Kristofer skrev:Ser dock inte vad det perspektivet ska vara. Hej jag är förtidspensionerad och utfattig men jag tycker allt är jätteskoj ändå.

En bra KBT-terapeut skulle nog säga att det är förkastligt att se så långt in i en nattsvart mardrömsframtid...

Och så skulle man nog försöka ta reda på vilka mekanismerna bakom de många krascherna är.

Varför kraschar du tror du? Brister koncentrationsförmågan? Dålig stresstålighet?

Har du provat centralstimulantia såsom Ritalin, Concerta?

Jag jämför mig med vanliga människor. Som klarar av att jobba och försörja sig och med det dessutom också då få någonslags disponibel inkomst att förvalta.

Jag fyller ungefär lika mycket funktion som en busstationsalkis.

Kristofer det är en massa "vanliga människor" som inte heller klarar av att försörja sig. Många har hamnat utanför på det ena eller andra sättet och många av dem oförskyllt. Det finns ingen anledning att ta på sig hela skulden för något man inte helt och hållet råder över.

Kristofer skrev:Jag jämför mig med vanliga människor. Som klarar av att jobba och försörja sig och med det dessutom också då få någonslags disponibel inkomst att förvalta.

Jag fyller ungefär lika mycket funktion som en busstationsalkis.

Funktion för andra vanliga människor och för chefer, menar du alltså. Har du funderat på att pröva att istället känna dig litet som Josef1? De flesta klarar nog att pröva det, det är därför jag inte föreslår att du ska prova att känna dig som mig, mitt perspektiv är inget för vanligt fok som Josef1 .

Om man verkligen ser i stort sett alla som värdelösa så blir liksom man själv värdefull oavsett hur mycket nytta man gör för nån, den vanliga goda skattebetalaren ligger plötsligt under samma sten som busstationsalkisen.

Bjäbbmonstret skrev:Kristofer det är en massa "vanliga människor" som inte heller klarar av att försörja sig. Många har hamnat utanför på det ena eller andra sättet och många av dem oförskyllt. Det finns ingen anledning att ta på sig hela skulden för något man inte helt och hållet råder över.

Spelar som sagt inte roll om det nu delvis är någon annans fel. Det är vi som är de svaga, värdelösa skitarna som inte förtjänar livet. Det visas ju tydligt eftersom samhället premierar annat. vi är de som ska bort enligt det naturliga urvalet.

Kristofer skrev:Är vi svaga...

Bilden är denna: Efter fullbordat Stockholm Maraton på en hygglig tid står löparen och lutar mot ett träd eller något. Svettig, trött. Mycket svettig och mycket trött. Nästan spyfärdig, varenda muskel gör ont.

Vad ska man dra för slutsats av bilden. Se bara bilden av den trötte och svettige så kanske man drar slutsasen att h*n måste ha dålig kondis, och vara svag och klen.

Se i stället prestationen (inte bara klarat av Stockholm Maraton utan dessutom gjort det på hygglig tid) och slutsatsen kanske blir en annan.

Okej Ganesh, då är Kristofer alltså inte svag och klen, rentav rejaält mycket mer lyckad än jag men ens medellyckad är han ändå inte. Tråden är alltså felrubricerad men situationen är fortfarande icke önskvärd.

Om nu mitt råd är oanvändbart så är kanske en version av sucres bättre, man kanske nämligen borde se på situationen så här:

"Det är aldrig
försent
att ge upp"

Så, som Ronny Eriksson påpekar, då kan man alltså lika gärna hänga i ett tag till.

jonsch skrev:Funktion för andra vanliga människor och för chefer, menar du alltså. Har du funderat på att pröva att istället känna dig litet som Josef1? De flesta klarar nog att pröva det, det är därför jag inte föreslår att du ska prova att känna dig som mig, mitt perspektiv är inget för vanligt fok som Josef1 .

Om man verkligen ser i stort sett alla som värdelösa så blir liksom man själv värdefull oavsett hur mycket nytta man gör för nån, den vanliga goda skattebetalaren ligger plötsligt under samma sten som busstationsalkisen.

Det nedre stycket är ju sant. Jag ser vanligt folk som drägg som inte ens kan föra sig med någorlunda värdighet. Jag blir äcklad av vanliga löntagare i vanliga jeans och de ser på mig som om jag var en utomjording när jag kommer klädd som en Wacko-Jacko-typ i kashmir för 50 000 på kroppen och mörka solglasögon som ytterligare skapar en gräns mellan "mig" och "dem". Det räcker med att se mig, överdrivet fåfäng, plastikopererad och ofta även diskret sminkad, i kläder vanligt folk helt enkelt inte bär, för att uppfatta att detta är en udda typ. Vissa går ur vägen, andra tittar storögt, många blir osäkra i mina närvaro, berusade människor kan peka "BÖG!!" och skratta eller försöka fråga ut mig men då säger jag bara "tyvärr jag har inte tid", vilket är en lögn men eftersom jag ser personen ifråga som mindre värd ser jag inte att ljuga för denna som något omoraliskt.

Vad jag inte kan förstå är på vilket sätt ett miffo som jag är vanlig. Jag har väl knappt en vanlig, "frisk" mänsklig tanke och vanligt folk kan på intet sätt identifiera sig med mig, mina preferenser, mina ideal eller min människosyn.

Faktum är att det fungerar att ha min människosyn. För mig är det självklart att någon med "fel" åsikter och värderingar som försöker tilltala mig är undermänniska, endast för att han inte är lika snygg/bra klädd som jag utan ser ut som vem som helst. Jag har t.o.m effektivt lyckats överföra denna syn på andra så att de verkligen känt sig smutsiga och otvättade inför mig, som om de var skitiga små råttor som glömt duscha på morgonen. Jag märker folks osäkerhet. Mitt känslokalla och asociala sätt att banka in saker oavsett hur opassande det kan tänkas vara är också väldigt effektivt för att skapa sprickor i vanligt folks självförtroende.

Mitt försvar mot samhället har varit att bli en posör, en utmärkt sådan, som med rätt tonlägen och nackknyckningar samt skoningslösa omdömen får andra att må dåligt över sig själva. Kvinnor blir upprörda medans män blir förbannade och anser att jag "stör ordningen" eller whatever.

jonsch skrev:Okej Ganesh, då är Kristofer alltså inte svag och klen, rentav rejaält mycket mer lyckad än jag men ens medellyckad är han ändå inte.

Lyckad och lyckad, misslyckad och misslyckad. Snygg eller ful? Det är relativa begrepp. Lyckad eller inte lyckad? Och det är det som det är med skönhet. Det är inte en egenskap som finns hos personen eller saken. Skönhet och framgång finns bara i betraktarens ögon och hjärna.

Det gäller också när man ser på sig själv. Fast då är man ju både objekt och subjekt, både det betraktade och betraktaren. Råder jäv?

Eftersom framgång och skönhet inte är det minsta absoluta begrepp, tvärtom - extremt relativa, så måste man ju ha någon/något att jämföra med. Det valet är godtyckligt. Och beroende på vad man har för referenspunkter så blir resultatet olika.

Anne Wibble (folkpartist) var finansminister och fick frågan om hur mycket man borde ha på banken som en liten buffert, lätt åtkomligt ifall det händer något. Hon tyckte att en årslön var rimligt, som en liten "bra-att-ha-buffert". EN DJÄVLA ÅRSLÖN!!!!!

Rimlighet är också relativt. Saker är olika beroende på vem som är betraktare.

För att din (och Kristoffers) bild av hurpass lyckade/misslyckade ni är ska accepteras måste man acceptera era perspektiv och era premisser. Och det tycker jag inte att man ska göra sådär utan vidare.

För min del anser jag inte era bilder av misslyckande stämmer. Jag köper den helt enkelt inte.

Och jag vägrar att låta "tanterna" ha tolkningsföreträde när det gäller vad som är lyckat och inte lyckat. Jag bestämmer själv vad som är misslyckande och inte misslyckande. På samma sätt som jag förbehåller mig rätten att avgöra vad som är vackert och attraktivt.

Det här kanske kan ge mig energi att göra något åtminstone av kvällen, denna för mig sömniga, korta söndag.

Josef1 skrev:

jonsch skrev:...Har du funderat på att pröva att istället känna dig litet som Josef1? De flesta klarar nog att pröva det, det är därför jag inte föreslår att du ska prova att känna dig som mig, mitt perspektiv är inget för vanligt fok som Josef1 .

Vad jag inte kan förstå är på vilket sätt ett miffo som jag är vanlig. Jag har väl knappt en vanlig, "frisk" mänsklig tanke och vanligt folk kan på intet sätt identifiera sig med mig, mina preferenser, mina ideal eller min människosyn.

Det är mycket troligt att jag skulle reagera som en kvinna om jag mötte dig, Josef1 men du kan nog inte förstå mitt perspektiv bättre än någon annan så skit samma. Bara om du kan det skulle jag kanske knäckas även annat än ytligt, precis som så enormt många normalt själsäkra (fortfarande) kan knäcka mig ytligt (jag gick knäckt genom tonåren men det yttre börjar ta sig igen).

Jag skrattar så snällt jag kan åt alla som tror att man kan lösa problem genom att utgå från subjektiva sanningar. Jag kan ha fel men tror med snarare vulkanisk än bergfast övertygelse att det finns absoluta sanningar under alla subjektiva här i världen, där fysiken själv faktiskt till stor del är subjektiv. Inte minst i känslo-, moraliska frågor och "samhällstekniska" måste man hitta det objektiva för att kunna ta ut riktningen och det kan man.

Jag är rätt säker på att jag hittat principen för objektiva sanningar nu. Det tog mig många år att sätta fingret på vad jag letade efter, vilket är poängen. I alla årtusenden har folk drivit lika medvetslösa som de djur de ansett sig stå över, helt i onödan. Om någon med så (relativt) medioker intelligens som jag kunnat hitta principen för objektiva sanningar, så krävs det bara att man vägrar att ta plats i ekorrhjulet, vägrar leva i vad andra människor skapat som vore de gamla gudar.

Mitt perspektiv är (om jag har rätt) mer utifrån än själva fysikens lagars, mer utifrån än själva den matematiska logikens. Efterosm som du, Josef1, bryr dig om något så fruktansvärt samhällsanpassat som mode så tror jag inte att du förstår mig bättre än någon annan. Men du skulle naturligtvis kunna, precis som alla kritiskt tänkande människor (nästan oavsett intelligens) skulle kunna det. För att trycka luften ur min hybris så påminner jag mig ständigt om det och om att det och inte världsherravälde är min utopi.

Min signatur borde uppdateras i enlighet med mina troliga insikter men jag har bättre saker för mig.

jonsch skrev:Mitt perspektiv är (om jag har rätt) mer utifrån än själva fysikens lagars, mer utifrån än själva den matematiska logikens. Efterosm som du, Josef1, bryr dig om något så fruktansvärt samhällsanpassat som mode så tror jag inte att du förstår mig bättre än någon annan. Men du skulle naturligtvis kunna, precis som alla kritiskt tänkande människor (nästan oavsett intelligens) skulle kunna det. För att trycka luften ur min hybris så påminner jag mig ständigt om det och om att det och inte världsherravälde är min utopi.

Mode, ja, men anpassat mode, nej. Min känsla för mode utgår ifrån mina egna preferenser, inte vad samhället som stort tycker om. Det är därför jag t.ex aldrig skulle kunna gå på en normal arbetsintervju klädd som jag gör och få jobbet.

Jag anser att ett högre väsen behöver en avatar i verkliga livet. Vissa kamouflerar sig som kungar, andra som tiggare. Även om ens värdsliga uppenbarelse i det stora hela är av mindre betydelse så anser jag att livet blir lite roligare om man på det sättet kan ge utlopp för fåfänga.

Ganesh skrev:

jonsch skrev:Okej Ganesh, då är Kristofer alltså inte svag och klen, rentav rejält mycket mer lyckad än jag men ens medellyckad är han ändå inte.

För att din (och Kristoffers) bild av hurpass lyckade/misslyckade ni är ska accepteras måste man acceptera era perspektiv och era premisser. Och det tycker jag inte att man ska göra sådär utan vidare.

För min del anser jag inte era bilder av misslyckande stämmer. Jag köper den helt enkelt inte.

Tack, Ganesh! Jag blir glad av att du ser mig som hyfsat lyckad, trots att det är patetiskt att jag bryr mig om andras åsikter om saken. Däremot verkar det inte göra Kristofer glad att du tänker så om honom. Han jämför sig ju med medelsvensson. Om han håller fast vid det så är hans värdering av sig själv åt det rimliga till, just nu.

Om Kristofer imorgon går rätt medelnöjd till jobbet däremot och börjar se medelfilosofiskt på sina kärleksaffärer o.s.v., så är han genast medellyckad, häftigt nog (singlar, även väletablerade men eviga sådana, har de några i staden han bor i, tror jag mig ha begripit). Men sådant är ju inte läget idag.

/ J

Josef1 skrev:

jonsch skrev:Mitt perspektiv är (om jag har rätt) mer utifrån än själva fysikens lagars, mer utifrån än själva den matematiska logikens. Efterosm som du, Josef1, bryr dig om något så fruktansvärt samhällsanpassat som mode så tror jag inte att du förstår mig bättre än någon annan. Men du skulle naturligtvis kunna, precis som alla kritiskt tänkande människor (nästan oavsett intelligens) skulle kunna det. För att trycka luften ur min hybris så påminner jag mig ständigt om det och om att det och inte världsherravälde är min utopi.

Mode, ja, men anpassat mode, nej. Min känsla för mode utgår ifrån mina egna preferenser, inte vad samhället som stort tycker om. Det är därför jag t.ex aldrig skulle kunna gå på en normal arbetsintervju klädd som jag gör och få jobbet.

Jag anser att ett högre väsen behöver en avatar i verkliga livet. Vissa kamouflerar sig som kungar, andra som tiggare. Även om ens värdsliga uppenbarelse i det stora hela är av mindre betydelse så anser jag att livet blir lite roligare om man på det sättet kan ge utlopp för fåfänga.

Jag skulle kunna vara dum nog att skriva

"Aha. Så var ligger din högre rymd någonstans då? Som jag skrev så ser jag ur mitt perspektiv hur du trevar dig omkring lika blint/medvetslöst som resten."

Men jag vet ju föga om ditt perspektiv. Vad jag egentligen vill ha sagt är att du nog helt enkelt förstår mitt perspektiv lika illa som vad någon annan gör, hur udda (och överlägsen) du än själv är. Eller?

jonsch skrev:"Aha. Så var ligger din högre rymd någonstans då? Som jag skrev så ser jag ur mitt perspektiv hur du trevar dig omkring lika blint/medvetslöst som resten."

Men jag vet ju föga om ditt perspektiv. Vad jag egentligen vill ha sagt är att du nog helt enkelt förstår mitt perspektiv lika illa som vad någon annan gör, hur udda (och överlägsen) du än själv är. Eller?

Nej, jag förstår inte ditt perspektiv. Du verkar säga att genom att inte vara delaktig i samhället uppnår man något bra. Det är i och för sig min utgångspunkt också men min grundvärdering är att människor är värdelösa.

Nope, det var inte det jag försökte få fram men då vet vi att vi inte förstår varandra (eller inte du mig åtminstone...)

jonsch skrev:Nope, det var inte det jag försökte få fram men då vet vi att vi inte förstår varandra (eller inte du mig åtminstone...)

Varför kan du inte förklara vad du menar? Du anser att advokater är "vanliga människor" men att läkare är "bättre människor", att alla som inte har en chefsposition är på samma nivå som uteliggare etc? Jag förstår verkligen inte.

Jag har sen treårsåldern känt ett gudomligt ljus som finns där bakom mig, strax utom synhåll. Jag har känt att behandla mig dåligt är detsamma som hädelse sen innan jag var gammal nog att ens tänka logiskt på samma sätt som en halvvuxen människa.

Jag vet intuitivt att de flesta människor är fula och äckliga och jag vet också att jag på något sätt har en slags gudomlig närvaro eftersom jag alltid varit enormt karismatisk. Det är inte narcissistisk inbillning, karisman finns där och har bekräftats av andra som en objektiv egenskap.

Jag känner genuin glädje varje gång vanligt folk blir offer för "vansinnesdåd".

Den enda verklighet jag någonsin känt är den där jag är ett högre väsen och andra är smuts. Det har funnits med mig sen födseln.

Jag har också upptäckt att "Gud" ibland svarar när jag ber honom om något. Någon sorts högre makt beskyddar mig och har ett syfte med mig som är viktigare än för vanliga människor. Därför kan jag också se saker ur ett andligt perspektiv som varken är fysiskt eller logiskt.

Det där om status etc. är bara litet kladd ur mina analyser om den för all del enormt viktiga detalj i universum som dagens mänskliga civilisation utgör. Mna funderingar om de detaljerna delar jag med enormt många både klokare och oklokare. Det är rätt ointressant om man vill förstå mig.

Det speciella med mitt perspektiv försökte jag beskriva ovan, om man inte känner igen sig i det så ger det inte så mycket att jag fortsätter att förklara. Jag kan försöka ändå nån gång men inte just nu, såvitt jag inte får en en kommentar jag bara måste hugga på.

jonsch skrev:Det där om status etc. är bara litet kladd ur mina analyser om den för all del enormt viktiga detalj i universum som dagens mänskliga civilisation utgör. Mna funderingar om de detaljerna delar jag med enormt många både klokare och oklokare. Det är rätt ointressant om man vill förstå mig.

Det speciella med mitt perspektiv försökte jag beskriva ovan, om man inte känner igen sig i det så ger det inte så mycket att jag fortsätter att förklara. Jag kan försöka ändå nån gång men inte just nu, såvitt jag inte får en en kommentar jag bara måste hugga på.

Du är narcissist och smickrar dig själv genom att formulera saker på onödiga sätt som är menade att vara förvirrande. Du försöker lyfta upp dig själv genom filosofiska virrvarr.

Jag använder en direkt, fysisk metod för att få de resultat jag vill ha. Du har den form av narcissism jag kallar "präktig personlighetsstörning" som återfinns bland så kallade "kvasiintellektuella". Jag är en mer klassisk narcissist.

Jan Guillou har också präktig personlighetsstörning. Han blev misshandlad/mobbad etc. Präktigt störda har till skillnad från den dysfunktionella narcissisten hittat sätt att få samhället att stryka dem medhårs och kamouflera sin narcissism. Därför är de oftast akademiker. Deras självbekräftelse erhålls genom att de från en relativt skyddad position kan mjölka ut ännu mer självbekräftelse genom sina "insikter" som ingen annan har. De vet alltid bäst.

Klassiskt präktiga narcissisttyper är ordmärkarna, filosoferna och de som tror hela världens sanning ligger i det faktum att de läst tysk litteratur på originalspråk.

Personline har jag aldrig träffat en tant som tror jag är svag. Istället har 99% av dem ställt orimliga krav på mig.

Josef1 skrev:Jag har sen treårsåldern känt ett gudomligt ljus som finns där bakom mig, strax utom synhåll. ... Jag har också upptäckt att "Gud" ibland svarar när jag ber honom om något. Någon sorts högre makt beskyddar mig och har ett syfte med mig som är viktigare än för vanliga människor. Därför kan jag också se saker ur ett andligt perspektiv som varken är fysiskt eller logiskt.

Femårsåldern för mig men, kanske mycket tack vare bra mycket trevligare uppfostran än din, så har jag i det närmaste slutat att känna mig utvald. Även i förmågan till ödmjukhet kan man känna sig väldigt suverän, t.o.m. samtidigt som man ser till att inte yvas över den mer än vad riktigt goda människor gör.

Sen skriver du kanske om sånt man pratar om inom taoism (inte minst dess kamptekniker). När man typ är fas med sin situation så...

Jag har förr om åren kunnat ha tur litet grand på beställning, tyvärr dock bara beträffande sånt som att bussen kommer när man kliver om hörnet till stationen. Kanske är det något liknande du skriver om. Sån tur som jag menar har jag ibland tyckt mig ana matematiska förklaringar på men de ligger nog i den vanliga, subjektiva matten i så fall, inte i min egen objektiva. Kanske är det därför jag haft svårt att få grepp om dem, vem vet.

Du kanske är en så stor taomästare att det vore primitivt för dig att lära dig den, säkert begränsade, läran? Jag skojar faktiskt inte, vilket kanske skrämmer en del som anser mig för en förnuftig person. För att lugna dem talar jag om att jag tror dem flesta om att egentligen, innerst inne, vara lika visa som de flesta boklärda. Du, Josef1, är alltså nog inte så överlägsen hur glänsande du än är. Ett dåligt sätt att lugna folk på, kanske, men... deras problem.

Josef1 skrev:Du är narcissist och smickrar dig själv genom att formulera saker på onödiga sätt som är menade att vara förvirrande. Du försöker lyfta upp dig själv genom filosofiska virrvarr.

Stämmer rätt bra med min egen analys - tro inte att du kan lära en präktig något!

Ändå blir jag ibland förstådd av folk, mest här, som verkligen inte ger något narcissistiskt intryck. Det betyder väl att det oavsett min personlighetsstörning ligger en viss klarhet i mina resonemang. Det kan komma något gott ur något avvikande, inte sällan. Om du inte begriper betyder det inte mer än just att du inte gör det.

deadpoet skrev:Personline har j
ag aldrig träffat en tant som tror jag är svag. Istället har 99% av dem ställt orimliga krav på mig.

Det är ju också ett sätt att se på det.

Åh! Så underbart trevligt! Catfight!