan ändå inte vara säker på att få medhåll. Jag ser det som respekt; att få medhåll för att folk tror att man inte klarar av annat skulle jag tycka vara kränkande.

Det gäller också att skilja på sak och person: Att nån säger att du har fel/har idiotiska åsikter betyder inte automatiskt att du är fel/idiot.Håller jag inte med någons åsikt, så säger jag emot, även om jag tycker personen är hur trevlig och klok som helst.

Har du frågat om tips och råd och inte fått det? Ja, då kanske det inte var någon som kunde svara, det var säkert inte någon avsiktlig dissning.

Alien skrev:

tokar86a skrev:

Dunderbar skrev:Om en person känner sig mobbad kan ingen säga åt den att den INTE är mobbad.
Alla tar saker olika och jag blev lite ledsen åt tokar86:s sida.
Han bara skrev av sig hur han känner och upplever detta.
Direkt var det några som började argumentera och säga så var det minsann inte här.

Varför inte stötta honom istället?

Vad är det som gör att du känner dig mobbad tokar86?

Ja man kan inte vara på något sådant här forum eftersom man inte blir välkommen och sånt. Jag menar inte välkommen med öppna armar då utan att man blir motagen på ett bra och hyggligt sätt. Är inte det här ett forum där vi ska stöta varandra och sånt? Jag tycker det värkar som det är raka motsatsen ibland. Jag har varit på det här forumet ett antal gång och har aldrig fastna för det. Varför? Ja man får inte vara med och diskutera och dom åsikterna man har får man genast en massa kritik för och sånt.

Ni vet inget om det liv jag har haft och jag vet inte om jag vill berätta något eftersom man inte värkar få vara förståndig här utan man ska kasta duma kommentarer på varandra och vara odräglig här. Det är den bilden jag har av det här forumet.

Jag förstår inte varför man är här liksom. Men man vill liksom ha tips och råd och sånt.
Men det får man inte. I alla fall inte här.

Jag kan inte se att du blivit mobbad här, såvida det inte är nån urgammal tråd jag inte läst.

Om du vill diskutera (inget hindrar dig) måste du vara beredd på mothugg. Du kan inte räkna med att alla köper det du säger, utan du får motivera dig väl och kan ändå inte vara säker på att få medhåll. Jag ser det som respekt; att få medhåll för att folk tror att man inte klarar av annat skulle jag tycka vara kränkande.

Det gäller också att skilja på sak och person: Att nån säger att du har fel/har idiotiska åsikter betyder inte automatiskt att du är fel/idiot.Håller jag inte med vad någons åsikt, så säger jag emot, även om jag tycker personen är hur trevlig och klok som helst.

Har du frågat om tips och råd och inte fått det? Ja, då kanske det inte var någon som kunde svara, det var säkert inte någon avsiktlig dissning.

Tycker saken är utred redan och sånt. Så jag tycker tråden kan låsas eller glömmas bort.

Dunderbar skrev:Om en person känner sig mobbad kan ingen säga åt den att den INTE är mobbad.

Men nu får du väl ändå ta och kamma dig!

För att någon ska vara mobbad så måste det i all rimlighets namn föreligga något slags objektivt uppsåt (medvetet eller omedvetet för mobbaren/-arna). Annars blir det ju ett slags omvänd bevisbörda. Det gäller självklart åt båda håll; om någon/några mobbar nån som inte uppfattar sig som mobbad så är denne lika fullt mobbad (även om man kanske inte behöver göra nåt åt det i det fallet) och tvärt om (vilket det väl är fråga om här); om någon upplever sig mobbad trots att ingen faktiskt mobbar personen, då är han/hon inte heller mobbad (och då går det inte att göra nåt åt mobbingen, eftersom den inte finns, däremot kanske andra åtgärder kan sättas in).

Att, så här, låta ena parten ensidigt bestämma vad som är sant är ett tankefel som bara tycks växa sig vanligare och vanligare

tokar86a skrev:Ja man kan inte vara på något sådant här forum eftersom man inte blir välkommen och sånt. Jag menar inte välkommen med öppna armar då utan att man blir motagen på ett bra och hyggligt sätt.

Hur skulle det fungera tänker du? konkret?
Man kan väl inte göra så mycket mer än låta nya medlemmar skriva och kommentera. D.v.s uttrycka sina åsikter.

tokar86a skrev:Är inte det här ett forum där vi ska stöta varandra och sånt?

Jag antar att KrigarSjäl redan har hunnit påpeka detta, men; nej, det här är ett [WikiSve]Diskussionsforum[/WikiSve]. Beroende på vad du menar med "stötning" (sic) så kanske ett stödforum är bättre för dig t.ex Attention.

tokar86a skrev:... man får inte vara med och diskutera och dom åsikterna man har får man genast en massa kritik för och sånt.

Vem har hindrat dig från att skriva och kommentera?

Att andra medlemmar kritiserar (och för den delen berömmer) ens inlägg är väl det som gör en diskussion, eller?

Får man ingen respons har man kanske inte uttryckt någon klar ståndpunkt eller så har alla som läst ens inlägg samma åsikt och då behöver man ju inte kommentera det, i.a.f inte om tråden inte kommit till pajkastningsstadiet ännu. Det finns säkert fler anledningar till att ingen kommenterar ens inlägg, jag orkar inte fundera ut några exempel nu, skrev bara ner det som kom för mig.

tokar86a skrev:Jag förstår inte varför man är här liksom. Men man vill liksom ha tips och råd och sånt.
Men det får man inte. I alla fall inte här.

Jag är här för att diskutera i allmänhet och för att förstå mig själv bättre genom att se hur andra fungerar och resonerar.

tokar86a skrev: Jag förstår inte varför man är här liksom. Men man vill liksom ha tips och råd och sånt.
Men det får man inte. I alla fall inte här.

Då har du haft otur. Jag upplever motsatsen. Det vimlar av tips och råd här, och man kan jämföra erfarenheter etc.

pH skrev:Jag tycker att de anti-AS länkar som lades in var intressanta. Det säger en hel del om översittare och mobbare. De ägnar en massa energi åt att tala om för en att man inte är som dem. När man håller med dem blir de förskräckta för att de inte längre äger kategoriseringen och vänder på det hela lägger samma styvnackade energi på att säga att man visst är som dem. Fast naturligtvis av en sämre och mer karaktärslös sort. Ganska underhållande.

Vad gäller känslan av att vara mobbad kan den mycket väl vara en naturlig reaktion på en situation man befunnit sig i alltför ofta. Man blir dåligt bemött, eller missförstår eller blir missförstådd av sin omgivning. Det händer så ofta att det är den tolkning man gör av allt man ser, och det man ser är i första hand det man förväntar sig. Då kan man missa fem positiva händelser och bara lägga märket till den sjätte negativa som stämmer med förväntningen. Upplevelsen förstärks. Cirkeln blir självunderhållande.

Jag har träffat människor som alltid blir mobbade eller kränkta, för sin sexualitet, sitt kön, sitt funktionshinder, sin etniska bakgrund eller någon annan anledning. Det är inte så enkelt som att säga att de har fel eller att mobbningen eller kränkningen enbart uppstår hos dem. De har en tung historia av dåliga erfarenheter som gör att den tolkningen är naturlig och logisk. För att förändra mönstret måste de vara delaktiga, lära sig att hitta även de andra bevisen. De måste vilja, de måste våga och de måste anstränga sig. Men de är inte ensamt skyldiga till sin situation.

Jag tänker att begreppet locus of control kan vara mycket intressant här, men det är nog en alltför stor utsvävning OT att gå närmare in på det nu.

Många här har gett bra depåtabletter för självkännedom på indikationer mobbning och överkänslighet - men den här var verkligen bra, pH!

Även jag har träffat sådana människor.
_____________________________________________________________

Och jag anser inte att det här forumet vare sig är eller ska vara enbart ett diskussionsforum. Det motsvarar både livet och våra behov mycket bättre (och kan dra till sig en mycket större kritisk massa medlemmar [vits]) när det är blandat som nu.
Förresten står det därmed också bättre emot förändringar som skulle torrlägga ett mera smalspårigt forum. (... oj vilken metafor...)

Jag har varit med om grov mobbing mot en person med en svårare variant av asperger. Andra NPF:are mobbade i princip bort personen från sammanhanget och tycket person i fråga fick "skylla sig själv", något jag har svårt att se att personen skulle kunna göra, då beteendet hör i hop med personens svårare handikapp. Jag som trodde apiesar/autister skulle vara toleranta mot dem i sin egen grupp åtminstone, men icke...

Jag var konsekvent mobbad under hela min tid i grundskolan, kanske inte lika mycket under de senaste 2 åren men jag var tveklöst utstött.

Och jag har endast mig själv att skylla för det, vändpunkten kom när jag slutade grina över hur elaka de andra var och började fundera "men, det kanske är på grund av att jag är en enkel måltavla som orsakar att jag får så mycket skit?".

Med den utgångspunkten så började jag arbetet med att förändra mig själv, tog ett bra tag och är något som jag fortfarande finslipar, men mot slutet av min tid i gymnasiet så hade jag gått från hopplöst utstött patetiskt socialt missfall till en ganska hyvens kille som var bra mycket mer uppmärksam på min omgivning och mycket mer avslappnad och avtrubbad.

(Långt mycket mer avtrubbad än vad som kan ses som normalt)

I samband med allt det här så byggde jag dessutom en helt ny och egen identitet, bytte namn, klädstil, musiksmak, och gjorde mig av med kristendomen.

Under resans gång så har jag träffat nya vänner som jag uppskattar och som uppskattar mig, istället för att bli utnyttjad, och har upplevt ett par förhållanden som gått bra, även om de behövt avbrytas efter ett tag på grund av att vi flyttade ifrån varann.


Gör du inget försök att förbättra din situation genom att arbeta på dig själv så förvänta dig ingen sympati från mig.

Hittade den här tråden och tyckte det var värt att förklara varför jag har en historia av att ha mobbat andra med AS.

Personer med AS är olika individer, bara för att man har AS blir man inte automatiskt blodsbröder. Jag har TVÅ gånger blivit förföljd, men på helt olika sätt, av personer med diagnostiserad (som jag i just det fallet tror är högfungerande autism med drag av utvecklingsstörning) respektive uppenbar (högfungerande) AS.

Har flera gånger berättat om hur jag tvångsplacerades i AS-klass med felaktig pedagogik, fick mitt någorlunda fungerande sociala liv sönderslaget och fick ägna resten av min uppväxt åt att kämpa mot systemet. En av killarna i klassen var en halv-afrikansk/svensk som var väldigt långsam mentalt, hade extremt låg theory of mind och dessutom uppvisade mer tecken på högfungerande autism än på AS (t.ex verkade han inte ha intensiva specialintressen utan gick mest runt och stirrade). Jag tror jag träffade den killen tre gånger sammanlagt i klassrummet och ett par gånger i korridoren innan jag hoppade av.

Fyra år senare träffas vi på internet, jag går med på att träffa honom IRL för att jag är nyfiken på om han utvecklats mentalt. Det visar sig att han inte förändrats det minsta men istället börjat idolisera mig. I fyra år efter det enda mötet, trots att vi inte har någon direkt kontakt, busringer han hem till mig, sprider rykten om mig, försöker ta reda på information om mig via gamla lärare och förföljer mig på vartenda internetcommunity jag varit medlem på. Han var alltid sista besökare på min användare. Jag tror han satt 24/7 och försökte ta reda på vad jag gjorde. Om jag inte loggade in och chattade med mina bekanta på ett tag fick han ångestattacker och busringde hem till mig för att ta reda på vad jag gjorde.

Den killen mobbade jag. Jag kallade honom för nedlåtande saker, förolämpade honom, bad honom dra åt helvete. Efter drygt fem år verkade det som om han lugnade ned sig och busringandet avtog en aning.

Den andra aspergaren som förföljt/förföljer mig är tidigare nämnd "Hannah". Komplexfylld sexuellt frustrerad kvinnohatare som har teknokrati och Sovjetunionen som specialintressen och själv hänger på alla möjliga "freak communities" och ägnat åratal åt att trolla på nätet. Han är besatt av fenomen av typen Christian Weston Chandler, pedofili, zoofili, nekrofili, allt sjukt och avvikande. Han läser allt jag skriver och gör grova tolkningar som mestadels verkar vara projiceringar.

I verkliga livet är han det mest klassiska mobboffer man kan tänka sig, han har aldrig lärt sig att svara på mobbning så därför tar han ut sina komplex på internet genom att försöka förfölja diverse extrema personligheter med extrema politiska och personliga åsikter trots att han själv vill att människor ska bo i ett högteknologiskt, ekologiskt kommunistkollektiv där varje lägenhet är utrustad med uppblåsbara Barbara och har inbyggda dildos i väggarna och alla medborgare har gratis tillgång till droger. Mellan samlagen med 13-åriga flickor ska folk samlas för att gemensamt dyrka sovjetisk 60-tals industridesign och diskutera stalinism.

Jag anser att den killens AS är en del av vad som gör honom vedervärdig. Jag visar honom inte större hänsyn för att han har AS.

Men ogillar man mobbade personer skall man låta dem vara tycker jag, hellre det än uppmana dem till att bejaka självmordstankarna och göra nåt eller öht öka oförstånd, förstår ändå inte sånt, hur än offret målar sig själv till nåt. Jag tycker det finns handlingar som är lite konstiga som skulle ursäkta dem för det, tex. om man visar att man vill bli lämnad ifred. Då alltså det är klart att det är mobbning på gång? Sen kanske man börjar ta åt sig av det mesta, efter sådana erfarenheter. DÅ menar jag inte direkt att att man som i diskussion inte håller med nån, ocjh så skulel det genast vara mobbning för det.

Om jag tex. vill bli lämnad ifred, vill bara inte höra och visar det med fignrar i öronen, så vill jag inte att några äckliga fjortisar kommer och spottar på mig. Då kan ju jag lika gärna göra nåt mot dem också? Man har ju minsann rätt att gå på folk...? De skall respektera och låta en vara. Jag tycker inte man disrespekterar heller genom att svara med gråt kanske, man kanske svarar lite larvigt, men inte diskrespekterande, själv?

Nu är det kanske inte internet, men tydligen får man inte nämna där heller att man har AS, som folk uttryckt här. Jag förstår inte det problemet. Kan dock vara så att man utmålar sig själv, men skall man hellre inte låta ett jobbigt offer vara än förvärra? Nåt jag undrat. Varför skall man jämt ha tid till att förstöra för folk som aldrig orkat längre än så? Konstiga prioriteringar. Jag tycker det är konstigt att man har en ursäkt för att förvärra för folk. Man kanske inte gillar dem, men man kanske inte mobbar med flit heller? Vad har man för ursäkt till sånt? Det förstår jag inte.

Skulle jag se någon som utmålar sig själv till ett offer, så ser inte jag faen nån rättighet i att förvärra för den då. Dock förstår jag att man kanske utmålar sig själv som offer, men jag tror man lättare gör det om man har massa dåliga erfarenheter med sig. Man vänjer sig vid den tanken. Tappar energin och hamnar där. Kanske är man också besviken över att det öht hänt från början? Så kan jag känna det. Att jag känner "onda känslor" som svar på det.

Man förväntar sig inte att det händer igen, men sen gör det det ändå. Sen blir man besviken över att omgivingen förminskar ens känslor, då kanske man svarar med offerstilen för man är trött på att försöka mer. Man är trött på att försöka bevisa nån motsats när folk bara behandlar en som ett barn fortfarande. Man kanske hämnas genom att fortsätta offerstilen, omgivningen behandlar ju en så ändå, här skall de få se på fan..inte ändrar jag mig då, kanske man tänker.

Tror det kan va så. Jag tycker att mobbar man så är det lågt beteende, oavsett om offret utmålar sig själv till nåt offer eller inte, eller mobbaren själv har AS eller inte. Det kan dock vara speciellt synd att man mobbar en annan AS:are då, att bara öka massa klyftor hela tiden, bara hitta massa fel och bygga ytterligare på sånt. Medvetet då. Om man medvetet söker fel hos offret, bara för att den sätter sig själv där.

Man behöver inte hylla offret, men man behöver heller inte använda den som måltavla, bara för att den själv är van att hamna där. Jag är kanske litet trög, men så tänker jag.
Skall man använda folk som måltavlor kan man lika gärna använda sig själv till det, tycker jag. Uppskattas knappast ändå, om den andra så leker martyr eller inte? Som sagt, jag kan vara trög och inte haja det jag borde.

Jag vet hur det känns med att berätta sin historia, man vill knappast få straff för det, även om man nu själv inte skulle hantera allt på bästa sätt. Nu låter man ju konstig som säger det här själv, men jag går ju själv inte på dem som leker martyr på nåt sätt, de får vara tycker jag, om så det är trist att de beter sig så eller inte. Jag kanske är självisk eller blind nånstans nu, vet inte. Har själv tyckt att det är trist sätt.

Edit: Har kanske kommit med exempel som inte har med internet att göra, inte heller det här forumet, tyckte det kunde kanske ge nåt ändå.

Tyckte det var bra förklarat, regnif.

Tackar. ^^
Små slarvfel slank dock in här och där.

Jag vill först poängtera att jag inte tycker att definitionen av "mobbning" brukas riktigt korrekt här.
Personligen sällar jag mig till Anatol Pikas definition: "Med mobbning avser jag medvetna, icke–legitima fysiska eller psykiska angrepp och/eller uteslutningar ur gemenskapen som riktas mot en enskild individ i underläge, av en grupp vars medlemmar förstärker varandras beteende i interaktion."

Att en person själv ger sig på en annan är inte mobbning enligt min mening, utan trakasserier - oftast benämnt som trolling nu för tiden.

Jag har själv trollat folk men lade av med det för länge sedan eftersom jag inte längre såg det som moraliskt försvarbart beteende. Däremot kan jag bli mycket vass i tonen när jag tycker aa någon är osedvanligt trångsynt. Särskilt om dennes svart/vita tänkande drabbar mig eller andra på negativa vis.

Vid några tillfällen då jag diskuterat med personer med AS har dessa blivit rosenrasande på mig för att jag utmanat deras åsikter. De har vid flera tillfällen trott att jag bara är ett troll som är ute efter dem. Sådana påståenden triggar tyvärr igång mina sämre sidor eftersom de gör mig arg. Det i sin tur kan leda till olyckliga formuleringar från min sida.

Jag brukar predika till mina gelikar att "hålla huvudet kallt" är av oerhörd stor vikt när man har problem med kraftiga känslosvallningar i diskussioner. På det viset kan man undvika många missförstånd och i vissa fall även lära sig att släppa en diskussion/konflikt som inte leder till någonting konstruktivt.

Så finns också den här problematiken att vissa individer väldigt lätt känner sig utsatta för mobbning, som tokar86 tycks göra. I de fallen vet jag inte hur man ska göra, för visst är den enskilda känsloupplevelsen viktig - men är den sanning?

Dialog är det enda sättet att lösa missförstånden som jag ser det. Men jag har upptäckt att reda upp missförstånd med någon som har ett svart/vitt synsätt är jättesvårt för antingen är du med eller så är du mot.

Tidigare i livet hade jag väldigt svårt för att inte använda mina styrkor för att skada sådana människor, eftersom de gjorde mig frustrerad och bidrog till att jag mådde sämre. Och jag tyckte att jag gjorde helt rätt, även när jag gav igen med frikostig ränta.

Jag försvarar inte mobbning och trakasserier, men jag kan förstå varför de lätt uppstår.

Tycker geemers inlägg är intressant.
Alla har vi väl våra triggers till rosenraserier, men när jag säger detta, brukar folk ta det som fjäsk/påhitt, så jag började låta bli att säga sånt.

Regnif, vi människor är fulla av olika knappar och reglage att mixtra med. Manipulativa personer är bra på just det och kan t.ex. i en diskussion trigga igång ditt ursinne med fula manövrar för att sänka din trovärdighet. Mycket vanligt i debatter som handlar om politik, vilket kanske inte är helt oväntat.

Mm. Det är väl därför man brukar bli sedd som en sån som inte ens kan nåt om politik (och då inte om nåt viktigt), jag brukar tröttna på "debatten" efter ett tag sen. Kanske jag ändå gjort lite allmänt, men egen uppfattning är inget att ha i sådana diskussioner, tror jag. Antingen är man ett hot av nåt slag (orkar inte höra ursäkterna till dem, en ensam människa kan inte va ett hot mot en grupp) eller helt fel ute. Är en del saker som ger gränser i sånt, har tröttnat på att "öppna" några sådana nu. Om diskussioner bara skall gå ut på att dividera varandra, eller så gäller det att jag är väldigt avvikande och inte hör hemma där.