Jag fyller 26 om en månad och jag är fortfarande mer intresserad av TV-spel än många jämnåriga. Mina andra intressen är kläder, skönhet, andlighet och så har jag väl ett visst intresse för samhälle och politik, vilket kan betraktas som mer "vuxet", dock med en orealistisk inställning.

Jag känner inte att jag åldras mentalt. De flesta på det här forumet verkar på många sätt ha mer vuxen inställning till saker och ting. En del av det som gör att jag inte kommer ut i "normalt" arbete är mitt fullständiga ointresse för de mekanismer som för en dit.

Någon annan som känner att de inte åldras i sin mentala utveckling och fortfarande är mer intresserade av Mega Man än av golf? Ni som känner er vuxna/mogna, hur länge har ni känt er så?

Jag orkar inte försöka vara mer vuxen än jag är, men samtidigt vill jag inte vara en grotesk "jättebebis". Därför försöker jag på alla sätt, ungefär som Michael Jackson gjorde med kirurgi, kläder m.m, att skapa en mer tidlös fantasi-image åt mig själv. Jag försöker nästan bli en seriefigur, något annat än en människa.

På vissa sätt känner jag mig uråldrig, men mer som ett uråldrigt barn än som en gammal man. Föreställ er att man varit 15 i tretusen år... Ungefär så upplever jag mig själv.

Ska jag vara ärlig så bemästrar jag inte den vuxna världen runt mig heller. Jag är precis som MJ, eller Near som min avatar föreställer, som ett barn som bara flyter med och automatincheckar på flygplatsen utan att egentligen ha kontroll över det jag gör. Hade jag varit miljonär hade jag anställt någon som fick sköta saker åt mig men som avlönades av mig och inte stod i kontakt med kommunen eller sociala eller något. En god man men en god man som var min anställde, inte min övervakare eller förmyndare.

Fortfarande vid 25-års ålder känner jag mig som ett barn som inte förstår vuxna runtomkring mig, trots att jag logiskt nästan kan läsa deras tankar, när jag t.ex är ute och flyger/reser. Jag kan bara inte bli vuxen, och att åldras fysiskt skrämmer mig mer än nånting annat.

Just TV-spel "får" man vara intresserad av.

Annars har jag varit rätt tidlös. För mogna intressen för ett barn, för omogna för en vuxen. Det betyder ju bara att jag inte kan anpassa mig till en rigid inställnig vad ålder är.

Förstår att det är jobbigt att åldras. Håller med. Det stämmer inte med vad man känner.

Men man får väl ta den konflikten. Hellre att kallas patetisk av människor som tror att man "försöker" vara ungdomlig, än att vara falsk mot sig själv.

Har/hade snarare tämligen vuxna intressen.

Jag känner på ett liknande sätt. Men jag vet inte riktigt om det helt enkelt är sån jag är eller om det har en psykologisk grund (jag kan tänka mig flera).

Sen är nog frågan om det verkligen handlar om mental ålder eller om det bara råkar se ut så.

Min ålder ter sig nog ganska ojämn liksom min begåvningskurva. Jag lärde mig att ta avstånd från mina känslor tidigt. Sen blev jag kallad lillgammal och mina intressen är intellektuella. Men samtidigt dricker jag saft istället för kaffe och det är uppenbart att jag är ointresserad av att prata och ha det "trevligt". (Däremot gillar jag filosofiska och intellektuella samtal under mindre inrutade tillfällen.)

Om jag kan göra någonting alls åt det så tror jag att jag helt enkelt behöver skaffa mig livserfarenhet på dom områden jag brister på.

Btw, det finns massor med vuxna som spelar spel. Finns en och annan 70åring som spelar till och med.

Saninaé skrev:Min ålder ter sig nog ganska ojämn [...]

Så är det med mig.
När jag var barn hade jag en del mogna intressen som ingen annan hade.
Och nu har jag en del omogna intressen som ingen annan (i min ålder) har =)

Jag tror att jag har varit rätt jämnt intresserad av ungefär samma saker hela livet.
Och att det då inte följer min fysiska ålder.

Hur ser ni på påståendet att personer med ADHD inte sällan mognar långsammare än sina jämnåriga, och att det inte är ovanligt att man är ca 10 år efter i utvecklingen (t ex när det kommer till intressen, social mognad)?

Själv tycker jag det ofta kan va coolt med vuxna som fortsätter leka med saker som anses höra till barnaåren och tonårstiden och mår bra av det. Har en del förebilder i släkten

Jag har aldrig upplevt ha något direkt gemensamt med jämnåriga, i af inte sedan 9-års åldern. Det var nog då klasskompisarna lite smått började umgås istället för att bara leka. Allt/alla blev så komplicerat/komplicerade då. Det började t ex förekomma mer och mer underförstådda vinkar i kommunikationen.

Flinta skrev:Hur ser ni på påståendet att personer med ADHD inte sällan mognar långsammare än sina jämnåriga, och att det inte är ovanligt att man är ca 10 år efter i utvecklingen (t ex när det kommer till intressen, social mognad)?

Det jag hört är att man med npf, dvs lika mycket vid AS som vid ADHD, kan dra av trettio procent av den faktiska åldern, för att komma fram till social mognad. Obs, det är en grov generalisering, men ibland måste man ju grovhugga lite för att kunna prata om nåt öht.

Sen tror jag att det är många faktorer som spelar in för att man ter sig barnsligare eller lillgammal.

Om man sysselsätter sig själv och inte lider av det så farligt så spelar det inte så stor roll att man fortfarande vill leka småbarnslekar fast man är snart elva. Andra entigare ungar kanske också skulle vilja leka ännu, men låter bli pga konvenansen och grupptrycket.

Om man ändå inte får vara med andra för att man är social dyslektiker/analfabet och t ex aldrig tar initiativ eller vill bossa över andra, så kan man frestas att bli ännu mer udda än vad man skulle välja själv. Kan man inte bli bäst så hellre "sämst" än ingenting, och så väljer man kanske intressen FÖR att de är eller ses som konstiga, för att skapa sig nån form av identitet.

Osv osv.

Själv är jag både tidlös, barnslig och en riktig pensionärstant samtidigt. Och orkar verkligen inte bry mig om hur det ter sig, eftersom jag inte verkar kunna göra nåt åt det, eller inte har "lyckats" bli på nåt annat sätt hittills.

Varför sätta sådan etikett på intressen eller döma en person efter hans/hennes intresse? För min egen del kan någon ett intresse av att samla på begagnade snorkråkor och dess funktion livet, det skulle inte störa mig.

Gör det du trivs med och lev lyckligt än att försöka leva upp till stela människors etiketter på hur saker och ting skall vara.

Jag håller med om det du skriver.

http://www.theesa.com/facts/gameplayer.asp

Jag också. Men det kan ändå vara intressant att jämföra sig och andra med konvenansen. Inte minst för att komma ur den.

Jag är nog i hög grad ett barn där många tenderar att se och ha synpunkter på det och vuxen på områden som de inte räknar.

Jag är den person som gnomskådade mina föräldrars fasad när jag var 10 år, glatt gjorde min egen budget som 14-åring, läste Sartre som 15-åring, blev fastighetsägare som 18-åring, är 39 nu, har inte körkort, gillar barn- och ungdosmböcker, tv-spel och mjuka djur.

Jag tycker inte att Josefs intressen verkar omogna. Inte för hans åldersgrupp. Det är ju vanligt med TV-spel och dataditon, och de andra intressena lät ju väldigt vuxna. Att vara en utopist innebär för mig endast att man är något mer filosofiskt lagd än flertalet, och jag skulle inte kalla t.ex. Platon, Machiavelli eller Marx (både tysken och amerikanerna) för omogna. Och utseendefixeringen speglar bara ett fenomen som funnits så länge människan har levt i organiserade samhällen. Den fanns hos de antika egyptierna, hos den feta barockadeln och hos 1800-talets valbenskorsettmosade societetsdamer. Och den finns i alla samhällsskikt idag.

För mig är känslan av att vara 15 år gammal kopplat till mitt förhållande till andra människor, alltså sociala aspekter. I övrigt känner jag mig nog så gammal som jag är och skiter i om folk anser att några av mina intressen är barnsliga.

deadpoet: "gnomskåda" något, gör man det snett nedifrån eller från loftet?

deadpoet skrev:Jag är den person som gnomskådade mina föräldrars fasad när jag var 10 år, glatt gjorde min egen budget som 14-åring, läste Sartre som 15-åring, blev fastighetsägare som 18-åring, är 39 nu, har inte körkort, gillar barn- och ungdosmböcker, tv-spel och mjuka djur.

Lite grann som jag då, som hade läst hela psykologihyllan på lokala bibblan när jag var femton sexton, hellre läste Bevingade ord och Ordspråk och talesätt och lexikon än Starlet som ändå yngre, men som idag som fyrtio plus inte har nåt av ekonomiskt värde som sommarstuga och bil.

Har inte ens körkort, tog teorin men misslyckades med uppkörningen och hade inte råd att försöka igen... ganska bittert. Vidare har jag bara typ hopaplockade möbler samt en jädra massa högskolepoäng men ingen helt färdig examen (även om det skulle gå att få ut papper på en fil.kand). Nu är jag sjukskriven och det som mest påminner om studierna är breven från CSN om återbetalning av kvartsmiljonen jag är skyldig dem...

Snacka om ojämn begåvningsprofil och att inte prestera i fas med min begåvning. Exakt det som utredningsläkaren sa var det första eller säkraste tecknet på npf.

alfapetsmamma skrev:... men som idag som fyrtio plus inte har nåt av ekonomiskt värde som sommarstuga och bil.

alfapetsmamma skrev:Vidare har jag bara typ hopaplockade möbler...

alfapetsmamma skrev:Snacka om ojämn begåvningsprofil och att inte prestera i fas med min begåvning.

Hög grad av igenkänning!

Jag är snart 22 och läser fortfarande vartenda nummer av Kalle Anka och min heminredning påminner om ett barns. Jag gillar dock både Kalle och min inredning skarpt så det är ingenting jag har planer på att sluta med.
Disneygrejer älskar jag också och jag har just nu ett påslakanset med Katten Gustaf i sängen.

Samtidigt har jag en relativt vuxen klädstil, är noga med disk, städ osv, och jag är politiskt intresserad så där är jag väl som de flesta i min ålder.

MissNervvrak skrev:Jag är snart 22 och läser fortfarande vartenda nummer av Kalle Anka

Jag är 50+ och läser Kalle Anka varje vecka....
Läser däremot inte Svensk Damtidning , Femina , Allas och allt vad de heter.
Jag är säkert omogen....

Underbart Selma!

TV-spel är väl inte omoget? Eller, OK, personligen tycker jag att spel som enbart går ut på att slå, sparka och lemlästa andra personer är jävligt omogna, men TV-spel i sig anser jag vara ett harmlöst och trevligt intresse. Själv är jag 30 och tycker fortfarande om:
En del ungdomsromaner
Manga
Bilderböcker om barn i andra länder
Kamratposten (jag t.o.m. rotar i tidningsbodar efter gamla nummer från 70 - och 80-talen!)
Kalle Anka
Att lära mig vaggvisor och ramsor på olika språk
Att samla på extrafina klippdockor (jag sitter dock inte och leker med dem)
Att samla på porslinsdockor som jag ger snirkliga namn (men jag leker inte med dem heller)
Och jag har några gosedjur på sängen

...men i tonåren gick jag runt i pellerin och mormorskängor, läste filosofi och lyssnade på Satie!

Kahlokatt skrev:...men i tonåren gick jag runt i pellerin (...)

Slängkappan eller margarinet?

Jag tycker fortfarande att animéarketyper är "coola" och har dessa som ideal. Där har vi ett mycket tveksamt intresse.

Jag får gåshud när kameran roterar över söta mangapojkar med sammanbitna miner och vinden i håret, samtidigt som någon ubercheesy j-pop-metal spelas. Kommer nog aldrig sluta tycka det är tilltalande trots att det är sånt som enbart borde intressera folk mellan 12-18.

Jag samlar på skruvkorkar från pet-flaskor och har gjort det sedan cirka nio år. Till en början tog jag bara de som kom från returflaskor jag hade hittat men allteftersom åren gått har kriterierna vidgats. Jag brukar hålla utkik när jag är ute och går och plocka en och annan från gatan och det är antagligen inte det mest korrekta i min åldersgrupp, 44.

Miche skrev:

alfapetsmamma skrev:... men som idag som fyrtio plus inte har nåt av ekonomiskt värde som sommarstuga och bil.

alfapetsmamma skrev:Vidare har jag bara typ hopaplockade möbler...

alfapetsmamma skrev:Snacka om ojämn begåvningsprofil och att inte prestera i fas med min begåvning.

Hög grad av igenkänning!

Jo, vill mena det. 40 plus, inte uppnått ett skapandes grand av vuxenliv, inga studier, inga relationer, inga barn...

Intressena är väl inte superbarnsliga - hockey, släktforskning och numera aspergerfrågor. Men jag brukar läsa 91:an och stundtals Kalle Anka också. Och sparar på de tidningarna...

Lakrits skrev:

Kahlokatt skrev:...men i tonåren gick jag runt i pellerin (...)

Slängkappan eller margarinet?

Margarinet givetvis, jävlar va' hal och go' jag var ...nej, jag hade en sorts slängkappa. Tyvärr inget praktiskt plagg. Man fick dra det över huvudet, kragen gjorde att man svettades som en gris runt halsen och vinden blåste upp under den hela tiden. Dessutom såg den inte klok ut i kombination med rygga. Egentligen hade jag velat se ut så här:



Men det gjorde jag alls icke...

Kahlokatt skrev:Margarinet givetvis, jävlar va' hal och go' jag var ...nej, jag hade en sorts slängkappa. Tyvärr inget praktiskt plagg. Man fick dra det över huvudet, kragen gjorde att man svettades som en gris runt halsen och vinden blåste upp under den hela tiden. Dessutom såg den inte klok ut i kombination med rygga. Egentligen hade jag velat se ut så här:



Men det gjorde jag alls icke...

Jag köpte den här, kommer använda den i höst och skäms inte det minsta:

http://3.bp.blogspot.com/_2Rj5Hiyt_aI/S ... h/Cape.bmp