Hej! Jag misstänker att det är något fel med mig. Jag är extremt känslig för folks reaktioner och säger oftast "ja" eller "så tycker jag också" fastän det kanske inte är så. Jag låter också bli att säga vissa saker för att jag inte vill att folk skall reagera. Detta är inte någon liten grej, precis.

Det som kommer nu kanske är mycket mer aspigt; jag kan inte göra något självständigt. Jag kan nästan inte tycka något själv, om någon frågar "vad vill du" så säger jag oftast "jag vet inte". Jag tror det är för att jag inte vill stöta mig med folk, och så är det liksom så att det jag tycker gömmer sig inne i hjärnan när jag får frågan. Jag gör som andra gör, vågar inte sticka ut. Jo, med maten (vegetarisk och fisk), kläderna (täckande) och tron (noachidismen och judendomen). Men tron vågar jag inte prata om eller argumentera för, jag vill inte få reaktioner. Jag vågar vara den jag är, jag är annorlunda, men jag vågar inte säga något, för då kan folk reagera. Jag skriver en bok, men den skäms jag för att prata om, jag vill inte få följdfrågor.

Jag har också börjat bli extremt tankspridd, och så har jag troligen tvångssyndrom(svåra tvång, men inte just för tillfället, nu är de nästan borta). När jag skall träffa min pojkvän blir jag så rädd för att må illa att jag gör det, jag har spytt av det två gånger, sammanlagt fyra gånger när jag varit med honom, och varit nära två gånger. Jag börjar bli rädd för att må illa när jag äter borta också.

Hela mitt liv har jag gillat att läsa och hitta på berättelser om folk det går illa för, folk som blir sjuka eller olyckliga. Det har dock börjat ljusna lite nu, min sadism har börjat lägga sig. Till den hörde/hör också att en bit av mig önskade/önskar att det värsta alltid skulle hända, t.ex. att någon skulle dö så att det blev lite "action" eller att jag skulle sörja så att jag var speciell. Jag har även velat bli sjuk och inlagd på sjukhus för att bli speciell. Över huvud taget har jag drömt oerhört mycket om att bli "speciell", någon som på något vis skiljer sig från andra och får beundran eller som folk tycker synd om. Det är inte så mycket så just nu.

Vad tror ni, har jag bara Asperger?

Du låter precis som min IRL-vän. Tyvärr har hon ingen diagnos så jag kan inte ge ledtrådar.

Att inte våga säga vad man tycker för att man är rädd för reaktionerna låter lite som mig. Det kan bero på att jag varit mobbad i det ni kallar mellanstadiet. I högstadiet sa jag nästan inget annat än "jo", "okej", "vet inte" och "ingen skillnad".

Jag är odiagnostiserad och väntar på utredning. Var på en undersökning till skolpsykologen för att få veta vad mina starkaste sidor är, och hon började misstänka AS.

För att få veta måste du utredas. Jag ska inte försöka förklara vart du ska vända dig eftersom jag bor i Finland.

Jag är diagnosticerad Asperger redan. Måste jag verkligen utreda mina andra problem?

Hej saltgurkan.

När jag läste ditt inlägg, så skulle man kunna tro att det var min bäste och nästan enda vän som skrev. Hon är diagnostiserad borderline, eftersom du frågar så förmodar jag att du söker ett svar. Vet ej om det kan vara så, men nu fick du min uppfattning.

hälsningar från en som troligtvis har halva alfabetet, och lite till.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fobisk_per ... C3%B6rning ??????????????????????????????????????

Känner igen mig själv i en hel del av det du skriver, särskilt från när jag var lite yngre (så jag förstår verkligen att du har det väldigt jobbigt) men känns kanske lite för personligt att diskutera i vad och hur här på forumet, iaf som jag känner just nu. Kanske via pm i så fall?

Får överhuvudtaget en hel del tankar om det du skriver även om jag som sagt kanske inte ska ta det nu och här (är också rätt slut i hjärnan just nu pga feber), känns också lite kul att känna igen sig särskilt i sånt som jag sällan hört någon annan prata om.

Själv har jag väl "bara" Aspergerdiagnos nu. Har tidigare haft alla möjliga diagnoser, vissa som senare visade sig vara fel och andra som jag lyckligtvis blivit av med. Men Asperger som diagnos är väl ändå speciellt om något?

gjorde ett test... det var på engelska, så det blev inte helt rättvist. Vissa saker svarade jag ja på trots att jag inte visar dem för omvärlden, jag kanske ränker på ett sätt som brukar leda till vissa beteenden, som jag inte vågar ha.

Disorder | Rating
Paranoid: Low
Schizoid: Low
Schizotypal: Moderate
Antisocial: Low
Borderline: Low
Histrionic: High
Narcissistic: Moderate
Avoidant: Moderate
Dependent: Low
Obsessive-Compulsive: Moderate

gjorde ett till personlighetsstörningstest, troligen mer rättvisande
Paranoid26%
Schizoid78%
Schizotypal46%
Antisocial46%
Borderline42%
Histrionic54%
Narcissistic46%
Avoidant38%
Dependent70%
Obsessive-Compulsive54%

Det kan dock ha blivit en viss språkförbistring.


Jag tror ni vid det här laget har märkt att jag gärna pratar om mig själv och vill vara speciell... Det är en av anledningarna att jag tror något är fel. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA EGOISTISK! KAN INTE HJÄLPA DET!

Tips, när du skriver ett inlägg med mycket kod, tryck på 'Förhandsgranska' först och se till att allt ser OK ut.

lson skrev:Tips, när du skriver ett inlägg med mycket kod, tryck på 'Förhandsgranska' först och se till att allt ser OK ut.

Nu har jag fixat problemet

Okej, tar tillbaka det där om att schizoid personlighet inte stämde. Det stämmer OERHÖRT bra på mig nu när jag läst vad det innebar, jag förväxlade först med schizotyp
schizoid personlighetsstörning, http://en.wikipedia.org/wiki/Schizoid_p ... y_disorder, och osjälvständig personlighetsstörning, http://en.wikipedia.org/wiki/Dependent_ ... y_disorder, tillsammans, hur nu de över huvud taget går ihop, er jag i ett nötskal.
Skall jag ta upp det här inom psykiatrin, eller är det bara typiska aspergerdrag?

Det verkar mer något som du tar upp med en psykolog. Till skillnad från AS så verkar ju de andra att gå att behandla.

Det är kanske samma personlighetstester som i denna tråd:

http://www.aspergerforum.se/vilken-personlighetsstorning-har-ni-test-t7831.html

saltgurkan skrev:
Jag tror ni vid det här laget har märkt att jag gärna pratar om mig själv och vill vara speciell... Det är en av anledningarna att jag tror något är fel. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA EGOISTISK! KAN INTE HJÄLPA DET!

Det är lugnt, tjejen! Det är inte egoistiskt och du får prata så mycket du behöver. Egocentriskt kan man säga att det är, men det är helt adekvat i det sammanhanget. Det är uppenbart att du är bekymrad över vissa saker och då kan man inte släppa det.
De som störs har alltid valet att inte läsa tråden.
(ibland brukar jag tänka om mig själv: jag är inte egoistisk, jag är egocentrisk...)

Instämmer med
Alien, det är bra att ta upp med en psykolog.
Psykologen kan också hjälpa dig med hur du kan lära dig hävda dig själv, istället för att vara så orolig om vad du andra tycker och inte tycker...

saltgurkan skrev:Jag tror ni vid det här laget har märkt att jag gärna pratar om mig själv och vill vara speciell... Det är en av anledningarna att jag tror något är fel. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA EGOISTISK! KAN INTE HJÄLPA DET!

Å sådana människor är det brist på ute i livet!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag längtar efter människor som vågar och vill använda jag-perspektivet och förstår det i sammanhangen. Detta forum är proppfullt med såna människor. Jag är inget undantag. Sälla dig.