Det är något jag inte riktigt förstår och som även ger mig utslag. Människor med AS säger sig vilja bli accepterade som alla andra människor, de säger sig vilja bli behandlade som "vanliga" människor, ha samma tillgångar och ses som just personer, individer. Samtidigt ser jag massor av människor som har AS som nyttjar begreppet NT. Det där går inte ihop för mig. Att först vilja bli accepterad som alla andra, och att sedan göra en sådan stor skillnad på sig själv och andra människor, att man sätter en annan benämning på andra människor, gör ju bara att man ökar klyftan och solklart visar att man inte alls hör ihop med dem på något vis.

Att säga att något är typiskt NT är lika korkat som att säga att något är typiskt AS. Vi är alla människor, och vi är alla olika. Du kan ta två människor med AS och de kan vara två helt skilda individer. Precis som en människa utan AS och en med är två skilda individer. Jag förstår inte detta med att ställa sig utanför på det sättet. Många tar sig även för att se ned på en människa som inte har AS. Det ger mig utslag.
Likadant när människor med AS i olika inlägg säger "vi" om alla med Asperger. De kan omöjligt prata för alla andra med AS eftersom vi fortfarande är helt olika individer.

Är det bara jag som reagerar negativt på att dela in människor i "Aspie" och "NT"?
Jag ser inte mig själv som en Aspie. Jag ser mig själv som en människa. Jag vill gärna förstå detta fenomen, så om någon har någon bra förklaring till varför man skall ta avstånd till de människor man påstår sig vilja bli accepterad av så är det mycket välkommet.

Jag fattar det inte heller.

Om jag skulle gissa så handlar det om samhörighet... att man behöver någon form av gruppidentitet, en klar "fiende" eller "motståndargrupp" som man kan samla rankerna mot så att man slipper uttrycka egna åsikter (och därmed lämna sig sårbar för andras angrepp).

Är väl lite samma sak som försigår mot landets alla "Marit" på avdelning 38 i sjukskjöterskornas kafferum typ.

tahlia skrev:Att säga att något är typiskt NT är lika korkat som att säga att något är typiskt AS.

Jag förstår inte varför detta skulle vara korkat när det nu finns saker som faktiskt är typiskt NT och saker som faktiskt är typiskt AS.
Att ha problem med ögonkontakt är t ex typiskt för oss med AS. Skulle det alltså vara korkat att uttrycka sig så menar du?
Att det är typiskt betyder att det är vanligt, ej att det skulle gälla alla så vitt jag förstår.
Som jag ser det så behöver det alltså inte nödvändigtvis ha något med avståndstagande att göra när man använder dessa begrepp, utan det fyller fortfarande en funktion.

Jag vill gärna förstå detta fenomen, så om någon har någon bra förklaring till varför man skall ta avstånd till de människor man påstår sig vilja bli accepterad av så är det mycket välkommet.

Här uttrycker du snarare en önskan om att få din fördom bekräftad. (att det måste handla om avståndstagande).

Micke skrev:Jag förstår inte varför detta skulle vara korkat när det nu finns saker som faktiskt är typiskt NT och saker som faktiskt är typiskt AS.
Att ha problem med ögonkontakt är t ex typiskt för oss med AS. Skulle det alltså vara korkat att uttrycka sig så menar du?

Japp, det är korkat. För t.ex jag har inga som helst problem med ögonkontakt. Tvärt om så söker jag alltid ögonkontakt med den jag pratar med och tycker det är oerhört jobbigt när de inte kan möta min blick. Och jag har Asperger, ingen tvekan om saken. Men eftersom alla med AS inte har det draget är det korkat att säga "typiskt någon med AS".
Är det något som blivit solklart för mig så är det just det att alla är så olika. Just p.g.a detta kan man aldrig säga att en sak är typiskt det ena eller det andra.

Att säga att något är typiskt för en grupp människor är som att säga att alla har det draget. Som att säga att mörk hudfärg är typiskt för en afrikan.

Att säga att "vissa personer med AS har det draget" är mer korrekt, men å andra sidan finns det massor av människor som INTE har AS som också undviker ögonkontakt in i det längsta.

Om vi inte har något gemensamt, något som är typiskt för oss, varför finns då diagnosen? Det finns defintivt saker som är typiskt aspiga. NT är dock ingen diagnos och därför kan det vara så att två NTisar inte har någonting gemensamt och det finns därför ingenting som är typiskt NTiskt.

tahlia skrev:Det är något jag inte riktigt förstår och som även ger mig utslag. Människor med AS säger sig vilja bli accepterade som alla andra människor, de säger sig vilja bli behandlade som "vanliga" människor, ha samma tillgångar och ses som just personer, individer. Samtidigt ser jag massor av människor som har AS som nyttjar begreppet NT. Det där går inte ihop för mig. Att först vilja bli accepterad som alla andra, och att sedan göra en sådan stor skillnad på sig själv och andra människor, att man sätter en annan benämning på andra människor, gör ju bara att man ökar klyftan och solklart visar att man inte alls hör ihop med dem på något vis.

Att säga att något är typiskt NT är lika korkat som att säga att något är typiskt AS. Vi är alla människor, och vi är alla olika. Du kan ta två människor med AS och de kan vara två helt skilda individer. Precis som en människa utan AS och en med är två skilda individer. Jag förstår inte detta med att ställa sig utanför på det sättet. Många tar sig även för att se ned på en människa som inte har AS. Det ger mig utslag.
Likadant när människor med AS i olika inlägg säger "vi" om alla med Asperger. De kan omöjligt prata för alla andra med AS eftersom vi fortfarande är helt olika individer.

Är det bara jag som reagerar negativt på att dela in människor i "Aspie" och "NT"?
Jag ser inte mig själv som en Aspie. Jag ser mig själv som en människa. Jag vill gärna förstå detta fenomen, så om någon har någon bra förklaring till varför man skall ta avstånd till de människor man påstår sig vilja bli accepterad av så är det mycket välkommet.

Då antar jag att du inte tycker det är någon mening med diagnoser överhuvudtaget.

Oj Thalia du skriver snabbt. Jag hann med att addera ytterligare ett citat i min förra post ifall du missade det.
Själv skriver jag tyvärr långsamt.

Resonemanget i din senaste post tycker jag inte är särskilt logiskt.
Bara för att du inte har problem med ögonkontakt så kan det inte vara typiskt för oss/dom med AS att ha detta problemet?
Eller det kan vara så men det är ändå korkat att säga det?

Flamey skrev:NT är dock ingen diagnos och därför kan det vara så att två NTisar inte har någonting gemensamt och det finns därför ingenting som är typiskt NTiskt.

Det är typiskt NT att inte vara diagnosticerade med Aspergers.
Vill du ha fler exempel?

KrigarSjäl skrev:Då antar jag att du inte tycker det är någon mening med diagnoser överhuvudtaget.

För min del så är diagnosen till för att jag skall slippa ständiga påtryckningar från FK och AF att jag skall ut och jobba och göra diverse saker jag inte pallar. Tack vare min AS diagnos slipper jag dessa konstanta påtryckningar och får en chans att faktiskt leva istället.
I övrigt, nej. Där ser jag ingen poäng med att ha en diagnos. Faktum är att jag hellre hade varit utan, om nu inte fördelen med sjukpensionen infann sig.

Jag råkar vara en människa som accepterar att alla är olika. Jag behöver ingen diagnos för att förklara varför eller hur. Jag accepterar en människa så som de är. Min diagnos är till för andra människor, så de kan säga "ja men hon har ju AS" eller "det är för att hon har AS" och på så vis förklara mitt beteende. Jag skulle hellre se att de accepterar att jag är jag. Det är inte så att vissa saker är min AS och andra saker är jag, allt är jag. Oavsett om jag har en åsikt för att jag har AS eller inte så är det fortfarande vad jag tycker och hur jag känner. Varifrån det kommer är skitsamma.

Är jag virrig eller får jag fram det jag vill ha sagt?

Micke skrev:Det är typiskt NT att inte vara diagnosticerade med Aspergers.
Vill du ha fler exempel?

Där slog du huvudet på spiken. Ja, det är typsikt NT att inte ha diagnosen AS där för INGEN NT har diagnosen AS. Således är det typiskt när det handlar om samtiliga människor, inte bara en liten grupp.

tahlia skrev:

KrigarSjäl skrev:Då antar jag att du inte tycker det är någon mening med diagnoser överhuvudtaget.

För min del så är diagnosen till för att jag skall slippa ständiga påtryckningar från FK och AF att jag skall ut och jobba och göra diverse saker jag inte pallar. Tack vare min AS diagnos slipper jag dessa konstanta påtryckningar och får en chans att faktiskt leva istället.
I övrigt, nej. Där ser jag ingen poäng med att ha en diagnos. Faktum är att jag hellre hade varit utan, om nu inte fördelen med sjukpensionen infann sig.

Jag råkar vara en människa som accepterar att alla är olika. Jag behöver ingen diagnos för att förklara varför eller hur. Jag accepterar en människa så som de är. Min diagnos är till för andra människor, så de kan säga "ja men hon har ju AS" eller "det är för att hon har AS" och på så vis förklara mitt beteende. Jag skulle hellre se att de accepterar att jag är jag. Det är inte så att vissa saker är min AS och andra saker är jag, allt är jag. Oavsett om jag har en åsikt för att jag har AS eller inte så är det fortfarande vad jag tycker och hur jag känner. Varifrån det kommer är skitsamma.

Är jag virrig eller får jag fram det jag vill ha sagt?

Nej, nu hajar jag vad du menar.

Jag vill bli accepterad som alla andra människor, men samtidigt respekterad för att jag inte fungerar på samma sätt som alla andra människor. Det ligger ingen motsättning i det.

Är begreppet NT nödvändigtvis negativt laddat? Jag tycker inte det. Neurotypisk syftar ju bara på hur hjärnan fungerar hos personer som inte har några avvikelser från det som anses vara normalt, till skillnad från AS och övriga NPF-diagnoser, som man får pga att man har en avvikelse i hjärnans funktion. (Om de inte under utredningen kommer fram till att man har en avvikelse i hjärnans funktion, så får man ingen NPF-diagnos, utan en psykiatrisk diagnos för ett problem med liknande symptom, då orsaken är psykologisk!)

Det är ju just det annorlunda sättet som våra (=AS) hjärnor fungerar på, som gör att vi har svårt att passa in i en miljö som är anpassad efter det s.k. normala (=NT) sättet att fungera på. Benämningen NT ökar inte klyftan mellan AS och NT, den bara belyser att det finns en skillnad. Och skillnaden finns där, oavsett om vi vill det eller ej. Men det handlar alltså inte om en skillnad i personlighet, utan om en skillnad i hur vi fungerar rent biologiskt, som bl.a. visar sig i beteendet.

En typisk skillnad mellan AS och NT är förståelsen av språket. NT snappar naturligt upp "den sociala koden", dvs de förstår av sig själva när något inte ska tolkas bokstavligt, hur tonfallet ändrar innebörden av orden, ironi osv. AS måste oftast få detta förklarat för sig för att kunna förstå, och sen öva, öva, öva. Jag undrar om jag nånsin kommer att lära mig det…

Detta är alltså en skillnad som har biologisk grund i hjärnans funktion, och därför är det inte fel att säga att det är "typiskt NT" resp. "typiskt AS". Sen är det ju skillnad på hur mycket avvikelser man har i hjärnfunktionen, dvs hur mycket AS man har. Det är ju en "flytande" skala från gravt autistisk till nästan normal (NT). Så att säga att nånting är typiskt AS behöver därför inte betyda att alla med diagnosen AS har just det, men det kan fortfarande sägas vara ett typiskt AS-drag. Eller kanske mer exakt, ett typiskt autismspektrumstörningsdrag, men det blir så krångligt…

Visst finns det de som går in i en gruppmentalitet med attityden "AS är bättre än NT", men jag anser inte att man behöver göra det bara för att man använder begreppet NT.

Till en början gjorde jag det till viss del, för att underlätta för mig själv att acceptera att jag har ett handikapp, som jag kommer att ha för resten av mitt liv, men också pga att jag aldrig har tyckt om det sätt, som faktiskt är ett typiskt NT sätt, att umgås på, dvs hur de använder språket och även deras småprat, som inte betyder nånting för mig. (Även om många AS lyckas lära sig, och även uppskatta, att umgås via allmänt småprat, så är det fortfarande typiskt autistiskt att inte kunna förstå eller uppskatta det. Därav riktigheten i att kalla det typiskt NT!)

Jag tar helt avstånd från att döma ut personen för att den är NT, även om jag fortfarande tycker hemskt illa om vissa typiska NT beteenden, t.ex. vissa språkbruk, som jag aldrig för mitt liv kan acceptera deras betydelse av! "Jag lovar att det kommer att gå bra…" Hur kan man lova något som står utanför ens kontroll??? Jag kan inte ta det som något annat än ett löfte, hur mycket jag än fått förklarat för mig att det inte är så det ska tolkas…

"Hate the sin, not the sinner…"

tahlia skrev:Ja, det är typsikt NT att inte ha diagnosen AS där för INGEN NT har diagnosen AS. Således är det typiskt när det handlar om samtiliga människor, inte bara en liten grupp.

Men man kan ju aldrig vara säker på att ingen NT har fått AS-diagnos eller hur? Alltså blir det enligt din logik korkat att uttrycka sig så.
Men jag förstår naturligtvis hur du menar men vidhåller att du gör en högst personlig tolkning utav uttrycket "typiskt".

Ensamflickan skrev: Benämningen NT ökar inte klyftan mellan AS och NT, den bara belyser att det finns en skillnad. Och skillnaden finns där, oavsett om vi vill det eller ej.

Men skillnaden står naturligtvis i relation till hur Aspig man är, om uttrycket tillåts. Har man grav AS så är skillnaderna väldigt uppenbara, och det kan då vara fruktbart att analysera dem.
Har man mildare AS däremot så tycker man kanske att det är onödigt att belysa skillnaderna, man har ju fortfarande möjligheten att smälta in bra och vill inte känna sig alienerad.
Utmaningen ligger nog i att respektera dessa skillnader; att inte dra alla Aspergare över en kam.

Här måste vi skilja på att säga att någon är NT, och att beskylla personen för att vara NT.

Det verkar onekligen finnas AS-folk som går runt och ser ner på alla normala människor, men jag vill, naivt, inte tro att det är speciellt utbrett. Finns gör det, dock. Tyvärr.

Grejen är att de AS-människorna som nu går runt och ogillar NT-folk gör det för att, som nassepuh säger, de känner en grupptillhörighet med andra AS-idioter och ser då NT-folk som sina underlägsna fiender. Little do they know att NT-folk inte gör samma sak tillbaka.

De behöver inte. Det är inte NT-folket som är hjärnskadade...

Varje gång jag är ute och ser någon normal (vilket är ungefär alltid) tänker jag inte på den personen med hat, utan med avundsjuka.

Den personen har något jag aldrig kommer att ha.

Normalitet.

Min ovilja är inte bara mot att kalla andra människor för NT-människor, utan jag känner även en enorm ovilja mot att bli klassad som en "aspie". Jag är ingen "aspie", jag är jag. Jag känner ingen större gemenskap med människor med AS än jag gör med människor som inte har AS. Varför? För att ingen i något av lägren fungerar precis som mig.
På vissa punkter kan jag identifiera mig med en människa med AS, men på andra kan jag identifiera mig med en människa som inte har AS. Resultatet av den kompotten är jag.
Man kan säga att vissa saker är typiskt mig, men inte att vissa saker är typiskt AS människor.

Jag fullkomligt hatar att ha en stämpel på mig. Att få höra "det där är din AS", vilket är ett uttryck min mamma ofta begangar sig av. Finns nog inget som kan göra mig så innerligt förbannad. Som jag sa tidigare, det spelar ingen roll varför jag känner eller tycker som jag gör, det viktiga är ATT jag känner och tycker om jag gör.

Jag platsar inte i ett fack, ändå försöker man hela tiden trycka dig mig i ett AS fack. Människor som får höra om diagnosen tror genast att de vet precis hur man fungerar och tycker och tänker. Faktum är att ingen har en susning, men eftersom jag har den här diagnosen så tas det för givet att jag är som alla andra med AS.
På samma sätt skulle jag hata att vara NT och placeras i det facket och påstås vara som alla andra NT, om jag hörde hemma där.

Jag förstår inte detta behov av att dela in människor i än det ena, än det andra.

tahlia skrev:Jag förstår inte detta behov av att dela in människor i än det ena, än det andra.

Jag försökte förklara det i min förra post, men jag kanske inte gjorde det vidare bra. Jag får en känsla utav att du inte accepterar din diagnos fullt ut, att det är därför du inte vill ingå i "AS-facket". Kan det stämma? Det är väl vad du sagt tidigare just att du vill ha fördelarna som diagnosen ger och thats it.

Redan diagnosen innebär ju en indelning, det är ju inget som vi hittar på här på forumet. Vi kör bara vidare på den linjen och har kommit upp med beteckningar såsom NT för att underlätta kommunikationen.
Självklart är det upp till var och en om man vill kalla sig Aspergare, Aspie eller något annat/inget alls. Men på ett Aspergerforum får man nog stå ut med att dessa beteckningar används eftersom dom underlättar kommunikationen som sagt.

Själv tycker jag det är högintressant att analysera NT's och Aspergare och jämföra dessa grupper i ett led att bättre förstå sig själv och sin omvärld. Men har man en mildare AS så förstår jag att det kan kännas jobbigt att liksom stå med ett ben i vardera läger, eller att behöva bli inschasad i den ena fållan. För egentligen är det ju en glidande skala och det blir ju lite fel när man delar in i två grupper. Men för den skull så kan man nog inte begära att alla andra skall upphöra med indelningen AS/NT tyvärr, eftersom den ändå fyller en funktion på ett sådant här forum
Det blir inte bättre om du använder beteckningen mild AS gentemot din omgivning?

Från min synvinkel är det självklart vad Aspie och NT innebär. Dragen ifrån Aspie och NT kommer ju ifrån skillda arter.

Därmed är det självklart också meningsfullt (och nödvändigt) att använda dessa termer för att kunna beskriva de skillnader som finns.

nassepuh skrev:Jag fattar det inte heller.

Om jag skulle gissa så handlar det om samhörighet... att man behöver någon form av gruppidentitet, en klar "fiende" eller "motståndargrupp" som man kan samla rankerna mot så att man slipper uttrycka egna åsikter (och därmed lämna sig sårbar för andras angrepp).

Är väl lite samma sak som försigår mot landets alla "Marit" på avdelning 38 i sjukskjöterskornas kafferum typ.

Låt mig förklara..

Aspergare har ett behov att att göra tillvaron och sin omgivning lite mera begriplig. De verktyg han har till sin hjälp är en utvecklad förmåga till att analysera, klassificera, sortera och skapa tankemodeller och mönster..

Jag skulle innerligt önska att vissa på forumet kunde sluta beskylla flertalet forumdeltagare för att vara manipulativa och ryggradslösa psykopater..

Vad är egentligen den troligaste förklaringen på ett AS-forum???

Skärp dig människa!! Vi vet alla att du egentligen är intelligentare än så..

Angående tahlias inlägg tycker jag redan man kan skönja ett mönster..

Hon har inga sociala problem, däremot är människor bara för jobbiga för att man ska vilja umgås med dom..

Hon har heller inga problem med ögonkontakt. Det är ju alla andra som har problem med att möta hennes blick..

Finns det inga specialkurser för aspergare i Självinsikt?

Thunderchild skrev:Angående tahlias inlägg tycker jag redan man kan skönja ett mönster..

Hon har inga sociala problem, däremot är människor bara för jobbiga för att man ska vilja umgås med dom..

Hon har heller inga problem med ögonkontakt. Det är ju alla andra som har problem med att möta hennes blick..

Finns det inga specialkurser för aspergare i Självinsikt?

Sätt mig bland en massa människor och jag småpratar och tjoar och tjimmmar och jag kan garantera dig att ingen kommer att ana att jag har AS. Att jag väljer att inte umgås med människor beror på att jag inte har något som helst behov av dem, utan de blir bara jobbiga.

Var någonstans har jag sagt att "alla andra" har problem att möta min blick? Det är väldigt få som har problem med det. Faktum är att det sällan händer att någon viker undan såvida inte personen är under 20.

Thunderchild skrev:

nassepuh skrev:Jag fattar det inte heller.

Om jag skulle gissa så handlar det om samhörighet... att man behöver någon form av gruppidentitet, en klar "fiende" eller "motståndargrupp" som man kan samla rankerna mot så att man slipper uttrycka egna åsikter (och därmed lämna sig sårbar för andras angrepp).

Är väl lite samma sak som försigår mot landets alla "Marit" på avdelning 38 i sjukskjöterskornas kafferum typ.

Låt mig förklara..

Aspergare har ett behov att att göra tillvaron och sin omgivning lite mera begriplig. De verktyg han har till sin hjälp är en utvecklad förmåga till att analysera, klassificera, sortera och skapa tankemodeller och mönster..

Jag skulle innerligt önska att vissa på forumet kunde sluta beskylla flertalet forumdeltagare för att vara manipulativa och ryggradslösa psykopater..

Vad är egentligen den troligaste förklaringen på ett AS-forum???

Skärp dig människa!! Vi vet alla att du egentligen är intelligentare än så..

Hur hör detta i sin tur ihop med betraktelsen att NT vs. Aspiesnacket i många fall liknar ett kafferep??

Och om det gör det...

Vem har isåfall påstått att sjukskjöterskorna som skvallrar är psykopater?

Det är ju en ganska häftig gränsdragning menar jag.

Micke skrev:Jag försökte förklara det i min förra post, men jag kanske inte gjorde det vidare bra. Jag får en känsla utav att du inte accepterar din diagnos fullt ut, att det är därför du inte vill ingå i "AS-facket". Kan det stämma?Det är väl vad du sagt tidigare just att du vill ha fördelarna som diagnosen ger och thats it.

Redan diagnosen innebär ju en indelning, det är ju inget som vi hittar på här på forumet.

Jag accepterar min diagnos. Jag har Asperger, så enkelt är det. Vad jag inte accepterar är att bli satt i ett fack pga min diagnos. Jag accepterar inte indelningen. Jag är ingen Aspie, jag är en människa, en individ. Som det är nu tror sig folk veta allt om mig för att jag sitter i ett AS fack.

Micke skrev:Det blir inte bättre om du använder beteckningen mild AS gentemot din omgivning?

Nja, visst skulle jag kunna testa det.. men då skulle jag vara en lögnare.. för min AS är inte mild.. och jag ljuger aldrig

Att vara aspis är som att vara homosexuell.