Alternativ 1 men vid närmare eftertanke och handen på hjärtat, kanske alternativ 2. Det beror exakt på vad man lägger in i respektive alternativ.

Jag har sällan saker framme (bortsett från prydnadssaker) och är lite pedantisk. Jag hatar att ha saker liggande framme och drälla som tex. tidningar, godispapper, mm. Det stör mig och måste bort.
Förr samlade jag på tidnigurklipp, böcker, mm.mm. *suck* Men, så fick jag tips om en bok "Rensa i röran med Feng shui" + att jag utvecklats mycket på senare år och iom. detta har jag blivit tvärtom slängare i stället för samlare tack och lov. Kläder som jag inte använt på månader åker i soporna om inte min mamma vill ha något för det är ibland fina grejer jag sorterar bort.

Något av det äckligaste jag vet är katter som går över allt tom. på bordet där man ska sitta och äta och som äter på vasken. Jag har kommit hem till folk där det varit så. Usch Så vågade jag inte säga till för jag ville inte stöta mig..

Städar gör jag däremot lite för sällan men lite skit på golvet stör mig inte förrän golvet blir riktigt äckligt och då brukar jag ta tag i det inom en snar framtid. Städningen har som väl är blivit mindre omständlig.(Kom på att det blir rent ändå och lättare att komma till skott om jag inte gör det så omständligt). Förr tog det ibland fyra timmar för mig att städa min etta. *suck*

Det kan vara trögt för mig att komma i gång med städningen som idag tex. men jag slöar en stund och sedan tvingar jag mig själv. Det händer att det inte lyckas men då tar jag det någon dag efter för annars vet jag att jag kommer gå och störa mig på smutsen.

deadpoet skrev:När jag mår bättre psykiskt har jag det inte så rörigt, men det har inte varit superbra på länge.

Mår jag dåligt blir det ofta rörigt hemma någon dag (värre och oftare förut) Saker ligger slängda och disken har ibland vuxit sig till ett berg men jag ordnar upp det så fort jag mår bra igen. Det dåliga måendet (ingen depression) brukar bara vara någon enstaka dag som väl är. Jag har As. men vet inte om det är orsaken. Tror att det flesta som mår dåligt (speciellt de med depressioner och/eller andra sjukdomar) ibland eller alltid har det mer rörigt hemma än gemene man. Mår man psykiskt dåligt är orken ofta borta, har sett det på nära håll. Även vid fysiska sjukdomar naturligtvis men jag tror det generellt sett är värre vid psykiska sjukdomar.

I vintras tittade jag på TV-programmet "Mitt stökiga liv" där Josh Freed kämpar mot renlighetsivern som finns i gör om-programmen i rensning och städning och träffar författare, professorer och butikägare m.fl. i sina röriga och överbelamrade hem och kontor och butiker m.fl. och de trivs i röran och säger att man blir kreativ av kaos. Här är länken:

http://metabolism.wordpress.com/2009/02 ... t-referat/

Jag fascineras av röriga och överbelamrade hem och kontor m.fl. i bilder och så det här TV-programmet som jag tycker var bra, underbart och härligt program där man ser positivt på röran och som jag såg som motvikt till gör om-programmen med stränga experter som kräver att deltagarna ska rensa, slänga och städa dvs från kaos till ordning i deras hem som jag inte riktigt gillar.

Jag tycker att röriga och överbelamrade hem och kontor är härliga, trivsamma och mysiga och underbara. Som sagt, man kan vänja sig och trivas i röran även i längden med gott samvete utan att skämmas för det.

mvh Noli

Heh, jag håller det tokfint när jag bor med andra, men det blir helt loco och vansinnigt ostädat när jag är ensam. De ställen jag cirkulerar omkring på just nu (halvbor lite varstans) ser alla ganska olika ut.

Basen (lägenheten där jag är skriven och bor fram tills typ igår) ser för jävlig ut, efter att alla mina sambos åkte iväg och lämnade mig ensam, och jag dränkte sorgerna i alkohol och amfetamin. Brännmärken i madrasser och soffor, ölburkar och spritflaskor och gamla sprutor överallt, instängt, inrökt, toksmutsigt på alla sätt och vis, sängkläder i köket osv.

Där jag befinner mig just nu är det propert eftersom jag tokstädar. Sorterat och prydligt.

Hemma hos min baby, där jag sover för det mesta, ser det verkligen helt galet jävla illa ut, men det är inte mitt fel (han är alkis och bor med en tjackpundare som har gjort om köket till en cykelverkstad). Inga fönster i vissa rum, blodfläckar på sängen och i hallen, verktyg ÖVERALLT, en konstig lukt som kommer från att tjackpundaren verkar mögla, inte en hel möbel (eller något annat) i hela lägenheten, samtliga saker är stulna, containerpundade eller gåvor. Helt jävla galet.

Jag har i somras blivit av med ett stort bord med drivor och papper som blockerade hela rummet (provisorium från i vintras) och ytterligare en kartong med osorterade papper. Det känns skönt. Bor i en etta och tycker det är lite för trångt. Större lägenheter medger bättre funktionsuppdelning.

PS Röstar inte

Jag rensade bort allt från kylen. Hade en samling där som satt fast med kylskåpsmagneter. Vilken skillnad! Hela köket ser så fräscht ut. Aldrig mer kylskåpsmagneter.

Alla papper fick flytta till en tidskriftsamlare som i sin tur placerats i ett skåp.

Inga högar på arbetsbänken här inte. *nöjd*

Ser ut som ett slagfält men vill ha städat.....

Av någon anledning har det varit så i stort hela mitt liv. Kanske för att städa är tråkigt 0.0

Jag har ordning i oredan. Allt som ligger och skräpar ligger och skräpar på samma ställe varje gång.

"Hemma på min gata..." Hehee

Enligt min utredande doktor så är pedanteri, bohemeri samma mynt men olika sidor och handlade enligt honom om kontrollbehov.

Jag var pedant som liten men mådde så dåligt av det eftersom andra människor rubbar ens cirklar så jag slutade med det och numera lever jag i andra änden och mår inte bra av det heller. Mitt ideal är tomma sterila ytor överallt hehee Men att jag vill spara på mycket gör det svårt för mig. Speciellt texter i tidningar och böcker som jag gillar sparas det på. Drömmer om en bra dator med scanner så att jag kan scanna in allt i stället och därmed oxå göra texterna tillgängliga, som det är nu ligger allt i högar och kartonger bara.

Att badrummet, golven och sängen är rena är det viktigaste för mig. Bokhyllan dammas av vart 10e år gissar jag, eller nu har ivarjefall boendestödet tvingat mig att göra det:) Svårast har jag med att diska stora grytor, pannor och kastruller. En bänkdiskmaskin sköter det andra och det fungerar. Om jag hade mer förvaringsutrymmen så skulle det se bättre ut alt. att jag kunde slänga.

En arbetskamrat till mig sa efter att ha besökt mitt hem att om hon inte kände mig så skulle hon tro att en allvarligt psykiskt störd person bodde i mitt hem:/

Just nu börjar det samlas en hög med papper på skrivbordet, disken jag diskade igår står kvar i diskstället och det har samlats gruskorn lite varstans i hallen. Annars är det väl ganska städat. Jag brukar gå och småplocka lite varje dag, däremot sådant som att dammsuga och torka golv gör jag bara när jag inser att jag bara måste. Jag är en mästare på att skjuta upp sånt där, det är där min lathet träder in i bilden.

mondo beyondo skrev:Bokhyllan dammas av vart 10e år gissar jag, eller nu har ivarjefall boendestödet tvingat mig att göra det:) Svårast har jag med att diska stora grytor, pannor och kastruller.

Suck... finns det nåt tråkigare?

När jag kollade på Aftonbladets hemsida så hittade jag den här artikeln som handlar om att våga ha rörigt i sitt hem som jag tycker är bra och härlig artikel.
Här är länken:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article5718050.ab

mvh Noli

Alltså dammsuga och torka golv är väl ingen konst när golvet är tomt och dammsugaren är hel. Men för att komma till det stadiet ska man helst kunna småplocka och det är jag tämligen oförmögen till. Hur motiverar man sig till sådant?

Det ser allmänt slagfältsaktigt ut men det är OK (sålänge jag inte har besök av hyresvärden)

Stökigt är vad jag föredrar faktiskt, hittar bättre då, men mer skit än nödvändigt är inte vad jag vill. Mina dammsugarerfarenheter är t.om färre än diskningens dito, och jag har inte diskat rent på flera månader.
Planerar in städning ibland men jag lyckas alltid prioritera bort städbiten när jag väl kommer dit. Brukar städa allt när jag väl börjar dock.

deadpoet skrev:Min specialpedagog säger att det är vanligt att aspergare har det rörigt hemma. <b>Pratade med en annan, som sa att det är en myt att aspergare är perfektionister, de flesta bor i kaos.</b>

Min psykiater säger att det är ett ADD-drag, enbart. Jag ska till utredning om det.

<b>När jag mår bättre psykiskt har jag det inte så rörigt</b>, men det har inte varit superbra på länge. Har haft det värre än nu. Men trots det, så bor KAOS hemma hos mig. <b>Jag vet var allt finns, även när det ligger på fel plats. Men det ser hemskt ut! Jag kan organisera i huvudet, men inte applicera det.</b>

Så min fråga är, hur ser det ut hemma hos er?

Oh, vad jag kände igen mig i valde delar av det där! Och så skönt att höra att det inte är typ helt okänt hos aspies (intrycket man lätt får annars är ju att man ska ha det helt galet ordnat &städat hemma om man är aspie)

Hemma hos mig är det allmänt kaos. Specifikt totalt kaos.
Och det kräver hjälp av boendestödjare för att göra något åt det.

Innan jag fick boendestöd var det allmänt så att för att jag skulle kunna städa alls krävdes det att jag kunde ägna ett par dagar åt att skrubba, skura & feja varje hörn i lägenheten, damma av varenda bok & skiva & putsa varenda bestick. Typ.

Nu, med hjälp av boendestödet en gång i veckan, ser det för det mesta anständigt ut iallafall.

Jag var bortrest senast jag skulle ha hjälp, så nu har jag inte haft det på två veckor & det är bombnedslag & ouppackad/delvis uppackad packning, ostädad födelsedagsfest med disk upp till skyarna & kattleksspår överallt

Jag har fått höra att det ser ut som ett slagfält, och jag trivs ganska bra i det.
Men det skulle inte skada att ha det åtminstone lite bättre, så att folk inte tappar hakan när dom kommer in här. Nånting mitt emellan vore bra.

Mittimellan propert och rätt så städat. Har alltid lite papper och böcker liggandes, lite onödigt att plocka undan dem varje gång man pluggat klart. Men annars så har jag alltid städat, allt är på sin plats och lägenheten är ren, fast nu har jag ju bara mitt rum att hålla koll på.

Det ser okej ut hemma hos mig. Det är värre när jag är ensam hemma och gubben på sjön. Städar oftast inte förrän dagen innan han kommer hem. Jag har ordning på mitt kaos brukar jag säga för jag vet var mina saker och papper finns men är det någon annan (gubben) som städat så hittar jag ingenting. Gubben är så smart att han lägger allt på ett smart ställe och sedan glömmer han bort det. Men han får istället fixa i ordning sånt som är viktigt som tex räkningar.

det är lika rörigt där jag befinner mig som det är i min skalle oftast.

"Jag är tvärtom. Stök får det inte vara, allt skall vara organiserat. Naturligtvis är det inte speciellt fräscht med ett lortigt badrum eller kök, icke! Men dammtussar bryr jag mig inte jättemycket om. "

missbutterfly skrev:Saknar alternativet Jag är pedant.

me too. jag är nog maniskt pedantisk. klarar inte av när det är stökigt. finner en viss tillfredställelse i att städa och hålla ordning. jag är nog inte rolig att bo med om man själv inte är så för sannolikheten att ens saker blir bortstädade hela tiden är väldigt stor.

Det är alltför oredigt för att jag skall orka göra nånting åt det. Lite mer ordning vore inte helt fel, men skulle inte gilla nån städningsinspektion egentligen heller. Fast lite tips vore bra...typ. Vet inte ens om exakt allt härinne är mitt heller. Men det sägs så.
Slagfältet "nyss flyttat" fast det ser typ likadant ut hela tiden, kanske? Hos mig alltså. Fast det här är inte exakt hos mig, men iallafall. Inte stor skillnad på "hos mig" heller kanske, bara lite mindre saker, dock.

Det råder "besöksförbud" just nu hos mig Är det stökigt i tankarna är det stökigt hemma.

Du verkar vara ny, så välkommen! Coolt nick och underbar signatur!

Brukar vara tvärtom för mig: att jag behöver ordning omkring mig för att inte bli rörig inuti. Har börjat stå ut med lite stök utan att bli galen, men bara till en viss gräns. Tidigare hade jag det alltid så perfekt hos mig att jag ibland fick stöka till lite när jag väntade besök så det inte skulle se för stelt ut.

Inger skrev:Tidigare hade jag det alltid så perfekt hos mig att jag ibland fick stöka till lite när jag väntade besök så det inte skulle se för stelt ut.

När jag har besök ser det inte ut som om någon bor här