OK, jag känner mig som en n00b, men här kommer det en fråga till....

Har sökt med sökfunktionen men vill mig inte väl.

När ni går till doktorn med fysiska problem, blir ni tagna på allvar? Jag blir ständigt "utkastad" som att jag hittar på eller överdramatiserar, för jag ser för frisk ut. Ibland kommer provsvar till min undsättning. Om de inte ens tar prov, får jag ingen behandling. Smärta är omätbart, så även för extrem smärta har jag bara fått alvedon.

Kan någon lära mig hur man ser sjuk ut?

Det är svårt att bli trodd. Jag säger alltid till läkaren att det är viktigare att lyssna på vad jag säger, än hur jag säger det.

Men det finns läkare som ser igenom AS-skalet och ställer frågor som gör att de kan bilda sig en uppfattning om mitt mående. En läkare på slutenpsyk var t.o.m. ärlig nog att erkänna att det var något med mig som han inte förstod och frågade vad det var. Vid andra samtalet hade han läst allt han hade kommit över om autism, AS och andra NPF, samt ringt min läkare på neuropsyk och diskuterat hur personer som jag kan förväntas tala om sig själva.

Håller med Lakrits. De tror mig inte. De lyssnar på hur man säger och inte på vad man säger.

Lakrits skrev: En läkare på slutenpsyk var t.o.m. ärlig nog att erkänna att det var något med mig som han inte förstod och frågade vad det var. Vid andra samtalet hade han läst allt han hade kommit över om autism, AS och andra NPF, samt ringt min läkare på neuropsyk och diskuterat hur personer som jag kan förväntas tala om sig själva.

Vilken fantastisk historia, blir alldeles rörd..

Instämmer. De hör inte VAD jag säger och jag blir ofta feltolkad.

Jag har varit dödligt sjuk men inte tagen på allvar ändå. Det slutade med intensivvård och givetvis onödigt lidande för mig.

alfapetsmamma skrev:

Lakrits skrev: En läkare på slutenpsyk var t.o.m. ärlig nog att erkänna att det var något med mig som han inte förstod och frågade vad det var. Vid andra samtalet hade han läst allt han hade kommit över om autism, AS och andra NPF, samt ringt min läkare på neuropsyk och diskuterat hur personer som jag kan förväntas tala om sig själva.

Vilken fantastisk historia, blir alldeles rörd..

Det blev jag också. Paff och rörd. Han är den förste som sagt att han skall göra mig till viljes och ringa min ordinarie läkare, och sedan faktiskt gjorde det. De hade en kort konferens och kom sedan överens om min fortsatta behandling. Det var den mest patientkompetenta läkare jag någonsin träffat, förutom min mor (som jag haft som standard för interaktionen patient-läkare) vars patienter fortfarande kommer fram och ber mig hälsa och tacka så mycket.

Lakrits skrev:

alfapetsmamma skrev:

Lakrits skrev: En läkare på slutenpsyk var t.o.m. ärlig nog att erkänna att det var något med mig som han inte förstod och frågade vad det var. Vid andra samtalet hade han läst allt han hade kommit över om autism, AS och andra NPF, samt ringt min läkare på neuropsyk och diskuterat hur personer som jag kan förväntas tala om sig själva.

Vilken fantastisk historia, blir alldeles rörd..

Det blev jag också. Paff och rörd. Han är den förste som sagt att han skall göra mig till viljes och ringa min ordinarie läkare, och sedan faktiskt gjorde det. De hade en kort konferens och kom sedan överens om min fortsatta behandling. Det var den mest patientkompetenta läkare jag någonsin träffat, förutom min mor (som jag haft som standard för interaktionen patient-läkare) vars patienter fortfarande kommer fram och ber mig hälsa och tacka så mycket.

Min vanliga psykläkare som inte kan så mycket om npf ringde till min utredningsläkare för att konferera om Modiodal som jag funderat på att testa istället för centralstimulantia. Det tycker jag var rart, men det du berättar är av en helt annan kaliber.

Hoppas din läkare fick veta att du uppskattat det. Detta inte sagt som nåt uppfordrande, men när de verkligen tar sitt jobb på allvar är det ju fint om de får höra att det uppmärksammats också, menar jag.

Jodå, jag sade snälla saker till och om båda

De behandlar mig för det jag känner att jag har

...å andra sidan har jag sällan varit i kontakt med vården alls i synnerhet för fysiska saker, det som har varit har varit mätbart så det har inte varit nått att fundera på.

De brukar tro att jag är frisk. När jag hade stukat foten och satt i rullstol tänkte de skicka hem mig utan kryckor. Jag fick uttryckligen be om att få köpa kryckor.

Vet inte om de är efterblivna eller stressade.

Var till doktorn nyligen och tog blodprover. Lider av extrem trötthet.

Han sade;

- Du måste äta frukost lunch middag och promenera minst 30 minuter per dag.

Jag sade att det är ju därför jag söker vård, jag orkar bara dricka filmjölk direkt ur förpackningen och ligger övrig tid och stirrar i taket eller sitter korta stunder vid datorn . Detta från att ha kunnat promenera upp till 3 timmar per dag och åtminstone laga middag.

Bror Duktig skrev:De tror mig inte. De lyssnar på hur man säger och inte på vad man säger.

Precis samma för mig.

Läkare missförstår mig nästan alltid men det beror nog på helt andra orsaker.

Detta brukar utspela sig.... I olika former.

Jag berättar att jag är sjuk , på vilket sätt och till vilken grad.

De säger att, nej så sjuk är du inte. Skriver i journalen "ser lite förkyld ut". Jag hävdar att jag är jättesjuk.

Så efter dividerande blir jag inte hemskickad, utan man tar prover. Jag har skyhög sänka och kroppen full av hemofilusbakterier (numera ansedd som allmänfarlig sjukdom).

Doktorn ringer och säger detta. Jag sa, men jag var ju inte sjuk sa du? (Eftersom han sa sig vara helt säker och suckade när jag insisterade om prover) Han säger att han aldrig sagt det. Han trodde från första början att jag var sjuk, ljuger. Så säger han att jag måste till akutröntgen för lungorna, för det kan ha spridit sig. Suck.

OT. Kan man få modiodal inom psykvården. Jag ville ha det och min läkare sa att den medicinen används inte i svensk vård.

deadpoet skrev:OT. Kan man få modiodal inom psykvården. Jag ville ha det och min läkare sa att den medicinen används inte i svensk vård.

Den finns med i FASS som vakenhetsreglerande medel.

Klargöra. Han menar att det ej används vid rent psykiatriska åkommor.

deadpoet skrev:OT. Kan man få modiodal inom psykvården. Jag ville ha det och min läkare sa att den medicinen används inte i svensk vård.

Jag kan få det om jag vill, av vanliga psykläkaren. Tror det mest handlar om läkarens attityd och ödmjukhet. Min läkare sa att han inte hört talas om det som behandling för ADHD men att han skulle läsa på.

Sen ringde han min utredningsläkare och frågade om han visste nåt och så skulle jag få recept om jag ville. Fast jag bangade för att den är så ohemult dyr och jag inte mindes om jag har kommit upp i fribelopp (har helt enkelt inte de pengarna, det handlar inte om snålhet).

Jag tror jag får tillräcklig behandling, d.v.s. medicin mot tvång, samt samtal angående asperger med psykolog.
Däremot blev jag inte inlagt trots att mitt tvång i höstas var så svårt att det antagligen behövdes, jag kunde knappt klä på mig själv. Dock skall jag nog inte skylla på doktorn, det var så svårt att få tag i honom. HAde vi fått tag i honom hade jag kanske blivit inlagd.