Det är ju som sagt inte särskilt ovanligt att personer med Asperger har svårt med relationer. Häromdagen kom slutet på den mest skruvade relation jag någonsin haft, så här är min berättelse (gå och hämta en kaffe och fralla först, det här blir långt):

För ett tag sen jobbade jag som telefonförsäljare, vilket är helt fel jobb för en Aspie, jag vet. Men jag tyckte faktiskt om den sociala biten, och då menar jag inte att prata med äldre damer i telefonen, utan att jag hade trevliga arbetskamrater Tyvärr så ökades kraven allteftersom, och med det kom stressen som ett brev på posten. Dessutom, och det var den tyngsta biten, så blev jag allt mer förtjust i en av dessa arbetskamrater. Först så var hon helt kylig mot mig, men allteftersom så började vi prata mer och mer, och efter ett tag var hon bekväm nog med mig för att ge mig en kram då och då när jag behövde det.

Så på en personalfest, som jag fick kämpa för att gå på, var hon berusad och tyckte då det var en bra idé att klänga på mig titt som tätt. Inget hånglande direkt, men hon hoppade upp i min famn vid ett tillfälle, och satte sig i mitt knä vid ett annat. Det var, som ni kan förstå, både skönt och jobbigt. Jag har inte kännt så mycket ömhet i mitt liv, och hon gav mig vad jag behövde. Men som alltid vill man ha mer, och jag visste att det var ohållbart, eftersom vi var så olika i grunden - hon är extremt utåtriktad. Så när det var arbetsdag igen, så undvek jag henne, och hon verkade ändå inte komma ihåg mycket av festen. Hon är dessutom väldigt disträ, så hon märkte inte av så mycket att jag ignorerade henne.

Så där höll det på i ungefär två månader. Jag ignorerade henne, för att hon inte kunde ge mig den uppmärksamhet jag behövde, och hon blev till slut funderande över varför jag höll mig undan. Till slut så höll inte situationen längre, då hon trodde att jag var arg på henne, och då beslöt jag mig för att berätta för henne om mina känslor. Vi gick in i ett avskilt rum och jag berättade, inte bara om mina känslor, utan även om min AS, och om hur känslofattigt mitt liv varit. Jag har ångrat det där senare, men på något sätt så hoppades jag att hon skulle få ökad förståelse för hur jag var. Jag ville inte hålla hemligheter för henne. Jag utgick från att hon inte var intresserad, men hon sa att "man vet ju aldrig i framtiden". Hon berättade att hon hade sex killar som var intresserade just då, och att hon var trött på det och funderade på att ta en paus från dejtandet. Kom ihåg den meningen.

Samma kväll får hon 25 rosor till jobbet, från en kille som hon inte kände alls, men som hon skulle på blinddejt med dagen efter. Jag kom ihåg hennes ord, och hoppades naturligtvis att hon skulle nöja sig med en dejt. Men dagen efter hörde jag, från min plats några meter bort, hur han inte var jättesnygg, men han var egen företagare, och funderade på att köpa hus och porsche. En dumbom kunde räkna ut att det skulle bli fler dejter. Hon trodde väl att hon tillräckligt diskret men jag hörde tillräckligt för att sjunka rätt djupt ner i stolen. Hur kan man tävla mot en sån kille? Jag kände mig bara patetisk, och ville bara ge upp allting.

Fortsättning följer...

Hahaha! Så jävla ägd. Klart man inte kan tävla med ytliga rövhål som köper relationer med ytliga, korkade människor.

Ansikta det, du kommer inte bli något i samhället för att du är för snäll. Du rövknullar inte andra, du ljuger inte och du bedrar inte folk. Ergo: du har inga chanser att göra något vettigt.

Det finns alltid folk som är hur villiga som helst att ljuga för någon annan, säga saker som den andra personen gärna vill höra, och vips så får den personen jobbet eller partnern eller presenten eller vad det nu är.

Snälla människor vinner aldrig.

Din berättelse påminner om första gången någon ljög för mig. Tjej småvisar intresse i mig, jag visar intresse tillbaka genom att, bland annat, skriva brev. Någon vecka senare ringer tjejen mig och berättar att hon inte vill bli ihop med någon för hon gillar inte det här med "MIN pojkvän" och "MIN flickvän". Jaha, tänker Edward, jaja. Så får det vara.

Några veckor senare får jag reda på att hon är ihop med någon.

Kändes ju JÄTTEBRA.

Faktum är att det finns två saker du kan göra: antigen blir du kallhjärtad, börjar hata alla och därmed också börjar manipulera folk som de vore dumma får, eller så accepterar du att snälla människor alltid kommer sist.

Jag röstar på det senare, för jag vet att _jag_ har något som kallas för "samvete" som hindrar mig från att behandla andra människor som skit hur som helst.

(Jag hatar den tjejen fortfarande, och det har gått ungefär 10 år sedan händelsen).

För egen del så tror jag inte att särsklit många av oss aspies är särskilt attraktiva i kvinnors ögon. De flesta av oss aspies är ju män och de flesta av oss förmedlar ju inte de kvalitéer som gör kvinnor intresserade.

Själv har jag ställt in mig på att jag kommer att få leva mitt liv utan kärleksförhållande. Känner igen mig i Dux historia, även om jag inte har upplevt det precis så. Jag är 25 nu och har haft ett mycket kort förhållande i mitt liv. Blev (surprise! _OBS, ironi_) dumpad med något i stil med "jag är inte kär, känner inget, det är inte dig det är fel på det är mig"... ja, de där klyschorna ni vet. Det jag tror det handlade om var att jag inte uttryckte känslor så som det väntas av en man i dessa situationer.

Att jag sen inte fattar hur man flörtar eller visar intresse osv... gör sitt till.

Mitt bästa råd här är, försök ge fan i att hitta någon kärlek. Du kanske har tur, men jobba inte aktivt för kärlek. Enligt min erfarenhet blir man som aspie bara knäckt och olycklig då eftersom as just gör en handikappad i samspelet med andra. Kärleken är väl det ultimata samspelet människor emellan?

Hitta något annat som gör att du slipper känslan av kärlekssaknad.

Jag menar inte att vara hård eller trycka ner dig, men det här är hur jag finner det. Om det kan motbevisas är jag glad.

Jag håller inte riktigt med om att aspie killar är helt hopplösa på att charma tjejer, eller att det är omöjligt att tävla mot en kille som har porsche och är egenföretagare.
Faktum är att

a: vissa tjejer, men långt ifrån alla är väldigt materialistiska, och med en sådan tjej har du inte en chans mot en kille med porsche. Andra tjejer går mer efter insidan och vill ha en kille som är snäll, trevlig och som har liknande intressen och värderingar, som tjejen. En sådan tjej blir inte särskilt charmad av skryt, eller att du framhäver dig själv: hon vill att du visar henne intresse genom att ställa fårgor, och lyssna på henne (men att ha lite charm är givetvis inte fel).

b: Går man efter rätt "målgrupp" är det inte omöjligt att träffa tjejer även om man är aspig. En "socialt utvecklad" aspergare kan ofta använda sitt raka sätt, och sin allmänbildning till att charma framförallt lite äldre, eller mogna, jämngamla tjejer om de är av rätt sort (d.v.s. intelektuella, prestigelösa och med bra själförtroende). Däremot kan du skippa yngre, och/eller osäkra tjejer (åtminstone har jag själv aldrig haft någon framgång där).
-Är tjejen dessutom lite aspig i sin personlighet (hon behöver ju inte ha as för det) så är det sällan ett minus, varken för en själv, eller för henne.

-Antar att det är samma taktik, och målgrupp som funkar bäst för tjejer med as. också.

ps. en tjej som har sex dejter på gång samtidigt hade jag inte slösat min uppmärksamhet på. ds.

Vilka är tjejerna som manliga Aspergare blir intresserade av då? Är det NT-brudar är det nog bäddat för trubbel. Men om det är en Asperger tjej då? Hur tror ni hon känner inför er? Tror ni hon har det lättare i en relation än er själva? Näh, det är nog trubbel då med.

Själv har jag inga problem att kvinnor skulle vara ointresserade, däremot så utstrålar jag visst "kom inte här å tro att du är nått" som gör att många kvinnor blir osäkra (ser argare :x ut ju blygare jag blir). Å ta initiativ själv blir det ju inget av hur intresserad jag än är, så det måste till en kvinna som tar initiativet, men då får hon inte vara osäker på sig själv eller inte se det där "gå och dö!" som andra kvinnor gör. Alternativet är att det får ta sin tid att bygga upp relationen.

Nu var det ju sisådär 13 år sedan jag var singel, så jag har inte behövt "ragga" (försöka verka tillgänglig ) på en lång tid. Men visst har jag mött en del kvinnor som varit lite "Aspiga" (de har visat tecken på asperger, ad/hd, dyskalkylexi m.m). Faktum är att jag de senaste åren träffat Aspiga eller hyperaktiva kvinnor på alla kurser/praktikplatser jag varit på, och dessutom blivit nära vänner med dem! Men det brukar ta en tid att bryta isen och skulle förmodligen behövts ytterligare rätt lång tid om man velat bygga en intimare relation med någon av dem (hypotetiska frågor det här ).

P-E skrev:Vilka är tjejerna som manliga Aspergare blir intresserade av då? Är det NT-brudar är det nog bäddat för trubbel. Men om det är en Asperger tjej då? Hur tror ni hon känner inför er? Tror ni hon har det lättare i en relation än er själva? Näh, det är nog trubbel då med.

Jag tror inte det går att dra alla oss aspergermän över en kam och säga att vi gillar en speciell typ av tjejer, det är nog väldigt individuellt.
Själv brukar jag i varje fall gilla relativt jämnåriga tjejer med bra självförtroende, initiativförmåga, ödmjukhet, prestigelöshet, "rätt" värderingar och god allmänbildning.

Känner igen mig delvis i Dux resonemang om AS:s killars problem - att hitta kärlek.

Även om jag inte känner mig representativ för killar med AS. Jag har haft två seriösa samboförhållanden och x antal strul med kvinnor. Mycket beroende på att jag blivit tvingad att lära mig det sociala spelet. Även om jag fortfarande har bekymmer på att skilja på när en kvinna är intresserad av mig eller hur jag skall "öppna förhållandet".. Men har jag väl tagit mig över den barriären - så brukar det vara "grönt".

Håller oxå med att det finns kvinnor som är matrialiskta alternativt är "teasers" = bollar med x antal olika killar. Men sådana satsar jag inte på.

Många killar som har AS har ofta råkat ut för en typ av kvinnor. Sådana som är ute att utnyttja killen. Eftersom att vi ofta är snälla av naturen & faller, när någn kvinna gråter ut hos oss. Brukar ibland varna för sådana. För dom orsakar oftast mer problem än är en lösning. Presis som att söka en kvinna som har mer problem än en själv. Det är kombinationer som inte funkar i längden..

Min målgrupp är dom lite osynliga kvinnorna. Dom som är mest osynliga i ett tjejgän. Dom som ingen märker. Dom brukar uppskatta alla sorters av uppvaktningar. Som bonus brukar man slippa ytlighet & liknande.

Det finns faktikst kvinnor med AS-drag. I min bekantskapskrets finns det två i samma kompisgän, som väntar på utredning. Tror att det finns lika många kvinnor som män, som har AS. Men eftersom att betendet, inte är lika markerat som en kille, så är dom mycket osynliga. Kan ofta tas för "normala" ...

Uppskattar din ärlighet, Eddie. Gillar att läsa dina inlägg i övrigt.

Notera att jag avslutade med "fortsättning följer", därför att hittills har jag bara berättat fram till december förra året, och det här tog tvärslut bara för några dagar sen. Tänkte jag skulle fylla på berättelsen allteftersom jag orkar. Du kommer nog att skratta vidare åt mina patetiska försök att komma nära, och det gör ingenting, ibland kan jag skratta åt det själv. För mig är det terapi att skriva om det.

Det som är jobbigt är att det känns som att det här är så nära jag kommer et förhållande. Men jag kan inte acceptera att jag skulle vara berövad äkta kärlek för att jag är Aspie. Jag vägrar.

Dux skrev:Uppskattar din ärlighet, Eddie. Gillar att läsa dina inlägg i övrigt.

Notera att jag avslutade med "fortsättning följer", därför att hittills har jag bara berättat fram till december förra året, och det här tog tvärslut bara för några dagar sen. Tänkte jag skulle fylla på berättelsen allteftersom jag orkar. Du kommer nog att skratta vidare åt mina patetiska försök att komma nära, och det gör ingenting, ibland kan jag skratta åt det själv. För mig är det terapi att skriva om det.

Det som är jobbigt är att det känns som att det här är så nära jag kommer et förhållande. Men jag kan inte acceptera att jag skulle vara berövad äkta kärlek för att jag är Aspie. Jag vägrar.

Jag tror inte att du är berövad äkta kärlek, för att du är aspie, snarare att du raggar på fel tjejer. Låter som om hon på jobbet var en sån där supersnygg, extremt utåtriktad typ, med många bollar i luften. En sådan tjej går oftast efter rika, eller "häftiga" killar, har ofta flera på gång samtidigt och kan visa intresse utan att mena något med det. Bli mindre utseendefixerad, och försök med lite lugnare, mer mogna tjejer så går det nog bättre. Med att bli mindre utseendefixerad menar jag givetvis inte att du inte skall försöka visa intresse för tjejer som ser bra ut, bara att även "fula" tjejer kan ha kvaliteter som inte syns utanpå.

Sedan vet jag inte om det är särskilt bra att berätta om sina känslor, och sin asperger, utan att först ha haft en, eller flera träffar med tjejen och lärt känna henne bättre.

Tyvärr tror jag inte du har någon chans på den här tjejen på jobbet, men det kanske är lika bra, för sådana tjejer brukar bara såra sina pojkvänner, och sticka när det inte längre är kul. Fast om hon tycker om dig (som person alltså) och är trevlig så finns det ju ingen anledning till att inte kunna vara goda vänner (åtminstone på jobbet).

Så var var jag? Hennes blinddejt.. De närmsta dagarna så började jag känna mig mer och mer illa till mods. Varje gång Hon gick förbi utan att hälsa blev jag orolig för att hon kände sig obekväm med mina känslor, men när jag frågade Henne nekade hon alltid att det skulle vara så. Om det hade ett samband vet jag inte, men jag började sälja riktigt dåligt också, och kände pressen att prestera. Till slut blev det för mycket, och jag bröt vid flertalet tillfällen ihop i tårar vid min arbetsplats. Det kändes som att alla fördämningar hade brusit, så fort jag blottat mina känslor för Henne. Slutligen kunde jag inte gå till jobbet utan att få panikångest, och skaka som ett asplöv. Så jag gick hem en dag, innan jag ens hunnit börja jobba, och ringde psyket. Hade inte haft kontakt med dem på tre år, men nu klarade jag inte det här ensam längre.

Samma kväll letade jag fram Hennes telefonnummer i telefonkatalogen och ringde upp. Hon var glad att jag ringde, för hon hade varit orolig för mig när jag gick hem från jobbet. Vi pratades vid en halvtimme eller så, och sen fick jag hennes mobilnummer, om jag behövde prata, för hon skulle fira jul i fjällen med sin familj. Den följande veckan var jag i det närmsta ett vrak. Jag gick knappt utanför dörren, och på julafton, som jag firade hos min bror, gick jag hem efter bara två timmar. Jag tänkte på Henne så fort jag vaknade, och grät mig själv till sömns de flesta nätter. I mellandagarna ringde jag upp Henne igen, då jag visste att hon skulle vara hemma. Sa att jag saknat henne, och att jag inte velat störa henne i julfirandet.

De följande dagarna pratades vi vid mycket. Eller, det var mest jag som pratade, och hon som lyssnade. Jag sa till henne att om det inte kunde bli något mellan oss, så ville jag åtminstone vara hennes vän. Vi pratade om att träffas någon gång, för en fika eller nått, och hon tyckte det var en bra idé. Nästa gång jag pratade med henne så hade hon pratat med sin mamma, som är psykolog, och hon hade sagt att hon tyckte det var en dålig idé att träffas, och att Hon skulle undvika att kramas med mig också. Då blev jag förbannad, för hon känner inte mig, och hade ingen rätt att generalisera om mig för att jag har AS. Jag lyckades dock få Henne att gå med på att träffas ändå, som kompisar, någon gång.

Så kom nyårsafton, och jag ringde upp Henne för att höra hur hon skulle fira nyår. Hon skulle vara hemma hos en kompis inne i stan, och tyckte jag kunde komma ner till stan vid tolvslaget. Hon visste inte om hon kunde bjuda hem mig till sin kompis, sa hon. Sen berättade hon att det hade börjat gå rykten om oss på jobbet, om att hon fått mig att tro at det skulle kunna bli något, och sen skrattat mig rakt i ansiktet när jag berättat om mina känslor. Hade mina aningar om vem det var som hade spridit det ryktet. Jag sa att jag var ledsen att det blivit så här, och att det aldrig varit min mening. Hon sa att det var lugnt, och att hon var van vid att det gick rykten om henne. På kvällen gjorde jag ett försök att ta mig ner till stan, men jag kände mig obekväm varje gång jag stötte på en ny grupp glada, nyårsfirande människor, och när väl smällandet började så mådde jag bara dåligt av allt ljud och begav mig hemåt. Jag hatade mig själv för att jag var en sån loser.

Dagen efter ringde jag upp Henne, fast besluten om att lämna allt de negativa bakom mig, och inte älta mina känslor för Henne. Vi pratades vid i en tio minuter, och sen sa jag hejdå, nöjd att vi haft ett normalt samtal utan en massa problem. Så jag tog mod till mig på kvällen, och skickade ett SMS, där jag hörde mig för när hon var intresserad av att träffas för en fika. Inget svar på hela kvällen. Jag sov dåligt, orolig för att jag gjort något fel, och att hon var arg på mig. Visste att hon skulle till jobbet kl 9, men när klockan slog fanns fortfarande inget svar i min mobil. Jag orkade inte sitta och oroa mig så jag gick ner till gymmet och tränade, för att skingra tankarna. Då Hennes lunch var över hade jag fortfarande inte fått något svar, och jag skickade ett":-(", för jag visste inte vad jag skulle skriva utan att det blev fel. Så, strax innan tre på eftermiddagen, så fick jag ett meddelande som löd "Vill inte va taskig men ja vet inte om jag känner för de..."

Forts. följer

ford skrev:Tyvärr tror jag inte du har någon chans på den här tjejen på jobbet, men det kanske är lika bra, för sådana tjejer brukar bara såra sina pojkvänner, och sticka när det inte längre är kul. Fast om hon tycker om dig (som person alltså) och är trevlig så finns det ju ingen anledning till att inte kunna vara goda vänner (åtminstone på jobbet).

Hon är precis sån, och jag blev varnad, som jag kommer att berätta om när jag fortsätter min berättelse nästa gång, men kärlek gör en blind tyvärr. Även om jag vet att det är helt kört nu, så är det fortfarande en del av mig om aldrig kommer att glömma henne. Jag hatar henne inte, som Eddie pratade om, men jag är väldigt besviken på henne. Jag försökte förklara för henne gång på gång hur jag fungerar, men hon verkade inte ta till sig ett ord av det, för scenariot upprepades gång på gång, och jag blev bara mer och mer deprimerad och osäker.

Och ja, jag har lärt mig läxan och kommer inte att berätta för mycket nästa gång. Är övertygad om att det var en starkt bidragande orsak till att hon inte vågade låta mig komma nära. Hon var rädd för att hon skulle behöva "ta hand om mig". Sen så gjorde jag mycket fel också, men jag har alltid erkänt mina misstag.

Dux skrev: Jag hatar henne inte, som Eddie pratade om, men jag är väldigt besviken på henne. Jag försökte förklara för henne gång på gång hur jag fungerar, men hon verkade inte ta till sig ett ord av det, för scenariot upprepades gång på gång, och jag blev bara mer och mer deprimerad och osäker.

Och ja, jag har lärt mig läxan och kommer inte att berätta för mycket nästa gång. Är övertygad om att det var en starkt bidragande orsak till att hon inte vågade låta mig komma nära. Hon var rädd för att hon skulle behöva "ta hand om mig". Sen så gjorde jag mycket fel också, men jag har alltid erkänt mina misstag.

Det är bra att du inte hatar henne, för hon verkar trots allt vara en ganska schysst tjej, om hon har lyssnat så mycket på dig, men kanske ändå inte mycket att ha som flickvän, om du förstår vad jag menar. Den här sortens tjejer är ofta betydligt schysstare mot sina killkompisar, än vad de är mot sina pojkvänner, av någon anledning.

Tror skälet till att hon bara ville träffa dig ute, vid tolvslaget och att hon inte kände för att fika med dig var att det blev för jobbigt för henne med alla dina problem. Hade du intresserat dig mer för att lyssna på henne, samt att umgås socialt, istället för att bara prata känslor tror jag att det hade funnits goda chanser att ni skulle ha blivit bra polare. Men nu är nog även det kört, fast jag tror trots det att hon tycker om dig (som människa alltså), ifall det är någon tröst.

Men som sagt: tänk på en annan sak också; nämligen att man inte berättar hur djupt förälskad man är i någon förrän man haft åtminstone en träff (eller gärna flera) med personen ifråga, och gärna hånglat eller kelat lite också (i nyktert tilstånd, utanför jobbet).

Eddie

Du kan inte hata en tjej bara för att hon skaffat sig en annan kille, ifall ni inte varit ihop. Sånt händer oss alla, inte bara dig, och man måste faktiskt få visa intresse utan att det innebär någon förpliktelse att inleda ett förhållande med personen ifråga.

ford skrev:Du kan inte hata en tjej bara för att hon skaffat sig en annan kille, ifall ni inte varit ihop.

Jag hatar henne för att hon ljög för mig.

Käre Eddie

Du har råkat ut för en s.k. vit lögn; hon sade att hon inte ville bli ihop med någon, därför att hon inte ville såra dig. Därefter kan du väl inte kräva av henne att hon skall leva i celibat, för din skull, tycker din kvinnosyn är lika högervriden som det mesta annat hos dig.

ford skrev:Du har råkat ut för en s.k. vit lögn; hon sade att hon inte ville bli ihop med någon, därför att hon inte ville såra dig. Därefter kan du väl inte kräva av henne att hon skall leva i celibat, för din skull, tycker din kvinnosyn är lika högervriden som det mesta annat hos dig.

Du vet, Chevrolet, du kanske borde hålla tyst om min jävla kvinnosyn någon gång. Vad fan vet du om den? Hur i helvete vet du att det var en "vit" lögn?

Jag ser att hon sa x och sedan gjorde y. Alltså ljög hon. Hur VET du att det var för att hon ville skydda mig från den ack så hemska sanningen? Du VET inte det, så håll käften om hennes jävla beteende. Sluta hitta på saker och sedan tro att de är sanna. Jag har inte skrivit något om någon jävla vit lögn. Jag har sagt att hon ljög för mig. End of story. Det finns ingenting att diskutera. En "vit" lögn är inte mindre lögn bara för att man kallar den för "vit" istället för svart eller orange.

Lögn har bara en motsats och inga mellanting. Motsatsen är sanning, och det var inte sanning jag fick höra av hon den kvällen.


Och en sak till: vad i helvete ska du blanda in jävla politik i det hela för? Kan man inte få ha en jävla åsikt om något utan att det måste vinklas politiskt? Du vet att många, många människor klarar av att ha känslor och åsikter som hör och häpna inte har ett smack med politik att göra.

Jag delar inte upp mina partners i politiska fack (som du verkar göra) så jag skulle uppskatta om du för en gångs skull kunde hålla dina hjärntvättade åsikter om politik utanför mitt jävla känsloliv. Kan du göra det någon gång? Kan du låta bli att säga "Edward, du tycker så för att du är nazist" och "Edward du tycker så för att du inte är vänsterextremist"?

Goddamn it... Du viftar bort 10 års känslor med ett snabbt "det var inte så farligt" och "du är fan nazist, din jävla jude-, neger- OCH kvinnohatare" uttalande och då förväntar du dig att få ha rätt.

Här ger jag inte dig rätt. Det här är inte ett jävla partimöte där alla slickar varandas rövhål och klappar varandra på ryggen. Här i verkligheten kan man ha rätt och man kan ha fel. Vad du har i den här frågan, är fel.

Det är INTE fel att hata en person pga en enorm lögn som har påverkat en negativt i ungefär så lång tid som jag öht brytt mig om att ha känslor. Hon ljög för mig och det hjälpte till att göra mig till det rövhålet jag är idag. Men visst, sitt där och ursäkta hennes beteende. Hon gjorde säkert rätt sak genom att ljuga för mig. Jävla kommunist.

Du röjer säkert med dina polare i Djurens Befrielse Front, för du har en vänstervriden syn på allting...

Så jag ska försöka snabbspola lite emellanåt nu, för det är mycket upprepningar av samma sak hela tiden. Först ska jag emellertid berätta färdigt om den 2 januari.

Så jag var, förståeligt nog, nere hela dagen. gick hem och grät en skvätt, och sen ner tll gymmet igen, för att jag ville vara bland folk, så jag inte skulle hitta på något dumt. Efter gymmet så var jag påväg hemåt, när jag sprang in i en arbetskamrat. Han visste sen tidigare om mina känslor för henne, och nu berättade jag för honom om det som hänt sen sist vi pratade fram till det där messet.

Han sa rakt ut till mig att jag var dum som spang efter Henne, för Hon var bara ute efter uppmärksamhet, och springer sen ifrån allt ansvar så fort hon får chansen. Och så började han berätta för mig om Hennes bakgrund med killar, som han kände väl till, eftersom han umgåtts rätt flitigt med Henne för två år sedan. Har förresten glömt berätta att hon har ett barn också. Killen som är far till barnet träffade Hon när Hon var 14 och han 21. Hon var, enligt min arbetskamrat, konstant otrogen mot honom. När hon sen lämnade honom och hittade en ny pojkvän, så var hon i sin tur otrogen med sin förra pojkvän. På det företaget vi båda jobbade hade hon haft förhållande med två chefer. Antingen så behandlar hennes pojkvänner henne som skit, sa han, eller så behandlar Hon dem som skit.

Medans jag står där och lyssnar, så ringer hon på min mobil. Hon har sett mig på stan, säger Hon. Har passerat i en bil. "vem står du och pratar med?" frågar hon. Pratar lite smått ett tag, och min arbetskamrat tecknar hela tiden att jag ska säga att jag inte har tid med henne. Jag är inte bra på att vara så direkt, men till slut så konfronterar jag henne angående messet hon skickat tidigare på dagen.
"Varför ringer du mig?" frågar jag irriterat. "När du först låter som att du inte vill ha med mig att göra? Var det inte så du menade?"
"Jo. De var lite så." erkände hon."
"Men du får som du vill," sa jag, "och om du vill prata, så får du ringa, fr jag tänker inte göra det mer."
"Ok." säger hon, och sen pratar vi inte med varandra på två veckor.

Som ni säkert förstår vid det här laget, så tar det inte slut där. Vi hinner bli vänner och ovänner ett par gånger till innan slutfasen inleds för två veckor sen. Och det ska jag berätta om senare ikväll. Nu har jag ont i nacken

Eddie

Att jag kallade din kvinnosyn högervriden har ingenting med politik att göra. Att vara högervriden, eller vänstervriden innebär att ha en viss typ av värderingar.

Och det hon sade var faktiskt en vit lögn, det kan jag säga dig med 100% säkerhet. De flesta NT:s tycker nämligen att det är mycket mer sårande att säga till någon att "jag vill inte ha dig" än "just nu vill jag inte bli ihop med någon". OM du tycker att det är hennes förpliktelse att bli ihop med dig bara för att hon visat dig lite intresse tyder det på en mycket taskig kvinnosyn.

För att förklara orden höger- och vänster en gång för alla

Vänster:
ser jämlikhet som viktigt
tolerans mot minoriteter
röstar åt vänster (t.ex. sossarna, vänstern eller för all del något kommunistparti, på yttersta vänsterkanten)
miljömedveten
solidarisk med svaga grupper
står på fackets/arbetarnas/konsumentens sida mot företag/arbetsgivare
vill ge alla människor en andra, tredje, och kanske t.o.m. fjärde chans att bättra sig

höger
traditionell syn på kärnfamiljen, med mannen som överhuvud
intolerant mot minoriteter
röstar åt höger (t.ex. moderaterna eller kd, för att nämna de rumsrena elementen, eller för att nämna de icke rumsrena: sverigedemokraterna, nationaldemokraterna eller i värsta fall nsf, sedan finns det högerpartier som ligger i gråzonen för att ev. kallas rumsrena, såsom ny demokrati t.ex.)
vill att marknaden skall ha fritt spelrum
vill införa hårdare straff
kan vara rasist (men det är inget nödvändigt kriterium för att kallas höger)
står på företagarnas/arbetsgivarnas sida i tvister
tycker inte att det finns någon skyldighet att hjälpa svaga individer
förlåter aldrig en oförätt

OBS att man inte behöver vara enbart höger, eller enbart vänster. Man kan mycket väl ha vissa värderingar som står till höger, och andra som står till vänster.

Eftersom det inte går att ha en normal diskussion emd dig utan att du blandar i politik i allting (inkl mitt känsloliv) ser jag ingen vidare anledning att öht prata med dig.

Och sen säger vi också så att om jag såg några blattar råna dig ute på stan, hade jag utan något dåligt samvete alls bara gått förbi och låtsats om ingenting. Du förtjänar inte någon form av uppmärksamhet alls din ljugande, rövslickande "människa" som gärna ursäktar folk när de medvetet sårar andra.

Suck. Den här tråden har spårat ur. Av erfarenhet vet jag att inte blanda in politik där den inte hör hemma. Jag är själv helt emot partipolitiska inriktningar, för att jag anser att det skapar onödiga motsättningar.

I vilket fall, så börjar jag närma mig slutet nu, och istället för att skriva om allting så ska jag publicera ett mejl jag skickade till min terapeut för två veckor sen. Jag hade blivit hembjuden till Henne, för att hon skulle hjälp mig med en grej, och sen hände det lite som är avgörande för fortsättningen. För att ni ska förstå den frustration som byggdes upp. Har ansträngt mig för att plocka bort alla avslöjande namn

Del 4

Åkte hem till henne i Kallinge, efter att hon slutat jobbet, och hon bjöd på middag. Hon hade sin son hemma, och han är verkligen supergullig. Hjälpte honom städa upp efter sig för det var ju för jobbigt att göra själv. ***** stod och pratade i telefon med sin pappa medan hon lagade mat, och så säger hon: "Vänta, jag ska fråga min kompis *****. *****, tycker du att jag passar bättre med eller utan mascara?", ***** jag tänker efter, och svarar: "Du är lika söt vilket som."
"Ja, jag visste ju att du skulle svara så." säger hon och himlar med ögonen och ler. Hon pratar lite till, lägger på luren, och så säger hon: "Jag skulle hälsa från pappa att du var en trevlig ung man." Så lagar hon vidare med maten,och frågar sen:
"*****. Varför har du inte hört av dig tidigare i veckan?"
Jag blir lite paff, och säger: "Vadå, det var väl bara två dagar eller nått...... har du saknat mig?"
Jag ler stort mot henne, lite illmarigt.
"Jaa.. blir lite orolig att du är sur för att jag inte hört av mig."
Hon kommer mot mig, och ger mig en stor kram.
"Var inte orolig för det. Jag är nog bara lite försiktig... vill inte verka för efterhängsen."
"Okej. De e väl ingen fara."
När jag står där med ***** i min famn, så märker jag, medan värmen sprider sig i kroppen, att jag börjar andas tyngre, och hjärtar bankar hårt i mitt bröst.
"Det här är farligt." varnar jag henne.
"Mm.. ***** är här." säger hon och släpper taget.
Vad hade kunnat hända om han inte varit här? tänker jag för mig själv, och går in i vardagsrummet.
Maten blir färdig, kyckling med ris. ***** är orolig för att hon saltat för mycket, hon vet ju att jag är så hård med maten annars.
"Ingen fara," lugnar jag henne, "får väl ha grisdag idag. Smakar skitgott."

Så sitter vi och kollar på tecknad film ett tag, "Ice age" är lille *****s favoritfilm. Efter en stund lämnar vi honom ifred och smiter in i *****s sovrum för att fixa vad vi kom dit för. När vi gjort det, så lägger jag mig med mitt huvud på *****s mage, och trivs som en kung. "Vad skönt att vi inte bråkar längre," säger jag. "Jaa", svarar hon. Jag erbjuder henne att vi ska gå och handla kläder, och hon ska få klä upp mig precis som hon vill, när jag får lite pengar över nästa gång. Det tycker hon låter skitkul. Vi ligger och pratar om olika saker, och undan för undan så kryper jag uppåt och lägger mitt huvud på henne bröst. Där ligger jag kvar och gosar tills det är dags för ***** att natta *****.
"Vet du när nästa buss går, *****?" frågar jag, för att åtminstone ge sken av att jag funderar på att åka hem
"Nej, faktiskt inte." Hon går in med ***** på hans rum och försöker få honom att sova. Hon kallar snart in mig för att visa en lek de brukar göra vid sängdags, och ***** skrattar så han nästan får ont i magen. ***** känns verkligen som en bra mamma.

Jag går in i vardagsrummet igen, och ser att det ligger en busstidtabell på bordet. Slår upp buss *** och ser att den går om 6 minuter. Tänker att den hade jag lätt hunnit med, men jag lägger ner den och hoppas att ***** dröjer en stund till. Hon kommer in, 5 minuter senare, och då sitter jag där med tabellen, som om jag precis plockat upp den och säger:
"Nästa buss går.. nu. Får vänta en timme till"
Så vi sitter och kollar lite TV, inget särskilt intressant att rapportera på den fronten. ***** vill kolla Top model klockan 9, vilket betyder att hon tänker vara vaken till minst 10 iallafall. Jag känner mig lite järv och plockar upp tidtabellen igen.
"Kommer du inte ihåg tiden?"
"Joo.. bara funderade. Om du ändå ska se på Top Model till kl 10, så skulle jag kanske kunna ta den senare bussen vid halv elva istället, så kan vi se det tillsammans. Om du vill att jag ska stanna?"
"Jaa.. det går väl bra."
Så sitter vi där och kommenterar modellernas utseende, och pratar skönhetsideal. Efter ungefär en kvart tappar jag intresset för Tv:n och lägger mig med mitt huvud på *****s lår. Inte helt problemfritt att komma i rätt position i en hörnsoffa, noterar jag.
"Vill du inte ha en kudde?"
"Vill ha dig som kudde ju," säger jag. ***** fnittrar lite.
Beslutar mig för att hennes lår är lite hårda och använder det som ursäkt för att krypa upp mot hennes mage, och längre uppåt tills jag ligger på hennes bröst igen. Känns så skönt att känna hennes mjuka hud mot min kind. Jag frågar henne, angående att jag vill bjuda henne på middag, vad hon vill äta för nått.
"Har faktiskt varit duktig och hållt i pengarna den här månaden, så vad bättre än att slösa dem på *****," säger jag. ***** ler.
Vi pratar om olika saker, om att hon måste tänka på sig själv ibland och sånt där. ***** skrattar ibland, och kommenterar att jag säger så konstiga saker ibland.
Frestelsen blir stor när jag ligger så lägligt, och jag börjar försiktig kyssa ***** runt nacken och på bröstet. Hon säger ingenting, blicken vänd mot TV:n. Undrar om hon verkligen kan koncentrera sig på den. Emellanåt så lägger jag kinden emot igen, och bara lyssnar på hennes hjärta slå, som för att få någon indikation på hur hon känner.
"Är jag jobbig?" frågar jag för säkerhets skull. Vet att hon vanligtvis inte tycker om den frågan, men i det här fallet tyckte jag den var berättigad. "Jobbig? Nädå, fast jag blir så varm." säger hon och pustar. Hon frös tidigare och hade först bäddat ner sig under ett täcke, som jag så småningom hade avlägsnat. Hon justerar sin ställning en aning så att vi ligger mer mot varandra, och så lägger jag mig mot henne igen. Börjar kyssa hennes nakna hud igen, och söker mig nu försiktigt neråt. ***** fnittrar till.
"Är jag stygg? Du fnittrar."
"Ja, för du vill pussa min tutte."
"Jaa.. " jag ler illmarigt mot henne. "Går jag för långt?"
"Mm.."
Jag retirerar en aning, men håller mig precis på gränsen, innan jag gör ett djärvt försök till.
"*****.."
"Är jag stygg igen?"
"Mm.."
Jag lägger mig still på hennes bröst igen, sen reser jag upp överkroppen, och söker *****s blick. Ser lite eftertänksam ut.
"Är det dags för allvar nu?", säger hon.
"Ja.. jag tror det."
"Ok."
"*****.. finns det nån chans?"
Hon tittar åt sidan, och tänker efter vad hon ska säga. kan redan se att hon inte känner sig mogen för en sån fråga än.
"Vad tänker du?" frågar jag-
"Jag vet inte vad jag ska säga."
"Ok. jag tänker inte pressa dig. Det viktigaste för mig är vår vänskap. Det vet du.. men har du någonsin funderat på det?"
"I början så tänkte jag faktiskt att aldrig i livet, men nu vet jag inte."
"Men du måste förstå att jag vill veta. jag menar vilken tjej skulle låta en kille göra så här om hon inte kände något. Jag för mina händer över hennes mage, och smeker uppåt, för att helt blottställa hennes mage och sluta precis under bh:n.
"Men så här långt hade aldrig ***** eller ***** kommit," säger hon. jag funderar på betydelsen av vad hon precis sa. ***** och ***** är *****s bästa kompisar, och de har umgåtts bra mycket mer än vad jag och ***** har gjort. Tanken på att jag skulle ha kommit längre än dem gör mig ärligt talat förvirrad. Speciell ***** och hon har varit väldigt nära.
"Vad menar du?"
"Ja. När ***** är här så gör vi inget mer än håller handen som högst. Och ***** är kan vara riktigt klängig ibland, men han får inte heller."
"Men varför jag?"
"Jag vet inte... det är mysigt... och du är speciell."
"Speciell?" säger jag och kan inte låta bli att ge ett snett leende.
"Ja. Du är inte som andra. Du säger alltid så annorlunda saker. Man vet aldrig vad som kommer ur din mun."
"Ja.. jag har börjat tycka om det själv," säger jag och ler.
***** fnittrar.
"*****.. du vet skillnaden mellan att vara förälskad och att vara kär?"
"Ja."
"Det som var tidigare, det var förälskelse. Det är då man gör och säger dumma saker, och beter sig som en knäppgök." Hon skrattar åt mig.
"Den senaste tiden har det kännts som att jag verkligen är kär i dig. Jag skulle göra vad som helst för dig, *****. Och jag vet att jag varit jobbig tidigare, men du vet ju att jag har jobbat på det där."
"Jaa.."
"Du ger mig självförtroende, *****."
"Vad lustigt."
"Tycker du? *****, Du är anledningen till att jag vill förändra mig själv, och göra något av mitt liv." Hon tittar mig i ögonen, och ser ställd ut.
"Nä. Du skulle ju röka."
"Jaa.."
Jag gräver in mina armar under henne, och lyfter upp henne i min famn."
"Då går vi."
***** skrattar, medans jag bökar mig fram mot balkongen."
"Du kommer få träningsvärk imorrn," fnissar hon.
"Släpp armarna," säger jag och så lyfter jag upp henne mot huvudet och pussar hennes mage. Sen sätter jag ner henne, helt slut som jag är, och flåsar lite lätt.
"Hämta jackan om du ska med," säger hon.
Jag hämtar den, och så går vi ut på balkongen och sätter oss. Kylan känns befriande, med allt gosande tidigare så kändes kroppen som en överhettad braskamin.
Vi fortsätter vårt samtal.
"Jag vet inte vad jag vill," säger *****. "Jag vill ju ha familj och så, och skaffa mer barn."
"Du kommer ihåg den där drömmen jag berättade om för dig? När vi satt i en park och hade piknick, och vi hade ett barn som sprang runt i gräset?"
"Aaa.."
"Det kändes så rätt, på ett sätt jag aldrig känt tidigare. Och för första gången i mitt liv har jag faktiskt funderar på att skaffa familj, bil, hus och allt det där. Ett rött staket, och en hund som springer runt i trädgården." ***** fnissar åt tanken. " Jag känner mig redo för det, och jag är beredd att satsa allt på dig."
"Jag känner mig så kluven." säger *****."
"Hurdå?"
"Ja, du vet *****?" Att höra det namnet gjorde mig inte glad direkt. Det var en gammal pojkvän.
"Det kändes ju jättebra med honom, men sen så skulle han ju plugga i Lund i 5 år, och det förstörde ju allt. Och jag behövde typ bara ringa honom, så kom han direkt."
Jag tittar på klockan. 10 minuter tills bussen går.
"Jag blir ju inte direkt glad av att höra det här precis innan jag ska gå."
"Inte?"
"Jag menar, jag respekterar det, det är lugnt, men.. det känns som att ridån bara gick ner just nu."
"Ok. Men jag har inte träffat honom sen oktober nu."
"Varför slutade ni träffas, då?"
"För att jag insåg att det inte skulle funka."
"Vad är det som är så svårt då?"
Det är dags för bussen och jag går ut i hallen och klär på mig. Ger ***** en sista kram, och hon trycker om mig hårt. Jag ger henne två kyssar på kinden."
"Nä," säger jag och släpper taget,"hinner snart inte med bussen. Går ut genom dörren, ned för trappan och mot busshållsplatsen. Tittar på klockan, några minuter kvar, och förbereder mig för att lägga en förbannelse på alla busschaufförer om den här har kört förbi för tidigt. En och en halv timme till nästa buss, och en halvmil in till stan. Till slut dyker bussen upp, chauffören ser närmast chockad ut att det är någon som ska åka med. Skickar ett mess till *****:
"Hann precis med bussen. Sov gott nu, gumman, så hörs vi."
Lutar mig tillbaka i bussätet och väntar. Det plingar snart till i telefonen.
"De var ju bra. Tack för trevligt sällskap:-) Natti natti."
Ler trots allt för mig själv hela vägen hem.

Dux skrev:"Jag vet inte... det är mysigt... och du är speciell."

"Du är ett jävla sär. Sicket jävla rövhål som frågar en massa skit hela tiden. Goddamn, när ska du börja örfila mig och säga att jag är värdelös, som jag brukar höra av killar? Stick innan jag blir arg."

Resten av inlägget skummades förbi. Jag är expert på att bli kallad "konstig" och "speciell" (och det gör lika ont varenda jävla gång) så jag vet vad hon ville säga men inte vågade.

Faktum är att herren är fucked beyond repair. Har du tur blir du bättre efter ett 10-tal år. Själv har jag bara 5 år kvar innan planeringen säger att jag kommer bli bättre.

Men håll ut, 10 år är ingenting. Iaf inte de gångerna man INTE tänker på att placera sig framför lastbilar och tåg.


Oj, förlåt. Visste inte att jag skulle ljuga för dig i ett pinsamt försök att trösta dig och fylla ditt huvud med lögner. Jag gjorde som dumma Edward brukar göra och berättade sanningen.

Jag bara måste lägga mig i nu:

Dux:
Jag väntar med kommentarer till jag hört slutet på berättelsen. Men jag vill påpeka att det finns andra uppfattningar än Eddies och att alla AS-presoner inte lever som han, har dom värderingarna och erfarenheterna heller.
Vill bara du ska komma ihåg det.

Ser med spänning fram emot slutet

/Kaks

*Split*

Moderatorn tyckte ni bråkade för mycket tillslut. Bråket finns i övrigt-avdelningen. fortsätt bråka där. I denna försöker vi efter bästa förmåga hålla oss till ämnet.

Ser med spänning fram emot ditt nästa inlägg Dux!

Jag har aldrig riktigt haft det jobbigt med det kvinnliga könet. När jag är på fester eller sådana sociala arrangemang så tror många att jag stöter på alla tjejer som jag pratar med. I själva verket så är jag bara väldigt trevlig som person. Detta har skapat en hel del konstiga missförstånd minst sagt Men som tur är har jag hittat mig en trevlig NT flicka som jag tycker om och som tur är tycker om mig också.

Några sista ord till dig Dux (som du säkert redan känner till): Det sociala samspelet mellan de olika könen är inte alltid problemfri.