Viggen skrev:Visst det hjälpte så länge haschet gjorde sitt, men efteråt fick jag några av de absolut värsta ångestattacker jag har haft under min sjukdomsperiod.

Jepp. Det känns som när man tagit två propavan, gått och lagt sig men vaknat två timmar senare. Det mest onödiga med droger och medicin är massa onödiga effekter som stimulerar i sönder en, eller tvärtom.

Jag vill ha en medicin som utplånar ångesten dagligen, men som även motverkar den på lång sikt. Jag vill inte bli trött eller fullkomligt bedövad, jag bara klarar inte ångesten. Den är alldeles för påträngande.

earlydayminer skrev:

Viggen skrev:Visst det hjälpte så länge haschet gjorde sitt, men efteråt fick jag några av de absolut värsta ångestattacker jag har haft under min sjukdomsperiod.

Jepp. Det känns som när man tagit två propavan, gått och lagt sig men vaknat två timmar senare. Det mest onödiga med droger och medicin är massa onödiga effekter som stimulerar i sönder en, eller tvärtom.

Jag vill ha en medicin som utplånar ångesten dagligen, men som även motverkar den på lång sikt. Jag vill inte bli trött eller fullkomligt bedövad, jag bara klarar inte ångesten. Den är alldeles för påträngande.

Jag fick sådan hjärtklappning och andnöd att jag trodde jag skulle dö på stället omgående. Ok, jag nämnde inte tidigare att på haschet hade jag även druckit en halv flaska Jack Daniels. Men i vilket fall som helst så funkar inte någon av dessa mot ångest i längden.

Bror Duktig skrev:
När jag fick Anafranil, så, otroligt nog, insåg jag att jag fick svårt att kissa av medicinen. Jag påpekade detta, men läkaren sade att det inte kunde bero på Anafranil.
När jag flera år senare hittade fass.se, så upptäckte jag att det visst var en biverkning på Anafranil.

Nu var det inte Anafranil iofs, men jag fick tabletter mot överaktiv blåsa, och upptäckte när jag tagit dem utan infasning och mått sämre än nånsin förut, att det var samma substans som i Cymbalta, dvs starka antidepressiva. Min medicin hette Yentreve. Snacka om att halshugga nån för att bota huvudvärken patienten har!!

När jag fick Anafranil, så, otroligt nog, insåg jag att jag fick svårt att kissa av medicinen.

Har med testat den. Då fanns inte internet. Men jag brukade kolla FASS på biblioteket och ta kopior, sedan köpte jag min egen läkarfass.

Har varit med om det många gånger att läkarna vägrat berätta om biverkningar.

lillsanna skrev:

Debbido skrev:
OK. Behöver man ha ADHD för att få det? fick tyvärr ingen ADHD diagnos även om jag beter mig som en adhd:are.

Ja det måste man nog

Inte nödvändigtvis diagnostvång tror jag. Jag har fått både Ritalin och Concerta fast jag endast har Aspergerdiagnos. Min sambo får Ritalin fast han inte ens gjort sin npf-utredning ännu.

I våra fall har det räckt med att läkarna kunnat konstatera att vi har problematik där centralstimulantia kan vara verksam. Innan jag fick Concerta fick jag dock blippa lite på en dator och göra något snabbtest. Men Ritalin fick jag efter enbart samtal med doktorn.

Så Metamina borde väl också gå att få tycker jag. Jag tänker i alla fall be läkaren att ansöka om licens åt mig.

alfapetsmamma skrev:Nu var det inte Anafranil iofs, men jag fick tabletter mot överaktiv blåsa, och upptäckte när jag tagit dem utan infasning och mått sämre än nånsin förut, att det var samma substans som i Cymbalta, dvs starka antidepressiva. Min medicin hette Yentreve. Snacka om att halshugga nån för att bota huvudvärken patienten har!!

Jamen LOL, det låter ju inte klokt.

Rinexin är bra mot inkontinens , kanske mot överaktiv blåsa också(?).
Den medicinen ger man tikar som får inkontinesproblem, eftersom den har "svårt att kissa" som biverkning (det är en människomedicin).
De andra effekterna kan bli torra slemhinnor. Och att man blir mindre tät i slemhinnor (den är avsvällande).

EDIT:
Varför säger inte läkarna vad det är för bieffekter?
Jag förstår det inte.
Tror de att om de berättar, så får man dem som placebo eller börjar inbilla sig?

För mig är det så att jag har jävligt svårt att avgöra vad som kan bero på vad, och måste nästan veta vad jag ska känna efter och om vilka effekter som skulle kunna kopplas till något.
Om ingen säger att man t.ex. kan bli torr i munnen, så skulle jag efter ett tag upptäcka att jag var torr i munnen, och tycka att det var jobbigt men inte fatta vad det beror på, eller ens fundera på om det kan bero på något enkelt.

Vafan, jag fattade ju inte ens att ja hade blindtarmsinflammation, det gjorde inte ont alls förrän jag fick kramper i hela kroppen p.g.a. feberfrossa.

Viggen skrev:

earlydayminer skrev:

Viggen skrev:Visst det hjälpte så länge haschet gjorde sitt, men efteråt fick jag några av de absolut värsta ångestattacker jag har haft under min sjukdomsperiod.

Jepp. Det känns som när man tagit två propavan, gått och lagt sig men vaknat två timmar senare. Det mest onödiga med droger och medicin är massa onödiga effekter som stimulerar i sönder en, eller tvärtom.

Jag vill ha en medicin som utplånar ångesten dagligen, men som även motverkar den på lång sikt. Jag vill inte bli trött eller fullkomligt bedövad, jag bara klarar inte ångesten. Den är alldeles för påträngande.

Jag fick sådan hjärtklappning och andnöd att jag trodde jag skulle dö på stället omgående. Ok, jag nämnde inte tidigare att på haschet hade jag även druckit en halv flaska Jack Daniels. Men i vilket fall som helst så funkar inte någon av dessa mot ångest i längden.

Lurigt. Låter som när jag befann mig i ett psykosliknande tillstånd. Jag var nästan övertygad om att jag intuitivt listat ut meningen med allt, att jag skriver intuitivt beror på att det jag upplevde troligtvis var eufori. Ett mycket märkligt och starkt ögonblick.

Nej, det bästa är att vara fri från alla beroendeframkallande medel.

Bror Duktig skrev:EDIT:
Varför säger inte läkarna vad det är för bieffekter?
Jag förstår det inte.
Tror de att om de berättar, så får man dem som placebo eller börjar inbilla sig?

Jag skulle tro det, att de tror att det stör behandlingen på något sätt. En del ger ju tom. "googleförbud" till patienter av den anledningen. Patienten ska hållas i okunskap, helt enkelt.

Och som jag nämnde för ett tag sedan så finns det förbud mot offentlig FASS i vissa EU-länder (deras motsvarigheter till FASS). Kanske mest för att behålla maktförhållandet mellan läkare och patient (okunniga patienter är mer lydiga), men kanske också för att patienter inte ska oroa sig över bieffekter. Som om man blir mindre orolig av bieffekter som dyker upp som man inte känner till, eller som om de flesta är så mentalt känsliga att de inbillar sig saker bara för att de hört talas om dem.

Sedan finns det tyvärr hypokondriska patienter också, som sjukvården kan använda som motivering för att hålla (alla) patienter i okunskap.

Altus skrev:

Bror Duktig skrev:EDIT:
Varför säger inte läkarna vad det är för bieffekter?
Jag förstår det inte.
Tror de att om de berättar, så får man dem som placebo eller börjar inbilla sig?

Jag skulle tro det, att de tror att det stör behandlingen på något sätt. En del ger ju tom. "googleförbud" till patienter av den anledningen. Patienten ska hållas i okunskap, helt enkelt.

Och som jag nämnde för ett tag sedan så finns det förbud mot offentlig FASS i vissa EU-länder (deras motsvarigheter till FASS). Kanske mest för att behålla maktförhållandet mellan läkare och patient (okunniga patienter är mer lydiga), men kanske också för att patienter inte ska oroa sig över bieffekter. Som om man blir mindre orolig av bieffekter som dyker upp som man inte känner till, eller som om de flesta är så mentalt känsliga att de inbillar sig saker bara för att de hört talas om dem.

Sedan finns det tyvärr hypokondriska patienter också, som sjukvården kan använda som motivering för att hålla (alla) patienter i okunskap.

Det är låter som troliga förklaringar.
Men, om man ger t.ex. google-förbud, så kan man som läkare inte tro att man ska fråga patienten sedan hur den mår, den kanske inte alls har koll på vad som beror på medicin, på att den drack mjölk igår och är laktosintolerant, på att den har blivit förälskad eller whatever.

Jag har inte kunnat svara vettigt på någonting som jag inte har vetat vad jag ska kolla/känna efter.

Jag tycker också att en läkare som har samma patient år ut och år in, borde lära sig om patienten är hypokondrisk, jagar upp sig eller liknande.
Och att de över huvud taget borde lära sig att läsa av patienter lite bättre.

Jag blir MER orolig av effekter som dyker upp, och som jag inte vet vad de beror på. T.ex. att gå i ett år och tro att sexförmågan är förstörd för evigt LOL Jag var rätt ledsen över det. Tills jag fick veta vad det berodde på.
Det kan dessutom vara farligt om jag inte vet.

Ja samma här, jag blir orolig av att någon inte berättar viktiga saker när de vet, vad berättar de inte mer då är ju genast nästa tanke.
Man vill ju veta variablerna såvida man inte säger motsatsen.
Så tänker iaf jag.

Man måste anpassa sig efter patienten. De som klarar och vill ha information ska få den! Vissa kanske får fler bieffekter, men jag vet inte hur vanligt det är. Jag vill gärna ha information, men får den aldrig. Typ, "Vad har min nya medicin för biverkningar?" "Bara lite illamående och huvudvärk i början." Jag frågade om det fanns fler biverkningar, hon satt med FASS i handen. Hon sa nej! Lögnare. Interaktioner är de dåliga på. Jag har 4 olika interaktioner med mina mediciner och de är helt ovetande!

Information kan vara rent av livräddande. Som när jag fick en viss medicin ska man alltid få en varning, hålla utkik, för man kan få SJS, en slags allvarlig allergi. Min läkare sa lite slött att om du får utslag så får du säga till. Sanningen: SJS är systemiskt och kan förutom utslag orsaka extremt blodtrycksfall, extrem feber, extrem huvudvärk och extrem muskelvärk. Utslagen kan komma efter de andra symtomen. Tror ni jag fattade vad det var, när jag fick det och fick dra till sjukhuset? Nej. Men tur att jag åkte, annars hade jag dött, men det var mest slumpen, jag hade tänkt stanna hemma.

Dessutom är jag helt extrem för jag får väldigt lätt biverkningar särskilt vid högre doser, och innan har de alltid get mig skyhöga doser. Men, om de säger att jag ska ignorera biverkningarna, så kan jag det. Jag lixom struntar i att känna dem. Kan inte förklara. Och det är ju inte bra. För då går jag omkring och mår dåligt, men jag fattar inte varför...

deadpoet skrev:Information kan vara rent av livräddande. Som när jag fick en viss medicin ska man alltid få en varning, hålla utkik, för man kan få SJS, en slags allvarlig allergi. Min läkare sa lite slött att om du får utslag så får du säga till. Sanningen: SJS är systemiskt och kan förutom utslag orsaka extremt blodtrycksfall, extrem feber, extrem huvudvärk och extrem muskelvärk. Utslagen kan komma efter de andra symtomen. Tror ni jag fattade vad det var, när jag fick det och fick dra till sjukhuset? Nej. Men tur att jag åkte, annars hade jag dött, men det var mest slumpen, jag hade tänkt stanna hemma.

Är det Lamictal?

När jag fick Lamictal, så påpekade läkaren nogsamt att jag måste höra av mig DIREKT, eventuellt till akuten, om jag fick utslag.
Han verkar rätt noga med sådant. Jag har bara träffat honom 2 gånger, och hittills verkar han ge rätt bra information. Fast jag är ju på honom också, tvingar honom att svara på allt jag undrar. Jag ifrågasätter numer det mesta, nu när jag vet hur dålig information man kan få.

Ett annat exempel på dålig info:
Jag fick Theralen när jag var inlagd. Fick med mig fler i en påse på permission (som jag körde hem själv till).
Under helgen höll jag på att köra av vägen flera gånger.
Ingen hade sagt att det var "röd triangel" på de där.
(Till på köpet så var det den medicinen jag fick för insomningsproblem... )

En gång närjag var inlagd på psyket, så fick jag en ny medicin. Jag frågade om jag kunde få läsa om den i Fass. De hittade ingen patientfass, och sa att jag inte fick läsa i läkarfass. Då frågade jag en annan, och han var schysst, han drog kopior på den medicin jag fått, och sa att jag fick läsa det på villkor att jag inte fick alla biverkningarna...

Men jag håller med om att det är ju viktigt att få veta i förväg vilka biverkningar man kan få, så man vet vad det är om man får dem. Endast en hypokondriker skulle väl framkalla en massa biverkningar bara för att de står i Fass...


Och apropå att man reagerar annorlunda på mediciner när man har AS och ADHD: Om jag tar SSRI blir jag kraftigt hyperaktiv...

Ja, Lamictal. Tur det finns bra läkare med.

Nej jag tror inte på droger. Mediciner har alltid biverkningar. Kan behövas ibland men inget man ska använda i onödan. Kostar mer än det smakar.

Apropå illegala droger som stöd:

Jag ringde nyligen upp en väninna som bor på "Missbruksgatan" pga hemlöshet (visst tidigare missbruk) Ringde henne ikväll. Hon berättade vad hon såg genom fönstret just ikväll:

Polisen är här nu! De gör rajder då och då för att sätta dit langare. Där hoppar de ut genom fönstret...polisen springer efter...de släpper loss hundarna...killarna blir uppdragna i ett fönster på bottenvåningen, springer genom kompisens lägenhet och hoppar ut genom fönstret på andra sidan...poliserna hittar dem inte. Nu kryper langarna omkring ibland buskarna runt husen...poliserna yrar omkring...de tar in hundarna i bilen. NU kommer en ny bil! Det är säkert knarkhundar i bilen. Du vet: narkomanerna gömmer ofta knarket i frysen så att hundarna inte ska få upp vittring. Nu regnar det för fullt...då kanske det blir svårare för knarkhundarna att hitta pundarna...de kryper fortfarande omkring i rabatterna...Nu kommer det fler poliser..

- Ja, det var kul att prata med dig en stund "Malin"! Jag förstår att du lever ett mycket spännande liv. Vi kan väl ses i morgon?

Viggen skrev:

Debbido skrev:

Viggen skrev:Innan jag fick Seroxat mot min ångest provade jag att röka hasch. Visst det hjälpte så länge haschet gjorde sitt, men efteråt fick jag några av de absolut värsta ångestattacker jag har haft under min sjukdomsperiod.

Klarar du biverkningarna till Seroxat då? Fetma och impotens?

Fetma har jag inga problem med eftersom att jag alltid har vart en tunnis. Så det lilla extra jag har lagt på nu har bara gjort att kläderna sitter bättre.

Impotensen har däremot vart jobbigare. Men jag har lärt mig att ta mindre doser och leva med lite ångest och att man kan ha någorlunda normalt sexliv. (På egen hand, då jag inte har haft en partner på 9 år). Blir det för jobbiga attacker , då ökar jag bara dosen och går utan sex ett par dagar. Bara för att jag är "tillfälligt ur funktion" betyder det inte att jag inte kan tillfredsställa min partner.

Jag provade att byta tabletter och läkaren fick mig att sluta för hastigt med Seroxaten. Gud vad sjuk jag blev och inte hjälpte Cipralexen heller under tiden. Så jag gick tillbaka till Seroxaten. Stod inte ut helt enkelt.

Tack för det ärliga svaret! Jo, det är just tunnisar som överlever medicinen. Själv omsätter jag ca 800 kcal, men det tror inte läkarna på. Om jag ska vara smal på Seroxat får jag leva på luft. Eftersom jag inte kan motionera är Seroxat en omöjlighet. Cipralex tillhör Fontexpaketet, det jag kallar "uppåttjack". Dessa mediciner funkar inte på mer speedade personer, vilket läkarna borde fatta, men nej...

Angående den impotens som de flesta preparaten ger rekommenderar läkarna vissa "lovehollidays" då och då. Men det tar för mig rätt lång tid innan jag funkar om jag sätter ut seroxaten, några veckor.

Senaste flugan på marknaden: Lyrica, har blivit en succe - i missbrukskretsar. Man blir nämligen salongsberusad i början. Sedan får man väl höja dosen eller - vet inte vad. Av Lyrica blir man lyrisk, ett tag.

Debbido skrev:
Det som skulle kunna korrigera min aspergerhjärna är antagligen inte uppfunnet. De medicinerar oss som om vi hade normala hjärnor. Det enda vi bestämt vet är att aspergares hjärnor är inte normala!
Alltså behöver man forska fram ångestdämpande medel för aspergare.

Bror Duktig skrev:
När jag fick Anafranil, så, otroligt nog, insåg jag att jag fick svårt att kissa av medicinen. Jag påpekade detta, men läkaren sade att det inte kunde bero på Anafranil.
När jag flera år senare hittade fass.se, så upptäckte jag att det visst var en biverkning på Anafranil.

Till Debbido:
Jag åt anafranil i ca 8 år. Blev skogstokig när de skulle sätta in den, låg inlagd, och hade läst beverkningarna som till en viss del faktiskt var just sånt jag ändå hade jobbigt med.

MEN, de funkade och de funkade bra och jag gick inte upp i vikt. Dock tog det längre tid innan förbättringen inträffade, än tex cipramil som jag åt innan.

Till Bror Duktig:
Det är riktigt att man kan få problem att kissa av anafranil, men det är en fas i början av behandlingen, som sedan klingar och för mig återgick mitt kisseri till normalt efter ett tag. Men det var jobbigt att vara kissnödig men inte kunna kissa (iallafall inte den mängd som faktiskt ville ut)under den tid det varade.

Sanna

lillsanna skrev:Till Bror Duktig:
Det är riktigt att man kan få problem att kissa av anafranil, men det är en fas i början av behandlingen, som sedan klingar och för mig återgick mitt kisseri till normalt efter ett tag. Men det var jobbigt att vara kissnödig men inte kunna kissa (iallafall inte den mängd som faktiskt ville ut)under den tid det varade.

Sanna

Jag satte in och ut Anafranil, klagade om kisseriet för läkaren, men hon nekade till den biverkningen.
Jag visste inte att jag kunde vänta ut symptomet.
När jag fick samma problem hela tiden, så lade jag av med Anafranil.

Måste vara ett bra exempel på varför det är negativt att undanhålla sådant för patienten.

Jag har Fontex, och det är den enda SSRI som har gett mig märkbart mer kontroll över ätandet (i alla fall i början) och INTE har gett sexuell oförmåga, inte ens i högre doser för mig.

Bror Duktig skrev:
Jag satte in och ut Anafranil, klagade om kisseriet för läkaren, men hon nekade till den biverkningen.

Dålig läkare! På länken jag skickar kan du se under biverkningar *njurar och urinvägar* att Miktionssvårighetern är vanliga. Miktionssvårigheter är just svårigheter att kissa
Fast det hittade jag under förskrivare i fass, jag brukar alltid kolla där, för det är bättre information.

http://www.fass.se/LIF/produktfakta/art ... erTypeID=0

Sanna[/code]

lillsanna skrev:

Bror Duktig skrev:
Jag satte in och ut Anafranil, klagade om kisseriet för läkaren, men hon nekade till den biverkningen.

Dålig läkare! På länken jag skickar kan du se under biverkningar *njurar och urinvägar* att Miktionssvårighetern är vanliga. Miktionssvårigheter är just svårigheter att kissa
Fast det hittade jag under förskrivare i fass, jag brukar alltid kolla där, för det är bättre information.

http://www.fass.se/LIF/produktfakta/art ... erTypeID=0

Sanna[/code]

Ja, jag hittade det där om miktionssvårigheter flera år senare.
När jag upptäckte FASS på nätet så kollade jag en massa saker jag hade undrat över.
Och jag brukar också kolla förskrivare (och ibland även info för patienten).


EDIT: Behöver jag tillägga att jag numer lusläser FASS om de mediciner jag kommer i kontakt med

Fast ännu läskigare är det när det är en relativt ny medicin. När man testar den på patienterna ska doktorerna vara varse, och varje ny bivekning måste raporteras.

Men istället körde de med att det finns inte i FASS, då din biverkan finns inte. Lagbrott.

T ex att SSRI kan orsaka akatisi, jag hade jätteallvarlig och sa det till min läkare som sa, att nej, SSRI har nästan inga biverkningar och inga sådana. Nu 10 år senare. så finns det i FASS. Men så fick jag en ny läkare som trodde mig och gav mig inderal ett tag och det hjälpte lite. Vet inte om han anmälde. Han sa inget om det.

En annan gång när SSRI var nya fick jag mani eller iallafall hypomani av cipramil. Jag gjorde jättekonstiga saker och mycket. Jag frågade om det kunde vara mani, men då sa min läkare att du shoppar inte upp alla dina pengar, precis som det är enda symptomet.

Sedan sa hon, men du hade ju någon reaktion, impulsivitet eller något. Det hade oxo dugt. Eftersom det tog lång tid innan det fanns svart på vitt att SSRI kan ge negativa impulser. Men så sa hon nedlåtande: "Nej jag skiter i den där anmälningen för ny biverkan" och kastade iväg ett papper demonstrativt.

Numera kan även PATIENTER anmäla ovanliga biverkningar! Det tycker jag är bra.

När jag tog Zeldox fanns inte panikattacker och hunger med som biverkningar, de gör de nu. Någon läkare som lyssnat (fast inte på mig).

OT:

Ett ytterligare problem för mig, är att några av läkare har sagt "men du sade ju att du inte kan känna av och förstå biverkningar, hur kommer det sig att du gör det nu, är det inte bara som du tror".

Sådant är väldigt kränkande. Och så ska man sitta där och hålla försvarstal om något som man har haft en utveckling med (identifiera symptom och biverkningar). Förklara att man inte ljuger utan att utvecklat metoder som fungerar ibland.
Att man läser FASS och är vaksam. Fast om det senare tror de att man då är hypokondrisk.

Ska man alltid förväntas överdriva och/eller inte applicera framgångar, för att folk ska tro på ens problem?