carl skrev:Fast nu är det ju något jätteläskigt som blir uppätet av något som är ännu läskigare fast större!

Ojdå, det var inte meningen. Men jag blir så uppspelt, nyfiken och samtidigt rationell (ja, jag vet att det är en lustig blandning) när jag resonerar kring biologi. Jag tänkte att det var bra att det fanns en spindel som åt (nästan) alla andra spindlar på din balkong.

F'låt

carl skrev:Såna här har jag ute på balkongväggen på kvällen hela hösten. Man vågar ju inte gå ut.
http://en.wikipedia.org/wiki/Opiliones

En jäkligt bra motivation till att sluta röka iallafall.

Nånting liknande har jag inomhus hela hösten. Hur noga jag än är med att stänga vädringsfönster och liknande så har jag flera gånger hittat dem krypandes runt min säng och andra gånger i badkaret.

Jag är inte ett dugg rädd för dem utomhus, men att gå och lägga sig och veta att en sån där kryper runt i rummet är inte särskilt angenämt.

Lakrits skrev:

carl skrev:Fast nu är det ju något jätteläskigt som blir uppätet av något som är ännu läskigare fast större!

Ojdå, det var inte meningen. Men jag blir så uppspelt, nyfiken och samtidigt rationell (ja, jag vet att det är en lustig blandning) när jag resonerar kring biologi. Jag tänkte att det var bra att det fanns en spindel som åt (nästan) alla andra spindlar på din balkong.

F'låt

Ingen fara
Jag klarar av utan att få panik vanliga spindlar som är lugna, inte så stora och på ett öppet golv. Då kan jag döda dem med något långt.
De är nästan lite äckligt söta när de tar upp sina framben och försöker försvara sig mot tidningen eller dylikt innan de blir mos.

Jag skulle nog behöva fixa det nån gång i mitt liv. Jag har märkt när jag går på antidepp så är ångesten mindre när jag möter spindlar. Kanske kan funka på andra fobier också.

Jag fångar spindlar och insekter i burkar och släpper ut dem. De enda insekter jag dödar är getingar.

Läs på lite om olika getingarter så inser ni varför de är onda. Speciellt den asiatiska jättegetingen är vedervärdig. Den som finns i Japan. De skickar ut spanare för att leta efter bikupor och när spanaren hittar en släpper han ut ett doftämne som lockar dit ett gäng på 5-10 andra jättegetingar. Dessa kan på någon timme sen ensamma utrota en hel bikoloni eftersom binas stick inte biter på deras tjocka pansar och de är 3 gånger så stora och väger 10 gånger så mycket som ett bi.

De japanska honungsbina har som enda bi i världen ett kollektivt försvar mot getingarna. När de känner doften gömmer de sig i kupan och försöker få det att se obevakat ut, vilket lockar getingen närmare, när den tittar in i öppningen så anfaller hundratals bin kollektivt och täcker getingen i en enda stor boll för att sen börja flaxa med vingarna intensivt. Detta leder till att temperaturen stiger, getingen dör vid 36 grader medans bina kan klara 37. När spanaren är död kan han inte kalla på sina getingkompisar.

Man försökte att introducera europeiska honungsbin i Japan men dessa har inget naturligt försvar mot jättegetingarna och hela kolonier utrotades effektivt av bara en handfull getingar som enkelt och metodiskt bet ihjäl tusentals bin som förgäves försökte försvara sig ett och ett genom att anfalla med sina gaddar som gör noll skada på en asiatisk jättegeting.

När getingarna slaktat bikolonin börjar de plundra kuporna. De tar med sig binas larver som mat hem till sina egna larver och de använder bihonungen till att producera något sorts sekret som de själva kan äta. Tydligen behöver getingar något sorts protein från sin egen avföring för att leva, eller nått sånt.

Jag tycker att getingarna är vidriga. De är onda och förtjänar att dö. Jag har inte kommit på ett enda ekosystem som skulle ta skada av att man utrotade getingarna då de inte har några naturliga fiender själva (förutom människan) och alltså inte fungerar som föda åt andra.

Ja getingen är helt klart ett äckligt djur. Den ser så ond ut. Humlor är söta jämfört med getingar, myggor är äckliga men har ett syfte med deras terroriserande men getingar......usch.

Annars är en av mina värsta fobier en som liknar kunskaps/matefobin. Det handlar inte just om kunskap även om det är en stor del. Det som gör mig rädd är att försöka skjuta över mental energi till att försöka tänka och inte kunna utan istället bli dränerad på energi, skräckslagen och utslagen. Varje försök att stanna upp och t.ex. följa en shoppinglista eller ge sig på att läsa en bok är direkt farligt.

Jag har insektsfobi.

Låt säga att jag går på gräsmattan. Där ser jag en nyckelpiga. Då ryser jag i hela kroppen, kryper ihop så den inte ska kunna hoppa på mig och gömma sig innanför mina kläder och studsar därifrån så fort jag bara kan. Sedan när jag kommer in bruka jag få tics och skrika, tycker mig känna hur insekter kryper på mig, hur det surrar i håret osv. Detta av att ha sett en insekt ute i gräset. Insekt inomhus.... Jag orkar inte prata om det. Känner hur det kryper överallt och ser skuggor av insekter i taket nu av att ha skrivit detta .

Araknofobi är nog min enda fobi. Jag uppskattade inte bilden på spindeln på sidan 1. -_-

Sen har jag naturligtvis vanliga rädslor och saker som jag tycker är obehagliga. Men ingenting märkvärdigt på den fronten. Men jag var ganska sen med att övervinna min rädsla för mörker.

Skapade en ny tråd ang fettma.
fetma-och-dess-orsaker-t11231.html

Saninaé skrev:Araknofobi är nog min enda fobi. Jag uppskattade inte bilden på spindeln på sidan 1. -_-

Ledsen. Jag försökte ta bort den och bara ha kvar länken till bilden (med någon slags varnande text), men då hade det gått 15 minuter, så inga ändringar kunde göras.

Det får inte vara för litet och instängt, eller för stort och öppet för då får jag panik...

(Klaustrofobi och agorafobi (torgskräck))

Läser följande på wikipedia:

"Det är en allmän missuppfattning att personer som lider av agorafobi är rädda för öppna platser. Det är snarare befolkade offentliga platser speciellt under trängsel som är ångestskapande."

Jag har dock problem även om det är folktomt. Men jag är van vid att vara avvikande.

Jag ogillar öppna platta platser men det är ett rent fysiskt obehag, inte en rädsla.

Däremot kan jag få närmast panik av trängsel, särskilt om det är så trångt att jag inte har överblick eller rörelsefrihet och dessutom varmt med en massa sorl och starka dofter, men detta är också främst kopplat till sensorisk överbelastning vilket tröttar ut mig så att mitt nervsystem av sund självbevarelsedrift signalerar att jag bör ta mig därifrån innan jag är helt urladdad, svimmar eller får överslag.

Löser det genom att helt enkelt undvika att utsätta mig för dylika situationer i onödan.

Inger skrev:Däremot kan jag få närmast panik av trängsel, särskilt om det är så trångt att jag inte har överblick eller rörelsefrihet och dessutom varmt med en massa sorl och starka dofter, men detta är också främst kopplat till sensorisk överbelastning vilket tröttar ut mig så att mitt nervsystem av sund självbevarelsedrift signalerar att jag bör ta mig därifrån innan jag är helt urladdad, svimmar eller får överslag.

Löser det genom att helt enkelt undvika att utsätta mig för dylika situationer i onödan.

Fungerar precis likadant. Plus att panikkänslan beror också på att jag inte gillar att andra är för nära mig, råka röra på mig... det svider och sitter i hela kroppen efteråt och det är svårt att få bort de jobbiga känslorna.
Lite smutsrädsla är inblandad också.
Undviker sådana situationer så mycket det går. (tur att jag bor i en mindre stad. Då går det ganska mycket )

Jag har någon sorts fobi för framtiden, för nya saker, mat och företeelser.

Jag upplever existensen som en mängd kokande grytor som jag ständigt måste övervaka för att ingen skall koka över. Detta gör att jag blir extremt trött. Mest rädd är jag för Försäkringskassan, min trygghet står och faller med den myndigheten.

wikipedia skrev:Neophobia
From Wikipedia, the free encyclopedia
Jump to: navigation, search

Neophobia is the fear of new things or experiences. It is also called cainotophobia.

In psychology, neophobia is defined as the persistent and abnormal fear of anything new. In its milder form, it can manifest as the unwillingness to try new things or break from routine. Mild manifestations are often present in young children (who want the small portion of the confusing world that they "know" to remain constant) and elderly people (who often cope using long established habits and don't want to learn "new tricks").[citation needed]

In biomedical research, neophobia is often associated with the study of taste. Food neophobia is an important concern in pediatric psychology.

Neophobia is also a common finding in aging animals, although apathy could also explain, or contribute to explain, the lack of exploratory drive systematically observed in aging. Researchers argued that the lack of exploratory drive was likely due, neurophysiologically, to the dysfunction of neural pathways connected to the prefrontal cortex observed during aging.[1]

Robert Anton Wilson theorized, in his book Prometheus Rising, that neophobia is instinctual in people after they become parents and begin to raise children. Wilson's views on neophobia are mostly negative, believing that it is the reason human culture and ideas do not advance as quickly as our technology. His model includes an idea from Thomas Kuhn's The Structure of Scientific Revolutions, which is that new ideas, however well-proven and evident, are implemented only when the generations who consider them 'new' die and are replaced by generations who consider the ideas accepted and old.

Jag har fobi mot fästingar, getingar, djupt vatten, höga broar och långa tunnlar. Har väl en släng av resefobi också. Kan övervinna den emellanåt, men skulle önska att det gick lättare.

Nästan fobi eller i alla fall stark rädsla mot höga höjder ibland och äventyrliga saker tex. klättra i berg, höga och/eller snabba karuseller samt djupt vatten, åka vattenrutchbana, utebad och simma i mittenbana i bassäng helt eller delvis pga. en sak som hände då jag var barn.

Bada i havet går däremot bra samt flyta på luftmadrass i havet om det inte blåser för mycket = jag känner att jag har kontroll och inte kommer för långt ut.

När jag var liten hade jag fobi för mongoloida. Jag började skaka, gråta och höll för ögonen om det fanns någon mongoloid person i omgivningen. Fullkomligt vettskrämd var jag. Jag tycker fortfarande att det är obehagligt med impulsiva människor, men är inte alls rädd längre.

När det gäller min fobi för fettma så vill jag förtydliga att jag inte känner obehag inför "lite mulliga" människor utan det jag äcklas av är alltså livshotande fettma; folk som inte kan gå utan att få skavsår mellan låren t ex. Personer som inte kan hitta kläder i sin storlek i affärerna. Flera "våningar" av dallrande dubbelhakor osv.. Det är sådant jag mår illa av att se.

missbutterfly skrev:När jag var liten hade jag fobi för mongoloida. Jag började skaka, gråta och höll för ögonen om det fanns någon mongoloid person i omgivningen. Fullkomligt vettskrämd var jag. Jag tycker fortfarande att det är obehagligt med impulsiva människor, men är inte alls rädd längre.

När det gäller min fobi för fettma så vill jag förtydliga att jag inte känner obehag inför "lite mulliga" människor utan det jag äcklas av är alltså livshotande fettma; folk som inte kan gå utan att få skavsår mellan låren t ex. Personer som inte kan hitta kläder i sin storlek i affärerna. Flera "våningar" av dallrande dubbelhakor osv.. Det är sådant jag mår illa av att se.

Jag fick precis en minnesbild av det där.
När jag var liten 3-6 år så var jag dödsrädd för amputerade kroppsdelar.
Det var en tjej på dagis som hade en äldre bror som ibland följde med som hade 4 fingrar på ena handen, tror jag.
Om jag fick för mig att hon skulle bli hämtad och att han skulle med så sprang jag och gömde mig.

Inger skrev:Ja och nej. Livsmedelsindustrins lobbyister har ju årtionden styrt även Socialstyrelsens rekommendationer och därmed dietisternas, som i kombination med vilseledande reklam fått folk att tro att "mjölk är bra för benen", att "socker är en ren natrprodukt som ger energi", att "margarin gör dig smalare" och att man bör äta "6-8 skivor bröd om dagen" för att må bra. Tänk på kostpyramiden med alla billiga kolhydrater som rekommenderad basföda, trots att de flesta numera inte har ansträngande kroppsarbete där man kan behöva den typen av energi.

Och i affären förpackas allt sött och gott i lockande förpackningar som placeras nära ingången och kassan. Inget lämnas åt slumpen. Man gör studier på vilka smaker som är mest tilltalande, vilka färger som folk attraheras av, vilka hyllor deras ögon lättast ser, hur man kopplar viss mat till vissa känslor och drömmar etc, och sen anpassar man produktens innehåll, förpackning, placering och reklam efter detta.

Skulle gissa att minst 80-90% av allting i en s k livsmedelsaffär bara är tomma kalorier och halvfabrikat med beroendeframkallande och potentiellt skadliga tillsatser medan den riktiga maten (kött, fisk, ägg, frukt och grönsaker) är dyr (eller svindyr om den är ekologisk) och sällan lika tilltalande förpackad.

Och många har inte tid, ork, råd, kunskap eller självdisciplin nog att stå emot när allt omsorgsfullt och vetenskapligt utformats så att det är ett närmast omöjligt att ens hitta något ätbart som inte är onyttigt, eller att välja detta istället för all lockande förpackad skräpmat som är så mycket mer lättillgänglig. Har tillverkare, försäljare och reklammakare då inget ansvar alls för att många faktiskt faller i de finurligt gillrade fällor man så försåtligt lagt ut?

Ibland är jag så himla glad att vara medlem här. Ofta är det när du skrivit sånt som här.

Mina fobier är kanske inte såna längre, ingen är panikskapande annat än möjligen om jag faktiskt blev instängd under ett ras... känner mig inte handikappad av den rädslan. Däremot har ett slags semifobi mot att få spetsiga saker i ögonen poppat upp och besvärar litet.

Micke skrev:Läser följande på wikipedia:

"Det är en allmän missuppfattning att personer som lider av agorafobi är rädda för öppna platser. Det är snarare befolkade offentliga platser speciellt under trängsel som är ångestskapande."

Jag har dock problem även om det är folktomt. Men jag är van vid att vara avvikande.

Hm, jag undrar om inte det är ett exempel på bristfälliga artiklar i wiki. Det är väl väldigt lätt att föreställa sig verklig skräck för öppna platser, kanske som skräcken en mus känner på ett torg i falkens skugga.

[EDIT] Måste bara påpeka, både helt spontant och som inlägg i debatten, att det är en söt bild som pryder varje sida i tråden!

Om jag rätt tolkade vad Missbutterfly sen skrev så säger hon inte emot.

jonsch skrev:[EDIT] Måste bara påpeka, både helt spontant och som inlägg i debatten, att det är en söt bild som pryder varje sida i tråden!

Om jag rätt tolkade vad Missbutterfly sen skrev så säger hon inte emot.

Jag anser att de på bilden lider av grav fettma.

Uppfattar dem som rundlagda. Grav fetma är väl nåt hundratal kilo till.

Blir f ö så glad av att se bilden varje gång jag klickar på tråden för jag tycker de är så gulliga.

Killen är inte SÅ tjock tycker jag, kvinnan ser väl ut att ha högre BMI än mannen...

Jag uppfattar båda som klart överviktiga på en nivå som med största sannolikhet medför medicinska risker. Det finns inget sunt över någon av dem. Det enda bilderna säger mig är att det är människor som knappast kommer leva för att bli ens 70 år gamla.

Hoppas för deras skull att de är NT så att de iaf kan leva efter alla NT-människors gyllene motto som mer än en har intatuerat på axeln, "Carpe Diem". Det är nuet och att fånga dagen som gäller för dem, inte att planera för framtiden för någon sådan har de inte om de inte förändrar sin livsstil.

Josef1 skrev:Hoppas för deras skull att de är NT så att de iaf kan leva efter alla NT-människors gyllene motto som mer än en har intatuerat på axeln, "Carpe Diem". Det är nuet och att fånga dagen som gäller för dem, inte att planera för framtiden för någon sådan har de inte om de inte förändrar sin livsstil.

Väl talat.

Jag har inga fobier - åtminstone nåt skit jag sluppit. Fast jag blir lite sådär lite tjejigt "Iiiihhh" om jag ser en spindel.

Såg en skämtteckning i serietidningen Larson för ett antal år sen, som jag fortfarande inte glömt, en illustration med texten "Lupohalkofobi - rädslan för att jagas av vargar runt köksbordet när man har strumpor på och golvet är nybonat". Tyckte det var en rätt kul fobi, om man nu måste ha nån.

Vad de rundlagda personerna på bilden i TS inlägg beträffar, så var de kanske i fetaste laget, men jag råkar uppskatta karlar med lite hull. Tycker att det är mysigare att kramas då, det är väl lite "opposites attract".