Har tanterna rätt? Är vi med AS svaga individer?

av **jonsch** » 2009-07-05 21:30:27

För det vore under min värdighet att bli sur. :wink:

av **earlydayminer** » 2009-07-05 21:30:52

av **Josef1** » 2009-07-05 21:33:44

jonsch skrev:Stämmer rätt bra med min egen analys - tro inte att du kan lära en präktig något!

Ändå blir jag ibland förstådd av folk, mest här, som verkligen inte ger något narcisstiskt intryck. Det betyder väl att det oavsett min personlighetsstörning ligger en viss klarhet i mina resonemang. Det kan komma något gott ur något avvikande, inte sällan. Om du inte begriper betyder det inte mer än just att du inte gör det.

Du erkänner i alla fall att principen är densamma. Du försöker skapa negativ energi genom dina verbala attacker som ibland kan vara så finstilta att folk, kanske i synnerhet aspergare, inte uppfattar dem. Ett sätt för dig att söka bekräftelse för dina höga tankar om dig själv. Målet och meningen med livet för en präktig narcissist är ju att försöka vara "orörbar". Kan man inte bli miljonsäljande författare som Jan Guillou eller självutnämnd profet som Alexander Bard blir man geni på ett internetforum istället. Men någonstans måste man ha sin plattform.

Jag är mer av Hitler/Ausonius/Pekka-Eric typen än Guillou/Bard-typen men med en självinsikt jag inte lyckats se i någon av de nämnda. En sorts hybridnarcissist som jag faktiskt inte sett många av. I likhet med Hitlertypen bygger jag min plattform utifrån mig själv, inte utifrån att infiltrera samhället/en arbetsplats/ett forum och genom att följa vissa spelregler destillerar mitt bekräftelsebehov och låter andra, omedvetet, arbeta för att tillfredställa det.

Primitiva narcissister återfinns bland arbetslösa skolmördare, lasermän, modeller och popstjärnor. Präktiga narcissister återfinns bland läkare, ekonomer och filosofer likväl som feta, pizzaätande internettroll som bakom sina avatarer föreställande vackra kvinnor aldrig tappar besinningen och alltid försöker vara mest viktigpetter och ha sista ordet på ett sätt som inte på något vis får antyda att de är desperata efter att ha sista ordet.
Därför är det lätt att även för vanligt folk känna igen den präktiga genom klassiska formuleringar som "men nu har jag bättre saker för mig". Lika klassiskt som den primitiva narcissistens önskan att tvinga folk till underkastelse med våld och hot.

av **Ganesh** » 2009-07-05 21:44:45

Josef1 skrev:
Jag vet intuitivt att de flesta människor är fula och äckliga...

...andra är smuts.

Har du förståelse för att en del här läser detta som att du är litet ... förklenande ... i din ton. Jag läser det som att du tycker att jag är

FUL

ÄCKLIG

SMUTS.

Vet du att det är det du gör. Nu verkar det vara ett förhållningssätt till andra som du dels har valt och dels gillar. Och att du både har koll på vilka konsekvenser ditt förhållningssätt får och accepterar det. Anledning till reflektion.

av **Josef1** » 2009-07-05 21:47:04

Ganesh skrev:Har du förståelse för att en del här läser detta som att du är litet ... förklenande ... i din ton. Jag läser det som att du tycker att jag är

FUL

ÄCKLIG

SMUTS.

Vet du att det är det du gör. Nu verkar det vara ett förhållningssätt till andra som du dels har valt och dels gillar. Och att du både har koll på vilka konsekvenser ditt förhållningssätt får och accepterar det. Anledning till reflektion.

Jag vet att jag blir illa omtyckt men om jag inte är personligen attackerad, som av t.ex en tant eller rektor eller en grupp NT-ungdomar, avhåller jag mig från direkta personangrepp. Jag kan t.o.m känna viss respekt/medkänsla för vissa personer som jag anser delar en del av mina erfarenheter/åsikter.

Jag kan också själv vara sympatisör med någon, det har hänt, och ställa mig i beundrarledet, på samma sätt som jag ibland fått sympatier. Så jag är inte helt låst i en totalt oflexibel inställning till omvärlden.

av **jonsch** » 2009-07-05 21:47:05

Det vore ju töntigt att inte försöka få sista ordet som kommentar till det. Men rädda mig gärna. :lol:

[EDIT] Lät bli att citera men avsåg naturligtvis att kommentera svaret till mig.

av **nano** » 2009-07-07 7:57:58

Kristofer skrev:För er som inte är insatta i det jag hänvisar till ovan:
Kristofer skrev:Jag är en tämligen värdelös nolla.

Pallar inte med att jobba, rent arbetsmiljömässigt. Har ett tråkig yrke. Kan inte utöva fysisk aktivitet längre. Har noll spännande att tillföra. De flesta av mina dagar är skittråkiga. Har inte varit på så många platser. Är inte speciellt intelligent. Har inga talanger. Är inte konstnärlig/kreativ. Socialt klumpig. Kort sagt: jag är en överflödig loser. Lever i en grå värld av tristess och misslyckanden.

Om du är den jag är tämligen säker på att är du så satt jag o funderade på om du inte ver en av de mest välfungerande vid dom träffar jag varit på.
Iaf ur socialförmågesynpunkt.

av **Josef1** » 2009-07-07 11:08:29

nano skrev:Iaf ur socialförmågesynpunkt.

Yttre social förmåga behöver inte betyda mycket för hur den inre problematiken gestaltar sig. Jag kan sätta 500 kronor på att jag är en av de fem utåt sett mest "normalfungerande" av samtliga medlemmar på detta forum, men det har tyvärr inte hjälpt mig i mina studieförsök t.ex.

Kanske Kristofer är så pass utåt sett fungerande att han kan smälta in i NT-miljöer rätt enkelt, precis som jag, för att på insidan brytas ned och sen se allt kollapsa.

Den mest fungerande aspergaren är inte alltid den som är bäst på att tyda tonlägen, kroppsspråk och småprata med NT-folk när det behövs. Hur kraftig AS man har, och hur den påverkar ens förmåga, bör inte mätas i hur socialt skicklig man är. Så svartvit är inte verkligheten.

av **imperativ** » 2009-07-07 11:11:31

Kan någon svara på frågan:

Vad är en stark individ?

av **Josef1** » 2009-07-07 11:12:11

imperativ skrev:Kan någon svara på frågan:

Vad är en stark individ?

Enligt mig är det den som överlever, oavsett med vilka medel man gör det.

av **nano** » 2009-07-07 18:55:44

Nja, tycker inte riktigt likadant själv.
Styrka ter sig ganska irrelevant enligt mig.

Väldigt mycket av det man åtnjuter har inte med en själv att göra.
Detta pga samarbete.

av **deadpoet** » 2009-07-08 3:25:00

Styrka är den energi man lägger på att överleva. Om någon ska bli skjuten om den inte kan springa 1 mil på en viss tid och missar med en sekund och blir skjuten, tycker jag han var stark ändå.

av **nano** » 2009-07-08 4:46:42

Fel o skjuta någon öht.
Om man ska bli skjuten har bara den som ska bli skjuten rätt o bestämma om, ingen utom just den som lever just det livet som då kommer att erfara att skottet kommer att gå igenom sin kropp.
Man bestämmer inte om någon annan ska leva eller dö, det gör man bara om sitt eget liv.

Fast ja, starkt skulle jag ändå säga i exemplet du gav

av **Alien** » 2009-07-08 12:25:04

Kristofer skrev:Är vi svaga och handikappade individer? Är det egentligen så att tanterna har rätt? Jag vet inte, men jag har börjar fundera i sådana tankar.

Jag har ju tidigare skrivit om hur min egen tillvaro mer eller mindre rasar samman. Enda vägen ut tycks vara att söka hjälp. Hjälp för att försörja sig, hjälp för att klara sitt eget psyke etc...

För er som inte är insatta i det jag hänvisar till ovan:
Kristofer skrev:Jag är en tämligen värdelös nolla.

Pallar inte med att jobba, rent arbetsmiljömässigt. Har ett tråkig yrke. Kan inte utöva fysisk aktivitet längre. Har noll spännande att tillföra. De flesta av mina dagar är skittråkiga. Har inte varit på så många platser. Är inte speciellt intelligent. Har inga talanger. Är inte konstnärlig/kreativ. Socialt klumpig. Kort sagt: jag är en överflödig loser. Lever i en grå värld av tristess och misslyckanden.

En mer omfattande bakgrund finns att läsa i Hata asperger-tråden.

Hur ni andra ser på er själva vet jag inte. Det låter jag också vara upp till er själva att bedöma. Däremot är det inte sällan som det går att läsa på forumet om hjälpbehov, insatser som efterfrågas samt diverse tillkortakommanden. Jag vill inte hänga ut någon så därför låter jag bli att citera någon. Jag tror dock att ni alla kan erinra er inlägg av den typen jag här återspeglar. "Svårt att klara av att jobba". "Klarar inte av att jobba". "Jag har sjukersättning". "Problem med psyket". "Diverse städ- och hygienproblem". "Dessa insatser har jag/vill jag ha". "Jag behöver hjälp":Jag tror ni alla kan hitta trådar som stämmer in på mina här påhittade citat. Tänk efter. Hur många trådar handlar inte om problem? I synnerhet problem med saker som t.ex. arbete och försörjning samt behov av sjukskrivningar och annat som uppenbart indikerar handikapp och sjukdom/funktionshinder. Gemensam nämnare för trådarna är att de visar på svårigheter hos oss att självständigt klara saker som en normal vuxen individ förväntas klara av.

Vad jag menar är att dessa problemämnen är något som de flesta av oss behöver hjälp med för att klara oss. Det behöver inte NT-människan. Insatserna är ju till för funktionshindrade/handikappade. Det är nog därför som jag tror att det just handikappade vi är. Är det NT som är de normala och vi som är de handikappade? Vi har väl så stora fel på oss att vi är handikappade och svagare än NT? Annars skulle vi väl inte behöva dessa insatser?

Det är just därför som jag mer och mer tvivlar på vad jag tidigare ansett. Av samma anledning funderar jag också på om det inte är så att tanterna har rätt. Vi kanske inte bara vill se det? Vi kanske måste ta det som vi tycker vara förnedrade från tanternas sida? För vi behöver ju ofta den hjälp som de företräder. Har vi då rätt att dissa tanterna? Egentligen kanske vi behöver bli så omhändertagna som de anser?

Vi är nog de svaga. NT är nog de starka och vi behöver deras hjälp. AS kanske inte är annat än ett stort handikapp? Förnekar vi bara detta?

Kristofer - som just nu avskyr sina tankebanor men som i ärlighetens namns inte kan avfärda dem.

Jag ogillar uppdelningen av människor i "svaga" och "starka", "losers" och "vinnare". Vi är alla svaga ibland och starka ibland. In the long run we are all losers. Vi ska alla dö och de flesta blir sjuka dessförinnan. Vi är alla sårbara och beroende. Inte ens den starkaste och mest framgångsrika invidid skulle uppnått vuxen ålder utan andras hjälp. Alla kan också bli sjuka el råka för en olyckshändelse och bli beroende av sjukvården.

Visst, jag behöver hjälp och jag är inte oberoende. Men det oberoende idealet är orealistiskt.

Även NT-människor som har jobb kan närsomhelst förlora jobbet (och fotfästet). Så jag tänker inte låta mitt människovärde avgöras av en tänkt medelsvensson. Vem är "normal" förresten? Är den som drabbats av sjukdom och olyckshändelse senare i livet och därför inte kan jobba längre "onormal"? I så fall kan alla bli "onormala".

Jag har inte lyckats uppfylla de drömmar jag en gång hade och inte heller hålla mig kvar på arbetsmarknaden. Men jag vet att jag gjort mitt bästa, finns ingen anledning att straffa mig själv. Somliga har mer tur än andra, men alla som är lyckade utanpå är det inte inuti el för evigt. Varför ständigt jämföra sig med andra?

Betr "tanter" så är det ingen som försökt pådyvla mig hjälp jag inte vill ha. Det är inte de som är "fienden" i första hand, utan attityderna från arbetsgivare. Antingen uppfyller man kraven på snabbhet, flexibilitet, stresstålighet el så får man stå utanför.

av **Noli** » 2009-07-08 13:31:43

Hej Alien m.fl.
Härligt inlägg du har skrivit tycker jag. Jag tycker heller inte om att man delar upp människor i svaga och starka för jag tänker så här: att även svaga människor kan bli starka och arga och säga i från mot orättvisor som myndigheter och politiker m.fl. har orsakat dem.

Jag har läst igenom tråden och tänker på ordet utfattig så tänker jag så här: Utfattig är den som inte får några pengar alls på någon månad dvs inga pengar alls för att kunna betala hyra, räkningar och mat m.fl. och därmed är man utfattig. Man är inte utfattig om det kommer pengar varje månad oavsett om det är lön eller bidrag eller förtidspension även om det mesta av pengarna går till hyra och räkningar så att man har lite kvar till mat m.fl. så är man alltså inte utfattig anser jag. Ordet utfattig förknippar jag med en fattig hemlös person som går i trasiga kläder på gatan och är jämt hungrig och håller på och svälter. Det är min tolkning av ordet utfattig.

Samma sak med ordet utslagen att man är inte utslagen bara för att man inte har arbete dvs man är inte utslagen så länge det kommer pengar varje månad som bidrag eller förtidspension m.fl. och har bostad anser jag.

Livet behöver inte bli trist bara för att man är förtidspensionär. Man har hela fria dagar att göra som man vill och ägna sin tid åt vila och åt sina roliga intressen ostört i lugn och ro utan att ha någon arbetsgivare eller arbetsförmedlare flåsande i nacken.

mvh Noli

av **deadpoet** » 2009-07-08 19:27:36

Nano, det var ett dumt exempel jag tog för det händer inte så ofta. En sak som tyvärr dock händer är att folk får cancer och slåss jättemycket och kanske nästan överlever, men sen dör de iallafall. De har ändå varit starka.

av **Altus** » 2009-07-08 19:31:53

Jag tycker att man får ganska fett med cash från FK även om det bara är grundbeloppet (vilket är vad jag får), men det är nog delvis för att jag fortfarande är van vid försörjningsstöd/socialbidrag, som är ännu lägre (existensminimum), och delvis för att jag alltid har i åtanke ett historiskt perspektiv (det var värre 500 år sedan...) och dessutom hur det är på många andra platser på jorden idag.

av **nano** » 2009-07-10 18:18:49

Jag vet inte exakt vad olika ersättningar innebär men som jag fattat efter att ha ringt o frågat hur mycket socialbidrag var på med anledning av en diskussion om att det skulle vara så "jävla glassigt att leva på socialbidrag" så fick jag inte någon tanke om att det skulle vara några höga summor pengar, det jag fick höra var en siffra på ungefär 3000 kr i månaden plus hyra.
Föredrar jobb varje gång i det fallet men jag vill ha ett trevligt jobb där man inte blir skadad.
Som tur är har jag oftast mitt drömjobb numera

av **Altus** » 2009-07-10 18:46:35

Jo, det är drygt 3000. Så även lägsta sjukersättningsnivån är alltså klart bättre.

För att inte tala om förnedringsfaktorn när man har socialbidrag, att behöva lämna in en ny ansökan varje månad. Ständig granskning och osäkerhet. Det är stressigt och dåligt för hälsan, särskilt om man är känslig för sådant (vilket jag är).

av **nano** » 2009-07-10 18:47:51

Huga, det sade de inget om, jag trodde man fick tills man fick jobb eller så.

av **Altus** » 2009-07-10 18:55:02

Nepp, ny ansökan varje gång, fast den blir i regel förstås beviljad om man saknar övrig inkomst. Fysiskt ska den inlämnas, genom att gå till deras byggnad och lämna in den i receptionen. De hade lätt kunnat ordna så att man kunde ansöka över internet (vilket dessutom hade gjort det billigare för dem), men icke.

av **nano** » 2009-07-10 19:05:14

Kanske finns de som sätter det hela i system då?

av **dragonslayer** » 2009-07-10 20:11:43

Har haft socbidrag och sedan sjukersättning, lägsta, med bostadstillägg.

Klarade mig på soc, men på den tiden var maten billigare, dessutom bodde jag i kollektiv viket minskade kostnaderna.

Blev förvånad hur mycket jag får i sjukersättning (pension eller vad man ska kalla det), får 1500 mer varje månad!

Visserligen betalar ju soc sjukvård och mediciner, ibland möbler och resor till daglig aktivitet, glasögon, el och hemförsäkring, beroende på vanor kanske soc kan löna sig. Eller nej, man får nog mindre även om man uttnyttjar allt.

Soc är en fälla. Det bygger på att man redan har ett liv och en massa grejer, för ersättning för möbler är låg och man får ej extra för kläder. Många får soc i år, men stödet var utformat för att man skulle ha det kanske 4 månader. Det är bestämt på förhand hur du ska leva. Du kan få pengar till en begagnad TV. Men inte till en skruttdator eller stereo. Du kan på pengar till gardiner, men inte till kattmat till katten. Du kan få till receptbelagda mediciner men inte naturmediciner. Till doktorn, men inte massören. Till bussresor, men inte att du betalar din kompis för att den kör dig (även om verksamheten ligger långt från busshållplatsen eller det är krångliga byten).

Det bryter ner människor att man inte har ett val hur man spenderar sina pengar. Man kan BARA spara in matpengar om man vill ha ett LIV när man går på soc.

Känner mig lite fattigare än innan när jag först fick sjukersättningen, allt har blivit så himla dyrt och jag fick bara en minimal ökning, förutom att de tacksamt ökar bostadstillägget. Sedan beror det på var man bor. Maten här är dyr, srskilt kött... en grannkommun har typ... rea på kött känns det som.

av **Miche** » 2009-07-11 1:13:40

Altus skrev:Nepp, ny ansökan varje gång, fast den blir i regel förstås beviljad om man saknar övrig inkomst. Fysiskt ska den inlämnas, genom att gå till deras byggnad och lämna in den i receptionen. De hade lätt kunnat ordna så att man kunde ansöka över internet (vilket dessutom hade gjort det billigare för dem), men icke.

Faktum är att det fungerade utmärkt i Uppsala kommun, efter första ansökan så skötte vi resten via mail och något enstaka telefonsamtal!

Numera i denna kommun (Heby) är det nästan lika illa som du skriver, men det går bra att posta ansökan, behöver inte komma in med den personligen!

Har tanterna rätt? Är vi med AS svaga individer?

Re: Har tanterna rätt? Är vi AS är svaga individer?

Re: Har tanterna rätt? Är vi AS är svaga individer?

Re: Har tanterna rätt? Är vi AS är svaga individer?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in