Just det här med att bli glad av att vara med andra. För mig är det tvärtom. När jag socialiserar mig och söker kontakt med andra människor, perioder när jag tycker jag känner ett behov av att "umgås", så rasar jag enormt. Det skickar mig, utan undantag, rakt ned i mörkret var gång.

Så länge jag inte rör mig bland andra personer så blir min olikhet inte så tydlig och inte heller ser jag allt det som andra människor tycks ha och dela som jag inte ens förstår mig på.

För mig går det inte att säga att umgänge är bra eller o-bra. Det beror på hur mycket, med vem, grundskicket, hur mycket annat det är just då osv.

Och angående trådstartarens inlägg så sägs det ju att Saliga äro de korkade, ty de hålla sig flytande. Det tror jag faktiskt det ligger en del i.

Och vi som ofta är smarta men ändå inte får till en del av det vi vill pga perceptionsstörningar, exekutiva funktioner som inte vill sig, missförstånd osv, vi har väl mer anledning att bli deprimerade ändå. Det är ju hemskt att uppleva att man inte kan förvalta sitt pund.

Först och främst vill jag börja med en frågeställning. Hur vet man att man är intelligent? Jag vill tycka att intelligens är något väldigt abstrakt, men det må hända att jag inte har förstått ordets fulla innebörd.

Med det sagt så kan jag inte svara på om jag är intelligent eller inte, men det sägs att jag är det, så då är jag kanske det? Vem vet?

Vad som gör mig deprimerad är livets väg och hur den redan från födseln har en mer eller mindre fastställd rutt. Man förväntas att göra precis som alla andra från dag ett. Sticker man ut det minsta lilla genom att prestera bättre eller sämre så är något "fel". Jag presterade sämre i skolan för att jag inte kunde förstå lärarna och jag hittade ingen mening i det som de lärde ut. Det var inga svåra grejer, men jag kan inte acceptera att man ska lära sig något "bara för att man ska", jag behöver en anledning. Samma problem har jag i arbetet.

Kritiserar man något, i syfte för att förbättra och effektivisera, så ses man ännu mer som ett problem. "Vem är du och vilken rätt har du att försöka ändra på saker och ting?" - Detta var i princip anledningen till att jag fick sparken en gång.

Det känns helt enkelt inte som om att denna världen är redo för någon som tänker större. Jag vill förändra och förbättra, men jag är fast i ekorrhjulet och får på fingrarna om jag försöker slita mig loss.

Precis. Det är inga rosenblad vi har under näsan.

Då får vi skapa rosenbladen

msitua skrev:Det finns få gemensamma nämnare att kämpa kring i en grå trist tillvaro där det viktigaste är att äta, sova och bajsa.

Robert

Jag är ute efter att alla ska ha det bra, inte att kämpa.
Däremot finns det ett sorts kämpa jag gillar men ordet kämpa passar inte in.
Mer som göra saker, hålla rätt på, se till så alla har det bra.
Svårförklarat.

Behöver man en anledning att leva då?
Jag har ingen men glad är jag ändå, man är ju ändå behövd även om närmaste omgivningen för stunden inte inser det eller inte fullt ut.

evilmaster skrev:Först och främst vill jag börja med en frågeställning. Hur vet man att man är intelligent? Jag vill tycka att intelligens är något väldigt abstrakt, men det må hända att jag inte har förstått ordets fulla innebörd.

Många av oss här har genomgått aspergerutredning, och då fått göra olika tester som mäter just intelligensen, så vi är nog några stycken här som vet hur pass intelligenta vi är. Jag förstår inte riktigt detta (är väl för ointelligent ) med att intelligens skulle vara abstrakt. Du får gärna förklara.

Ju mer man grubblar, desto olyckligare blir man, så jag försöker att inte grubbla. Tyvärr går det inte speciellt bra.

Alexandra skrev:Ju mer man grubblar, desto olyckligare blir man, så jag försöker att inte grubbla. Tyvärr går det inte speciellt bra.

Det beror på vad man grubblar över. Jag tror att man mår sämmre ifall man går och tvingar bort tankar än låter de komma.

Det har du förstås alldeles rätt i.

Alexandra skrev:

evilmaster skrev:Först och främst vill jag börja med en frågeställning. Hur vet man att man är intelligent? Jag vill tycka att intelligens är något väldigt abstrakt, men det må hända att jag inte har förstått ordets fulla innebörd.

Många av oss här har genomgått aspergerutredning, och då fått göra olika tester som mäter just intelligensen, så vi är nog några stycken här som vet hur pass intelligenta vi är. Jag förstår inte riktigt detta (är väl för ointelligent ) med att intelligens skulle vara abstrakt. Du får gärna förklara.

Ju mer man grubblar, desto olyckligare blir man, så jag försöker att inte grubbla. Tyvärr går det inte speciellt bra.

Intelligens mäts ju inte med något instrument direkt. Den mäts, som du säger, med tester. Om man gör en jämförelse med musik så är det helt omöjligt att mäta sig till vad som är bra musik eller inte.
En person kanske har stort tycke för gitarrer och rockmusik medan en annan föredrar panflöjt eller dragspel. Är man då "bättre" för att man tycker om allt? Är man "bättre" för att man har större förmåga för att lösa problem, resonera, planera, förstå språk osv. i jämförelse med någon som bara är bra på matematik? En världsartist spelar sällan mer än ett instrument.

Konstig liknelse kanske. Jag tänker högt och låter fingrarna gå av sig själv.

Det som gör att jag tycker att intelligens är en svår sak att definiera är att det berör så pass många olika områden. Man kan inte sätta fingret på en sak och säga "det här är intelligens", det kan mycket väl vara något man lärt sig tidigare i livet helt enkelt. Sannolikheten för att man har gjort ett intelligenstest eller två i livet är ju trots allt ganska stor och därför så blir resultatet antagligen mer och mer missvisande för varje gång man utsätts för testet.

Jag ser en viss problematik i att mäta något som är så luddigt.

Ursäkta dubbelpostningen.
Läste igenom det jag hade skrivit igen och kom fram till följande...

Intelligens är alltså den genomsnittliga förmågan inom flera olika bestämda områden.

En person som är grym på språk men värdelös inom alla andra områden kan alltså ses som måttligt intelligent, medan någon som är bättre än genomsnittet i samtliga områden ses som intelligent. Därför kan man med andra ord kallas för intelligent om man befinner sig inom ett område som man har lätt för, men dum i huvudet i många andra situationer.

Wikipedia förklarar det så mycket bättre. http://sv.wikipedia.org/wiki/Intelligens

evilmaster skrev:Ursäkta dubbelpostningen.
Läste igenom det jag hade skrivit igen och kom fram till följande...

Intelligens är alltså den genomsnittliga förmågan inom flera olika bestämda områden.

En person som är grym på språk men värdelös inom alla andra områden kan alltså ses som måttligt intelligent, medan någon som är bättre än genomsnittet i samtliga områden ses som intelligent. Därför kan man med andra ord kallas för intelligent om man befinner sig inom ett område som man har lätt för, men dum i huvudet i många andra situationer.

Wikipedia förklarar det så mycket bättre. http://sv.wikipedia.org/wiki/Intelligens

Det är precis därför jag anser mig vara intelligent. De IQ-tester jag gjorde under överinseende av psykolog visade att min intelligens var jämn och en bra bit över medel inom alla områden. Även om jag inte t.ex förstår matematiska principer och inte är ett dugg intresserad av matte så har jag inget intelligenshandikapp ens på den fronten. Mitt minne och mitt logiska tänkande är högt utvecklat, på närminnesdelen i IQ testet fick jag för övrigt maxpoäng vilket är extremt ovanligt om man inte är Rain Man, men jag låter trots detta känslorna styra många gånger.

Min förmåga att memorera siffror och tecken är extremt användbar nu när jag lär mig kanji. De drygt 300 tecken jag gjort hittills är helt fastetsade i minnet och associationen till tecknets betydelse sker på ett ögonblick.

Jag är deprimerad, men inte heller speciellt intelligent. Är jag undantaget som bekräftar regeln?

evilmaster skrev:Ursäkta dubbelpostningen.
Läste igenom det jag hade skrivit igen och kom fram till följande...

Intelligens är alltså den genomsnittliga förmågan inom flera olika bestämda områden.

En person som är grym på språk men värdelös inom alla andra områden kan alltså ses som måttligt intelligent, medan någon som är bättre än genomsnittet i samtliga områden ses som intelligent. Därför kan man med andra ord kallas för intelligent om man befinner sig inom ett område som man har lätt för, men dum i huvudet i många andra situationer.

Wikipedia förklarar det så mycket bättre. http://sv.wikipedia.org/wiki/Intelligens

Google och Wikipedia är fina grejer när man behöver kunskap.

Google tycker jag om! Wikipedia används bara när man behöver skrapa lite på ytan, om man behöver mer detaljer är en ensamstående lång artikel skriven av en person bättre.

Kristofer skrev:Jag är deprimerad, men inte heller speciellt intelligent. Är jag undantaget som bekräftar regeln?

Ja usch! Det här är en narcissisttråd där vi alla är smarta och mår dåligt.

Eller, nä, jag är inte heller speciellt intelligent, och är deprimerad, så då är vi två.

Mina narcissistoida drag uttrycker sig mest genom att jag tycker att jag är bäst i världen och att min stundom rätt låga intelligens är charmig, lite gulligt bimboaktigt sådära! Så. Andras narcissistoida drag uttrycker sig ofta på så sätt att de blir mensaitwannabes med savanthybrissyndrom.

Jag har inte läst tråden ännu, men jag kan gissa vad den inehåller . Massa smarta folks vaeh? Nåja, skall läsa tråden nu .

IQ, EQ, BQ, SQ, HQ - tja, det lär bli fler och fler intelligenser som observeras och räknas in framöver, men inte räknas alla dessa in i de IQ-test som neuropsykiatriska team använder!

Sjukhusens tester tycks mest se på det abstrakta tänkandet. I mitt fall var det nog bra, i min sons fall förödande. Han har nämligen väldigt hög BQ (taktil intelligens) och detta föll bort i testerna. Man sa att han var långsam och jag sa att han var väldigt snabb (praktiskt arbete). De sa att de hade rätt. Jag sa att de hade fel. Alla arbetsgivare har sagt att han varit väldigt snabblärd och arbetar mycket snabbt (praktiskt alltså)

Dessutom låg hans sunda förnuft (SQ?) tre ggr över riksgenomsnittet och därför klarade han inte gymnasiet! Det är gjort för de abstrakt tänkande, inte de förnuftiga! Han är förnuftig, jag är bara en idiot med hög IQ och obetydlig EQ.

NEJ! Intelligenstesterna behöver reformeras!

Kristofer skrev:Jag är deprimerad, men inte heller speciellt intelligent. Är jag undantaget som bekräftar regeln?

Knappast. Tror inte nödvändigtvis att ett högt IQ skulle innebära att personen i fråga oftare tänker extensiella tankar om sig själv och världen omkring henne än medel-IQ-personen. Eller är deprimerad. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte är något speciellt intelligent. Jag är visserligen duktig och begåvad inom mina specialintressen och kan ha mina ljusa stunder i djupa diskussioner (har jag fått höra, påstår dock inte att detta är sant), men inom logik och matematik är jag närmast förståndshandikappad. Har förmodligen inte heller särskilt högt EQ heller, dvs förmågan med att förstå andra människor, eftersom min vänskara är liten och jag förlorat många kontakter pga bristfälligt beteende hos mig själv.

Det är möjligt att jag upprepar något som redan sagts här, men jag tror det många gånger handlar om ren tristess och för mycket fritid. Detta är åtminstone något jag far illa av. En understimulerad och ensam människa har helt enkelt mer tid att reflektera och grubbla för sig själv. Det är förstås lockande att anta högintelligenta personer (vad nu en sådan är) skulle vara ensamma om att tycka livet är pest. Som om en sorts sanning hade uppdagats dem och endast de insett meningslösheten i allting. Men alla kan vara ensamma och fastna i grubbel och alla kan må dåligt av olika anledningar. Däremot kan ju ensamhet och utanförskap komma som en följd av "för hög" intelligens och/eller oförmåga i vanliga ämnen och aktiviter. Att vara annorlunda på något sätt kan på så sätt få en person att börja grubbla.

F'låt om det blev lite mycket floskler här men så försöker jag se det.

Jag har svårt att tänka mig att du inte är intelligent Kristofer. Det krävdes väl åtminstone en viss intelligens för att ta sig igenom din utbildning?

missbutterfly skrev:Kort och gott: Vad är det som gör att alla de jag känner med högt intellekt tycks ha en större benägenhet att bli deprimerade?

Någon annan som har märkt av den här "regeln" -dvs ju högre IQ dessto mer (/oftare förekommande inslag av) psykisk ohälsa.

Otillfredsställelse i största allmänhet kanske. En känsla av utanförskap.

Är man intelligent är sannolikheten högre att man inser hur världen faktiskt fungerar, det är mycket hemskheter på gång och inom nära framtid.

Jag uppfattar det som att det kommer mer trevligheter och att saker blir bättre o bättre, färre o färre är elaka är min observation.
Fler o fler vill ha "det trevliga".

På 1600 talet så lär det ha funnits folk som gick runt o dödade folk för nöjes skull.
Sådant ser man ju inte idag utom någon enstaka seriemördare.

MsTibbs skrev:Är man intelligent är sannolikheten högre att man inser hur världen faktiskt fungerar, det är mycket hemskheter på gång och inom nära framtid.

Detta uttalande misstänker jag är sant.

Om vi tar mitt favoritämne: darwinism, så har det gjorts en undersökning för SVT.

http://svt.se/content/1/c6/57/38/91/vetenskapsmagasinet_sifo.pdf?lid=puff_576655&lpos=extra_0

Vilken visar att samband mellan utbildningsnivå och minskad tro på skapelse. Av personer i undersökningen som genomgått gymnasiet har minskad tro på skapelse i förhållande till personer som enbart gått ut grundskola. Det är inte så att alla som läst på gymnasiet förstår evolutionsläran men sannolikheten ökar.

MVH
Robert

nano skrev:På 1600 talet så lär det ha funnits folk som gick runt o dödade folk för nöjes skull.
Sådant ser man ju inte idag utom någon enstaka seriemördare.

Varit och hälsat på Hells Angels nån gång? Förortsgängen? De länder som idag har krig, även om Sverige för tillfället är förskonat? History repeats itself.

Eller så är jag bara intelligent och deprimerad.

Inte hälsat på Hells angels men bor i förorten Vårby gård som påstås vara jättehemsk, ryktet är kraftigt överdrivet.
Bor runt 30 000 pers i mitt område.
Just idag såg jag iofs någon bli haffad av polisen i tunnelbanan, antar att han var efterlyst.

Men det är ju inget pandemonium av bråk precis, en överväldigande majoritet tenderar att vilja väl och ha fred.
Våldsverkarna är förvisso väldigt aktiva men ytterst få till antalet.