Vem säger att du skulle vara oduglig då (för jag antar det är det du försöker få fram)?

Alexandra skrev:@Zombie: nej, jag hittar inte ordet NT i ditt inlägg, men jag var tveksam till hur jag skulle tolka det du skrev.

Som att det kändes så illa att vara jag och få ut vad jag fick ut av livet att jag skulle ha velat byta till och med med det jag skrev. Som ett svar på trådfrågan, även om jag då ännu inte visste att det jag hade kallades Asperger. (Och kanske ett sätt att bli bannad och idiotförklarad tillsammans med TS... )

ford skrev:Vem säger att du skulle vara oduglig då (för jag antar det är det du försöker få fram)?

Jag är en tämligen värdelös nolla.

Pallar inte med att jobba, rent arbetsmiljömässigt. Har ett tråkig yrke. Kan inte utöva fysisk aktivitet längre. Har noll spännande att tillföra. De flesta av mina dagar är skittråkiga. Har inte varit på så många platser. Är inte speciellt intelligent. Har inga talanger. Är inte konstnärlig/kreativ. Socialt klumpig. Kort sagt: jag är en överflödig loser. Lever i en grå värld av tristess och misslyckanden.

Kristofer skrev:

ford skrev:Vem säger att du skulle vara oduglig då (för jag antar det är det du försöker få fram)?

Jag är en tämligen värdelös nolla.

Pallar inte med att jobba. Kan inte utöva fysisk aktivitet längre. Har noll spännande att tillföra. De flesta av mina dagar är skittråkiga. Har inte varit på så många platser. Är inte speciellt intelligent. Har inga talanger. Kort sagt: jag är en överflödig loser.

Lika självsäker som vanligt.
Mina dagar är definitivt tråkigare än dina, om det nu kan få dig på bättre humör. Sommarledighet är ett jävla påfund. Det finns inga jobb, jag har inte några reella möjligheter att flytta till civiliserade trakter. Jag har varken bil, körkort eller råd att anlita flyttfirma. Som det ser ut nu i alla fall.
Jag bor i en skånsk småstad och umgås inte med en käft.
Men jag ska härifrån. Inget snack om saken.

Man får göra det bästa av det. Börjar plugga i höst. Då kommer jag bort från det här Legoland till stad och kommer träffa folk som läser annat än Sportextra.

Hoppas du går ett bättre yrkesliv till mötes än mitt. Känner mig tämligen fast i den här skiten nu.

Du HAR åtminstone jobb. Och en biomedicinsk utbildning eller vad det var.

Faktiskt vill jag nog inte bli ren NT. Visst finns det dagar då jag bannar min As. eller rättare sagt vissa av svårigheterna den ger och tycker det är jobbigt men för det mesta går det bra och de styrkorna som As. ger mig vill jag gärna ha kvar och trivs ibland med att vara lite udda. Jag har inte så mycket As - är ett gränsfall, vilket gör att det inte blir så mycket störningsmoment i vardagen och jag klarar av att jobba och umgås med Nt:s och det fungerar och jag är inte som en disklelase när jag är klar pga. alla sociala intryck utan snarare behöver mer! Tror det är mycket därför jag accepterar diagnosen. Hade jag haft mer As. hade jag ev. velat ha bort den.

KrigarSjäl skrev:Du HAR åtminstone jobb. Och en biomedicinsk utbildning eller vad det var.

Förbannat tråkigt är det i alla fall. Dessutom är det förbannat stressigt. Pallar snart inte med det längre.

Säger samma som den del andra, jag hatar min AS också! Medans mina "normala" kompisar har kommit framåt i karriären vad gäller jobb och studier så har det blivit totalstopp för mig. Gymnasiet blev början till helvetet för min del. Jag hade ambitioner att få revansch och upprättelse genom att klara NV-programmet för ett sen därefter plus på högskola och bli färdig civilingenjör. Tyvärr fick jag inte den mentala styrka som krävdes för att kunna genomföra detta så i slutändan gick jag ur med halvfärdiga betyg.

För övrigt har jag normala intressen, egen lägenhet, körkort, rätt så vårdat yttre, men saknar dess värre grundläggande funktioner som normalstörda fick från födseln. Nu vet jag att detta inte får bli en kontaktannons, men tjejer och killar får gärna PMa mig som känner precis likadant som mig. Kanske hittar jag den rätte tjejen eller nån kompis för år fram över eller för livet i bästa fall.

Kristofer skrev:

KrigarSjäl skrev:Du HAR åtminstone jobb. Och en biomedicinsk utbildning eller vad det var.

Förbannat tråkigt är det i alla fall. Dessutom är det förbannat stressigt. Pallar snart inte med det längre.

Snart går jag fan inte tillbaka dit. Sitter här med rå-ångest inför morgondagen och jobbet. Ser inte min framtid än annat som svag och i behov av hjälp för att klara mig. Jag ger upp. Tanterna har rätt. Aspergare är svaga och behöver tas om hand. Iaf jag. Uppenbarligen.

Äh, ge de vad de tål imorgon!

Jag ska inte till ett slagfält/fight. Det är en arbetsplats vi pratar om.

Exakt vad är det du stressar upp dig på? Arbetskamrater eller arbetsuppgifter?

Att ständigt känna sej svag är ett helvete och känna sej underlägsen inför andra när man inte kanske kan heller påverka så värst mycket.. Asperger diagnos fick man när man var 25, innan dess under 18 år tappade jag mycket av det sociala på grund av det man fick från två års ålder och då arton år framåt, ständigt trött, hur som helst, känna sej värdelös? Nej andra får nu tycka vad fan dom vill, gör så gott man kan, sen om man inte duger inför andras ögon även fast man gör sitt bästa, låt så vara, asperger går inte att få bort, besvären får man nog leva med inte allt men nästan... Bara att gilla läget

För4modligen får jag nöja mig med att jämnt vara sämre än alla andra. Det innebär tyvärr att jag också blir betraktad som mindre värd. Oavsett alla fina uttalanden om människors lika värde så är det det inte så att vi har lika värde. Den som är högpresterande värderas högre än de osm är lågpresterande. Vad som är mest irriterande med detta är att ingen säger det. Alla förnekar det i ord, men visar det i handling.

KrigarSjäl skrev:

Kristofer skrev:

ford skrev:Vem säger att du skulle vara oduglig då (för jag antar det är det du försöker få fram)?

Jag är en tämligen värdelös nolla.

Pallar inte med att jobba. Kan inte utöva fysisk aktivitet längre. Har noll spännande att tillföra. De flesta av mina dagar är skittråkiga. Har inte varit på så många platser. Är inte speciellt intelligent. Har inga talanger. Kort sagt: jag är en överflödig loser.

Lika självsäker som vanligt.
Mina dagar är definitivt tråkigare än dina, om det nu kan få dig på bättre humör. Sommarledighet är ett jävla påfund. Det finns inga jobb, jag har inte några reella möjligheter att flytta till civiliserade trakter. Jag har varken bil, körkort eller råd att anlita flyttfirma. Som det ser ut nu i alla fall.
Jag bor i en skånsk småstad och umgås inte med en käft.
Men jag ska härifrån. Inget snack om saken.

Man får göra det bästa av det. Börjar plugga i höst. Då kommer jag bort från det här Legoland till stad och kommer träffa folk som läser annat än Sportextra.

Är det någon slags tävling om vem som har det mest meningslösa livet?

Nej. Förhoppningsvis inte. Det är nog bara jag som just nu inte vet vad jag ska gör/hur jag ska agera utifrån min nu tämligen knepiga situation.

Kan bara hålla med dej kristofer, tyvärr ska man väl säga, för att känna sej sämre många gånger inför andra och inte kan förändra såna situationer är ju rent av fördjävligt, det ska presteras till max i samhället, klarar man inte riktigt av det så nog är man mindre värd allt, det har jag också fått erfara, ska ha så mycket som möjligt innanför pannbenet annars bye bye ungefär... Detta är inget positivt skrivande bara deprimerande men vad göra när det ser ut som det gör, valt läget? nä fan heller, hade man en lösning tog man den direkt och gjorde en förändring illa kvickt men när det gäller skaffa familj så har man släppt det och det känns helt okej skulle ändå inte orka ha barn som det känns idag.

KrigarSjäl skrev:Exakt vad är det du stressar upp dig på? Arbetskamrater eller arbetsuppgifter?

Som du skrev i en annan tråd:

KrigarSjäl skrev:Jag skulle få hjärnblödning om jag tvingades vara flexibel och hålla många bollar i luften.

Jag jobbar i någon slags simultankapacitetsröra varje dag.

Har man asperger så bara att gilla läget liksom vissa klarar sej bättre än andra och så vidare, vissa har ett jävla bra liv ändå, klarar av det sociala i samhället, själv har man gått igenom en del tidigare och det var ingen fördel inser man idag

Kristofer skrev:

KrigarSjäl skrev:Exakt vad är det du stressar upp dig på? Arbetskamrater eller arbetsuppgifter?

Som du skrev i en annan tråd:

KrigarSjäl skrev:Jag skulle få hjärnblödning om jag tvingades vara flexibel och hålla många bollar i luften.

Jag jobbar i någon slags simultankapacitetsröra varje dag.

Ok. Och vad kan du göra åt din situation?

Säga upp mig eller bita ihop tills det inte längre går.

Kristofer skrev:

ford skrev:Vem säger att du skulle vara oduglig då (för jag antar det är det du försöker få fram)?

Jag är en tämligen värdelös nolla.

Pallar inte med att jobba, rent arbetsmiljömässigt. Har ett tråkig yrke. Kan inte utöva fysisk aktivitet längre. Har noll spännande att tillföra. De flesta av mina dagar är skittråkiga. Har inte varit på så många platser. Är inte speciellt intelligent. Har inga talanger. Är inte konstnärlig/kreativ. Socialt klumpig. Kort sagt: jag är en överflödig loser. Lever i en grå värld av tristess och misslyckanden.

Skärpning,så här illa kan det inte vara,du är ingen loser.

Kristofer skrev:Säga upp mig eller bita ihop tills det inte längre går.

Eller sjukskriva dig medan du undersöker alternativ.