Kan inte läsa högt. Tränade som barn, men kom aldrig över en 8-årings nivå. Jag kan inte se framåt i texten samtidigt som jag läser, för man måste ju kolla lite framåt för att se hur meningen ska bli men intonation och allt. Läser jag blir det ord för ord, och jag kastar gärna om dem, och det blir ingen melodi och jag har ingen aning om vad jag läst.

Har kommit på att jag "egentligen" inte kan prata heller. Ansedd som mycket verbal men jag talar inga bra meningar och det blir en massa onödiga ord och svammel medan jag tänker. Jag har väl kompenserat antar jag...

Att skriva och tänka klarar jag......

Folk säger att det är enklare att prata än skriva på datorn, jag tycker tvärtom....

Det konstiga är att larvpratar jag, typ spelar att jag är någon annan eller larvar mig med tonfall, eller härmar dialekt, så talar jag flytande! Antar att det är som att de som stammar kan sjunga ut det de inte kan säga.

Var alltid bäst i klassen när det var högläsning, uppsatsskrivning, ordkunskap & stavning. Inga som helst problem, tyckte alltid att de andra stakade sig och läste väldigt långsamt. Kommer fortfarande ihåg att jag tyckte det var absurt att man kunde ta fel på "konversera" och "konservera".

Apropå det stör jag mig på att folk dag använder ordet "konversera" felaktigt.

Skulle vara svårt att ha problem med högläsning när man har barn som det ska läsas saga för, så jag svarar nej.

Tidigare hade jag och några vänner högläsningskvällar för varann, för läääänge sen, långt innan jag fick barn. Vi tog oss faktiskt igenom Ringen-trilogin på det viset. Hemskt trevligt var det, om jag nu vågar skriva så utan att få mys-epitet kastat på mig...

Kan läsa högt men gör det inte gärna. Tycker det är oerhört ansträngande och blir snabbt utmattad. Dessutom blir jag otålig eftersom jag läser typ 10 gånger snabbare än jag talar och hoppar gärna över överflödiga ord om jag måste läsa högt.

Tycker det är rätt jobbigt att lyssna på folk som läser högt också. Av samma orsak (otålighet alltså). Ljudböcker kan jag i stort sett bara tänka mig i bilen eller om jag sitter och jobbar med nåt monotont.

Jag kan läsa högt och snabbt, väldigt snabbt. Men fråga mig inte vad det är jag har läst efteråt. Dessutom tror jag att min röst kan trötta ut människor ganska snabbt.

Nu för tiden brukar jag faktiskt läsa högt när jag är ensam. Herr Pemer inspirera mig till att bli bättre på artikulation. Helst vetenskapliga texter. De som skriver artiklar inom vetenskapliga områden skriver bra. Det blir så trevligt att läsa.

Jag läser för det mesta engelska. Vackrare ord.

Jag har fått höra av andra att jag är bra på deklamation och högläsning. Men precis som för earlydayminer, så tar koncentrationen så mycket kraft och energi av mig att jag vid läsandets slut har bytt ut det mesta av hjärnan mot fetvadd.

När jag var yngre spelade jag en del teater, och den träningen har absolut hjälpt mig att tala hörbart och tydligt inför publik. Särskilt användbara har de erfarenheterna varit när jag har haft fältföreläsningar för ett mindre kompani av studenter (händer understundom på grundkurserna). Det finns också föreläsningssalar som verkar ha ritats av stumma arkitekter. Fast nuförtiden är man ju vid viktiga sammankomster oftast försedd med mikrofon, så det spelar kanske ingen roll.

Rent tekniskt har jag inga problem med högläsning.
Läser snabbt och rätt. Men jag kan inte koncentrera mig på läsningen när jag hör min egen röst och hur entonig den låter.
Om jag då försöker modulera rösten samtidigt som jag läser blir det för mycket att tänka på.

Ogillar högläsning, hatade det i skolan.
Om jag läser högt fattar jag knappt vad jag läser, för jag blir så koncentrerad på att inte läsa fel, hoppa över ord eller rader. Dessutom är jag orolig för vad omgivningen kommer att tycka, vilket tar extra energi och snor fokus från det väsentliga...

Usch, nej... så skönt att man inte är i skolan längre.
Jag kan dock läsa högt för någon enstaka människa (som jag känner mig bekväm med) delar av något jag skrivit eller läst. Är det kort, så funkar det.

Jag har inga problem att läsa högt själv, men däremot kan jag ha problem att hänga med när någon annan läser. Jag vill gärna hänga med i texten samtidigt så att jag får en "överblick". Detsamma gäller vid föreläsningar. Jag har svårt att själv plocka ut viktiga delar ur det föreläsaren säger så det bästa är om han/hon själv antecknar på tavlan samtidigt för då är det bara för mig att skriva av.

MissNervvrak skrev:Jag har svårt att själv plocka ut viktiga delar ur det föreläsaren säger så det bästa är om han/hon själv antecknar på tavlan samtidigt för då är det bara för mig att skriva av.

Samma här, mitt anteckningsblock var alltid tomt efter en föreläsning.
Dels för att jag hade svårt att välja vad som var viktigt nog att skriva ned. Dels för att om jag väl började skriva ner något så visste jag att jag skulle missa något i föreläsningen, för jag är oförmögen till att anteckna och lyssna samtidigt.

Gillar det skarpt. Har övat galet mycket när jag är ensam. Festligt att jag inspirerat andra också genom att berätta om det.

Jag har trånga luftvägar och tappar lätt andan. Som barn hade jag en mycket tyst röst, entonig och knappt hörbar. Alla hatade mig för det och även lärarna mobbade mig. De trodde att jag var blyg för att jag hade en defekt röst.

Nu låter den dock normal. Men någon sagoberättare blir jag aldrig. Kanske om jag tar Bricanyl, att det skulle funka.

Jag förstår dåligt vad jag läser, om jag läser högt.
Förutom när jag översätter samtidigt, för då går det så långsamt och jag måste tänka på varje ord

I skolan var jag varken sämst eller bäst på högläsning. Jag var ju bra på att läsa, så högläsningen blev bättre än för de som hade problem att läsa över huvud taget.

Min starka sida i språk var att lära mig stavning och grammatik.
Jag minns att jag undrade om en del var dumma som inte förstod att små bokstäver som p, g m.fl skulle ha en del UNDER baslinjen.
Sådant behövde man bara säga eller visa mig en gång.

Fast sedan fattade jag ju inte att man skulle sitta, att vi hade olika lektioner m.m. Var totalt ointresserad av sociala små fåniga texter och att tolka texter.

En gång fick jag jättebra betyg på en dikt.
Jag satt och glodde när jag skrev den, det stod still i huvudet. Jag undrade vafan jag skulle hitta på.

Så skrev jag något som "jag ser skogen som i dimma" och en massa obegripligheter.
Jättebra! sade läraren. Hon tyckte att avsaknaden av rim var väldigt konstnärligt och vuxet. Jag kände mig minst sagt förvånad. HAHA HOHO

Lakrits skrev:Det finns också föreläsningssalar som verkar ha ritats av stumma arkitekter. Fast nuförtiden är man ju vid viktiga sammankomster oftast försedd med mikrofon, så det spelar kanske ingen roll.

Jag har tänkt på att det är mycket behagligare att lyssna på en föreläsare som har en röst eller ett sätt att tala som gör att rösten bär även utan mikrofon. Har undrat varför. Kanske du har en tanke kring det? Kan det vara så enkelt som att med mikrofon så hörs flås, skrap, smaskande och sånt och att jag har sån hyperakusi?

alfapetsmamma skrev:

Lakrits skrev:Det finns också föreläsningssalar som verkar ha ritats av stumma arkitekter. Fast nuförtiden är man ju vid viktiga sammankomster oftast försedd med mikrofon, så det spelar kanske ingen roll.

Jag har tänkt på att det är mycket behagligare att lyssna på en föreläsare som har en röst eller ett sätt att tala som gör att rösten bär även utan mikrofon. Har undrat varför. Kanske du har en tanke kring det? Kan det vara så enkelt som att med mikrofon så hörs flås, skrap, smaskande och sånt och att jag har sån hyperakusi?

Ja, kanske. Jag störs av sådana ljud, men också av de kringljud som fångas upp. Sen är själva mikrofonens volymfunktion ofta så högt uppskruvad att en ovan talare som vrider och vänder på sig orsakar enorma volymsvängningar, från tyst till tordönsstarkt. Men jag störs också av förlusten i röstdynamik hos den som talar i mikrofon på rätt sätt. Volymläget blir för platt.

Jag föredrar en mikrofonfri miljö om det funkar, eller i motsatt fall, bra mikrofoner, bra teknisk personal och så få finska skogsprofessorer som möjligt på talarlistan

Jag har inga problem med tal/högläsning, jag har ofta fått beröm för jag varit bra på att läsa dikter och böcker för barn på ett bra/spännande sätt. Har fått förfrågan om att läsa på biblioteket men det blev för bökigt att ta mig dit.

Jag skulle jättegärna kunna läsa högt. Då kunde man typ läsa in talböcker. Läsa för mig själv, går fort och bra. Så det är just att säga orden samtidigt, antar jag, som vållar mig problem.

Jag kan läsa högt (har alltid varit bra på att läsa/stava, bättre än de flesta andra), men min nervositet gör det svårt. När alla skulle läsa en sida ur en bok på mellanstadiet ibland så satt jag och var skitnervös till det var min tur. Jag har iofs ingen AS-diagnos, men är rätt säker på att det är det jag har.

Läsa högt klarar jag av sålänge jag har god kunskap inom området, annars börjar jag läsa fortare och fortare och blir "dallrig" i rösten. Ingen katastrof, men lite frustrerande att något som "ska" vara simpelt kan kännas så svårt.

Kanske jag skall börja läsa högt ur norska tidningar för att bättra på min norska igen? Jag talade bättre norska som barn än nu.

Blä. Böcker är viktiga för mig... (har även skrivit 2 romaner)... och så kan jag inte läsa. Grr!

*Sparkar upp lite småsten och damm*

Jag har en viss stamning när jag pratar ibland, men högläsning däremot har jag inga problem med. Tvärtom är jag nog riktigt bra på det. När jag läste på folkhögskola ett år så var det caféfkvällar ibland där vem som ville kunde uppträda. Jag läste upp några dikter ibland och några andra små texter och jag fick verkligen stående ovationer, hade ingen aning om att jag var så bra. Flera stycken kom fram till mig och sade att jag borde bli skådespelare eller syssla med uppläsningar.

Ibland läser jag högt på jobbet också, gruppbostäder för utvecklingsstörda, och det brukar vara populärt. Så högläsning är nog verkligen min grej, tror jag. Skulle gärna vilja jobba som talboksuppläsare, det vore ett yrke för mig. Men jag vet inte hur man får såna jobb. Någon som vet?

Jag vet inte heller, Heliora, men det är fint om du har hittat nåt sånt om du trivs med det och som du trivs med!