earlydayminer skrev:Suck it up.

Menar du mig? Vad menar du i så fall?

tahlia skrev:

earlydayminer skrev:Suck it up.

Vad är det med folk idag? Det råkar inte vara så att jag inte är den enda som går runt med konstant huvudvärk som inte går över?

Eller är det bara jag som tycker folk verkar ovanligt vrånga?

Nä... Jag ser rött när jag tänker på hur systemet fungerar. Speciellt att de som försöker mest, bestraffas med lägre ersättning (ibland hälften) än vad som var tanken med reglerna.

Altus skrev:För egen del skulle jag nog inte heller ha något annat alternativ än att ta mitt liv om jag förlorar sjukersättningen. Jag kommer inte gå tillbaka till soc igen, där jag redan varit alldeles för mycket. Och i det läget så vore det förstås ganska frestande att först hämnas på en del personer. En del förtjänar faktiskt att dö eller skadas för livet (och då menar jag inte handläggaren bakom beslutet).

Jag skulle aldrig begå ett vansinnesdåd av den enkla anledningen att jag är perfektionist. Jag skulle försöka bli vansinnesdådens King of Pop, vilket i praktiken är omöjligt, så därför låter jag bli t.o.m om jag tvingas till självmord. Det blir bara ett enkelt självmord för min del, tyvärr.

Josef1 skrev:

Altus skrev:För egen del skulle jag nog inte heller ha något annat alternativ än att ta mitt liv om jag förlorar sjukersättningen. Jag kommer inte gå tillbaka till soc igen, där jag redan varit alldeles för mycket. Och i det läget så vore det förstås ganska frestande att först hämnas på en del personer. En del förtjänar faktiskt att dö eller skadas för livet (och då menar jag inte handläggaren bakom beslutet).

Jag skulle aldrig begå ett vansinnesdåd av den enkla anledningen att jag är perfektionist. Jag skulle försöka bli vansinnesdådens King of Pop, vilket i praktiken är omöjligt, så därför låter jag bli t.o.m om jag tvingas till självmord. Det blir bara ett enkelt självmord för min del, tyvärr.

Jag skulle med största sannolikhet inte utföra några våldsdåd heller, det ligger helt enkelt för långt ifrån min karaktär.

Sedan så har jag väl också någon slags politisk uppfattning att man ska förlita sig på lag och inte personlig hämnd, men det å andra sidan kanske inte väger så tungt när en liten byråkrat precis har signerat ens dödsdom.

Tack bror duktig. där fick jag

Bror Duktig skrev:

earlydayminer skrev:Suck it up.

Menar du mig? Vad menar du i så fall?

Mind > #1
Economy > #2

"Göra rätt för sig" kan man göra på många sätt.

Alla människor är beroende av att andra människor gör dem diverse tjänster. Därför är det naturligt att förvänta sig att de flesta människor bidrar med något om det kan med detta "något" måste inte nödvändigtvis vara lönearbete.

Så fort jag gör något som någon annan människa kan ha nytta av så har jag i någon mån bidragit till samhället.

Men när idén om en arbetsetik leder till att sätta åt svaga, sjukskrivna eller fattiga så är den givetvis inte till för dessa personer. Den är till för att hetsa alla oss andra. Och där tjänar människors förakt för den som är mindre lyckligt lottad än en dem själva en funktion - gissa vilken?

Tack Bror Duktig för förklaringen om runkeriet! Det var inte onani jag främst tänkte på, även om metaforbilden är ungefär så här i min sjuka hjärna:
Tänker mig grupprunkeriet som stenhårda penisar, lika hårda allihop, sprutandes sperma på en runkbulle. Kvinnorna runkar sin klitoris, som utvecklats till en penis tack vare feminismen. Sedan skriker de vilt när någon sjukpensionär biter en för stor bit av runkbullen, som de anser sig ha bakat. Men i själva verket har pappa staten bakat den och alltihopa är en masspsykos skapat av politiskt hittepå.

Altus skrev:

sugrövmanövern skrev:Jag brukar säga att jag ska ta livet av mig och ta folk med mig i döden företrädelsevis handläggare av olika slag samt deras barn om de jävlas med min pension eller sjukskrivning på minsta vis. Då blir det tyst.

Säger du det till handläggarna också? Hur reagerar de i så fall?

Har inte behövt bråka med några handläggare på senare år sedan jag blev så här aggressiv. Till läkare har jag sagt att jag tänker så här. De brukar bli storögda och säga; Ja oj, det är ju inte bra att du är så arg.

Sugis, du är oslagbar

Jag måste bara fråga om du är man eller kvinna. Du uttrycker dig som en man men samtidigt hade du en rosa "my little pony" som forumbild ett tag sedan.

Jag tycker Josef är mycket modig som startat denna tråden då den visar något av de mest fundamentala maskhålen i Sveriges välfärd.

Måste alla människor "göra rätt för sig"? och om det är så vad gör man med de som inte vill? Vad skulle hända om de som "inte vill göra rätt för sig" inte fick pengar från staten, jo fängelsena skulle bli fulla och Sverige skulle bli en otrygg plats att leva då de som inte har skulle stjäla från de som har och båda parter skulle riskera att bli skadade.

Jag personligen har svårt att inruta mig i samhällsstrukturen, om jag inte får spela sällskapsspel enligt mina regler så vill jag inte vara med...

Jag tycker ofta att andras regler är ologiska och orättvisa. Nu är ju dock ordet "rättvisa" ett relativt begrepp som borde avskaffas.

/Robert

msitua skrev:Jag tycker Josef är mycket modig som startat denna tråden då den visar något av de mest fundamentala maskhålen i Sveriges välfärd.

Det är ju inte jag som är problemet med välfärden, det är systemet som inte tillåter mig att ens försöka mig på en ideell sysselsättning utan att riskera att hamna på gatan.

Har du permanent sjuk- eller aktivitetsersättning som beslutats före 1 juli 2008? I så fall är det faktiskt lugnt. De är orättvist mycket hårdare mot dem som bara har tidsbegränsad ersättning, eller fått den permanenta beslutad efter det datumet, men vi som fick beslutat om permanent före 1 juli i fjol får faktiskt pröva våra vingar utan att riskera att stå utan någonting om det inte går bra.

Själv har jag en trygghetsanställning, där lönebidrag står för majoriteten av lönekostnaden, för närvarande förlängd till 30 april nästa år. Skulle det inte bli någon fortsättning sedan är jag garanterad att falla tillbaka på sjukersättningen igen då.

Pemer skrev:Har du permanent sjuk- eller aktivitetsersättning som beslutats före 1 juli 2008? I så fall är det faktiskt lugnt. De är orättvist mycket hårdare mot dem som bara har tidsbegränsad ersättning, eller fått den permanenta beslutad efter det datumet, men vi som fick beslutat om permanent före 1 juli i fjol får faktiskt pröva våra vingar utan att riskera att stå utan någonting om det inte går bra.

Själv har jag en trygghetsanställning, där lönebidrag står för majoriteten av lönekostnaden, för närvarande förlängd till 30 april nästa år. Skulle det inte bli någon fortsättning sedan är jag garanterad att falla tillbaka på sjukersättningen igen då.

Jag fick min innan aktivitetsersättning ens fanns, före 2003. En så kallad livstids förtidspension. Jag visste inte att man fick prova på arbete då. Det verkar hursomhelst som om de pensioner som beslutades om innan 2003 verkligen är permanenta och inte ens regeringen i dagsläget kan riva upp dem hur mycket de än vill. De kan ju inte ompröva beslut som togs på livstid med en annan lagstiftning om det skulle skicka folk rakt ut på gatan.

Jag har dock mardrömmar om den nuvarande regeringen emellanåt. Att de helt plötsligt hittar ett sätt att skicka mig, som stått utanför både utbildning och skola efter mitt sista misslyckade försök med utbildning nästan 10 år tillbaka i tiden, till arbetsförmedlingen eller soc. Det känns som om de vill utrota förtidspensionärerna. De vill att folk antingen tar livet av sig eller hamnar på gatan. De vill helt montera ned välfärden i små steg genom rökridåer och avledningsmanövrar där de byter namn och funktion på vissa ersättningar etc. Samtidigt vill de att mer skattepengar ska gå till att bekosta statsrådens utgifter.

msitua skrev:Sugis, du är oslagbar

Jag måste bara fråga om du är man eller kvinna. Du uttrycker dig som en man men samtidigt hade du en rosa "my little pony" som forumbild ett tag sedan.

Hehe, kanske dags att återinföra min gamla signatur: Kvinna, 32 år med Aspergerdiagnos .

Folk brukar tro att jag är en man rätt ofta. På internet alltså, jag ser inte ut som en truckerflata.

Nä, det gör du ju inte direkt...

Sugis är en riktig sötis!

Josef1 skrev:

msitua skrev:Jag tycker Josef är mycket modig som startat denna tråden då den visar något av de mest fundamentala maskhålen i Sveriges välfärd.

Det är ju inte jag som är problemet med välfärden, det är systemet som inte tillåter mig att ens försöka mig på en ideell sysselsättning utan att riskera att hamna på gatan.

Du har helt rätt!!!
Systemet är fel!!!!
Antingen kan man eller inte enligt FK

/Robert

Tror att Josef1: förväntningar på den nuvarande regeringen är fullständigt realistiska. Det kan hända lite av varje.

Tycker samtidigt att det faktiskt borde finnas ganska många sjukskrivna och förtidspensionärer som kunde sättas i arbete men då på deltid i en omfattning som passar vars och ens förmåga. Samma med pensionärerna som borde tillåtas trappa ner i stället från att gå direkt från heltid till pension.

Bjäbbmonstret skrev:Tror att Josef1: förväntningar på den nuvarande regeringen är fullständigt realistiska. Det kan hända lite av varje.

Tycker samtidigt att det faktiskt borde finnas ganska många sjukskrivna och förtidspensionärer som kunde sättas i arbete men då på deltid i en omfattning som passar vars och ens förmåga. Samma med pensionärerna som borde tillåtas trappa ner i stället från att gå direkt från heltid till pension.

Försöker de tvinga mig in i arbete kommer det att gå väldigt illa och många kommer bli lidande.

sugrövmanövern skrev:

Altus skrev:

sugrövmanövern skrev:Jag brukar säga att jag ska ta livet av mig och ta folk med mig i döden företrädelsevis handläggare av olika slag samt deras barn om de jävlas med min pension eller sjukskrivning på minsta vis. Då blir det tyst.

Säger du det till handläggarna också? Hur reagerar de i så fall?

Har inte behövt bråka med några handläggare på senare år sedan jag blev så här aggressiv. Till läkare har jag sagt att jag tänker så här. De brukar bli storögda och säga; Ja oj, det är ju inte bra att du är så arg.

Jag skulle nog vara för orolig över att bli inspärrad för att våga säga något åt det hållet till läkare. Just att vara en fara för sig själv och andra är ju grund för inlåsning, även om faran i det här fallet är knutet till att förlora sjukersättningen. Men det verkar ju gå bra i ditt fall, det kanske tom. gör det lättare att behålla sjukersättningen.

msitua skrev:Måste alla människor "göra rätt för sig"? och om det är så vad gör man med de som inte vill? Vad skulle hända om de som "inte vill göra rätt för sig" inte fick pengar från staten, jo fängelsena skulle bli fulla och Sverige skulle bli en otrygg plats att leva då de som inte har skulle stjäla från de som har och båda parter skulle riskera att bli skadade.

Det är utan tvekan sant, och folk i fängelse kostar flera tusen per dygn. Jag har tänkt tanken att man kanske borde se till att hamna i fängelse om man förlorar sin sjukersättning. Vistelsen är ganska soft i Sverige, med tillgång till internet och så. Sitter hellre i fängelse än blir uteliggare, men jag dör nog hellre än något av det.

sugrövmanövern skrev:

msitua skrev:Sugis, du är oslagbar

Jag måste bara fråga om du är man eller kvinna. Du uttrycker dig som en man men samtidigt hade du en rosa "my little pony" som forumbild ett tag sedan.

Hehe, kanske dags att återinföra min gamla signatur: Kvinna, 32 år med Aspergerdiagnos .

Folk brukar tro att jag är en man rätt ofta. På internet alltså, jag ser inte ut som en truckerflata.

Jag trodde man också, tills någon tråd där det framgick att du inte är det. Ofta spelar det inte så stor roll vilket, även om det på något sätt samtidigt känns kul att veta saker om folk som man pratar med.

tahlia skrev:En dräglig tillvaro och möjligheten att ha en och annan hobby bör alla ha rätt till. Men varför ska man ha rätt att dra in lika mycket pengar som personen som håller på att slita arslet av sig på en arbetsplats, eller personen som har ansvar för 300 anställda? Till exempel. Var tror du arbetsmoralen (alt och viljan att göra rätt för sig) skulle ta vägen om du drog in mer än en person som lägger ned minst 8 timmar om dagen på något som de (ofta) vantrivs med, men måste göra för att överleva?

Kanske för att man sliter arslet av sig på grund av sitt funktionshinder också? Och för att det är en nedbrytande faktor i sig att inte ha något ekonomiskt svängrum alls vare sig nu eller (med all sannolikhet) någonsin, och det redan före den automatiska inkomstsänkningen vid sextiofem?

Det finns också arbetsoförmögna som inte har det fullt så illa. Men dem som utan att ha något annat identifierbart problem helt enkelt inte vill arbeta, dem tror jag finns lika mycket som jag tror att Reinfeldt är Gud.

Sedan tillkommer mer politiskt influerade faktorer som att en del jobb har löner som inte rimligen går att leva på. De behöver höjas, men innan dess går de inte att bjuda under.

Och kulturellt betingade faktorer som det där med arbetsmoralen. Där tror jag inte heller på någon allmänt inbyggd dålig arbetsmoral, utan mera på att sammanhang som är för abstrakta eller opåverkbara och sysslor som tar för litet av en i anspråk för mycket dödar en rätt naturlig lust att bidra till flocken.

Inget av det här bygger jag på troskyldigt flummande utan allt på min egen erfarenhet av människor.

Sedan tillkommer förstås uppgiften att göra om samhället så att folk får en ärlig chans att bidra till flocken igen, och innan dess det pedagogiska problemet att lära dem att folk kan vara handikappade till och med i sin förmåga att göra tråkiga saker som andra tvingar sig att göra hela tiden. Nätta små problem. Men det borde ändå gå att lirka sig fram till något som ger öppningar för fortsatta resonemang, vilket jag inte kan se att det vanliga tugget om en förutsatt biologiskt bristande "arbetsmoral" gör.

Så jag tycker inte alls det är självklart att de som inte kan jobba ska ha mindre än de som kan.

Då kan man åtminstone visa att man inte är någon ohyfsad jävla ungjävel som inte kan visa sin tacksamhet för att livet varit jobbigt.

Det finns inte mycket i den här världen jag stör mig så mycket på som otacksamhet när man får leva "gratis". Det handlar om att se sig runt omkring, fatta att man troligtvis inte har det så jävla dåligt ändå, förstå vilken tur man har som blev beviljad ytterliggare en månad med mat, dryck, boende och el.

Jag hatar den där jävla attityden.

earlydayminer skrev:Då kan man åtminstone visa att man inte är någon ohyfsad jävla ungjävel som inte kan visa sin tacksamhet för att livet varit jobbigt.

Det finns inte mycket i den här världen jag stör mig så mycket på som otacksamhet när man får leva "gratis". Det handlar om att se sig runt omkring, fatta att man troligtvis inte har det så jävla dåligt ändå, förstå vilken tur man har som blev beviljad ytterliggare en månad med mat, dryck, boende och el.

Jag hatar den där jävla attityden.

Jag också.

Hur kul hade det varit att vara född exempelvis i en slum i Bogotá?

Visst, den aspekten finns också. Men till det ska sägas att den får många slängd i ansiktet av självutnämnda moraldomare dagligdags. Ofta folk som redan mår dåligt nog, ofta skuldtyngda eller deformerade av att de inte gör rätt för sig.

Ett par andra saker som kan behöva sägas är att livet nära botten i en kultur som vår ofta inte är intressant nog för att det ska gå särskilt bra att uppamma medkänsla med dem som har det ännu sämre, ens om sådant ginge att mäta, vilket det inte gör, i varje fall inte så enkelt som de självutnämnda moraldomarna alltid tror (för annars skulle de inte ha utnämnt sig till moraldomare); och att de flesta kretsar lever sina liv för långt ifrån varandra för att man ska kunna vänta sig att man vet tillräckligt om varandra för att kunna förstå något av vikt.