Lakrits skrev:Men tyvärr finns det saker som jag måste få hjälp med, och då är det skönt att få stöd att göra dem själv istället för att någon annan gör dem åt mig.

Så jäkla bra sagt!!


Bra att det finns, synd att det behövs, som man kan säga om allt möjligt, från kondomer till paraplyer.

Jag har en habiliterare som kommer hem till mig då och då för att styra upp den stilla förödelsen av ihopsamlade/sparade pinaler och bråte som belamrar min lägenhet och källare och ge lite sparring i mina tankar kring ditt och datt. Det verkar bra.

alfapetsmamma skrev:Så jäkla bra sagt!! Bra att det finns, synd att det behövs, som man kan säga om allt möjligt, från

kondomer till paraplyer.

lol, visste inte att det fanns paraplykondomer eller är det kondomparaplyer?

atoms skrev:lol, visste inte att det fanns paraplykondomer eller är det kondomparaplyer?

Det är paraplykondomer: http://www.youtube.com/watch?v=EvowXjuKv_A

Mitt råd om boendestödjare: Försök hitta några som andra nyttjare kan rekommendera.

Jag skulle aldrig ta emot direkt hjälp av kommunen.

Rika med AS kan betala för en butler, det skulle jag kunna tänka mig. Däremot skulle jag aldrig vilja ha med någon nedlåtande, spelat överempatisk, jobbig halvförmyndare från kommunen att göra. Någon som kunde börja ställa krav och göra mig till kommunens slav.

Som det är nu är jag fri. Vinner jag mycket pengar anställer jag en butler/agent/fixare och fortsätter att vara fri. Jag kommer aldrig sälja min själ still Satan (kommunen) och bli vårdobjekt.

Jag fixar i och för sig det mesta själv. Sköter i praktiken hushållet hemma hos pappa. Det enda han sköter är räkningarna och inköpen. Städning, disk, matlagning etc är mina områden och det är inte svårt.

De områden jag tycker är jobbiga är t.ex att boka hotell och sånt. Om jag hade någon som fixade hotell och flyg åt mig hade jag rest jorden runt vid det här laget. Sånt fixar jag inte själv, inte så bra. Har faktiskt bokat hotell i Stockholm själv, men utomlands blir det värre. Jag fixar att boka inrikesbiljetter med SAS eller Malmö Aviation, det gör jag över internet. Jag klarar att checka in och gå ombord själv. Däremot blir det förvirrande så snart jag inte kan sköta allt automatiskt, över nätet t.ex.

Josef1 skrev:De områden jag tycker är jobbiga är t.ex att boka hotell och sånt. Om jag hade någon som fixade hotell och flyg åt mig hade jag rest jorden runt vid det här laget. Sånt fixar jag inte själv, inte så bra. Har faktiskt bokat hotell i Stockholm själv, men utomlands blir det värre. Jag fixar att boka inrikesbiljetter med SAS eller Malmö Aviation, det gör jag över internet. Jag klarar att checka in och gå ombord själv. Däremot blir det förvirrande så snart jag inte kan sköta allt automatiskt, över nätet t.ex.

Känner igen mig där. Men det är p.g.a. problem som dessa, som Osiris uppfann boendestödjare och småbröder.

Lakrits skrev:Känner igen mig där. Men det är p.g.a. problem som dessa, som Osiris uppfann boendestödjare och småbröder.

Jag föredrar Herre och Tjänare, där tjänaren bokar resor etc åt herren som avlönar honom.

Ett system där tjänaren även är någon slags förmyndare över herren och på intet sätt står i beroendeställning till denna är för mig otänkbart. Därför som jag aldrig skulle nedlåta mig till att släppa in någon överpositiv arbetarklasstölp i mitt liv som fick springa runt i sina Birkenstock och jeans och fixa praktiska saker som hotellbokningar åt mig.

Min assistent ska vara avlönad av mig, inte kommunen, och ska veta var gränsen går. Det är han som ska vara under mig, inte tvärtom. Precis som när en rik person anställer en hushållerska eller butler.

För mig finns ingen större mänsklig förnedring än att någon ur en lägre mental klass än mig själv får betalt av en kommun för att "hjälpa" mig. Därför som jag t.o.m skulle använda dödligt våld för att skydda mig mot en sån situation. Det är dock inte stor risk att jag någonsin kommer tvingas in i något sånt, men jag skulle däremot aldrig acceptera att en människa som var sämre/mindre värd än mig agerade "stöd".

Det enda området i livet där jag inte vill bestämma är sängen. I alla andra situationer är jag diktator.

Jo, det är ju just det, LSS ska ju syfta till "att den enskilde får möjlighet att leva som andra".

Och får man bostad med särskild service så ingår ju stödet i den.

Har man precis samma behov av precis samma stöd men råkar redan ha bostad ordnad, så påverkar ju inte det behovet av det stöd man behöver. Men då får man väl ställa saken på sin spets - ansök om bostad med särskild service enligt LSS. Så är det bara den särskilda servicen som behöver tillföras.

Josef1 skrev:

Lakrits skrev:Känner igen mig där. Men det är p.g.a. problem som dessa, som Osiris uppfann boendestödjare och småbröder.

Jag föredrar Herre och Tjänare, där tjänaren bokar resor etc åt herren som avlönar honom.

Ett system där tjänaren även är någon slags förmyndare över herren och på intet sätt står i beroendeställning till denna är för mig otänkbart. Därför som jag aldrig skulle nedlåta mig till att släppa in någon överpositiv arbetarklasstölp i mitt liv som fick springa runt i sina Birkenstock och jeans och fixa praktiska saker som hotellbokningar åt mig.

Min assistent ska vara avlönad av mig, inte kommunen, och ska veta var gränsen går. Det är han som ska vara under mig, inte tvärtom. Precis som när en rik person anställer en hushållerska eller butler.

För mig finns ingen större mänsklig förnedring än att någon ur en lägre mental klass än mig själv får betalt av en kommun för att "hjälpa" mig. Därför som jag t.o.m skulle använda dödligt våld för att skydda mig mot en sån situation. Det är dock inte stor risk att jag någonsin kommer tvingas in i något sånt, men jag skulle däremot aldrig acceptera att en människa som var sämre/mindre värd än mig agerade "stöd".

Tja, men då ser jag inga problem. Det är precis så det fungerar, jag beslutar om jag vill ha hjälp och vad jag vill ha hjälp med. Om du kände mig skulle du veta att jag inte låter mig hunsas av någon, vem det än vara månde. Jag skulle vidare ha svårt att skaffa mig en betjänt. Dels p.g.a. kostnaden, dels p.g.a. att jag under min uppväxt under perioder vistades i ett hushåll som höll sig med husa. Jag skulle med min autism/AS inte kunna ha en person rännande hemma hos mig på det viset. Hjälp en eller två gånger i veckan räcker gott.

Vad avser den pekuniära biten. Kommunen finansieras av skattebetalarna, d.v.s. bl.a. mig. Man kan se det som att jag köper en tjänst av kommunen till kraftigt rabatterat pris, och på köpet slipper en butler vars namn i värsta fall två gånger i veckan skulle påminna mig om "Fröken Julie" eller "Grevinnan och betjänten".

Dessutom är min lillebror varken arbetarklass, av en låg mental klass eller för den delen Birkenstocktoffelägare. Han äger däremot jeans.

Det enda jag är orolig för att det skulle komma hem någon till mig som inte är insatt i NPF i allmänhet och Aspergers i synnerhet. Jag förväntar mig nämligen att om personen känner till AS så är chansen större att personen behandlar mig med någorlunda respekt.

Jag har redan några underhuggare att köra med på jobbet, eftersom jag har en avdelning som jag basar för. Ingen risk att någon kommer och sätter sig på mig.

Kommer aldrig på frågan att någon utomstående skulle få komma och diktera i mitt hem.
Never.

missbutterfly skrev:Kommer aldrig på frågan att någon utomstående skulle få komma och diktera i mitt hem.
Never.

Du tänker på svärmödrar. Boendestödjare däremot dikterar inte någonting, utan tar snarare diktamen av brukaren.

Alexis skrev:Det enda jag är orolig för att det skulle komma hem någon till mig som inte är insatt i NPF i allmänhet och Aspergers i synnerhet. Jag förväntar mig nämligen att om personen känner till AS så är chansen större att personen behandlar mig med någorlunda respekt.

Jag har redan några underhuggare att köra med på jobbet, eftersom jag har en avdelning som jag basar för. Ingen risk att någon kommer och sätter sig på mig.

Jag förväntar mig det motsatta. De som är pålästa vad gäller AS är de som är nästan lyriska av att "jobba med en skitgullig AS-kille!" och helt plötsligt börjar deras dotter hälsa på en på stan med samma löjligt entusiatiska, "jag älskar hela världen och bryr mig om de svaga i samhället!" attityd.

Någon som inte vet ett skit om AS är däremot betydligt mer benägen att helt personligt säga vad de tänker och tycker. Jag kände många gånger att det jag behövde som barn var lite äkta spontanitet, inte en massa kärringar som "förstod mig". Mellan åldrarna 7 till 16 styrdes mitt liv av "tanter". Nu är jag sen 10 år helt fri från dessa, har inte ens haft tillfällig/begränsad kontakt med någon myndighet, men uppväxten var ett helvete just för att alla visste så mycket om AS.

De enda gångerna jag kände att jag var fri och kunde fly den påträngande värld andra tvingat på mig, var när jag kom till miljöer där folk knappt hört begreppet AS. Där kunde jag andas.

Lakrits skrev:

missbutterfly skrev:Kommer aldrig på frågan att någon utomstående skulle få komma och diktera i mitt hem.
Never.

Du tänker på svärmödrar. Boendestödjare däremot dikterar inte någonting, utan tar snarare diktamen av brukaren.

Jaha? Men vad är det andra med AS brukar behöva assistans med då? Städning har föreslagits många gånger för mig att jag inte kan, med tanke på min AS. Men det blev tyst på de funderingarna efter några hembesök för ett par år sedan.

(Då kan man ju kalla boendestödjare för hembiträden, det tycks vara samma sak.)

missbutterfly skrev:Städning har föreslagits många gånger för mig att jag inte kan, med tanke på min AS. Men det blev tyst på de funderingarna efter några hembesök för ett par år sedan.

Låt mig gissa: De insåg att det var både stökigare och smutsigare hemma hos dem.

Jag brukar också få förslag, kanske behöver jag hjälp med städning eller strukturscheman? Det var även under ett städa och bädda sängen-moment i AS-utredningen som man fastställde att jag har grava perceptionsstörningar.

Dock syns inte dessa problem i lägenheten. Det tar rätt lång tid för mig att sköta hemmet. Men spela roll, jag vet inte av något annat sätt att leva, så här har det ju alltid varit. Hellre det än slarvtantstädning och flottigt porslin, dammtorkning med stinkande trasa etc som folk håller på med.

sugrövmanövern skrev:Jag brukar också få förslag, kanske behöver jag hjälp med städning eller strukturscheman? Det var även under ett städa och bädda sängen-moment i AS-utredningen som man fastställde att jag har grava perceptionsstörningar.

Jag är glad att jag inte får dessa förslag eftersom det skulle kunna innebära fara för den som föreslog det vilket i sin tur skulle kunna få negativa konsekvenser för mig.

Anser folk verkligen att det är helt okej att integritetskränka någon bara för att personen ifråga har AS? Jag kan tåla mycket. Skitsnack, lögner, förtal, men skulle någon kränka min integritet och tro att de kan omyndigförklara mig skulle jag försvara mig med alla medel.

Josef1 skrev:
Jag är glad att jag inte får dessa förslag eftersom det skulle kunna innebära fara för den som föreslog det vilket i sin tur skulle kunna få negativa konsekvenser för mig.

Ja jag blir också arg. Det talas alltid om städning och matlagning vad jag än söker för.

Jag är i dagsläget sjuk. Håller på att vakna upp ur någon slags psykotisk depression och är abnormt fysiskt trött. Tappar hår, får svimningsattacker och en massa sådan skit. Har tagit prover nu på bla sköldkörteln så det ska bli intressant att få provsvaren.

Hur som helst, senast det blev tal om städning var nyligen när jag snackade med en underläkare om ändringar i medicinering och remiss till vårdcentralen för provtagning.

- Hur går det att sköta hemmet då?, frågade hon.

- Jao, det går väl sisådär, jag är ju dödstrött jämt.

- Är det stökigt, undrade hon?

- Nej, absolut inte, det är bara inte kliniskt rent och jag har inte hunnt desinficera lampknapparna i den nya lägenheten ännu, sade jag typ.

Sedan kom vi in på att man kan ju få hjälp med att sköta hemmet om orken tryter. Men alltså, det där har jag ju redan forskat i, och det enda LSS kan bistå med är någon som kommer hem till en och sparkar en i röven och tvingar en att diska medans de tittar på.

Så jag förstår inte varför de tar upp frågan ens, ärligt talat. För de erbjuder ju bara skithjälp utvecklat med mongoloider som mall vad gäller vårdtagare. Inte fan blir jag piggare av att en tant i foträta skor står bakom mig, frenetiskt leende och hurrande med ett strukturschema i handen .

Fast nu är vi ju några som verkligen kan behöva de där kickarna i arslet, och är glada att vi kan få dem. Ni andra slipper!

Min fråga var inte om någon här var för eller mot boendestöd. Det är väl bara bra att så många klarar sig utmärkt själva.

Jag tror dock inte att det är minsta risk att det kommer någon och klappar mig på huvudet, jag är varken ung eller gullig, och är van att bestämma och tala om vad andra ska göra - så jag tar inte vad som helst.

Men det var delvis för att få någon typ av sådant här stöd i vardagen som jag överhuvudtaget genomgick min utredning. Behov av stöd och hjälp ser uppenbarligen mycket olika ut för varje individ. Jag har AS utan tilläggsdiagnoser, har inget behov av mediciner och är varken deppig eller deprimerad. I mitt enskilda fall är det just detta med hem och hushåll som jag behöver hjälp utifrån med. Jag är ganska tacksam att jag inte har andra större problem, faktiskt.

Alexis skrev:Min fråga var inte om någon här var för eller mot boendestöd.

Nej, men diskussioner brukar vidga sig åt alla möjliga håll, ganska ofrånkomligt.

Jag är inte emot boendestöd. Jag är bestört över det faktum att den hjälp jag skulle behöva inte existerar. Behöver tex hjälp med att söka vård och ringa telefonsamtal. Men folk är så glömska att de glömmer att jag bett om hjälp och underlåter att göra det jag bett dem om.

Skulle även behöva att någon kom hem och städade åt mig nu när jag är trött. Men då möts man bara av överlägsna sneda leenden och munnar som säger; Så går det inte till måste du förstå, vi vill att du ska vara så självständig som möjligt. Underförstått, det enda de kan göra är att göra scheman och sparka en i arslet.

Ungefär samma eller värre slapptaskattityd och huvudklappande attityd har de som ska hjälpa folk i hemmet har jag förstått.

"Efterblivna har inga krav" tycks vara deras paroll.

Jag har samma uppfattning som sugrövmanövern, Josef1 och missbutterfly.

Ja, jag har erfarenhet. Hade boendestöd ett tag när jag var nere i en djup depression för några år sen.
Mitt intryck är slappa proffsfikare som behandlar en nedlåtande.
De jobbar mest med mongoloider och senildementa, självklart blir de miljöskadade och tilltalar alla "brukare" på samma sätt, dvs som förståndshandikappade.

Aldrig att jag använder mig av den "hjälpen" igen. För de hjälper ju de facto inte till med någonting. Deras uppgift är "att få brukarna att städa, fixa hemmet etc".

Hellre lite misär än att bli klappad på huvudet av intellektuellt lägre stående nollor.

sugrövmanövern skrev:Jag är inte emot boendestöd. Jag är bestört över det faktum att den hjälp jag skulle behöva inte existerar. Behöver tex hjälp med att söka vård och ringa telefonsamtal. Men folk är så glömska att de glömmer att jag bett om hjälp och underlåter att göra det jag bett dem om.

Detta är sådant som ett personligt ombud ska kunna hjälpa till med. Som då förstås många kommuner lokalt har beslutat att inte ställa upp med att hjälpa just folk med Asperger med... så återigen, våra hjälpbehov erkänns ofta inte...

Jag skulle helst vilja att boendestödet arbetade med mig på mina villkor. Jag är en utmärkt organisatör, men värre på att genomföra. Då skulle det passa utmärkt att jag sa till dem vad som behövde göras och de gör det, medan jag gör det jag klarar av. Så att man går framåt. Inte bara står stilla. Jag har det väldigt rörigt, menar städning.

Men så jobbar de inte. De måste vara hacket över en. Innebär det att det blir ineffektivt så blir det det, eftersom de trots vad de säger, har en dröm om att man ska skärpa sig. Bara man får vara "med" och göra typ allt, blir man bättre.

Det jag blivit tillsagd stämmer inte. De sa, att till skillnad från psykiatrins boendestöd, ska detta stöd inte trappas ut om man inte blir bättre. De räknar med bestående funktionshinder. Jaja i teorin.

Det är meningen att stödet ska riktas mot de svårigheter man har. Alltså, inte standardiserat typ städa. Man ska få hjälp med det i sin vardag som inte funkar. Så funkar städningen ska de inte lägga sig i det. Men de måste ju få fråga, eftersom det är vanligt att det inte funkar. Likaså kan det vara problem med att handla och laga mat.

Jag har egentligen inga problem med att handla, men att de bara påminner mig om det så att det blir regelbundet, är bra. De skjutsar mig gratis till affären, och sedan så handlar jag efter en lista. De hjälper inte till. Tyvärr har det inte varit diskussion om de ska hjälpa till, men i mitt fall funkar det. Men de borde inte förutsatt att jag vet vad jag ska handla. Jag vet andra på mitt boendestöd åker ut och köper bara chips och läsk utan att de ens säger att de kanske borde köpa mat. Jag plockar ihop varorna själv. Det funkar. Sedan frågar de om de ska hjälpa mig och packa och bära och det ska det. Det blev en del dividerade om detta, eftersom vissa boendestödjare inte ville hjälpa till med detta. Men jag fick min vilja fram.

I mitt fall ska de hjälpa till att städa oxo. I början vägrade de, och latade sig, och ville bara titta på mig när jag städade. Jag protesterade. Jag hade blivit lovad att de skulle arbeta oxo. Jag blev av med de slöaste personerna, som vägrade arbeta alls. Min gruppchef brukar komma, eftersom jag klagat så mycket till honom. Han är OK. Men de andra är faktiskt rätt okunniga om världen och asperger, lågutbildade och slöa. Jag har blivit lovad att de ska göra mer än jag när jag inte mår bra, men detta har aldrig hänt. De är skiträdda för att man ska ha något ut av dem, man ska buga och lära sig att hugga i.

När gruppchefen är borta, slöar alla boendestödjare ner sig. Det finns oxo en fritidsverksamhet de har. De kallar det att jobba när de bara sitter där och dricker kaffe. Jag blir helt chockad. Jag kan inte jobba, men skulle jag det, skämdes jag för att få pengar för ingenting. De kan anställa mig, jag kan oxo ta betalt för att slöa.

Boendestödets principer är bra. Får man bra boendestödjare blir man hjälpt mycket. Annars blir det katastrof.

sugrövmanövern skrev:Nej, men diskussioner brukar vidga sig åt alla möjliga håll, ganska ofrånkomligt.

Naturligtvis, det är som det ska vara.

Jag ville bara förtydliga varför jag verkar så enbart positivt inställd till boendestöd i mina inlägg, trots att jag inte vet vad det innebär. Jag vill ge det en chans, om jag nu kan få boendestöd, vi får se.

Det är intressant för mig att läsa att det fungerar synnerligen olika, för en hel del inte alls. Då kommer inte jag själv heller ha så höga förväntningar på detta. Fungerar det inte för mig, pga dålig personal eller annat, så kommer jag naturligtvis tacka nej till denna "hjälp".

Alexis skrev:Min fråga var inte om någon här var för eller mot boendestöd. Det är väl bara bra att så många klarar sig utmärkt själva.

Jag tror dock inte att det är minsta risk att det kommer någon och klappar mig på huvudet, jag är varken ung eller gullig, och är van att bestämma och tala om vad andra ska göra - så jag tar inte vad som helst.

Men det var delvis för att få någon typ av sådant här stöd i vardagen som jag överhuvudtaget genomgick min utredning. Behov av stöd och hjälp ser uppenbarligen mycket olika ut för varje individ. Jag har AS utan tilläggsdiagnoser, har inget behov av mediciner och är varken deppig eller deprimerad. I mitt enskilda fall är det just detta med hem och hushåll som jag behöver hjälp utifrån med. Jag är ganska tacksam att jag inte har andra större problem, faktiskt.

Du är en klok person.

missbutterfly skrev:Jaha? Men vad är det andra med AS brukar behöva assistans med då?

Jag har tidigare i tråden berättat vad jag får hjälp med. Om du med "andra" menar andra förutom jag, så vet jag inte vad just de får hjälp med.

Till alla svaghetsfobiker: Det jag reagerar mot är den kategoriska, svartvita demoniseringen av dels samhället (i det här fallet boendestödjarna), dels oss som behöver hjälp. Att behöva hjälp är ingen svaghet. Att ha så dåligt självförtroende att varje vänlig handling mot en tolkas som en förolämpning och ett idiotförklarande, det är däremot en svaghet. Det verkar som om ni är rädda att ni skulle bli förslavade och berövade er fria vilja och medborgerliga rättigheter, skulle ni behöva ta hjälp utifrån. Trams! Nog kan ni säga ifrån om ni blir illa behandlade? Och nog kan ni ta emot hjälp utan att ni på egen hand sätter er i stupstocken? Svaghetsfobin är er vitium.