Kom o tänka på en sak när någon pratade om att vara "safe" att kommunicera med.
http://www.youtube.com/watch?v=TrV7tuieibI&feature=fvw

Hon pratar om detta med att kunna ha ett djupt samtal utan att det upplevs osäkert att berätta det som berättas.
Tänkte att dessa djupa samtal verkar gå lätt i AS samanhang, kanske det då finns en sannolikhet att man passar ihop med någon man kan ha djupa samtal med och vice versa.

Personligen vet jag ju att jag tycker det är genomhärligt att ha djupa samtal med olika personer.
Försöka sätta sig in i deras upplevelser och tankar.

Delar din uppfattning. Jag föredrar det andra kallar djupt framför det här vardagliga idisslandet om ingenting.

Ni har rätt båda två. Vi är den medvetna minoriteten.

MedvetanDE?

I vilket fall vetekatten om vem som har mest medvetande men defenetivt andra saker man finner intressant.

med "deep thoughts"......

Alla människor jag träffat har varit tråkiga och bara velat prata zlatan, smink, deras mående, familjeliv, trädgårdsarbete och sex.
Seriöst. Å ibland de har mage att bjuda in mig till snacket också.... trots att jag sätter mig vid ett tomt bord och vänder ryggen mot för att få chilla ner mig lite.

Jag tror det går snabbare att prata "djupt" med en aspie. Vi dyker rätt in.

En NT måste först prata kallprat, sen lite mer personligt och liksom känna sig för. Först därefter vågar den prata "djupt". En aspie som går direkt på väsentligheterna upplevs kanske pinsam och påträngande, som om den saknar gränser.

imperativ skrev:Alla människor jag träffat har varit tråkiga och bara velat prata zlatan, smink, deras mående, familjeliv, trädgårdsarbete och sex.

Sex pratar jag gärna för jag har väldigt lite erfarenhet av det, det är intressant att få höra vad folk tycker o tänker i ämnet och hur de upplevt olika tillfällen.

Föredrar djupare samtal framför det tråkiga vardagliga kallpratet som jag finner så ansträngande... Skulle jag helst prata antingen intressanta eller djupa saker hela tiden... Inget vanligt fikarumsnack, men man kan inte kräva att alla andra ska vilja ha saker precis som jag hehe
De som jag haft bästa/djupaste samtal med har varit antingen aspiga eller den filosofiska typen av "vanligt" folk eller folk som jobbat mycket med sig själva...

Jag har fått höra att jag är väldigt 'safe' i alla fall.

Alien skrev: En aspie som går direkt på väsentligheterna upplevs kanske pinsam och påträngande, som om den saknar gränser.

Ja, men inte bara. Många blir alldeles lyriska när de tror att de funnit en själsfrände. Själv har man bara gått på det viktiga och skippat lusplockandet, men nån bästis var man inte ute efter och vet inte vad man ska göra av...

TheBoxSaysNo skrev:Föredrar djupare samtal framför det tråkiga vardagliga kallpratet som jag finner så ansträngande... Skulle jag helst prata antingen intressanta eller djupa saker hela tiden... Inget vanligt fikarumsnack, men man kan inte kräva att alla andra ska vilja ha saker precis som jag hehe
De som jag haft bästa/djupaste samtal med har varit antingen aspiga eller den filosofiska typen av "vanligt" folk eller folk som jobbat mycket med sig själva...

alfapetsmamma skrev: Många blir alldeles lyriska när de tror att de funnit en själsfrände. Själv har man bara gått på det viktiga och skippat lusplockandet, men nån bästis var man inte ute efter och vet inte vad man ska göra av...

Ungefär så för mig med. (På den tiden jag orkade något.)

Men nog tror jag mer på det och på att vem som helst som har haft problem som har tvingat den att titta in i sig själv blir "djupare" än på att aspergare skulle vara det.

Zombie skrev:Men nog tror jag mer på det och på att vem som helst som har haft problem som har tvingat den att titta in i sig själv blir "djupare" än på att aspergare skulle vara det.

Håller med (vem är förvånad? ) och missade att säga det tidigare.

Introverted Intuitives enligt Jungiansk personlighetstypologi främjar sig alldeles utmärkt för diskussioner, i min erfarenhet.

TheBoxSaysNo skrev:Föredrar djupare samtal framför det tråkiga vardagliga kallpratet som jag finner så ansträngande... Skulle jag helst prata antingen intressanta eller djupa saker hela tiden... Inget vanligt fikarumsnack, men man kan inte kräva att alla andra ska vilja ha saker precis som jag hehe
De som jag haft bästa/djupaste samtal med har varit antingen aspiga eller den filosofiska typen av "vanligt" folk eller folk som jobbat mycket med sig själva...

Stämmer klockrent på mig.

alfapetsmamma skrev:

Zombie skrev:Men nog tror jag mer på det och på att vem som helst som har haft problem som har tvingat den att titta in i sig själv blir "djupare" än på att aspergare skulle vara det.

Håller med (vem är förvånad? ) och missade att säga det tidigare.

Meehh...ni hann före

jag går på den linjen att människor som inte haft det så lätt i livet och tvingats se lite djupare på saker och även på sig själva - det är detta som gör att de är lättare att bli mer djup i samtalsämnen med sådana människor. jag själv räknas inte som aspie men är ofta lite för snabb att vilja prata djupare ämnen - så aspie eller inte, det är erfarenheterna som gör det till ganska stor del. Det tror jag i allafall.

Dock vill jag göra tillägget att jag också anser att NT ofta är väldigt ytliga. Prat om resor utomlands,fylla och fester,statussnack över huvudtaget intresserar mig inte det minsta. Min erfarenhet av Aspies är i det fallet positiv, det finns mer substans i det ni rena Aspergare diskuterar och hur ni förhåller er till realiteter är betydligt rakare och klart ärligare.

Fantasy

Alexandra skrev:

alfapetsmamma skrev:

Zombie skrev:Men nog tror jag mer på det och på att vem som helst som har haft problem som har tvingat den att titta in i sig själv blir "djupare" än på att aspergare skulle vara det.

Håller med (vem är förvånad? ) och missade att säga det tidigare.

Meehh...ni hann före

*ytlig*

Fantasy skrev:statussnack

Tack. Så heter det ju.

Kan jag inte ha djupa diskussioner med en människa så dör relationen till slut ut helt och hållet. Det är inte särskilt givande att prata om sådant som är uppenbart, dag ut och dag in, som vädret exempelvis.

Många säger att jag är otroligt lätt att prata med och de känner att de kan prata om precis vad som helst. Konstigt tycker jag. Varför är det så? Har jag gjort något?

evilmaster skrev:Kan jag inte ha djupa diskussioner med en människa så dör relationen till slut ut helt och hållet. Det är inte särskilt givande att prata om sådant som är uppenbart, dag ut och dag in, som vädret exempelvis.

Precis. Kallprat i all oändlighet blir tråkigt och gör relationen ointressant när man märker att det inte går att prata om något annat, djupare. Själv brukar jag börja med kallprat när jag träffar en ny människa och i de flesta fall kommer man oftast in på djupare spår när man börjar lära känna varandra. Att bara prata vardagliga saker blir tråkigt, men det kan också bli påfrestande att enbart prata om djupa saker. Det gäller väl att hitta någon sorts balans där.

Många säger att jag är otroligt lätt att prata med och de känner att de kan prata om precis vad som helst. Konstigt tycker jag. Varför är det så? Har jag gjort något?

Jag kan inte svara på varför det är så, men det är ju jättepositivt att folk tycker att du är lätt att prata med!

Läser inte igenom utan svarar på rubriken.

Ibland, ibland inte.

En del aspergare/autister jag har träffat, har verkat prata om något helt annat, och verkar inte lyssna för fem öre.

Fast fler aspergare som det går att tala djupt med än NT.
Aspergare har också ofta liknande sätt att fungera, och tolkar inte allting som överdrifter. Utan förstår hur det kan vara. Det är oerhört skönt att bli tagen på allvar.

Beror på vad det handlar om också. Det finns händelser som är desamma för mig som för många människor, och där man på tu man hand kan tala väldigt djupt, NT eller ej.

Jag vet NT:ar som har sagt att jag är lätt att snabbt och enkelt prata allvarligt och djupt med.

Om jag vill tala om något djupt och viktigt för mig, så är det (kanske?) lika illa att tala med en som säger "jaha, förresten, den där tågbaneväxeln..." som "jaja, så är det för alla, glöm det där".

Jag är bra på djupa samtal om livet (det är vad man har att tänka på när det inte finns en utbildning som backar upp ens kunskap), kan flyga rätt in i det djupaste. Min äldsta broder tror att jag försöker vara som min näst äldsta broder. Är det typiskt för en karlakarl att bli lite kinkig när de två yngre bröderna är lite mer filosofiska, tekniska och analytiska?

Han säger sig ändå vara störst, bäst och vackrast.

nano skrev:Personligen vet jag ju att jag tycker det är genomhärligt att ha djupa samtal med olika personer.
Försöka sätta sig in i deras upplevelser och tankar.

Absolut, stämmer in på mig också till 100%. "Löst" snack polare emellan snackar jag bara för att vara social, men när det går in i djupare tankar med fler detaljer etc, då är jag social och pratar för att jag verkligen vill det.