Jag ber om ursäkt om någon uppfattade mig som nedlåtande, det var inte alls min avsikt. Jag är uppriktigt imponerad över vilka kunskapsbanker vissa är.

Och jag är fullt medveten om att endast ett brinnande intresse kan gå en att ta reda på så mycket om ämnet man brinner för.

Orsaken till att jag kallade det värdelöst vetande var inte att ta bokstavligt egentligen, det var bara det min pappa kallade sina kunskaper, och jag vet ju att han var uppriktigt intresserad av det.

Jag förstod vad du menade - att du hade ordet inom citationstecken (som många andra jag har hört). Inte vet jag hur representativ jag är, men bara för att tala om att det gick att förstå.

Skönt för det var precis så jag avsåg, fast jag borde kanske ha satt situationstecken runt orden. Men saken är ju den att just de orden i mitt huvud symboliserar just intressebaserat kunnande. På ett sätt har nog *värdelöst vetande* blivit 1 ord, ett familjeord som alla inom familjen direkt vet vad det handlar om och då är det lätt att glömma att inte hela världen andvänder dessa ord på annorlunda sätt än vi.

lillsanna skrev:Skönt för det var precis så jag avsåg, fast jag borde kanske ha satt situationstecken runt orden. Men saken är ju den att just de orden i mitt huvud symboliserar just intressebaserat kunnande. På ett sätt har nog *värdelöst vetande* blivit 1 ord, ett familjeord som alla inom familjen direkt vet vad det handlar om och då är det lätt att glömma att inte hela världen andvänder dessa ord på annorlunda sätt än vi.

Jag kan använda det på samma sätt som du, och jag förstod, trots citationstecknen. Och på tal om det, det heter alltså citationstecken, efter citat och citera. Har inget med nån situation att göra. DET är vad jag kallar värdefullt vetande...

det heter alltså citationstecken

Ok, stavning är kanske inte min starka sida, eller den kan nog vara ok om jag tänker exakt på vad jag skriver, orden då, inte innehållet. Min ADHD ställer nog till det ibland när jag koncentrerar mig på innehållet i vad jag skriver så fallerar stavningen mellan varven.

lillsanna skrev:

det heter alltså citationstecken

Ok, stavning är kanske inte min starka sida, eller den kan nog vara ok om jag tänker exakt på vad jag skriver, orden då, inte innehållet. Min ADHD ställer nog till det ibland när jag koncentrerar mig på innehållet i vad jag skriver så fallerar stavningen mellan varven.

Det är lugnt... Jag brukar inte påtala stavfel, då skulle jag inte göra annat hela dagarna. Det var bara att när vi just pratade om s.k värdelöst vetande så tänkte jag att det FÖR MIG är oerhört värdefullt att veta var ord kommer ifrån, så jag bara delade med mig lite...

Jag har nog också haft ett större intresse av språket förr, språk har varit mitt stora intresse under lång tid, men eftersom jag inte kommunicerat särskilt mycket under ganska många år så har jag tappat den biten. Det har helt enkelt inte känts som särskilt viktigt när jag iallafall inte haft någon att prata med.

lillsanna skrev:Jag har nog också haft ett större intresse av språket förr, språk har varit mitt stora intresse under lång tid, men eftersom jag inte kommunicerat särskilt mycket under ganska många år så har jag tappat den biten. Det har helt enkelt inte känts som särskilt viktigt när jag iallafall inte haft någon att prata med.

Aj då. Hoppas det kan kännas bättre med tiden! Här eller nån annanstans.

Moderator:

Vänligen skapa ny tråd för småprat.

weasley skrev:Moderator:

Vänligen skapa ny tråd för småprat.

Sorry sorry.

Jag är intresserad av färgers kemi: dye and pigment

Sedan är jag intresserad av tjejer, men jag vet inte hur man skall gå till väga. Jag kan inte direkt gå fram till en pangbrud och fråga: ska vi ...

Näe inte det jag tror du skulle ha skrivit efter "ska vi".
Men det går o prata med folk, både tjejer o killar, det är fullt tillåtet

Tänkte att jag skulle skriva lite om olika epidemier och annat gôtt.
Det här bygger på en kort guidning jag fick göra när jag praktiserade på ett medicinhistoriskt museum (i dag får jag inte jobba på museum, eftersom jag är missfoster, men jag har faktiskt utbildning). Kan förstås förekomma felaktigheter, vilket jag beklagar.

Sjukdomar har förstås alltid funnits - förmodligen fanns det bakterier och virus innan det fanns människor och djur. Människor har i alla tider haft olika teorier om sjukdomarnas härkomst, men mikrobiologin är en ganska ny vetenskap. Tidigare trodde många människor att sjukdomar var prövningar från Gud.
Väderlek spelade också en stor roll, trodde man. Alla former av anomalier tog man som järtecken, t.ex. att månen var blodröd, halofenomen, etc.
Lärde män försökte förklara sjukdomarnas ursprung genom humoralpatologi, dvs tron på att kroppen innehåller fyra vätskor: blod, slem, svart galla och gul galla. Brist/överflöd på någon av dessa orsakade sjukdomar, trodde man. Humoralpatologi är emellertid en irrlära; det finns inte ens svart galla!

En av de första epidemier som drabbade mänskligheten var spetälska. Ordet har inget med vare sig spetor eller kärlek att göra, utan kommer från ett gammalt tyskt ord för "den som bör ligga på hospital". Spetälska kallas också lepra (kommer från grekiskan och betyder "fjällande"). Spetälska orsakas av bakterien mycobacterium leprae.
Tvärtemot vad man tidigare har trott, är spetälska inte så smittsamt, men det sprids sannolikt via luftvägarna. Man kan bära på spetälska utan att bli sjuk.
Sjukdomen orsakar ofta känselbortfall, vilket leder till att man kan göra sig illa utan att märka det. Detta leder i sin tur till stora sår och så småningom vävnadsdöd. Ibland får den sjuke stora knölar och blir deformerad.
I gamla tider var rädslan för spetälska så stor att man kunde "skenbegrava" sjuka. De fick kliva ned i en grav och få kyrkogårdsmull öst över sig, varpå de sändes i väg att klara sig själva i ödemarken, eller med andra smittade på någon isolerad plats.
På vissa tider på dygnet var det emellertid tillåtet för spetälska att komma innanför stadsmurarna. Då fick de skramla med instrument, ropa: "Oren, oren!" och ta emot allmosor i en håv (bakgrunden till vår kollekthåv!)
Efter att även korsriddare smittats med spetälska blev synen på de sjuka mer barmhärtig. Munkar och nunnor tog hand om de sjuka på speciella Helgeandshus (Den Helige Andes hus). Ett sådant har förstås funnits på Helgeandsholmen i Stockholm, där riksdagen sitter i dag.
Spetälskan försvann så gott som helt från Sverige efter andra världskriget, men den finns kvar i tropikerna. I dag går den emellertid att bota.

Fortsättning följer...

Detta var ju spännande, har du koll på olika smittsamhet?

nano skrev:Detta var ju spännande, har du koll på olika smittsamhet?

Njaeh, litegrann...jag kan bara de stora kusliga epidemierna, frågade någon mig om smittsamhet på typ papegojsjuka eller röda hund skulle jag inte ha en aning.

weasley skrev: I WWI användes oftare dödande ammunition, medan under WWII ville man lemlästa mer, var det inte så?

Nej, det går inte att ta fram någon specifikt lemlästande ammunition (om vi inte pratar om bakteriologiska och kemiska vapen som knappt användes under andra världskriget), bara att öka dess verkan.


Ökad verkan gör att fler och fler får skador som de inte kan överleva, samtidigt som förbättrad behandling av sårinfektioner gör att överlevande har mycket bättre chanser att slippa amputation än tidigare. Följaktligen blir färre och färre lemlästade i krig, utvecklingen går mot att man antingen dör eller överlever (relativt) oskadd.

De kemiska vapen som användes under första världskriget var inte tillräckligt effektiva för att döda. Det krävs långt mindre senapsgas för att framkalla blindhet än vad som krävs för att framkalla invalidiserande brännsår. Eventuella dödsfall inträffade dygn-veckor efteråt. I genomsnitt krävde en senapsgasskadad över en månads sjukhusvård.

De senaste månaderna har jag tagit en paus från skulpterandet och ägnat mig åt Neverwinter Nights. För de som inte känner till detta spel bifogar jag en länk:

http://en.wikipedia.org/wiki/Neverwinter_nights

[img]http://image.com.com/gamespot/images/2002/pc/rpg/nwn/nwn_screen003.jpg[/img]

Det som hållit mig fängslad är det faktum att spelet innehåller en editor som är så pass enkel att använda att även jag har kunnat lära mig den. Visserligen måste man använda sig av scriptande för att kunna göra nåt med editorn, men som tur är har en dansk programmerare skrivit ett program som sköter detta, vilket är suveränt för de som inte kan ett dugg om scriptande.

Följaktligen har jag med stor behållning hållit på och skrivit dialog, designat områden, fiender och NPC:er. Härmed får jag utlopp för min skaparlusta samt min fascination för rollspel och fantasy. Det kommer definitivt inte att bli något djupt och episkt. Bara ett kort äventyr (eller "module", som det kallas) som förhoppningsvis kan erbjuda lite förströelse.

Faktum är att jag köpte spelet redan när det kom ut 2002 (lääänge sedan), och har sedan dess i perioder mekat med editorn i syfte att skapa en egen modul. Problemet var bara min perfektionism. Jag tyckte aldrig att det jag gjorde var tillräckligt bra. Min ambitionsnivå tog kål på orken i slutändan och jag övergav efterhand mina projekt.

Nu däremot har jag lärt mig av mina tidigare erfarenheter. Målet är att göra den sortens modul som jag vet att jag kan bli klar med, alltså anpassa målen efter hur mycket tålamod och ork jag har. Så visst, handlingen är linjär och går inte att påverka så mycket, det finns inga invecklade pussel, dialogtråden är inte anpassade för olika karaktärsklasser eller moraliska vägval och spelmekaniken kretsar mest kring stridande, det hela borde vara avklarat på ett par timmar. Men det bryr jag mig inte om. Jag kräver inte av mig själv att jag ska skapa något episkt, bara ett stycke underhållning.

Synd bara att det tog sju år för mig att komma till den insikten. Nu har spelet åldrats rejält, och därmed har målgruppen krympt betänkligt eftersom folk går vidare till nyare spel. Just Neverwinter Nights är dock seglivat, det finns fortfarande folk som spelar det och utvecklar det vidare, så det kommer nog inte att dö på ett tag i alla fall.

Som det ser ut nu så är jag övertygad om att jag kommer att bli färdig, och det känns befriande.

Själv är jag intresserad av psykologi/mig själv och diagnoserna och framtiden/det transhumanistiska perspektivet. Är alldeles för lat för att börja rabbla. Dessutom har jag för mycket ADHD (?) för att skriva något längre och med röd tråd.

Någon mer som kallar sig transhumanist?

I ämnet ingår även intresse för vetenskap och vetenskapliga upptäckter samt intresse för planeter och stjärnor. Men oftast bara ytligt. Jag kan verkligen inget mer än att E=MC2 betyder att massa och energi i grunden är samma sak, när det gäller fysik ex.

Tommy Körberg, sångare, skådespelare, gitarrist. Född 1948 i Norsjö. Fick sitt första gage när han sjöng "Jag e en torpare" som barn, gaget var två askar Tutti-Frutti. Spelade Värmlänningarna och i Röde Orm, har gjort tomat på scen och tolkat Tage Erlander i Svea Hund med Hasse och Tage. 1969 vann T. med "Judy min vän" i Schlagerfestivalen, som även finns på engelska då under namnet "Dear Mr. Jones" Under 70-talet turnerade och spelade han mycket med vapendragaren Stefan Nilsson ( pianist, kompositör inom Filmmusik-genren, t.ex "Pelle Erövraren" och "Så som i himmelen". Under 70-talet var han oxå med i rock/soul-bandet Solar Plexus, där även Jojje Wadenius ( sångare, jazzgitarrist ) var med.


Skivor som Tommy finns med på är bl.a dessa: "Tommy Körberg är" "Livslevande" och "Tommy Körberg tolkar Jaques Brel" "Spotlight" "Tommy Körberg och Tolvan Big Band" "Jag skulle vilja våga tro" "Det bästa av Tommy Körberg" " Tommy Körberg HITS". Han har sjungit Argentinsk tangosång, spelat på näsan och sjungit operett i Offenbach. Vad gör du när du e klar med allt det där då? - Kan man inte börja om från början igen då, svarar Tommy.


Han har sjungit låtar som: Som en bro över mörka vatten , Anthem, Stad i ljus, Nature Boy ( Han kom en dag ) , O Helga Natt, En sån chans, Tillägnan, Unchained Melody, Before You Accuse Me , Var inte rädd, Sol på jorden ( Border Song ) , En ton av tystnad ( Sound of silence ) , Led hans väg ( Les Miserables ) , Both Sides Now , När Charlie är född, Röda Höst, En längtan för längtans skull, Tröstevisa, She`s leaving home , Fever, Imagine m.m

---------
Musikal
---------
*Chess ( Engelska versionen 1984 )


*Chess ( Svenska Versionen 2003 )


*Les Miserables ( Från Cirkus / Live 1990 )


*Brel-En föreställning som går rakt in i hjärtat ( LIVE )


-----
Jazz
-----
*Tommy Körberg "Livslevande" LP ( sagolikt fin LIVE-platta..ojojoj ! ! ! )
( Från Electric Light Cafè 1990 )

-----
Visa
-----
*T.K Sjunger Bo Nilsson

-----------
Folkmusik
-----------
*Sånger för ensamma älskare ( Från Slagthuset i Malmö )

---------
Psalmer
---------
*Jag skulle vilja våga tro-CD

tveskägg skrev:

weasley skrev: I WWI användes oftare dödande ammunition, medan under WWII ville man lemlästa mer, var det inte så?

Nej, det går inte att ta fram någon specifikt lemlästande ammunition (om vi inte pratar om bakteriologiska och kemiska vapen som knappt användes under andra världskriget), bara att öka dess verkan.

Nja, det finns iofs vapen som oftare lemlästar/skadar än dödar, även om det kanske inte är direkta avsikten.
Du har inte fel i det du säger, men jag utvecklar lite bara.

Ett exempel på det är truppminorna som skickar ut en mängd stålkulor i en riktning.
http://www.youtube.com/watch?v=kDqaeMGMAWk

Under t.ex. vietnamkriget så användes dessa minor frekvent, och även om dom är väldigt dödliga så är risken för skadad personal större.
Och det är i många fall "bättre" att såra en fiendesoldat än att döda denne.

En sårad soldat kräver sjukvårdare, sen stora resurser för att transportera honom/henne till vårdanläggning, för vidare behandling.
Det kan kosta mankraft, fordon, drivmedel, kompetens, mediciner, pengar på ett sätt som vida överstiger "problemet" med en död soldat.

Det är en ganska kall beräkning:
En död soldat = ett bortfall på en man.
En sårad soldat = ett bortfall på många fler man, fordon, och resurser som tas från stridsuppgiften.

I den händelse man tar krigsfångar så hamnar stor det av den "bördan" på den egna sidan, kan ju vara värt att nämna.

Sedan finns det en psykologisk vinkel också.
Även om döda kamrater har en djup effekt på manskapet, så kan det ofta vara jobbigare med att höra sina kamrater skrika av smärta.

Även moralen/opinionen hemma påverkas.
Att få hem likkistor sänker naturligtvis folkstödet för kriget, men när kistorna väl är i marken så ser man dom inte lika ofta.
Sårade veteraner däremot både syns och hörs, och många blir aktiva som effektiva "reklampelare" mot kriget.


Vad gäller ammunition så finns ju olika sortar till olika ändamål.
Klassiska helmantlade kulor går ju igenom mer material innan de stannar, vilket ibland är en fördel. T.ex. skjuta någon som står bakom ett plank.
Medans hålspetskulor fläks upp och gör större skada/sårkanal i en människokropp, men stannar också fortare i materialet.

Val av ammunition har dock många fler aspekter än graden av dödlighet.
Det handlar bl.a. om vikt, räckvidd, ekonomi, pskologisk effekt hos den som har vapnet m.m.

Under 70-talet så bytte man "ner" sig i standard kaliber inom NATO, från 7,62mm till 5,56mm i sina automatgevär.
(Svenska AK4 har 7,62 och nyare AK5 har 5,56 kan nämnas.)
http://en.wikipedia.org/wiki/5.56x45mm_NATO

Orsaken var bl.a. att man tyckte att den grövre kalibern hade onödigt hård rekyl, som försämrade skyttens förmåga att träffa målet.
Sedan får man med sig nästan dubbelt så många fler patroner av den mindre kalibern, utan att det blir tyngre att bära.
Man ökar alltså eldkraften markant.

Förutom att man kan bära med sig mer ammo, så brukar man få plats med mer patroner direkt i vapnet utan större viktökning också.
Det går t.ex. i 20st patroner i en gammal AK4, medans AK5'an har plats för 30st i sitt magasin.
En 50%-ig ökning av eldkraften bara där, och glesare mellan magasinsbytena.

Sedan blir vapnen lättare, eftersom dom inte behöver vara lika kraftigt byggda. Och en lättare börda ger en effektivare soldat.

Så, det var lite spånande om det.

Bortsett från flyg så har jag ett djupt intresse om antiterrorism och ett special intresse av S.A.S.

Fick mersmak av detta då jag under min vpl i flygvapnet fick en intensivutb av hur man rensar rum osv. (Räcker egentligen inte till ifall något skulle hända på riktigt). Då min lilla grupp på 5 man var placerade på en hemlig anläggning och ansvarade för säkerheten, både under och över jord så trodde vi iaf då att vi var oövervinnerliga.

Sanningen är att der krävs flera års av special utb för att klara av en sådan situation som ex ett gisslandrama. Det är med andra ord inget man lär sig genom att kolla på actionfilmer eller att göra vpl i 12 mån.

Viggen skrev:Bortsett från flyg så har jag ett djupt intresse om antiterrorism och ett special intresse av S.A.S.

Då är vi två. (även om den biten)

Har en drös böcker som jag läst om dom.
Stridstekniken är ju ganska snarlik den jag tränade inom försvaret, men naturligtvis är det stor skillnad i kompetens.
Men det är ju extra intressant när man känner igen sig och kan relatera till det man läser.

Danne skrev:Har en drös böcker som jag läst om dom.
Stridstekniken är ju ganska snarlik den jag tränade inom försvaret, men naturligtvis är det stor skillnad i kompetens.
Men det är ju extra intressant när man känner igen sig och kan relatera till det man läser.

Samma här, dock med en reservation för att jag inser hur dålig utb är i försvaret för våra värnpliktiga. Vi skulle bli lika överkörda som de stackars Argentinarna under Falklandskonflikten.

Tittade förra veckan på en engelsk tv serie som heter Ultimate Force, handlar om S.A.S., Ross Kemp har huvudrollen. Chris Ryan har även en biroll, men är den ansvarige att göra serien så realistisk och nära sanningen som är tillåtet.

Den har gått i fyra säsonger och de två första är bäst. Ungefär 4-6 avsnitt i varje säsong. Verkar som om Chris Ryan hoppade av serien, för att i S3 då började man se fullträffar med höftskott osv, och kvaliten blir bara sämre och sämre.

Iaf, det gav mig en nytändning att åter dyka ner i böckerna och läsa/studera diverse situationer där antiterrorist styrkor har vart inblandade. Varav min kvällsbok blir Elitstyrka S.A.S. av Ken Connor, för tredje gången.

Förresten, var gjode du din vpl?

mnordgren skrev:
En massa om en modul jag håller på med till Neverwinter Nights

De senaste fyra-fem veckorna har jag knappt arbetat med den överhuvudtaget med den. Den är i princip färdig men jag kan inte förmå mig att göra färdigt den, även om det bara är några småsaker som återstår. Jag har tappat intresset. Men jag känner mig ändå säker på att jag kommer att färdigställa den, fast det är inte säkert att det blir i år.