Jag går i en aspergerenhet på gymnasiet jag går på. De allra flesta där är intresserade av tv-och datorspel, det finns till och med ett spelrum med datorer i aspergerenhetens lokaler. Är datorer/tv-spel bevisat sammanhängande med asperger? Det är i och för sig redan välkänt att asperfare ofta är intresserade av spel. Hur är det med er? Jag gillar snarare att skriva. Däremot är nästan alla i aspergerenheten spelnördar.

Jag gillar både och. Men om det är något som är speciellt för aspbergare, det kan jag inte svara på.

Stavning?

Jag tycker om multiplayerspel, allt från lag-mot-lag shooters till mmorpg, för att det för mig ett bekvämt sätt att umgås med andra. Jag är mer avslappnad och pratglad än jag är IRL. Sen kan man ju stänga av när man inte orkar mer .
Mer renodlade tv-spel som man sitter själv framför datorn eller i soffan och nöter är jag inte intresserad av, förutom vissa rollspel med bra story.

På mitt boendestöds umgängesrum eller vad man ska kalla det finns en spelkonsol. AS-killarna plus en av killarna i personalen var valt spelen. Det är bara bilspel. Sedan verkar de sportintresserade hela bunten. Jag gillar TV-spel, men inte den typen. Känner mig utanför.

Jag har bara dåliga erfarenheter av MMO. Jag kallades "koreanen" eller "roboten" av de jag spelade med och de ville ha mig med för att jag helt enkelt var snäppet bättre än de flesta andra, mer fokuserad och disciplinerad etc, men egentligen tyckte folk illa om mig och jag märkte faktiskt ännu tydligare i MMO de sociala skillnaderna mellan mig och NT-folk. En guild är ju en typisk NT-företeelse, t.ex. Eftersom jag inte låter folk utnyttja mig blev det mest tjafs mellan mig och andra i varenda guild jag var medlem i. De jag störde mig mest på var NT-folk som genom sitt grava MMO-beroende utvecklat aspergertendenser de själva försökte förtränga. Riktigt patetiska människor som inte kunde stå för hur mycket missbrukare de faktiskt var. De ogillade mig också för att det för mig är naturligt att vara fokuserad och "inne" i spelet. Nånstans blev det i alla fall fel mellan mig och de riktigt extrema NT-nördarna. Och så allt grovt, ryggdunkande skit som flödade på vent och i guildchatten ständigt. Sånt gjorde mig sjuk och illamående.

Jag kommer nog aldrig att spela ett MMO igen. De spel som verkligen får mig att må bra däremot är japanska, klassiska spel typ Castlevania, Mega Man och Final Fantasy. Jag spelar nästan ingenting förutom japanska konsolspel. Just nu har jag haft en period då jag spelat gamla Enix-klassiker, typ Actraiser, 7th saga och Soul Blazer, på emulator. Såna spel mår jag bra av. Självklart spelar jag en del nytt också, men helst spel med retrokänsla som t.ex Castlevania Order of Ecclesia.

Har dock börjat tröttna/känt mindre motivation att spela på sista tiden. Skulle vara kul att ha en anledning att spela, t.ex om jag gjorde mina egna "Let's Play" videor och spelrecensioner på YouTube, men jag vet inte hur man gör sånt. Kan ingenting om datorer eller hur man gör filmer.

Jag tycker om att både skriva och spela datorspel. Jag tror att det är vanligt att vi fastnar framför datorn, men det har sina naturliga förklaringar. Det finns alltid en anledningen till varför vi hänger så mycket framför dator/tv.

Jag hatar "bubbelgrafik" (som jag kallar det). Rollercoaster Tycoon 3, Sims etc. Sååååååååååå tråkigt och fult. I synnerhet Wii Sports etc, det är alldeles för extremt.

saltgurkan skrev: Är datorer/tv-spel bevisat sammanhängande med asperger?

Nej (första tanken och enda tanken från mig).
Däremot är det bevisat att datorer/tv-spel är ett fenomen som är väldigt populärt, särskilt bland män i åldern 18-30. Något åt det hållet iaf.

earlydayminer skrev:Jag hatar "bubbelgrafik" (som jag kallar det). Rollercoaster Tycoon 3, Sims etc. Sååååååååååå tråkigt och fult. I synnerhet Wii Sports etc, det är alldeles för extremt.

Japp!!!!

- Antingen ska det vara slätstruket, någorlunda realistiskt (främst
FPS men även RTS på senare tid) spel.

eller

- En kantig enkel karta proppfull med statistik (textdokument med storlek av flera hundra megabyte!!), >30 överjävligt välprogrammerade AI och annat sånt... G-RTS-spel. Ibland är AIn bättre än en människa. (den gör färre misstag)

fps = first person shooter
rts = real-time strategy
g-rts = grand-rts

http://www.theesa.com/facts/gameplayer.asp

Stämmer nog ganska bra med övriga delar (som har tillgång) av världen.

KrigarSjäl skrev:Stavning?

Asperger Innehåll är f.ö. viktigare än stavning.

Hmm.

Jag har alltid älskar tv-spel och datorer sedan jag fick min första dator ´95.. Nu tar jag ett nytt spel och klarar ut det på mindre än 1-3 dagar, senaste spelet var killzone 2 på hard..
vet inte varför men när det kommer till spel så kan jag konsentrera mig mycket bättre och samma sak gäller när det kommer till datorer och se på film.

För mig beror det helt och hållet på om filmen är bra eller dålig.

earlydayminer skrev:För mig beror det helt och hållet på om filmen är bra eller dålig.

jag kommer ihåg alla filmer jag sett, men det är inte så roligt då jag får vänta ett bra tag innan jag kan se samma film igen =)..

Men med nya filmer kan jag se om dom igen o igen ^^

teddan skrev:

earlydayminer skrev:För mig beror det helt och hållet på om filmen är bra eller dålig.

jag kommer ihåg alla filmer jag sett, men det är inte så roligt då jag får vänta ett bra tag innan jag kan se samma film igen =)..

Men med nya filmer kan jag se om dom igen o igen ^^

Hur menar du? Jag kommer också ihåg filmer ganska bra. En del filmer kan jag se om och om igen, men tyvärr är en del filmer bara bra en gång i livet, eller kanske bara en gång under en väldigt lång period i livet. Det återstår att se. *Fniss*

Hur menar du? Jag kommer också ihåg filmer ganska bra. En del filmer kan jag se om och om igen, men tyvärr är en del filmer bara bra en gång i livet, eller kanske bara en gång under en väldigt lång period i livet. Det återstår att se. *Fniss*

Vad jag menar är att jag behöver bara se dom första 2-3min av en film som jag sett tidigare för att sedan komma ihåg resten av filmen till 100%.

Vet inte om det har med att jag har AS då jag har mer eller mindre fotografiskt minne när det kommer till filmer. Kommer även ihåg filmer nästan till 100% fast jag inte har sett den/dom på flera år.

Samma sak är det med spel för mig, när jag väl har spelat ett spel och klarat det så vet jag exakt vad man ska göra och var man ska gå efter ett långt uppehåll av spelande eller om man ska hjälpa en vän som spelar.

Josef1 skrev:Jag har bara dåliga erfarenheter av MMO. Jag kallades "koreanen" eller "roboten" av de jag spelade med och de ville ha mig med för att jag helt enkelt var snäppet bättre än de flesta andra, mer fokuserad och disciplinerad etc, men egentligen tyckte folk illa om mig och jag märkte faktiskt ännu tydligare i MMO de sociala skillnaderna mellan mig och NT-folk. En guild är ju en typisk NT-företeelse, t.ex. Eftersom jag inte låter folk utnyttja mig blev det mest tjafs mellan mig och andra i varenda guild jag var medlem i. De jag störde mig mest på var NT-folk som genom sitt grava MMO-beroende utvecklat aspergertendenser de själva försökte förtränga. Riktigt patetiska människor som inte kunde stå för hur mycket missbrukare de faktiskt var. De ogillade mig också för att det för mig är naturligt att vara fokuserad och "inne" i spelet. Nånstans blev det i alla fall fel mellan mig och de riktigt extrema NT-nördarna. Och så allt grovt, ryggdunkande skit som flödade på vent och i guildchatten ständigt. Sånt gjorde mig sjuk och illamående.
*snip*
Har dock börjat tröttna/känt mindre motivation att spela på sista tiden. Skulle vara kul att ha en anledning att spela, t.ex om jag gjorde mina egna "Let's Play" videor och spelrecensioner på YouTube, men jag vet inte hur man gör sånt. Kan ingenting om datorer eller hur man gör filmer.

Gillen/guilds/klaner kan naturligtvis vara bättre. Jag var medlem i ett med mera vuxna medlemmar som var genuint trevliga. Tyvärr verkar dock motsatsen vara i majoritet. dvs tonåringar som slänger komplimanger hit och dit men egentligen är ganska själviska och ser andra som verktyg för att själva nå toppen. Och ja, hittar dom skickliga spelare så försöker dom rekrytera dessa.

Just komplimangerna hatar jag. "bra jobb allihopa" yttras vid minsta tillfälle. Och ibland fick jag beröm utan att jag märkte att jag presterade bättre. Men det absolut värsta är motsatsen när någon blir irriterad hela tiden och tror att alla andra är idioter.

"let's play" inspelningar behöver du inte mer än grundläggande videoredigeringskunskap för att göra.

Saninaé skrev:Gillen/guilds/klaner kan naturligtvis vara bättre. Jag var medlem i ett med mera vuxna medlemmar som var genuint trevliga. Tyvärr verkar dock motsatsen vara i majoritet. dvs tonåringar som slänger komplimanger hit och dit men egentligen är ganska själviska och ser andra som verktyg för att själva nå toppen. Och ja, hittar dom skickliga spelare så försöker dom rekrytera dessa.

Just komplimangerna hatar jag. "bra jobb allihopa" yttras vid minsta tillfälle. Och ibland fick jag beröm utan att jag märkte att jag presterade bättre. Men det absolut värsta är motsatsen när någon blir irriterad hela tiden och tror att alla andra är idioter.

"let's play" inspelningar behöver du inte mer än grundläggande videoredigeringskunskap för att göra.

Jag har så blandade erfarenheter av MMO-spelare att ålder blir oväsentligt. De två i särklass mest vidriga, avskyvärda spelarna jag träffade på under hela min tid med framförallt World of Warcraft var två 35-åriga engelsmän med akademisk utbildning. Den ena fick jag intryck av var en överviktig pakistanier i London, troligen också med asperger men vi gick ändå inte bra ihop, den andra var en "tönt" dvs ensamstående, småful, NT men väldigt neurotisk/överkänslig, singelman 35+ i Newcastle som levde för spelet. Båda var pedanter, totalt besatta av spelet och hade svårt att slita sig. De försökte dölja sin barnslighet bakom ett "vuxet" sätt. Men dessa två spelare var så ohyggligt vidriga att jag faktiskt inte tror jag träffat på värre sorter. Det var också i en väldigt framgångsrik guild.

Jag har träffat 14-åringar som varit grymt trevliga etc, så jag gör knappast åldersgeneraliseringar. Guilds handlar om osynliga hierarkier, vem som är "populärast" och ska ha mest rövslickarcredit. Vissa spelare är det oskriven lag att alla ger komplimanger och fjäskar för. Var t.ex en norrman som spelade 24/7 i min guild som hade de "coolaste vapnen" etc, och var en "legend på servern" och troligen var en rätt ful, patetisk sak IRL men försökte leka marinkårssoldat i spelet. Alla slickade hans röv.

Nej, nej, nej. Aldrig mer MMO för min del om det inte är solovänligt. Jag lyckades visserligen genom att stå ut med rövslickaridioterna i några bra guilds bli en sorts ansedd spelare, bäst på servern inom min class ansågs jag väl oftast vara men det i sig var ingen status om man inte också hade ett gäng som hela tiden fjäskade för en. Det enda som skulle kunna få mig att prova ett MMO igen vore om det kom ett asiatiskt solovänligt spel där de "bästa" spelarna inte var lagspelare utan de som grindade sina karaktärer dygnet runt. Helst skulle det vara i gotisk mangastil, typ tecknad Castlevania art style, och karaktärsutvecklingssystemet skulle vara designat så att man byggde unika karaktärer på alla sätt, så att ingen var riktigt identisk med en annan. Istället för rustningar och skit skulle man själv få designa sina outfits, välja stil, snitt etc och kombinera hundratals olika plagg/dräkter med hundratals andra i åter hundratals färgkombinationer etc.

Jag är jättedålig på att spela tv-spel. Perceptionsstörniingar och dålig motorik. Gillar dock Bubble Bobble och Wonderboy.

Modernare spel förstår jag mig inte på, det blir för mycket olika grejer att hålla reda på, så då blir jag bara en tangentbordskastande dampgalning som svingar runt musen i sladden och skriker av frustration.

Spela på datorn utan joystick eller liknande går inte öht.

sugrövmanövern skrev:Jag är jättedålig på att spela tv-spel. Perceptionsstörniingar och dålig motorik. Gillar dock Bubble Bobble och Wonderboy.

Modernare spel förstår jag mig inte på, det blir för mycket olika grejer att hålla reda på, så då blir jag bara en tangentbordskastande dampgalning som svingar runt musen i sladden och skriker av frustration.

Spela på datorn utan joystick eller liknande går inte öht.

Jag förstår hur du menar med störningar i ens omgivning kan vara besvärligt när man spelar spel.
Själv så stänger jag ute allt som händer omkring mig och bryr mig inte om vad som sker runt om kring mig, ringer min telefon så svarar jag inte, 90% av alla gånger det ringer på dörren så öppnar jag inte då jag inte vill pausa spelet/filmen jag sitter med.

Är det viktigt så försöker personen som vill mig nått ringa igen eller att ringa på/knacka på dörren flertal gånger (har hänt att dom ropar på mig genom brevinkastet =) ) tills jag öppnar/svarar.

Händer mig också att jag får utbrått på spel och vill bara kasta den där handkontrollen på tv:en eller slå på nått, men än så länge har jag inte slängt/slagit sönder nått då jag har lärt mig att när jag väl blir upphetsad och blir arg så börjar jag ta djupa andetag och går ut och tar lite frisk luft =).

Jag är av någon anledning väldigt dålig på att spela med eller emot andra spelare. Känner mig lite "out of sync" ofta. Finns episoder där jag presterat väldigt bra dock. Det beror nog på situation och hur alert jag orkar vara. Jag spelar dessutom ofta väldigt annorlunda.

Ett exempel från world of warcraft då jag spelade som rollen "tank". Väldigt många förundrades över hur många olika saker jag kunde göra samtidigt, men priset var att jag blev lite disträ och klantade mig ofta. Jag blev både älskad och hatad på samma gång.

Jag (tror inte jag) är inte den typiske spelaren.

Jag gillar dock GTA IV på PC, och har t o m köpt en xbox handkontroll för pc. Jag gillar att flyga helikopter över Liberty City, och skjuta lite grand.

För övrigt lite Countersrtike men det blir tråkigt efter ett par timmar, samma banor om och om igen.

Jag har köpt flera datorspel som jag bara spelat ett par timmar och sedan tröttnat.

Jag får så dåligt samvete att slösa bort min tid, man har ju bara ett liv och det vill jag använda till kreativa saker.

Det blev något fel när jag skickade meddelandet, förlåt mig admin

Jag orkade inte läsa tråden, är trött, men har fått för mig att tv-spelande och ADHD is a big thing sometimes, men asperger och tvspel.. jag vet inte, jag gillar tvspel men jag spelar inte fanatiskt.

Jag känner en med ADHD som är TOKIG i tvspel! Men jag har också läst någonstans att många adhdare gillar tvspel.