Autism, gener, ärftlighet och dito forskning.

av **Bror Duktig** » 2009-06-10 21:01:13

evilmaster skrev:
Bror Duktig skrev:Hur håller du dålig hållning i schack med hjälp av kiropraktor?

Min dåliga hållning beror till väldigt stor del på att jag inte har någon automatik för att hålla hållningen. Jag får liksom stänga av allt annat och bara tänka på hållningen.
Det är därför som ryggont hjälper mig med hållningen :S den påminner mig.

Han rätar åtminstone ut min dåliga hållning, så jag känner mig längre ett par dagar och sen börjar jag krypa ihop igen.

Håller med om att det är riktigt jobbigt att ständigt tänka på hållningen, men det kan ju underlätta en hel del om man ändrar lite småsaker som hur man sover eller hur man sitter... Lättare sagt än gjort kanske, men det hjälper det med.

Då förstår jag hur du menar. Jag brukade också känna mig lite bättre ett tag efter kiropraktorbesök. Men det gick över inom något dygn. På något sätt gör den "öppnare" känslan att jag njuter av att vara rakare och andas.

Jag kan inte ändra hur jag sitter, inte direkt. Inte om jag på minsta sätt kan falla ihop, för då faller jag ihop (=säckar ihop till dålig ställning).
Så jag brukar t.ex. halvligga i min bäddsoffa med laptopen i knät. Då kan jag slappna av utan att falla ihop fel.

av **KrigarSjäl** » 2009-06-10 21:27:15

Jag rekommenderar styrketräning för att stärka rygg- och magmuskulaturen.

av **jonsch** » 2009-06-10 21:46:33

Jag också! Det kan funka akut dessutom, för att ge en god hållning i några minuter; många såna stunder börjar kanske göra att man börjar tänka på det till slut, utan att behöva koncentrera sig.

Kanske inte om det verkligen är ett problem, för mig räckte det att tänka på hållningen aktivt för att förbättra den så jag har väl lätt för mig men, förslaget förtjänar väl att läggas fram.

av **clivia** » 2009-06-10 22:13:37

hmm...om jag inte minnes mig fel så hade jag redan en evolutionstråd....
...där samma ämne togs upp....men kanske inte?

av **evilmaster** » 2009-06-10 23:09:16

KrigarSjäl skrev:Jag rekommenderar styrketräning för att stärka rygg- och magmuskulaturen.

Det är också en bra rekommendation naturligtvis. Fast jag har haft några djävulska problem med att göra det till en vana att träna.

Löste problemet genom att fylla två 1½ liters colaflaskor med vatten och sen så tränar jag med hjälp av dem medan jag tittar på film, tv-serier och dylikt vid datorn. Kanske finns en viss risk för felträning, vad vet jag, men hjälper gör det i alla fall.

av **KrigarSjäl** » 2009-06-10 23:48:10

Det är bättre än inget iaf, själv kan jag bara få ordning på träningen om jag letar mig ner till gymmet. I gymmet är det inget annat som stör, först där kan jag djupfokusera på träningen.

av **Saninaé** » 2009-06-11 2:53:03

Det finns väl även en teori att autism är en sammansättning av olika egenskaper? Dvs egenskaperna finns för att dom fungerar utmärkt eller ger inga märkvara nackdelar ända tills alla samlas på samma individ.

http://www.youtube.com/watch?v=wnZcygzM ... annel_page

av **Bror Duktig** » 2009-06-11 8:47:40

KrigarSjäl skrev:Jag rekommenderar styrketräning för att stärka rygg- och magmuskulaturen.

Det är så min sjukgymnast på habiliteringen säger.
Och som handikappad stackare :wink:

så ska jag få hjälp med ett program och ledsagare som ser till att jag kommer iväg (och sedan inte bara står och är rädd när jag väl är där).

Sjukgymnasten menar att ordentligt med muskler bär upp bättre, och dessutom skyddar och klarar mer om man har dålig hållning. Jag har ju fått ont p.g.a. dålig hållning.

Jag klarar dock inte för mycket träning, p.g.a. utmattningsproblematik (som beror på sjukdom, inte allmänt dålig kondition), men det verkar gå bra om jag håller mig till de moment som hör just till mina problemområden, och inte arbetar upp flås.

Jag hoppas att det kan göra något för ryggen och hållningen, men jag är skeptisk. Förhoppningsvis klarar jag mig i alla fall bättre utan att få skador och ont av min hållning.

av **Zombie** » 2009-06-11 15:22:50

clivia skrev:hmm...om jag inte minnes mig fel så hade jag redan en evolutionstråd....
...där samma ämne togs upp....men kanske inte?

(Intressant. Har jag missat den? Orkar inte leta...

)

***************************************************************

Missat den här tråden också.

Håller med jonsch om att egenskaper är mångtydiga, kan kombineras på sätt som gynnar eller missgynnar dem, att evolutionen förefaller lat, korkad och kortsiktig osv. - och alltså om att det kan finnas ett överlevnadsvärde för arten i en mindre iblandning "aspergerdrag" hos folk även om det skulle vara bra att de inte dominerar hos de flesta. Den roll variation kan spela förbises ofta (som vi alla "borde" veta). Undrar vad kunnigt folk kan säga om sådant här?

av **Ganesh** » 2009-06-11 22:00:18

En historiker fick för ett tag sen frågan (var det tio år sen?, mindre?, minns inte riktigt) om hur man skulle värdera betydelsen av franska revolutionen.
Hans svar:
-It's too early to tell.

Om någon (mot förmodan) skulle fråga mig om det evolutionära värdet av AS skulle mitt svar bli:
-It's too early to tell.

Samma svar skulle jag ge om det evolutionära värdet av allt annat liv.

Och skulle jag få frågan (hypotetiskt) om 1000 år så skulle fortfarande svaret bli det samma.

av **David1979** » 2009-06-29 22:01:59

Asperger måste vara en fördel. Hade inte aspergare funnits så hade man inte haft en "asocial" person som drog sig undan kacklet vid lägerelden och utvecklade hjultet och ingen hade intresserat sig för Pytagoras sats. Och var hade världen varit utan Newton, Einstein, och en rad andra vetenskapsmän?

av **Lakrits** » 2009-06-29 22:24:15

Längd, men framför allt storlek, är båda två exempel på genetiska parametrar som verkar vara mycket svåra att reversera även under mycket långa evolutionära perioder. Det finns en del nytt forskningsmaterial i ämnet, bl.a. en studie där fossildata för olika djur- och (i de fall man fann fossil) växtgrupper (en studie vars författare jag naturligtvis inte har lagt på minnet).

Eftersom studien var amerikansk, försökte sig forskarna på att dra rätt stora växlar på sina data. Men ett samband som kom fram i studien var att de (i massa och volym) största djuren vid varje (antagen) global katastrof sällan klarade sig igenom omvälvningsperioden, och att det istället var andra, mindre djur som klarade sig och kunde börja utvecklas till dess att det var de som dominerade. Dessa mindre djurgrupper behåller sin storlek i de äldre lagren (före kraschen), men ökar sedan i storlek i yngre lager (efter kraschen).

[EDIT] Åhå... Jag hade missat att tråden egentligen handlar om ryggbesvär. Så... Ja, träning av muskulaturen i ryggen, sidorna och bålen är bra och förebyggande. Och... Eh... Om du skall storhandla är det ofta bäst för ryggen om du använder varukorg eller -vagn. Och åker bil dit. Och från. Eller inte handlar alls.

av **Bjäbbmonstret** » 2009-06-29 22:36:41

Bror Duktig:

Kiropraktorer och naprapater har varit även min räddning men den halvliggande ställning du beskriver verkar inte riktigt bra för axellederna?

Till att börja med påstås det att all träning är bra träning men det tror jag inte riktigt gäller om man är alltför ovan. Börjar man träna några muskler så får man i allmänhet ont i dem bredvid och det kan bli en ond cirkel.

Nyckeln om det handlar om hållningen tror jag är funktionell träning eller bålbalansering. Och försök få tag i en sjukgymnast som både lär dig rörelser som du ska göra där på gymmet under överinseende och sådana som du kan ta med dig och göra hemma de dagar du inte kommer iväg.

av **jonsch** » 2009-06-29 23:21:19

Lakrits skrev:Längd, men framför allt storlek, är båda två exempel på genetiska parametrar som verkar vara mycket svåra att reversera även under mycket långa evolutionära perioder.

Annars har jag läst att det som hände florentianarna och den länge överlevande mammutstammen på var-det-Novaja Semlja, nämligen att individstorleken krympte, inte alls är något unikt. I de popvetenskapsartiklarna har det antytts att individstorleken brukar minska om en population isoleras där resurserna är begränsade.

Var inte så rädd för att hålla dig till ämnet, Lakrits! :wink:

av **jonsch** » 2009-06-29 23:27:34

David1979 skrev:Asperger måste vara en fördel. Hade inte aspergare funnits så hade man inte haft en "asocial" person som drog sig undan kacklet vid lägerelden och utvecklade hjultet och ingen hade intresserat sig för Pytagoras sats. Och var hade världen varit utan Newton, Einstein, och en rad andra vetenskapsmän?

Nå, om inte de mindre aspiga hade fixat en lysande ekonomisk utveckling med medföljande baksidor för inte minst mer aspiga, så hade vi väl trevligt nog inte behövt något av allt det där. Jag påstår alltså att just det resonemanget inte håller.

Ska kanske tillägga att jag gärna ser att mänskligheten når stjärnorna men, jag hade föredragit en vackrare väg dit.

av **Alexandra** » 2009-06-29 23:38:31

Hur vet vi att hjulet uppfanns av en person som skulle "kvalificera sig" för en AS-diagnos? Eller att Pytagoras skulle göra det? Newton och Einstein vet vi förvisso betydligt mer om, men först en ordentlig NP-utredning, sen en diagnos, tack.

Glöm heller inte att AS hänger intimt samman med ADHD/ADD (vi är uppenbarligen många här som har flera olika NPF). Se gärna denna tråd om ADHD/ADD: har-alla-stenaldersman-och-alla-indianer-adhd-t10921.html

av **Bror Duktig** » 2009-06-30 6:36:26

Bjäbbmonstret skrev:Bror Duktig:

Kiropraktorer och naprapater har varit även min räddning men den halvliggande ställning du beskriver verkar inte riktigt bra för axellederna?

Till att börja med påstås det att all träning är bra träning men det tror jag inte riktigt gäller om man är alltför ovan. Börjar man träna några muskler så får man i allmänhet ont i dem bredvid och det kan bli en ond cirkel.

Nyckeln om det handlar om hållningen tror jag är funktionell träning eller bålbalansering. Och försök få tag i en sjukgymnast som både lär dig rörelser som du ska göra där på gymmet under överinseende och sådana som du kan ta med dig och göra hemma de dagar du inte kommer iväg.

Jag har besökt kiropraktor (som även är massör och sjukgymnast). Det hjälpte för smärtan för stunden. Till slut sade han att det inte kommer att hjälpa att jag blir "uppknäckt" var och varannan vecka.

Sjukgymnasten jag har nu, tycker inte att min hållning är dålig (?!?) men jag har fått höra motsatsen hela mitt liv.
Kan vara så att ond rygg påminner mig så att jag håller en bättre hållning.

Träna hållning vet jag inte om det fungerar. Jag har något problem med att automatiskt hålla hållningen. Speciellt när jag inte har ont.

Jag har fått några stretchingtips som jag kan göra hemma, men jag har själv sagt att övningar inte fungerar. Jag har jättesvårt att utföra ryggövningar utan maskiner. Jag belastar fel eller får ont i nacken. (Jag har gjort det förr.)

Den sjukgymnast jag ska bli skickad till senare i år, där jag ska få träna på maskiner, det är samma som jag hade som kiropraktor förr.
Då visste jag inte om min asperger eller att jag är lite speciell som inte har automatisk hållning.
Kanske finns det tips för mig också.
Förra gången fick jag snabba tips som inte hjälpte mig något alls.

Men jag förstår inte hur man kan ha en bra hållning om man inte ska ha det som specialintresse. Hur ska man hela tiden kunna fokusera på hållningen och inte på annat? Jag kan det inte automatiskt.

av **Lakrits** » 2009-06-30 9:47:05

jonsch skrev:
Lakrits skrev:Längd, men framför allt storlek, är båda två exempel på genetiska parametrar som verkar vara mycket svåra att reversera även under mycket långa evolutionära perioder.

Annars har jag läst att det som hände florentianarna och den länge överlevande mammutstammen på var-det-Novaja Semlja, nämligen att individstorleken krympte, inte alls är något unikt. I de popvetenskapsartiklarna har det antytts att individstorleken brukar minska om en population isoleras där resurserna är begränsade.

Inget unikt, men svårare än att öka i storlek. Vid många studier på öpopulationer har man sett att storleken på (de dominerande) djuren redan från början var liten, eller att tillbakabildningen hjälpts på traven av väldigt snabba förändringar (jakt, svält etc.) som dödat de största individerna. Det artikeln tog upp handlade snarare om storlek som evolutionär drivkraft, men också som en evolutionärt självgrävd grop, vari risken ständigt ökar att falla. jämför hellre med de öar som har kunnat utveckla nya, ovanligare former av toppredatorer, t.ex. Komodo med sin komodovaran ("komododraken").

Det är hur som helst ett fascinerande ämne, där det ständigt pågår forskning. Det är först på senare år som många tidiga tolkningar av data har kunnat utmanas på allvar, tack vare ett professionellt paleontologiskt, ekologiskt och biologiskt arbete som har bidragit med ny pusselbitar. Mycket av det jag läste efter gymnasiet har reviderats kraftigt, inte minst gäller det taxonomi (p.g.a. DNA).

av **jonsch** » 2009-06-30 11:45:11

Bror Duktig: Ge inte upp om automatiseringen! Våra hjärnor brukar väl kräva väldigt tydliga tecken på vad som är bäst, vårt belöningssytem klickar inte igång så lättvindligt så vi betingas inte, automatiserar inte. OM vi inte har just tydliga tecken som sagt. Belönings-/betingningssystemet finns ju där!

För mig gick det att långa stunder hålla i bakhuvudet att jag såg ut som en barnunge istället för som en tonåring, när jag gick och svankade. Krökt rygg har jag aldrig gjort så du har kanske ett moment till men kanske kan du hitta någon enkel tanke att ha i bakhuvudet, hotet om ryggont till exempel? Då kanske du hittar något för dina grå att belöna varandra för, trots allt, såsom lisan i en rygg som känns vältränad snarare än värkande eller stoltheten över en god karaktär?

Lakrits: Vad jag älskar god popvetenskap, förenklad men tillräckligt korrekt och detaljerad för att bitarna ska hänga ihop!

Tack! Nu kom ju bitarna i min gamla kunskap att justeras och byggas in i något - som väl tills vidare kan antas stämma bättre. Den vetenskapliga processen är för trevlig när man liksom kan känna sig delaktig i den!

Visst har jag valt träffande färger hörni (ursäkta övertydligheten, Lakrits)?!

av **Lakrits** » 2009-06-30 11:46:57

jonsch skrev:Visst har jag valt träffande färger hörni (ursäkta övertydligheten, Lakrits)?!

Nja, om inte du hade påpekat det, så hade jag inte märkt något

av **nisse** » 2010-02-15 7:29:43

Hittade denna tråd av en tillfällighet. Jag har nyligen läst lite om Bruno Bettelheim och jag bifogar några länkar.

citat skrev:
Defending Dr. B.

http://www.nytimes.com/2002/11/24/books/defend ... ETTELHEI...
NO one falls harder than a hero, and Bruno Bettelheim fell harder than most. Before his suicide in 1990, Bettelheim was considered close to a secular saint: a gentle sage who courageously synthesized what he had learned as a survivor of the Nazi concentration camps and spearheaded a revolution in child psychology. His belief that bad mothering caused autism might have been outmoded, but he himself was still widely considered a genius, a compassionate philosopher of survival.

Ideas & Trends; Accusations of Abuse Haunt the Legacy of Dr. Bruno Bettelheim

http://www.nytimes.com/1990/11/04/weekinreview ... e-haunt-...
When Bettelheim took his own life last March at the age of 86, the obituaries stressed the greatness of the man and his pioneering methods. But the praise has now led to a powerful reverse current, with the psychiatrist portrayed not as a dedicated man of wisdom, but as a megalomaniacal tyrant who systematically abused children, undermined their self-confidence, and publicly humiliated and beat them. The angry charges, made by former patients and at least one former counselor at the school, question not only Bettelheim's judgment but his honesty.

'Bettelheim Became the Very Evil He Loathed'

http://www.nytimes.com/1990/11/20/opinion/l-be ... loathed-...
To the Editor: Thank you for "Accusations of Abuse Haunt the Legacy of Dr. Bruno Bettelheim" (The Week in Review, Nov. 4). I was imprisoned at the Sonia Shankman Orthogenic School in Chicago from 1967 till 1974, when I walked out the door on my way to my daily commute to college, and never returned.

An Icon of Psychology Falls From His Pedestal - THE CREATION OF DR. B A Biography of Bruno Bettelheim By Richard Pollak

http://www.nytimes.com/1997/01/13/books/an-ico ... destal.h...
By the time Bruno Bettelheim committed suicide at 86 on March 12, 1990, his had become a household name in America. As director of the Orthogenic School, the home for emotionally troubled children at the University of Chicago, and as the author of books like ''Love Is Not Enough'' and ''Truants From Life,'' he had secured his reputation as an expert on child psychology in general and on the condition known as infantile autism in particular. A disciple of Freud, he blamed flawed mothering for the autistic child's apparent withdrawal from reality and insisted that a cure could be worked by detaching the child from the family.

The Strange Case of Dr. B. - The New York Review of Books

http://www.nybooks.com/articles/16083
Indeed, Bettelheim was such a personality—inspiring, seductive, aggressive, irascible, dismissive of fools or perceived enemies, and capable of both great kindness and great unkindness. Like other remarkable men who have been leaders, even gurus, within small, intense, contained institutions—Lee Strasberg at the Actors Studio, William Shawn at The New Yorker—he attracted passionate loyalty and affection but also built up suppressed (or open) resentment in certain of his disciples.

The Man He Always Wanted to Be -- By SARAH BOXER -- The Bruno Bettelheim we knew was an invention, says his biographer

http://www.nytimes.com/books/97/01/26/reviews/ ... boxer.html
Bruno BETTELHEIM'S new biographer lays his cards on the table right away: he thinks Bettelheim was a pathological liar. Richard Pollak, the former executive editor and literary editor of The Nation, got interested in the famous psychotherapist and author in order to learn more about his own younger brother, who died on a family vacation in 1948 when he slipped through a hayloft chute during a game of hide-and-seek. According to Mr. Pollak, Bettelheim's alter ego, the self he invented, did everything the real Bettelheim wished he had done: he met Freud, took autistic children into his home, earned three degrees from the University of Vienna, was part of an underground movement to rid Vienna of fascism, stood up to the Nazi guards in Buchenwald and Dachau, was rescued from the camps by Eleanor Roosevelt and never spanked children.

Bruno Bettelheim-Blaming the Victim

http://controlmastery.org/docs/Bettelheim.pdf
On May 12, 1938, Bruno Bettelheim stood silent as around him crowds greeted the Nazi troops marching into Vienna with shouts of “Death to the Jews.” On that day, exactly fifty-two years later, he took his own life. Within weeks of his suicide, disturbing accounts of the man who had come to represent psychoanalysis itself in America began to surface. Accusations and controversy followed.
This year two new biographies begin to unravel the truth beneath the facade: Nina Sutton, Bettelheim: Life and Legacy and Richard Pollak, The Creation of Dr. B. Both authors begin with an admission of their bias. Sutton makes a valiant though ultimately inadequate attempt to defend Bettelheim’s reputation, while Pollak opens his book with an explanation of the personal harm his family suffered at the hands of Bruno Bettelheim.

av **Inger** » 2010-02-15 10:35:59

Intressant!

Vad var är ditt intryck efter att ha läst om honom då?

av **Kvasir** » 2010-02-15 10:56:30

Aningen OT, men relaterat. Innan jag hade fått min AS-diagnos och läkarna fortfarande inte hade några bra teorier om varför jag mådde dåligt så träffade jag vid ett tillfälle en tillfällig hyrläkare med en massa intressanta och lite annorlunda idéer och tankar. Han rekommenderade mig en massa böcker och annan läsning om olika saker. En bok var skriven av en man som var överlevande från koncentrationslägren och han menade tydligen att de som klarade av lägertillvaron bäst var de som hade god social anknytning med familj, vänner etc. Eftersom jag inte har läst boken vet jag inte om de gällde sådan anknytning innan lägertiden eller i lägret, men jag tror det var det förstnämnda. De som inte hade familj och inte så mycket vänner var de som ofta hade svårast att härda ut.

Jag tänker förstås, precis som den läkaren, att det här förmodligen är allmängiltigt även i vardagen, om än inte lika extremt. Nu, med AS-vetskapen i bakfickan känns detta förstås ännu mera relevant, med tanke på våra svårigheter att hitta fungerande sociala relationer.

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad författaren hette. Någonting på "A", tror jag. Någon som vet vem eller vilken bok jag talar om?

av **nisse** » 2010-02-15 11:47:43

Inger skrev:Intressant!

Vad var är ditt intryck efter att ha läst om honom då?

Vad ska man säga... Han har haft en hel hord av efterföljare och detta har bidragit felaktig syn på neuropsykiatri och "felaktiga" metoder för att hjälpa sådanna som oss.

Själv funderar jag på hur det kommer sig att det är många dårar som dras till behandlingsbranschen, vilka tror sig kunna bota autism. Jag har dock inget svar på detta ännu.

Kvasir skrev:Någonting på "A", tror jag. Någon som vet vem eller vilken bok jag talar om?

Jag har läst om något liknande som handlar om människor som lyckats överleva under extrema omständigheter, alltså en artikel som bygger på en bok som jag med inte har läst.

Autism, gener, ärftlighet och dito forskning.

Asperger är bara bra

Re: Asperger är bara bra

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in