Bror Duktig skrev:Det är inte så att det verkligen är naturligt med strikt auktoritet för hundar.

Det kan säkert stämma. Att hundar behöver strikt auktoritet är bara något jag ofta hört från hundägare men det är inte otänkbart att det är fel. Då är de kanske ganska lika oss människor.

Zombie skrev:Utan att orka gå till några källor är min spontana reaktion att den här dressyren (av barn alltså) inte låter bättre än barnarbete eller hjärntvätt i fångläger.

Det är nog en bra jämförelse. Hjärntvätt är samma sak som påtvingad beteendeterapi.

Den förfärlige snömannen skrev:

Bror Duktig skrev:Det är inte så att det verkligen är naturligt med strikt auktoritet för hundar.

Det kan säkert stämma. Att hundar behöver strikt auktoritet är bara något jag ofta hört från hundägare men det är inte otänkbart att det är fel. Då är de kanske ganska lika oss människor.

Ideologierna för hundfostran och dressyr spretar väldigt mycket. Väldigt mycket ogrundat tyckande också. Finns också många som blint uppfostrar sin hund efter lösryckta saker de sett eller hört. Eller rekommenderar deras sätt att få en bra individ av sin hund, som den ultimata metoden för alla hundar (förekommer även bland stora och kända hundtränare).
En del rekommenderar vad som helst, bara det - helst snabbt - ger önskat resultat i beteende (ofta utan att man ser tillkommande andra problem på andra områden, och inte räknar med relation och "KASAM").

Jag har/har haft hundar som reagerat dåligt på strikthet (även om vissa säkert skulle anse att den som reagerade sämst var så snäll och lydig och fin). Där det har fungerat bättre om jag beter mig som att jag vill samarbeta, och gör lite som LG skrev, håller hårt på viktiga saker.

Den förfärlige snömannen skrev:

Zombie skrev:Utan att orka gå till några källor är min spontana reaktion att den här dressyren (av barn alltså) inte låter bättre än barnarbete eller hjärntvätt i fångläger.

Det är nog en bra jämförelse. Hjärntvätt är samma sak som påtvingad beteendeterapi.

Ja. Jag håller med er.

Jag är kluven i min åsikt om träning av barnen, dels kan man jämföra det med barn som har en CP-skada som med träning, ofta smärtsam kan få ett bra och självständigt liv. Många vuxna CP-skadade som fått en sådan träning avskydde den men är otroligt tacksamma att de faktiskt fått den träningen.

Träningen betydde inte att de blev av med skadan, däremot att de klarar en massa saker som de annars inte hade klarat, vilket man kan jämföra med den träning som ges till barn med autism, den kanske kan hjälpa barnen att få ett bra, självständigt liv, men kan aldrig "bota" dem.

Nu vet inte jag vilka effekter den träningen faktiskt ger, om de barnen när de blir vuxna kommer att uppskatta träningen, ej heller om träningen utsätter barnen för något ologiskt obehag...

Miche:
Barnen med CP-skada kanske är mer medvetna om vad som händer, och det rör inte om i deras psykiska personlighet på samma sätt.

Att ge AS-barn verktyg är i alla fall inte jag emot, utan påtvingad beteendeinlärning på det sätt som jag har läst om och sett.

Följderna av kraftfull (och för den utsatte ofta "omedveten") beteendeträning är nog inte utforskade riktigt, eller? Jag tror att det kan ge problem långsiktigt.

Läste om detta i en hundbok:

Personal på något slags psykavdelning, gav en psyksjuk patient en cigarett varje gång hon närmade sig en sopborste. Sedan fick hon när hon började sopa. (Samma som klickerträning alltså.)

Resultatet blev att patienten sopade omkring planlöst för att få cigaretter.

***

Detta exempel visar ju tydligt att man lätt får till och förstärker beteenden som är skadliga och helt meningslösa (sopa rena golv planslöst, få tag i så många cigg som möjligt).

Det visar också att den som utför sådant här måste vara väldigt noga och ansvarsfull.

Moderator:

En klart aspergerrelaterad tråd, varför jag flyttar den från Övriga Ämnen till Övriga Aspergerfrågor.

Jag fick ett mail:

Hej!

Du har helt rätt i det du skriver, jag har ändrat informationen i artikeln. Tack för dina synpunkter!

hälsar

Matilda Ekström, webbredaktör Allt Om Barn

Nu står det inte längre sjukdom i artikeln. Det lönar sig att informera. Yes!

Nu har alltså världens ondaste föräldraförening till slut startat filial i Sverige.

www.behandlaautism.nu

Det var väntat. Men upprörande ändå.

Jag trodde inte det skulle hända.

Hatar Autismspeaks.

Reggade mig där på skoj och sa inga direkta kontroversiella saker. Blev påhoppad av "mammorna" direkt. De sa att jag är en spion från AFF. Herregud, jag har inte satt min fot på AFF på åratal.

De hävdade å de bestämdaste att "vi" AFF:are inte har autism. Att asperger kan finnas men bara i liten utsträckning. Rästen av oss diagnostiserade aspergare är bara bluffar. Vi är normalisar som är ute efter att bråka och skada deras sjuka barn.

Det var en 13-årig aspergerkille som skrev ett bra inlägg, och "mammorna" hoppade på honom och slet honom i stycken mentalt. Jag gick in och sa men herregud, han är ett BARN, ha lite hjärta. Men då säger de att han är OND.

dragonslayer det låter ju som en sekt. Läskigt.

dragonslayer skrev:De sa att jag är en spion från AFF. Herregud, jag har inte satt min fot på AFF på åratal.

De hävdade å de bestämdaste att "vi" AFF:are inte har autism.

AFF, vad står det för?

Är AFF Aspies For Freedom?

Ibland är det inte fel med aspieutbrott på idioter.

Är AFF Aspies For Freedom?

Ja.

På tal om funktionshinder (om än inte AS):

http://www.youtube.com/watch?v=R8ja0_QjW14

dragonslayer skrev:Hatar Autismspeaks.

Reggade mig där på skoj och sa inga direkta kontroversiella saker. Blev påhoppad av "mammorna" direkt. De sa att jag är en spion från AFF. Herregud, jag har inte satt min fot på AFF på åratal.

Det kanske är Abscouts parodi som spökar för dem (jag har inte heller varit särskilt aktiv på AFF sedan forumet gick i deep freeze ett tag i höstas).

Jag gillade den, Alfabetsmamma.

dragonslayer skrev:

Nu har alltså världens ondaste föräldraförening till slut startat filial i Sverige.

www.behandlaautism.nu

Det var väntat. Men upprörande ändå.

Jag trodde inte det skulle hända.

Hatar Autismspeaks.

Reggade mig där på skoj och sa inga direkta kontroversiella saker. Blev påhoppad av "mammorna" direkt. De sa att jag är en spion från AFF. Herregud, jag har inte satt min fot på AFF på åratal.

De hävdade å de bestämdaste att "vi" AFF:are inte har autism. Att asperger kan finnas men bara i liten utsträckning. Rästen av oss diagnostiserade aspergare är bara bluffar. Vi är normalisar som är ute efter att bråka och skada deras sjuka barn.

Det var en 13-årig aspergerkille som skrev ett bra inlägg, och "mammorna" hoppade på honom och slet honom i stycken mentalt. Jag gick in och sa men herregud, han är ett BARN, ha lite hjärta. Men då säger de att han är OND.

Var du på det engelskspråkiga forumet då?

De motargument de kom med (ni har inte Autism), är fula knepet-argument. Man kommer inte vidare efter sådant. Vad svarar man?

Det har säkert tagits upp förut, men jag tror att de förbättringar de ser, inte är att autism har försvunnit, utan att tilläggsproblem har fåtts bukt med. Som problem som kommer av känslighet för dålig föda och gifter.

De barn som verkar ha blivit "friska" verkar alltid som aspergare.

Jag läste lite på BAN, och det stod från en tidningsartikel att det var ett enormt framsteg att en autist vid 8 års ålder läste,skrev och lekte med andra barn.
(Tror de att begåvningshandikapp är obligatoriskt vid autism? Inte alltid förstås, men det är vanligt att aspergare och autister kan läsa tidigt. Fast de kanske hade bättre föräldrar )

Jag har besökt en (eller nästan två) skolklasser för autistiska barn, och de flesta där lekte med varandra, samt kunde läsa och skriva. De var i 8-årsåldern. De har diagnoser autism eller Asperger.

Jag känner en autist på nära håll, 9 år. Han leker med andra i klassen (ej specialklass, vanlig klass och skola). Jätteduktig på sina specialområden.
Han är rätt populär, har flera vänner som ringer honom och vill leka.
Han är duktig på att säga när han vill vila och inte umgås.
En imponerande person som man märker har rätt mycket autism och ändå klarar att hålla på sin integritet och inte ändra sin person.

Skillnaden i hans klass jämfört med t.ex. den skola jag gick i, är att det är lugnt, bra lärare, stressfritt område.

Ingen av de jag har träffat, har behandlats med någon "mirakelkur", de har bara blivit mer förstådda och behandlade med mer respekt.

Mm, var få den engelskspråkiga.

Mejlade till den svenska och frågade om de hade något utbyte med Autismspeaks, och de svarade att de har de inte. Hmh.... säkert. Bara en kul ripoff då.

De har spenderat lite för mycket tid i kontakt med amerikaner...

De kanske har missuppfattat begreppet bota, heelt enkelt? De kanske tror att bota betyder förbättra? Tillexempel, mitt vångssyndrom märks knappt nu, men om förbättringen beror på min medicin är det inte botat, bara vilande. Samma sak med deras barn, de har bara lärt sig hur de skall göra. Föräldrarna har kanske bara förvirrat begreppen lite.

Det varierar. Vissa vill verkligen ha ett "annat" barn, de "sörjer" sitt barn som om det hade dött när diagnosen kommer etc. Jag tycker det är osmakligt.

Kristofer skrev:Vad jag nu än tycker om behandlaautism.nu, så kan jag på sätt och vis också förstå dessa föräldrar. Även om jag nu helst inte vill se mig som sjuk. Bland de vuxna som befolkar detta forum är det ju inte alls ovanligt att inte lyckas i arbetslivet/studier, stor ofrivillig ensamhet/isolation, depressioner/pålagringar till följd av de ständiga misslyckandena etc.

Jag kan på sätt och vis förstå både Nazister, kommunister, djurplågare, måttlighetsdrinkare och en massa andra vars ståndpunkter jag definitivt inte delar. Jag kan förstå deras bevekelsegrunder.

Likväl tycker jag att det de gör mestadels är av ondo. Samma sak är det med BAN. Min övertygelse är att det endast kommer leda till ökad, inte alls minskad psykisk ohälsa hos oss autister om vi blir utsatta för behandlingar som syftar till "bota" eller "lindra" autismen i sig.

Håller med. De utsätter barnen inte bara för träning och stöd som faktiskt kan hjälpa, utan för massa helt otestade läkemedel.

Bara för att någon kläcker en ide att detta kanske funkar, tror alla mammorna att det funkar och testar det på ungen.

De klagar inte på (nu handlar detta ofta om mer klassisk autism), att barnet kanske har en hög ångestgrad, plågas av sin känslighet och kanske blir förvirrad. Utan på att "Jag kommer aldrig få se mitt barn ta studenten, gifta sig och skaffa barn".

Dessutom tror jag att barnen känner sig oälskade när de fattar att de faktiskt inte duger i mammas och pappas ögon.