Hello.
Jag fick min diagnos när jag var typ 11-12.
Chattade mycket på nätet, skaffade nätkompisar och ritade en hel del,
Detta var inte "ok" enligt min lilla shrink. Fråga mig inte varför, han var inte särsilt erfaren inom asperger-frågan och tyckte att bara för man gillade att rita och chatta på nätet så hade man asperger.
Juste, på mitt AS-papper stog det också att jag tog för mycket shampoo när jag duschade, samt att jag frågade "när ska ni hem?" i ett trevligt syfte med rätt ton till mina vänner när dom var hemma hos mig.
Vafan är det där för skit? Har jag asperger för det? Suck.

Iallafall.
Nu när jag snart är 18 har jag en hel del erfarenhet inom asperger. Jag har gått på sånt här kortis för aspergare, gått på AS-skola m.m.
Ska jag vara elak? Jag tycker alla som jag träffat med AS är skitkonstiga och egocentriska. Man kan inte föra en normal diskussion utan att allt ska handla om dom eller deras specialintressen.
Jag passar bättre med NT's eftersom det blir en mer balanserad relation.
Under min tid som aspare har jag inte hittat en enda kompis med AS som passar.

Jag har pratat en hel del med min mamma om det här, och hon håller med. Jag ÄR för normal.
Jag har liksom aldrig haft ett specialintresse som slukat mig något så fruktansvärt så jag inte kan gå utanför dörren.
Jag har varierade intressen, måla, inredning, musik, skönhet, nörda mig framför något tv-spel, festa, skriva, umgås med kompisar...

Jag vill göra om min diagnos, för något fel har jag, det är jag säker på... Men inte asperger. Hur gör jag? Vem kontaktar jag?

Hej,

Ta först kontakt med den som utredde dig eller om denne inte är kvar, den mottagningen där du utreddes. Om du måste få en ny remiss, så går du till din husläkare/vårdcentral och tar upp saken där.

Kom ihåg att en diagnos inte bestämmer vem du är, det gör du själv. Diagnosen skall göra det lättare för dig att hantera ev. svårigheter, funktionshinder eller handikapp, genom att peka ut dem för dig. Om den har fel, så kan man bortse ifrån de felaktiga delarna. Den stämpel som jag anar att du anser att du fick i pannan av sjukvården, är någonting som bara märks om du på egen hand påpekar att den är där. Du verkar ha funderat mycket över det här och kommit fram till att du inte passar in på diagnoskriterierna. Det är något du absolut skall ta upp med sjukvården när du försöker få till stånd en ny utredning.

Det kan vara så att du är feldiagnostiserad, men det är också så att aspisar är väldigt olika sinsemellan, och du kanske råkat träffat många som är mindre högfungerande än du är.

Många av oss med AS jobbar eller har jobbat, har studerat på högre nivåer, har familj, vänner och så vidare, och är inte ett dugg Rain main-aktiga, men likafullt har vi AS, även om vanligt folk inte skulle tro det utan antingen tycka vi är lite konstiga eller helt vanliga, beroende på hur de själva är och i vilket sammanhang vi träffas.

Men vill du checka hur mycket du kvalar in för AS-kritererierna så ta kontakt med vanliga läkaren, den som utredde dig eller vanliga psykiatrin och berätta hur du känner, det är inte ovanligt att man kollar om man kanske kvalar in för en lättare (eller tyngre diagnos) när man blivit äldre.

Kan bara berätta att min stora tjej som är två år yngre än du inte heller tycker hon är ett dugg lik de personer hon känner som har AS, men i hennes fall är det bristande självinsikt som ställer till det, för hon är tok-bokstavig, även om man inte märker det direkt om man inte vet så mycket om npf, för hon är superintelligent och ganska ADHD-ig vilket ändrar uttrycket för det autistiska. (Hoppas du förstår hur jag menar här.)

Bristande självkännedom är normalt när man är tonåring, och har man npf är man ofta sen i vissa delar av utvecklingen (även om man är jättesmart och tidig i somligt), så när det gäller henne så har jag gott hopp om att hon inser och kan förlika sig med sina egenheter så småningom. Just nu tycker hon att det bara är alla andra det är fel på...

Lycka till med din resa genom psykiatrin! Om du vill berätta mer om dig själv och hur du är, eller vad andra tycker är aspigt så tror jag nog vi är flera här som kan bolla med dig kring det, så är du bättre förberedd när du får komma till psykiatern.

Välkommen & lycka till!