Min gångstil är lite udda. Tror inte att jag direkt vaggar ,
möjligen går jag stelt och styltigt. Men det mest tydliga
är avsaknaden av medrörelser. Har läst någonstans att
de enda som saknar det är antingen autistiska eller har
Parkinsons sjukdom.

Hur vanligt är detta ? Någon mer här som saknar medrörelser ?

Jag vet att jag saknade det som ung. Min mor sa till mig att jag gick "som en pingvin". Men när jag kollat på pingviner tycker jag de har medrörelser också.

Jag fattade inte, varför skulle jag behöva röra armarna när jag gick, det var ju benen jag gick med?

Jag hoppas jag har lärt mig att "medröra" idag, har ingen önskan att identfieras som autist på långt håll.

Morsan tjatar alltid om det där...
"Rör på armarna när du går! Det ser så konstigt ut."

Det säger mor till mig också, det blev mycket värre med antipsykotika (parkinsonism är ett symtom) men jag har så fortfarande i viss mån. Rör på armarna, men inte mycket.

Jag vet inte riktigt hur jag ser ut när jag går, men jag tror det är någonting i stil med en katatoniker som plötsligt fått rörelseförmåga och liv i benen. Stelt, fixerat för att hålla balansen.

När jag var liten och såg folk gå så tänkte jag: Herregud vad de svingar med armarna! Vispa luft liksom, varför då? Jag blev rent utav arg vissa gånger när jag såg folk turbosvinga som en sprattelgubbe, jag tyckte de skulle skärpa sig och gå normalt (som jag).

Alien skrev:Jag hoppas jag har lärt mig att "medröra" idag, har ingen önskan att identfieras som autist på långt håll.

Ända sedan diagnosen har jag aktivt tittat och letat efter andra som går/promenerar utan att svänga med armarna. Har hittills sett en enda.

Kanske är det pga det här som jag inte kan dansa eller simma ?
Fast i dans rör sig varken armar eller ben....

Att röra på armarna var något jag medvetet lade mig till med, efter att någon lärare påpekat något om mitt stela sätt. Det kändes till en början inte alls naturligt då jag försökte, jag tyckte att jag mest flaxade med armarna. Men jag tror att jag går någorlunda vanligt sedan dess. Ingen har sagt något de senaste decennierna i alla fall.

En psykolog ansåg att jag hade ett "avmätt" kroppsspråk. På krogen har folk kallat mig vakt lite skämtsamt. Mitt kroppsspråk är inte särskilt yvigt, men det ser jag inget fel i. Det ger bara ett lugnt intryck.

Det vore värre om man hade massa tics, gick och stirrade i gatan mm.

När jag gick i högstadiet fick jag höra att jag gick konstigt, efter det tänkte jag mer på det och fastnade i att gå rak med ryggen och slappa händer, lite uppblåst. Men det skiter jag i nu, tyvärr gick jag så en väldigt lång tid så min riktiga gångstil är lite konstig. Hehe. Minst sagt!

Om jag går och slappnar av helt, så gungar armarna lite i alla fall. De stöter emot höften, eller, ja, gungar lite helt enkelt.

Jag har sett aspergare med överdrivna medrörelser så det är ju också möjligt att ha.

Jag tror inte att jag har så aktiva medrörelser som andra, utan mina får "gunga lite" hur som helst.

När jag går fort, har jag upptäckt för länge sedan att det går lättare att gå ännu fortare om man gör vissa medrörelser, men då är det mer medvetet.

Som barn fick jag höra att jag sprang konstigt (har hört det senare också iofs).
Jag minns att jag försökte titta på hur folk gick och hur de gjorde/sade en hel massa saker, för att försöka lära mig.

Jag vrickade ofta fötterna, ramlade, snubblade och hade mig. Hade svårt att ta emot när jag ramlade, mamma sade alltid "att du alltid ska slå dig i ansiktet".

Fast nu när jag har tänkt på det, så har det blivit mycket bättre. Jag slår mig inte alls lika illa numer.

Bror Duktig skrev : "Jag har sett aspergare med överdrivna medrörelser så det är ju också möjligt att ha."

De kanske har blivit medvetna om att de saknar medrörelser och
försöker dölja detta ? Då kanske det blir lite som att prata antingen för högt eller för lågt - de har svårt att få till det där "lagom" och det blir istället överdrivet. Jag tror det skulle bli så för mig om jag försökte.

Haha oj, jag har inte tänkt på detta på jättelänge, men jag minns att någon kompis sade åt mig att röra på armarna när jag gick när jag var runt 7 eller så. Ibland tappar jag gångtakten också. Hm. Vet inte om jag inte rör på armarna nu heller, det är möjligt.

Jag tyckte också att det var onödigt som barn.

Numer har jag gjort försök att röra på armarna för att inte se stel ut, men jag har inte hittat ett sätt som fungerar.

När jag går känner jag mig bara trygg om jag har en huvtröja och bär på något (eller på annat sätt är upptagen med händerna). En ryggsäck är ok också, men en bunt böcker under armen tror jag fungerar bäst. Vet inte varför det är så här, konstigt.

Jag tror faktiskt att man får bättre balans om man rör på armarna, och bättre fart också om man går fort.

Ca 70% av alla människor jag ser är mycket sparsamma med medrörelser i samband med gång, inkl mig.

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror faktiskt att man får bättre balans om man rör på armarna, och bättre fart också om man går fort.

Jepp!

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror faktiskt att man får bättre balans om man rör på armarna, och bättre fart också om man går fort.

Nej , det tror jag inte riktigt på. Jag går väldigt snabbt. Kan inte promenera långsamt , det är alltid i rask takt. Svårt för andra att hänga med.

Selma skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror faktiskt att man får bättre balans om man rör på armarna, och bättre fart också om man går fort.

Nej , det tror jag inte riktigt på. Jag går väldigt snabbt. Kan inte promenera långsamt , det är alltid i rask takt. Svårt för andra att hänga med.

Varför tycker du då det är svårt att promenera långsamt?

Bjäbbmonstret skrev:

Selma skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror faktiskt att man får bättre balans om man rör på armarna, och bättre fart också om man går fort.

Nej , det tror jag inte riktigt på. Jag går väldigt snabbt. Kan inte promenera långsamt , det är alltid i rask takt. Svårt för andra att hänga med.

Varför tycker du då det är svårt att promenera långsamt?

Jag gör jämförelsen med att cykla riktigt sakta. Låg fart = större krav på balans och fartreglering m.m.

Eller?

imperativ skrev:

Bjäbbmonstret skrev:

Selma skrev:[quote="Bjäbbmonstret"]Jag tror faktiskt att man får bättre balans om man rör på armarna, och bättre fart också om man går fort.

Nej , det tror jag inte riktigt på. Jag går väldigt snabbt. Kan inte promenera långsamt , det är alltid i rask takt. Svårt för andra att hänga med.

Varför tycker du då det är svårt att promenera långsamt?

Jag gör jämförelsen med att cykla riktigt sakta. Låg fart = större krav på balans och fartreglering m.m.

Eller?[/quote]
Om jag absolut måste så kan jag gå sakta och jag upplever inte någon obalans då.
Däremot har jag svårt att cykla sakta , där kanske farten påverkar.

När man cyklar, har man gyroeffekten som stabiliserar. Den blir svagare ju långsammare man cyklar.

Selma skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror faktiskt att man får bättre balans om man rör på armarna, och bättre fart också om man går fort.

Nej , det tror jag inte riktigt på. Jag går väldigt snabbt. Kan inte promenera långsamt , det är alltid i rask takt. Svårt för andra att hänga med.

Samma här. Det finns två orsaker varför man (jag) går. Antingen för att ta sig från punkt A till punkt B eller för att motionera. I bägge fallen är det en fördel att gå snabbt. Och jag kan inte gå långsamt (eller stå still) mer än 5-10 min utan att bli oeerhört trött i ryggen. Kroppen säger liksom åt mig att gå snabbt.

Betr armarna är dom bara till besvär när jag går. Därför har jag nästan alltid en jacka med bekväma fickor att stoppa händerna i så armarna är stilla. Det kännns tryggt.

Har aldrig brytt mig om hur andra uppfattar min gångstil. Det räcker med att det känns bra för mig.

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror faktiskt att man får bättre balans om man rör på armarna,

Det är därför gångstavar blivit så populärt.

Liksom att det är bra för kroppen och hjärtat att röra på armarna.

barracuber skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror faktiskt att man får bättre balans om man rör på armarna,

Det är därför gångstavar blivit på populärt.

Liksom att det är bra för kroppen och hjärtat att röra på armarna.

Det är bra för axellederna också. Något att tänka på om man är stel.

Annars går jag också gärna med händerna i fickorna.
De kan inte hänga helt still nedåt, då stöter de ju ändå i höften och så vidare. P.g.a. det så rör jag dem ju lite.
Om jag går fort eller studsar runt bland "bergen" i skogen, så använder jag armarna till balans. När man går fort, så kan de ge en extra skjuts åt farten.

Jag går förresten också så fort att andra har svårt att hänga med.
Jag gick en gång en "midnattsrunda" med hundklubb jag var med i. Jag fick hela tiden vänta på de andra och gå sakta, men när vi äntligen kom i mål, säger de "så kort tid har vi aldrig gått på förr"
Går fort, gör jag iofs bara när jag är helt frisk, jag har problem med utmattning nu för tiden, så jag går rätt sakta oftast nu.