Hej igen. Hade en fråga angående sport.
26 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
av Lilla Gumman » 2009-07-11 18:02:05
Hej!
Jag utövar sport hellre än jag ser sport på TV, även om jag kan slötitta på en eller annan landslagskamp i hockey eller fotboll. Jag rider och tränar fotboll. Förut, när jag var yngre, kunde jag se på fotboll och önska att jag själv hade möjlighet att spela. Samma med ridning. Så även om jag inte har varit så värst sportintresserad och inte tyckt om gympan i skolan, så har jag ändå på något sätt gillat sport.
Har tävlat i boccia och handikappcurling, om nu det kan räknas som sporter bland oss aspergare.
Hälsningar
Lilla Gumman
Jag utövar sport hellre än jag ser sport på TV, även om jag kan slötitta på en eller annan landslagskamp i hockey eller fotboll. Jag rider och tränar fotboll. Förut, när jag var yngre, kunde jag se på fotboll och önska att jag själv hade möjlighet att spela. Samma med ridning. Så även om jag inte har varit så värst sportintresserad och inte tyckt om gympan i skolan, så har jag ändå på något sätt gillat sport.
Har tävlat i boccia och handikappcurling, om nu det kan räknas som sporter bland oss aspergare.
Hälsningar
Lilla Gumman
Senast redigerad av Lilla Gumman 2011-05-04 20:26:22, redigerad totalt 1 gång.
- Lilla Gumman
- Inlägg: 5451
- Anslöt: 2007-08-01
- Ort: Ludvika
av Micke » 2009-07-11 18:50:42
Duras skrev:Jag gillat två sorters sport:
1) Att titta på när någon enskild eller ett lag presterar nåt utöver det vanliga på mycket hög nivå. Alltså extrema sportsliga prestationer och gärna i samband med nåt spänningsmoment typ VM-final el.dyl. Kan bli oerhört impad och nästan gråtfärdig av lycka vid dessa sällsynta tillfällen. Det blir som vacker konst.
2) När jag själv "sportar" på ett sätt så att jag blir helt slut. Alltså långt bortom vanlig motion. Att bara fortsätta trots att jag redan är helt slut. När jag känner att jag verkligen gjort av med ALL tilllgänglig energi. DET är en skön känsla som faktiskt skapar ny energi.
Gillar dessutom skidskytte pga det ständiga späningsmomentet. Men att gå på ex.vis det lokala fotbollslagets vanliga seriematcher intresserar mig inte alls. Förstår att det finns en sammanhållning inom laget och bland fansen men förstår inte känslan.
Detta stämmer på mig med, utom punkt 2 då jag av hälsoskäl inte kan anstränga mig för mycket utan att bli sjuk.
Annars var jag totalt ointresserad av att se på sport som ung tills jag vid övre tonåren fick det som specialintresse och därefter slukade allt.
Numera är jag betydligt mer kräsen.
Det är väl tveksamt om dart räknas som en idrott, men det höll jag iaf på med under några år. Tävlade en del och så.
Återgå till Att leva som Aspergare